White wedding

Att förtränga saker är bra. Det är jag ganska duktig på. Nu ljög jag, jag förtränger inte alls speciellt bra egentligen för det ligger alltid i bakhuvudet och bråkar. Jag är snarare duktig på att skjuta upp saker.  Idag slog det mig att det snart är bröllop, eller snart och snart, det är ju fan inte imorgon. Men tiden går ju ganska fort, det svinet, och jag hinner inte alltid med.

Jag måste köpa en kostym. Fan också. Jag vill ha en kostym, men jag orkar inte med själva inköpsprocessen. Antar att man måste prova en kostym. Fan också igen. Det är helvetet på jorden, och att det finns människor med en sån pervers läggning att de bloggar om mode och små smycken och pantalonger och skit på heltid oroar mig. Det går utför med allt. Man borde kunna vara best man i jeans och t-shirt och sneakers tycker jag, herregud, hur farligt kan det vara egentligen.

Och så måste jag skriva ett tal. Det kommer gå åt helvete som det känns nu och det blir något likande med följande:

Jaha, jomen det här var ju kul... med bröllop och allt... ja vi skålar väl för det lyckliga paret då. Var inte blyga inför glaset nu!

Just ja, förresten det glömde jag säga, om någon är sugen på att göka lite avspänt sen så kommer jag stryka omkring i skogsbrynet där borta... du i vitt där kanske? Nähä nä, men jag sopar i mig lite till så får vem som helst komma bort sen.

Fan också.

Nu ska jag äta middag. Korv med bröd. God natt. 

Gods gift (maggot)

Det skulle ätas nyplockade hallon till efterrätt. Och eftersom jag vet att hallon växer på någon typ av buske och att buskar finns utomhus och att utomhus så finns det oftast ett överflöd av otäcka smådjur så förhörde jag mig noga om de där bären var ordentligt rensade.
– Jaja, naturligtvis, kvittrade kvinnan som utger sig för att vara min mor glatt för nu skulle det ätas hallon med socker och mjölk som är så jävla gott.

Jag inspekterade vartenda hallon noggrant i min skål och konstaterade att det förmodligen var grönt. Men precis när jag skulle forcera munnen med skeden så upptäcktes en larv som kröp omkring på ett av bären. Det var en liten sådan, men Bruce Lee var väl heller inte så stor men han kunde sparka hårt ändå så jag tycker inte att man ska underskatta storleken.
– FÖRSÖKER DU TA LIVET AV MIG KVINNA!?

Det nekade hon till. Förstås. Inte skulle hon väl erkänna att hon ville ta livet av den förstfödde på ett mycket slugt sätt. Jag tycker att det är dålig stil att försöka förgifta sitt favoritbarn bara sådär. Jag hotade med att ringa kvällstidningarna, det gjorde jag mest av egoistiska skäl eftersom min högsta önskan i tillvaron är att få vara med på bild med solkiga mysbyxor och med en skabbig tröja och titta in i kameran med tomma och ledsna ögon efter att ha hittat något i maten som inte borde vara där. Ord som ”kränkt” och ”besviken” ska återkomma ofta i den tillhörande texten. Det ultimata vore om jag kunde hitta en tjej som ser lika jävla miserabel ut, vi skulle kunna hålla varandras händer på bilden för att liksom visa att vi stödjer varandra i livets värsta motgång... i påsen från Ahlgrens var det tre bilar som hade klumpats ihop...

Nu är jag hemma igen. Ibland är det bra att vara ensam för då är det ingen som försöker döda en. Om jag känner efter riktigt jävla ordentligt så kan jag nog ana en liten larv inuti min kropp som dränerar mig på viktiga saker. Kanske vaknar jag imorgon och är död. Jag hoppas inte det, för jag är så jävla trött på döden.

Apropå kvällstidningar så har jag på Samhall fri tillgång till dessa kunskapskällor. Jag brukar läsa (eller ja, man tittar väl mest med ofokuserad blick) Aftonbladet, kultursidorna kan ha något vettigt att erbjuda ibland och så finns det en massa frågor på en sida som nån gubbe ställer. Det är lite kul. Jag brukar försöka undvika Klick eftersom utrymmet i min hjärna är ytterst begränsat och då känns det onödigt att utsätta sig för risken att låta massa skit ta plats.

Men i fredags bläddrade jag i den och fick bland annat lära mig att nån jude gjort en 24-åring på smällen. Jag vet inte vem juden var och inte den blivande mamman heller. Och sen läste jag om Carola, det vet jag vem det är för henne har jag tryckt mig emot i en hotellfoajé i början på 2000-talet. Hon har tydligen något på gång med nån som heter Kicken. Det vet jag däremot inte vem det är. Men jag vet att DET GÖR MIG SÅ IN I HELVETE UPPRÖRD OCH IRRITERAD NÄR NÅGON KALLAR SIG NÅGOT SÅ JÄÄÄÄVLA URBOTA DUMT SOM KICKEN!!! Fy fan. Kicken. Jag skulle aldrig kunna vara bekant med någon som heter Kicken. Och nu har namnet Kicken trängt sig in i hjärnrummet. Tack för det Klick. Men jag får väl skylla mig själv.

Att jag själv kallades för Kuken en kort period i mitt liv är en annan sak, det är tufft och något man kan stå för och identifiera sig med.

Sen fick jag se att Runar har en egen sida. Han kallar sig för livscoach och om man är förvirrad eller mår lite dåligt så kan man få vägledning av honom. Jag hoppas att någon tar lite jävla ansvar om det börjar märkas tendenser på att jag mår mycket dåligt och funderar på att vända mig till Runar, för om det är så då är jag på den absoluta botten och ett nackskott vore det mest humana. Och om ingen jävel tar ansvar så får jag väl hoppas på att de eventuella hallonlarverna gör sitt jobb där inne i magen.

En jävla pålitlig kille

Nu ska jag duscha bort skam och svett.

Hej då.

No rest for the wicked

För helvete, här åker man ut på landet för lite lugn och ro till kvinnan som utger sig för att vara min mor. Och lugn och ro hade jag till en början, först blev jag serverad mat och efter det sippade jag på två flaskor rött i sällskap av ett korsord och Bodil Malmsten som sommarpratade och spelade Dylan och Waits och verkade klok i största allmänhet.

Men givetvis skulle grannjävlarna komma över och störa. Och nu är det en massa tantkackel om svamp och skit på altanen och det skrattas högt som det gör när vuxna människor nosat på ett halvt glas vin.

Nu går jag och lägger mig och läser istället. Fi fan.
God natt.

Hello, I love you

Läste i den mycket eminenta tidningen Metro att män i genomsnitt spanar på kvinnor 43 minuter om dagen. Jag funderar på vad det är för jävla amatörer som har varit med i den undersökningen. 43 minuter, de har då fan tränat dåligt. Själv blir jag förälskad i genomsnitt tre gånger om dagen, det är oftast över på 15 sekunder, men då har jag redan gått igenom första dejten, gemensamma boendet, barnafödandet, pensionärsresorna till Ullared och dödsbädden och allt där emellan. Det gäller att vara effektiv. Kär på riktigt blir jag ungefär vart tredje år, men det slutar alltid så tråkigt så det ska jag sluta med. Förutom att vara kär i Siouxsie Sioux och Lena Olin då, de där två kommer alltid att sitta högst på piedestalen.

Dagens första förälskelse skedde på vägen till Samhall. Ska jag vara helt ärlig så minns jag inte riktigt hur fan hon såg ut, men det var mörkt hår och solglasögon och det räckte just då, även om jag av ren princip väljer bort solglasögon. Och vi genomlevde väl inte direkt några romantiska solnedgångar ihop, utan det var mer inriktat på lite snabb lust. Snabbt från min sida i alla fall.

Efter att ha haft en dust i kassan på arbetsplatsen med en liten kärring som till åldern är någonstans mellan 60 och döden och verkar ha priserna på hela sortimentet på cirka 8000 artiklar i huvudet och gladeligen åker en enkel resa på fyra mil med bil för att trycka upp kvittot i ansiktet på en och bråka om fyra kronor som hon fått betala för mycket för exempelvis en låda tomater. Arkebusering eller avmaskning, jag vet inte vad som passar bäst på det lilla helvetet.
Men efter det där, då kom hon, skridandes över golvet med en röd vacker klänning och solbränd hud och mörkt hår och vackra ögon. Jag blev genast mycket tillmötesgående. Att kunna skilja på folk och folk är en mycket viktig egenskap inom ett serviceyrke. Jag beklagade att varan hon letade efter var slut, men att jag självklart skulle lägga undan en kartong på måndag när en ny leverans kommer.

När hon skulle betala granskade jag henne diskret, att kunna glo i smyg är också en mycket viktig del av serviceyrket. Jag noterade en ring på hennes finger, men också vissa tendenser av sorg och drog snabbt slutsatsen att det där äktenskapet förmodligen inte var så lyckligt och att allt gick på tomgång och ungen som hon hade i släptåg antagligen var mest rolig när han var liten även om sonen självklart var det mest underbara i hennes tillvaro men umgänget med vännerna hade ju liksom kommit av sig med åren och livskamratens bekanta var ju egentligen inte så jävla roliga och några hobbys hade hon ju heller aldrig haft och jobbet var inte direkt utvecklande och ekonomin var ju som den var och i trosorna var det ju oftast snustorrt även om det ibland försöktes med lite älskog så var det ganska trist och tipsen från kvällstidningarna om att lite snuskigare och hårdare tag skulle liva upp hade heller inte funkat för när hennes man skulle vara sådär hård till sättet och frågade om hon var hans lilla hora så hade hon ju rent spontant bara svarat nej och efter att han yrat trevande om att det skulle knullas i pastejen så hade stämningen liksom kommit av sig och de återgick istället till en tafatt godnattkram och nu kände hon att det var dags att gå vidare med en yngre man som stod i kassan på Samhall och...

Mitt i allt så ringde hennes mobil och hon sken upp när hon tittade på displayen och svarade glatt – Hej älskling och fnittrade sedan lite fredagsaktigt. Jag tycker det är fint när kvinnor har nära relationer till sina systrar.
För så var det.
Jooo det var det.

Dagens tredje förälskelse kom på vägen hem från Ica. Jag höll fan på att vrida sönder nacken för att spana i de där gudomliga skinkorna, ibland har fanskapet där uppe i himlen lyckats gott med sina skapelser. Hon kom förmodligen ursprungligen från Brasilien eller något annat land i Nordamerika och även sättet hon rökte på var hett. Egentligen är det jävligt osexigt med rökare. Jag röker själv, men va fan, om kast med sten i glashus hade varit en OS-gren så hade jag haft en fin prishylla nu. Vi hade det fint i några sekunder, jag och brasilianskan, fantastiska barn fick vi.

Sedan rycktes jag tillbaks till verkligheten när jag fick se mitt ex, Zhaleh, på andra sidan gatan. – Du är så jävla död för mig Zhaleh! ville jag instinktivt skrika men det hade nog uppfattats som väldigt märkligt eftersom hon aldrig vetat om att vi varit tillsammans och ännu mindre att det är slut på grund av att hon har en motbjudande pojkvän. Jag kommer aldrig acceptera att vara den andra kvinnan. Den där pojkvännen verkar vara en riktig sopa, och då överdriver jag fan inte. Men han har väl pengar eller nåt. Den fittan.

Nåväl. Nu ska jag ta en öl och försöka lura ihop en röd tråd till något som ni ska skita fullständigt i. Och så ska jag försöka blockera den där kärleken som finns på riktigt. Den där kärleken som är som likström och bara går åt ett håll utan att växla riktning. Jävla livet.

Trevlig helg. Hon

All those beautiful boys

Samtal med kvinnan som utger sig för att vara min mor.
– Jag åker till Berlin nästa vecka.
– Jaha, men va kul! Det blir säkert roligt.
– Ja, det blir fint.
– Vem åker du dit med då?
– Det blir bara jag, jag åker med mig själv.
– Okej, men det är ju inga problem, det har du ju fixat förr.
– Jaja, jo, det är det löser sig vet du.
– Har du... ehum... nån vän i Berlin att träffa eller?
– Vad menar du med vän?
– Näe men alltså...
–Hade du menat en vän som i en kompis så hade du sagt en kompis och hade du menat en tjej så hade du sagt en tjej, men nu använder du ordet vän vilket jag i så fall tolkar som att du håller det öppet för att jag skulle vara bög!
– Det gör jag väl inte alls det!
– Jo, det gör du, men så är det inte.

Och sen var det bra med det. Anledningen till min reaktion var att när moderskeppet lite nervöst skulle avslöja att en släkting var gay använde ordet ”vän” för några år sedan. Släktingen bodde i Belgien eller något annat land där flamländska tillämpas.
– X kommer hem över jul.
– Jaha? (jag brydde mig inte så mycket, blod har aldrig varit tjockare än vatten i min värld, antingen så gillar man varandra eller inte och skitsamma om det är släktskap inblandat eller inte)
– Jaa, han har med sig en vän!
– Jaha, en tjej eller kille?
– En kille.
– Är det något du vill säga eller?
– Vadå?
– Men va f... han kommer hem över jul, har med sig en manlig vän. Tror du själv att de bara dricker bärs och spelar tv-spel och snackar brudar? Säg direkt att han kommit ut ur den där garderoben istället!
– Okej, X är homosexuell.
– Jaha, men du, nu har ju varken du eller jag en katolsk inställning till livet, så lägg inte så mycket fokus på läggningen du, utan var glad för att pojkstackaren är kär.

Och sen åkte moderskeppet till de flamländska regionerna på gaybröllop något år senare.

Och angående bögar så hörde jag nog ordet bög första gången när jag var runt sju år och far ringde farmor och ljög ihop att Ingemar Stenmark var bög. Herregud, den norrländska farmodern höll nog på att ramla in i tunnbrödsugnen när hon fick reda på att bygdens son var en bender.

Jaja, nu ska jag lägga mig i bingen och tänka på tjejer.

Natti.

Intro (short version)

Jag avbröt den inre resan med Agneta Sjödin, det var mest blod och slagg och njurar och andra tråkigheter som jag inte förstår mig på. Jävla Agneta.

Tantrasexet med Sophie Zelmani gick väl sådär det också. Jag själv är väl relativt nöjd men jag har svårt att tro att Sophie riktigt var med i matchen och hon ligger väl knappast och applåderar med fittan just nu över det hela.

Annars har det inte hänt speciellt mycket. Jag köpte en ny vitlökspress idag. Och ja.. det är ungefär allt.

Yvette, min bästa kompis på internet har åkt till Norrland. Det gör att jag inte har någon att säga god natt till så där virtuellt. Det sker inte varje kväll, men det är fint när det händer. Sov gott skriver jag. Sov gott skriver hon. Och sen sover jag.

För övrigt tycker jag att det borde byggas en mur norr om Dalälven så att Norrland isoleras, så att de jävla fittorna kan sitta där uppe och jojka och prata med mygg och yra om hur hjortron är guld och gå lös på en jävla fjällbjörk efter en sjuttis eller två  och sedan ge kärringen en omgång för att hon sagt att björkjäveln var fin. Så är det där uppe i norr, och nu generaliserar jag inte. Inget gott har någonsin kommit från det området förutom ena halvan av mig själv.

Nu ska jag hänga och vika tvätt och sedan fila fötterna. Förmodligen diska också. It's a man's world. 

Closing time

Linda Skugge står inte på min favoritlista, bruket av ord som ”pubbeunge” är en av anledningarna. Hon vek dock ut sig en gång vill jag minnas. Och det har väl varenda jävel gjort i och för sig, men den gången var det utan smink och retuschering, det var hår och det var blek hud och det var lite överskottsfett och hemorrojder och åderbrocksben som man lätt kunde missta för finska flaggan om man låg där och gned.

Som jag minns det i alla fall, knappast något jag klippt ut och sparat.

Nu går jag i Lindas spår och väljer att vika ut mig. Jag börjar med en konstnärlig bild på min högra vad med ett tillhörande bett från något litet jävla djur med nio huggtänder och känselspröt. Tanken är att i slutändan samla alla bilder och göra en mycket erotiskt laddad och vacker fotobok. Sedan kan jag bara ligga på soffan och titta på när pengarna rasar in och de svenska hushållen slits isär av svartsjuka och misstro.

Okej, jag ljög utav bara helvete. Det kommer knappast bli någon fotobok, jag är klok nog att inse mina begränsningar. Den där bilden slängde jag mest in på grund av att det saknas inspiration till annat. Och med brist på inspiration i kombination med tristess och livsleda så tar jag semester ett par dagar från den här jävla bloggen.

Under handelning av Agneta Sjödin så ska jag påbörja en inre resa för att hitta mig själv istället för att ljuga på internet. Kanske leder hon in mig på en sina beryktade pilgrimsfärder.

Och så ska jag ha avancerad tantrasex med Sophie Zelmani förstås. Det vet hon inte om, vackra Sophie, och lär bli väldigt förvånad när trosorna försvinner av bara farten lite sådär paranormalt.

Jaja, på återseende när resan är slut. Hej då.

Ugly sunday

Dagen började bra. Jag vaknade nykter och relativt ren i själen och låg kvar och drog mig i bingen och lyssnade på Godmorgon Världen i P1 (veckans höjdpunkt). Sedan åt jag en frukost som visserligen kanske inte hade passat på ett hotell, men för en enkel man av folket så dög det gott och väl.

Efter det bokade jag resa till Berlin och boende där. Det fick bli Berlin, jag trotsar eventuella friidrottsfantaster och tar med mig en kniv för att kunna freda mig om det skulle bli trubbel. Jag åker själv, först kände jag ett visst martyrskap över det, men kom sedan på att jag inte gjort några större försök för att få någon med mig. Så det är nog det jag vill, att åka själv. Att få dricka mina lunchöl ifred och knalla runt precis som jag vill och gå lite vilse ibland blir nog fint.

Satte mig sedan på en gräsplätt i solen och läste. Efter en timme fick jag dock ont i ryggen och tog en liten klen promenad istället.

På eftermiddagen kom Soda förbi och fick sig en bit mat. Och det var ju trevligt.

Så egentligen kan jag väl inte klaga på något gällande dagen. Lite renhet, lite radio, lite bokad resa, lite sol, lite bok och lite lax och sallad och en kall öl.

Men.

Men jag vet inte, just nu är arg. Eller ja, arg är väl jävligt fel ord, jag minns inte när jag var arg senast, jag är dock irriterad ungefär nio gånger om dagen. Så det är väl irriterad jag är, riktigt irriterad. Och jag vet inte varför, kanske har det något att göra att med att Jan ”Alla kan inte bli akademiker” Björklunds motbjudande nuna skymtades på nyheterna förut. Eller så beror det på att det är söndag och det är en dag jag aldrig varit riktigt tillfreds med. Jo, det beror nog på att det är söndag. Det faktum att det inte finns någon att bråka om utrymme med i soffan med blir så påtagligt på just söndagar och att det ska vara så förbannat svårt att käka chips (med dip då givetvis, det går ju tydligen inte annars) och glo på nån jävla Beck-film och upptäcka kåtrosor på hennes bröstkorg när Persbrandt är så där burdus på ett sätt som uppenbarligen är upphetsande stör mig. Och jag skiter väl fullständigt i chips och dip och Beck och det där våldsamma jävla fyllot, egentligen så avskyr jag det hela. Men jag kan offra mig, inga problem, för lite förbannad närhet och vetskapen om att det inte är så gör mig inte bara irriterad utan även frustrerad.

Det är som i videon som återfinns nedan (och varför i helvete är det så dåligt ljud? Så har det inte varit förut!) och då kan man försöka tänka utanför den där lådan och inte tänka på pussy som i fitta, för fitta kan man klara sig utan och sådana har jag redan sett på film.
Men en kram. Och lite uppskattning. Och lite kropp i största allmänhet. Det är svårt att klara sig utan i längden. Eller svårt och svårt, jag står ju för fan inte och faller utan det. Men ändå.

En idiot sa till mig en gång att det är trist när man väl vinner något men ändå inte får det. Det var i ett sammanhang som inte hade något att göra med kvinnor. Jag avfärdade hans prat som dumheter. Men sedan vann jag nästan något, men fick det ändå inte. Det är nog det som gör mig mest frustrerad just nu. Han hade kanske rätt, vi kanske spelar i samma liga han och jag. Nåväl, han är fortfarande en jävla idiot. Och det är ju visserligen jag med. Kanske borde slå honom en signal och låta dumfan filosofera lite för mig. .

Nu tar jag en promenad och lyssnar på lite norsk kyrkbrännarmusik och går sedan till sängs för att vakna på veckans näst sämsta dag.

Far åt pipsvängen med er!

 

 

Black celebration

Det här är inlägg nummer 732. Det ska firas genom att inte ett skit skrivs. Jag ska fortsätta titta på dambeachvolleyboll istället. Och applådera med en hand när de kramas med varandra.

Future fail

Ungefär fem gånger i veckan får jag frågan om vad jag ska göra efter vuxendagiset. Det vet jag inte riktigt själv, kanske kan jag få jobb i en av min extramammas videobutiker (då skulle allt med Chevy Chase få extremt bra exponeringsplatser), fast det brukar jag inte säga. Jag brukar säga att jag ska jobba som flicklagslagstränare i fotboll med motiveringen att jag gillar att se unga tjejer utvecklas. Detta säger jag med något drömskt i blicken samtidigt som jag slickar mig om munnen. Då brukar det bli tyst på de nyfikna jävlarna.

Idag har jag handlat. Det var irriterande som vanligt. Det är på tiden att någon öppnar en vettig mataffär. Kanske är det det som jag ska göra när jag blir vuxen.

I min mataffär är självklart inte pensionärer välkomna med sina hasande steg bakom rollatorer samtidigt som de sprider en odör av död och säckväv. Dessa gångblockerare är ett mycket stort irritationsmoment. Barn med tillhörande familjer är även de givetvis portade. Jävla ungar som ska rycka i allt och skrika om godis och andra dumheter. På min tid fick man vara glad om man fick lite clementinskal och två russin att tugga på. Funderar kanske på att till och med förbjuda kvinnor i butiken. Mest för att det inte ska bli tjat om att ta in moderna produkter som fullkornspasta, pesto och naturgodis i sortimentet. Nej, ett kundklientel bestående av män i åldern 20-45 utan några specifika krav, förutom bra priser på folköl och korv, är nog det ultimata. Jag kommer förmodligen inte anställa någon kvinna heller, detta för att inte distrahera mina manliga kunder. Män är så förbannat lättlurade och efterblivna och fattar ingenting så det vore väldigt onödigt med en vildkatta i deras blickfång. Det bästa är nog om jag själv sitter i kassan, inget jävla småprat om vädret kommer att uppmuntras. Betala och gå ut, tack. Målet är att ha ungefär samma jargong som The soup nazi i Seinfeld.

Nu ska jag duscha och sedan kommer Zombie och vi ska ta en öl eller två. Förmodligen pratar vi om gamla goda tider. Jag lever oftast i det förgångna, och då spelar det ingen roll om det handlar om tre veckor eller 12 år. Det var bättre förr, det var det. Lite sorgligt när jag tänker på det. Så därför tänker jag inte på det. Men vi ska nog prata om ett litet projekt också. Det hör ju till framtiden, oj det går redan bättre att blicka framåt. Och så lyssnar vi på tuff musik som Skinny Puppy.

Ha en fin helg. Kram

It will come

Först blev jag skälld på. Angående vädret (jag är för övrigt förbannat trött på allt jävla tjat om vädret). Det tyckte jag var lite onödigt, att skälla på mig, för det är liksom inte så mycket jag kan göra åt saken. Idiotkund. Skyll på U2 och den där jävla Båno istället.

Sedan blev jag gnälld på. Jag försökte verka intresserad av vad kvinnan hade att gnälla över och nickade och hummade lite då och då men lyssnade egentligen inte eftersom jag bara stirrade på henne i brösthöjd. Och då inte på hennes bröst utan på hennes tröja . Det var en bild på en häst på tröjan. Ingen människa med normal förståndsnivå har en hästtröja på sig. Idiotkund.

Efter det hade jag den stora äran att få samtala med en scout om kakao. Han var stor som en säl. Är det något jag nästan misstror mer än kristdemokrater så är det nog tammefan scouter.  Scouter! Varför? Hur? Jag förstår inte. Men jag förstår att de är farliga de där, det är ett stort hemligt nätverk med sluga elaka tankar och avsikter. Hitler, den jävla sopan, var ju för fan helt fel ute när han skulle jiddra med judarna, hade han haft lite vett så hade han insett att det är scoutrörelsen som är fördärvet i världen. Åh så dum han var den där Hitler, helt jävla efter.

I dagsläget har jag inga konkreta bevis. Men jag ska wallraffa och infiltrera hela scoutrörelsen och sedan ska ni fan få se vad ni kanske själva har varit en del av eller vad ni väljer att skicka era förtappade barn till. Scoutläger med knopar och lite björkris och någon gubbe som joddlar, my ass. Det är bomber och knivar och al-Qaida och fan och hans skrevande moster.

Jag tror inte att scouterna rent fysiskt befann sig inuti Pont de L'Alma-tunneln i Paris 1997 och tog livet av Lady Di. Men de låg bakom det hela. Det är jag säker på. De lejde någon, de har ju så mycket guld och pengar och droger ni vet. Och det är bland annat det jag ska bevisa.

Och då blir jag berömd och populär och kvinnorna kommer älska mig och sedan cyklar jag mot horisonten i skymningen med en skönhet på pakethållaren till ett liv i lycka och välstånd. Det blir som på film.

Fast det är nog bättre att jag sitter på pakethållaren om vi ska nå horisonten någon jävla gång, min kondition är inte densamma som för 15 år sedan.

Fast då kommer jag få väldigt ont i röven efter ett tag och det blir jobbigt att hålla upp benen. En kudde att sitta på kanske vore något. Eller om jag och skönheten helt enkelt bara promenerar mot horisonten, det skulle också kunna funka.

Jaja, fuck it, det där är detaljfrågor. Det löser sig.

God natt.

 

 

Untitled

Det sitter nån kärring på tv och skryter om att hon ska cykla till Senegal. Själv ska jag cykla till Samhall. Det regnar. Och jag börjar om tre minuter. Det är också en bedrift.
Jag får skylla förseningen på borgarna. Det är alltid tacksamt. Hej då.

Life is a pigsty

Det är natt mot torsdag och jag sitter och luktar på mina händer. Nu skulle man ju i den bästa av världar kunna tro att någon kvinna varit orsaken till fingersniffandet.

Men nej.
Det är tvål.
Jag luktar på tvålen som sköljt över labbarna.
Cherry blossom. Fan så gott.
Och då avskyr jag ändå allt som har med körsbärslukt att göra egentligen.

Men ändå.

Utanför fönstret kryper patrasket.
Till krog för glaskross och smörj.
Till krog för våp och bedrövelse.
Halleluja. Hallejävlafittluja.

Och här sitter jag och luktar på tvålinsmordakörsbärsfingrar och låter livet passera utanför på gatan. Och väntar på något tecken.

Det är nog som för en tokfan att vänta på Jesus eller en helig ande eller något annat dumjävligt och övernaturligt. Det är liksom i onödan.
Det är det.
Glöm skiten fuckface, du når ingen frälsning ändå.

Nu kommer jag inte längre. Jag fick en klump i halsen och lök i ögonen och Daniel Lindström i öronen (jävla Spotify) och ett par rödrutiga trosor vid sidan av sängen och någon vid sidan av mig som har en morgonandedräkt som en död kobra kan jag bara visualisera när jag blundar och aldrig återuppleva.

Nu lommar jag till sängs och inandas lite körsbär och drömmer om något bättre.

Eat my fuck.

At home he's a tourist

Jag har ont i höger handled. Jag misstänker en spricka alternativt en förslitningsskada.  Och för den som drog förhastade slutsatser av det så framkallar jag faktiskt inga satser med högern. Det är i vänster hand som det växer hår. Men det onda går säkert över. Om man bara blundar riktigt hårt bara och tänker på något annat.

Det är ungefär tre eller fyra eller fem veckor sedan som jag dunkade in i det här landet från Tyskland. Jag pratar inte längre med tysk brytning. Det gör att jag är bättre än Hasse Majestäts Konungens fru.  Hon har ju haft cirka 33 år på sig att lära sig tala rent, men där har hon gått bet kärringen. Nu ser jag dock att hon utöver tyska och fyllesvenska och engelska även behärskar portugisiska, franska, spanska och teckenspråk. Så det ska hon väl ha en liten eloge för kanske. Men samtidigt så sitter hon ju bara i ett slott och utanför går det en drake eller två och ”Det var en gång... ” ekar som ett jävla mantra i salarna och människor lever lyckliga i alla sina dagar och det finns guldskatter och på slottsgården står hovnarren och imiterar en jävla rödfräs till dalmas som kör speedway för femtioelfte gången och i timmerstugorna jublar pöbeln när dottern ska gifta sig ända tills de förstår att de själva står för kalaset och då ska det tammefan rasas i Hiertas livsverk. 

Så jag menar bara att hon har en massa tid att lära sig olika språk så därför är hon inte så duktig i slutändan ändå.

Men nu var det ju det här med brytningen. Jag vill åka bort. Det var det jag ville ha sagt från första början egentligen.  Helst vill jag åka nu. Precis nu. Men det går inte. Så därför vill jag åka i slutet av oktober när det är soligt men lite kyligt och man knallar runt med någon man tycker om och sparkar i lövhögar och hävdar att man tränar på nacksvingar när man egentligen bara vill kramas.
Men då har jag inte tid.

Det finns en lucka mellan Samhall och vuxendagisstarten. Då är det varmt och jävligt och svetten rinner i rännilar från mellangården längs med benen ner till fötterna och jag får åka själv.
Men ja, det är som det är och bara att acceptera.

Har varit inne på att dra till Berlin igen.  Det tenderar dock att alltid bli så stökigt i den hålan. Samtidigt så pågår friidrotts-VM där då tror jag. Och alla vet ju att riktig idrott utövar man i lag och jagar en boll i någon form och att allt annat är för kärringar. Så jag skippar Berlin. Tror jag. Vi får se. 

Det finns tyvärr ingen b-plan. Men det finns vissa önskemål som bör finnas i den tilltänkta staden:
- Kvinnor med mörka ögon och lite näsa
- Sköna ölsjapp
- Kanske någon sevärdhet eller två som man kan berätta om för barnbarnen att man missade totalt
- En park
- Sköna ölsjapp
- Skivbutiker
- En billig säng

Jag vet inte vart jag ska åka då. Men nu vet jag att ska åka till sängs och läsa en bokjävel och vänta på att fåglarna väcker mig i gryningen.

God jävla natt.

Beat it

Det är fint när den provisoriska sambon ser till att maten står på bordet när grovarbetaren kommer hem. Skönt att man redan har fått pli på kärringen. [infoga ett manligt HÖHÖHÖ och slå dig själv över knäna]

Men nu har man ju inte en bloggjävel för att allt är frid och fröjd. På en blogg ska man gnälla och det ska jag göra nu. På följande:

– Människor som önskar Bon Jovi.
På helgnätterna önskar människor låtar på P3 och P4. Trevlig tanke i teorin, att alla ska få vara med, men fungerar sämre i praktiken eftersom pöbeln överlag inte fattar något. Genom ett mail, sms, eller telefonsamtal har man alltså möjligheten att påverka riksradion i tre fyra minuter med en liten trudelutt. Visserligen är det väl bara sömniga lastbilschaffisar och ärkefyllon från Markaryd som lyssnar, men ändå, man önskar inte Bon Jovi. Det gör man fan inte. Ett jävla slöseri med den lilla lilla radiotid man kan få. Det kan likställas med att kasta sina demokratiska rättigheter åt helvete genom att rösta på Sverigedemokraterna.

*Nu kom Hotty tassandes med en kall öl. Nu går hon med sänkt huvud och kuvade steg mot diskhon igen*

(Okej, jag ljög om ovanstående. Det var jag som fick servera henne öl. Hon ligger på soffan och vräker sig och vägrar lyfta ett finger för att det här hushållet ska fungera.)

– Människor som äter upp varandra på allmän plats.
Nej och åter nej, det handlar inte om bitter- eller ensamhet. Jag har inte alltid levt ett förbannat spännande singelliv. Det handlar om att det är ett jävla ovett att släta av varandra i mataffären eller på badplatsen eller efter svärmors begravningskaffe. Antingen tar ni som håller med dessa dumheter och tar och pullar upp varandra i brygga direkt på plats och får skiten överstökad eller så åker ni helt enkelt hem. För ni kan väl åka hem? För inte sitter det väl någon man eller kvinna och väntar på er med tända ljus och vin och räkröra i avokadohalvor men med gråten i halsen? Inte är det väl så? Va? Era jävla fittor!

– Danskar.
Alltså, jag är inte rasist va men... vi släpper in alldeles för många danskar i det här landet. Köpenhamn är dock fint. Det vore bra om vi kunde byta ut Norrland mot den stan.

– Michael Jackson.
Ärligt talat, begrav gubben nu, omördad eller inte, så att vi slipper det här förbannade tjatet. Jag satt mycket fyllestukad vid en bardisk i Salzburg en gång och samtalade med en nykter och timid lärarinna från Amerika. Vi pratade om musik, hon frågade av någon anledning vad jag tyckte om Michael och eftersom jag inte ville stöta mig med mitt nya sällskap så förhöll jag mig neutral. – I hate him and his music, fucking child molester! sa hon i alla fall och jag höjde min öl och hon sitt kaffe och vi möttes över en skål. Det var en fin eftermiddag.

Listan kan göras ungefär tre mil längre. Men nu måste jag diska upp efter kärringen här.

Hej jävla då.

Gentlemen take polaroids

Intryck från en bilsemster.

Charmig radhuslänga.

Träd med någon slags pung eller sjukdom.

Svalor.

Kinakrog som inom kort återfinns i Michelinguiden.

Nu ska vi titta på en dokumentär om någon som har en indisk man i sin mage. Eller hur det nu var. Men först blir det ett glas mjölk.

Home sweet home

Det bråkades lite igår om vem som skulle ligga i extrasängen. Jag förlorade och fick sova i den vanliga bingen. Hor-Hotty var nöjd. Vet inte varför det kändes viktigt, men jag ville väl återuppleva hur det var när man var liten och skulle sova över hos nån kompis och sen låg man och grinade vid halv tolv och kompisens föräldrar fick skjutsa hem en.
Åh, det var inte lätt att vara 16 år.

Nu ska vi åka på bilsemester i några timmar och riva av en gammal Depeche-skiva.
Hej jävla då.

Missing

När jag vaknade så levde jag. Det fortsatte jag med i några timmar. Sedan dog jag ett tag och nu befinner jag mig i något slags gränsland. Jag brukar anamma trender och sånt där ungefär tio år efter att det är aktuellt. Jag räds till exempel inte svininfluensan alls, däremot är jag orolig som fan för galna ko-sjukan. Det vore trist att utveckla Creutzfeldt-Jakobs sjukdom, min hjärna har det svårt nog ändå. Imorse, då när jag levde men fortfarande var på gång av folköl, rödvin, starköl och gin, ja då kändes det rimligt att skaffa ett konto på Twittter. Jag ville väl vara lite modern och försöka förändra världen. Eller nåt. Men dra åt helvete så tråkigt det är. Och jag förstår inte riktigt hur man gör heller. Måste man skaffa sig en massa kompisar eller? Jag känner bara till två dåraktiga fanskap som har det där eländet. Fuck you Twitter!

 

Jag saknar dig, din jävla fitta. Apropå absolut ingenting.  Men det är trist när friska viljor blåser bort.

Ikväll ska jag leka något väldigt alkoholfritt med Hotty. Hon kommer ända från Götejävlahorborg. Jag hoppas att hon inte dragit med sig dialekten, för då får hon sova på golvet. Fast det blir väl jag som får ta det där golvet, förbannade jävla gentlemannaskap. Jag tycker att vi har kommit så långt i samhällsutvecklingen så att kvinnorna borde veta sin plats lite bättre.  

Nåväl, nu ska jag trotsa regnet och bege mig till Kemal på hörnet så att han får servera mig en pizza med delar av små galna kossor på. Living on the edge.

Hej då.

I can hear music

Jaha, då har man firat att arbetsveckan är slut genom att rycka lite moget i de kvinnliga medarbetarnas behåband. Det tycker de säkert om, de små liven. De ler nog inombords i alla fall och det pirrar säkert någonstans.

Jag ska fortsätta fira veckoslutet med ljummen folköl och rödvin på en cykel. Och så ska jag dansa också. Notera att coola människor endast dansar för sig själva. Hemma. Och inte på något jävla dansgolv. Ska man dansa behöver man dessutom bra musik. Och det hittar du här:
http://open.spotify.com/user/stor%c3%b6ra/playlist/7u7OgfK8n2Lf7Rzib98QYx

Men det kommer ju alltid en morgondag då man är liten och svag och rädd och om Sumo, han den där som slog i gonggongen på Fångarna på fortet ni vet, kom och sopade in bakhuvudet på en med sin slägga så hade det varit en befrielse. Då kan man behöva lite annan musik, för att liksom uppmuntra till mer självömkan och sen lägger man sig under en filt och väntar ut allt det onda.
Och det hittar du här:
http://open.spotify.com/user/stor%c3%b6ra/playlist/3CAUhLinw5tOYgcmrgZljz

Och nej, jag är inte så jävla naiv så att jag tror att någon bryr sig om de där listorna. Jag hade själv förmodligen inte gjort det. Och som en liten hämnd för din nonchalans som läsare så kommer ditt konto debiteras med 20 kr om du klickar på länkarna. Den kunskapen fick jag lära mig när jag läste datakunskap A 1998.

Trevlig helg era jävlar.

Men glöm inte att det snart är måndag och att allt då är förstört igen. Allt är förstört.

Hej då. Kram.

Bohemian rhapsody

Jag tittar på din kropp i morgonljuset. Din kropp bredvid min i sängen. Du sover fortfarande och jag studerar din rygg. Smeker den försiktigt, så stilren och följsam. Känner på ditt långa mörka hår som döljer kudden. Ser spåren på lakanet som förtäljer om nattens älskog. Tänker på det du sa om att tangon i Paris var den sista. Så glad att det inte blev så, för nu är du tillbaka. Märker hur du vaknar till. Den kommande dagen är vår, världen är vår. Jag kysser din hals och jag märker hur du ler. Pressar mina höfter mot dina skinkor och tränger in. Kärlek när den är som renast. Mina fuktiga händer smeker ivrigt din torso. Mina läppar nuddar vid din örsnibb och jag viskar passionerat.
-Robert Wells, jag älskar dig.

They rotten

Idag har Madeleine och Magdalena namnsdag.

Magdalena är ett väldigt gammalt grekiskt namn som betyder ”Hon kom från Akropolis med en härlig moussaka i famnen”. Sedan medeltiden har Maggan haft namnsdag idag. Ungefär 4700 människor heter Magdalena i Sverige.

Madeleine är en fransk form av Magdalena och betyder ”Hon som horar runt i Saint Tropez för Kreti och Pletis skattepengar”. Ungefär 21000 personer heter Madeleine och namnsdagen har firats sedan 1986. Det var för att fira Olof Palmes död som de blåblodiga införde det.

Personligen så känner jag ingen Magdalena eller Madeleine så jag tänker inte gratulera eller skicka något jävla presentkort på Vero Moda. Det blir bara så falskt att gratulera för gratulerandets skull anser jag. Så egentligen var det bara onödigt av mig att ens nämna dagens namn, det fanns ingen anledning till det. Så om du heter Magdalena eller Madeleine och hade förväntat dig någon slags hyllning så ber jag om ursäkt för det. Det var aldrig min mening att såra dig. Förlåt.

Idag börjar även rötmånaden. Det betyder att det är varmt och hög luftfuktighet vilket leder till gynnsamma förhållanden för bakterietillväxt som i sin tur leder till att matvaror och liknande lätt blir skämda under denna månad. Det borde dock inte vara någon tillfällighet att rötmånaden startar under fruntimmersveckan. Så därför vill jag poängtera att det är extra viktigt för er kvinnor att sköta intimhygienen nu så att inga tråkigheter uppstår. Om en månad kan ni återgå till vardagslunken igen.

Det var allt. Kram. 

Hanging on the telephone

Dagens lärdom: Sitt inte lite småfull på trottoaren på en bakgata en sen regnig lördagsnatt i Stuttgart i sällskap av en ask cigaretter och fem buteljer öl och för förhandlingar via telefon med någon som står på en jävla leråker i Dalarna.

Det blir dyrt, det lärde jag mig idag när räkningen kom.

Nu ska jag äta mat. Och lära mig något annat. Hej då. 

Ain't gonna rain anymore

“And it ain't gonna rain anymore/Now my baby's gone”

Så sjunger Nick Cave. Men det regnar ju mest hela tiden. Han ljuger alltså, den jävla fittan. Och om jag inte kan lita på Nick Cave så har jag ju bara Blixa Bargeld och myskoxarna kvar.

Människor som jag vill vara kompis med: Nick Cave, Blixa Bargeld, Lena Olin, Stuart Staples, Alf (utomjordingen på tv som äter katter), Siouxsie Sioux och hon den blonda med bruna ögon med liten och förmodligen skön hylla som har serverat mig öl ikväll.

Människor som jag inte vill vara kompis med (extremt kortfattat): Björn Ranelid, Bono, Kristina Lugn, regeringen och majoriteten av väljarna, Per Gessle, Bionda, Lilla Bella eller vad nu dåren i Uppsala kallar henne, Ulf Lundell, Veronica Maggio, fittan på Pressbyrån som är falskt trevlig, Carolina Klüft, Keanu Reeves etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc.  

Men sen sjunger Nick Cave

“She ain't coming back no more/Say what you will, I don't care”

Och jag fattar vad han menar, alldeles jävla exakt. Tyvärr. Och därför kommer han vara på vänlistan. Ändå, även om han ljuger ibland. 

Hej jävla då. 

Nu ska jag lyssna på P1 och krama en kuddjävel och vänta på att klockan ringer 05.35.

Repeat cycle. 

Eat my fuck. 

A broken heart for Carolyn

Var det tilfaeldigt? Var det det? Vår foraelskeldse? Va? Jag spörrer dig no og aldri mer. Du var ju min kaerste og mitt liv. Du var jo mitt allt Mette.
Mette! For hilvede!
Du kann ikke goer so haer no. Ikke no. Ser du ikke att allt aer sort ude i den lille natt? Allt aer så sort uden dig Mette. Jeg og börnen sagner dig så og lille Torben sover ikke uden dine kösser og klem. Ikke jeg haeller.
Vem aer han no Mette? VA? Vem aer han Mette. Aer det han den blomstermaen vid Norrebrogade? Jag siger dig no att, om det aer den blomstermaen så kan du faer åt hilvede. Jae det siger jeg. Den kaerlighed vi hade tillsammens vaer så staerk att vi blev en med kosmos aendlöse tidsrom og den lykklighed vi haed skoll aldri ende.
For faen!
Hvor aer dine kennsler no? Du kan ikke ha glemt naer vi spiste morgenmaed på aftenen den tid vi vaer nyforelsktde? Naer vi rygdte fildterloese Cecil og haelste Tuborg og smörrebröd i Aarhus med Preben og Katerine? Va!? Den tid då vi elgskte hinanden.
Kommer du ikke inom en halvfjaers timer så dreper jeg Seamus! Du vet, Seamus. Den lille kaett vi hoer tillsammens. Eller haer du glemt han og?

Aer du med hon no? Den lille kunstnaer fra Vaesterport, hun med hår i den armhole? Liger du drenger eller piger? Hvad det aen aer för noen fas du aer inne i nu Mette så glem ej att jaeg elsker dig trots allt. Hilvede Mette, jeg haer ju tillaget hapsdog inlindet i bacon som du liger so smukk.
Kom hjem no. Hver aer do? Hvem aer jeg uden dig? Ingen.

For hilvede...

Child of God

Den där Com Hem är en riktig fegis.

Men nog om honom nu.

Jag kan stolt meddela att jag blivit pappa. Inspirerad av Madonna och Angelina och Brad så har även jag adopterat. Lite impulsartat kanske, men ändå. Jag ville först ha en räv, den skulle heta Karolina. Men gubbfan på adoptionsbyrån krävde 2000 kr för den. Så det fick bli budgetvarianten istället. Jag ska ändå döpa mitt nya barn till Karolina, även om det inte passar lika bra, men va fan, jag orkar inte tänka om. Och jag ska inte behandla henne styvmoderligt bara att det inte blev förstahandsvalet.

Det känns bra att ha en familj nu. Och har man dessutom en blogg så är det en oskriven regel på att posta bilder på de små gullungarnas framsteg.

Hela familjen samlad.

Här leker Karolina med hästen i badrummet. Hästen stals på Nya Zeeland och är bara en häst och inget barn.

När mamma som vanligt har somnat på golvet med vidöppna ögon så lånar Karolina mat från mamma. Det tycker båda två är roligt.

Här äter Karolina morötter. Det är för att hennes extrafarmor i storstan ska bli glad och så att hela familjen kan få lite arvspengar.

Här lär sig Karolina chatta med okända och äckliga män. Det tycker Karolina är spännande.

Åhh, gullungen kan redan skriva också!!!

Att leka med pappas sko är roligt, hahahahahahaaa

Nej, nu ska vi åka till Ica Maxi och köpa en studsmatta som tar upp hela jävla innergården och så att familjen kan få spendera kvällen på akuten med skallfrakturer.

Kramar från familjen Nilsson!

Flood

Jag vattnade blommorna förut, det gick mycket bra och jag såg en framtid som professionell blomvattnare och bara åka runt och skvätta vätska i hem där innehavarna är bortresta. Kanske också rota lite bland värdesakerna och gnälla givetvis. Det är fan A och O som småföretagare att gnälla över allt och ingenting. Det är skatter och dåligt väder och anställda som är skelögda och mazarinen till elvakaffet var torr som fan och allt blir överjävligt jobbigt för en småföretagare. Så är det.

Men sen så tappade jag koncentrationen och tänkte på annat, minns inte vad men det kan mycket väl ha varit tankar som innehöll kroppsdelar som jag själv inte är utrustad med. Och givetvis blev det översvämning i en kruka och brunt blomjordsvatten rann ner på tapeten. Det går fan inte att få bort skiten utan att sandblästra hela jävla väggen men det gör nog bara mer skada i slutändan. Kvinnan som utger sig för att vara min mor kommer förmodligen att bli mycket nöjd. Har funderat på att skylla debaclet på hunden. Han har dock flyttat till hundhimlen sedan ungefär tre år och i det faktumet finner jag en viss problematik.

Jag saknar för övrigt den där byrackan. Han var trött och lat men ibland kunde man få igång en jämn brottningsmatch på vardagsrumsgolvet med honom. Jag vann nästan alltid. Det finns nog inget mer tillfredsställande än att vinna över ett djur. Jag lät honom dock alltid vinna när jag jagade honom och försökte stjäla pinnen ur hans mun. Han brukade finta åt vänster men springa åt höger, det var hans favoritmove, och jag spelade förvirrad och besegrad. Sen kom han tillbaks med triumferande blick och gjorde segertecknet och förloraren fick bjuda på korvmacka och vatten.

Om någon timme ska jag återvända till civilisationen. Där har Internet dött. Com Hem vet inte vad som är problemet. Men de ska skicka över nån typ med glasögon och byxorna uppe i armhålorna som ska försöka ta reda på det den 29/7! Det är långt dit. Typ tio dagar om jag inte räknar fel.
Com Hem – om du läser det här så vill jag bara säga att du är ett inkompetent och förmodligen inkontinent jävla fittansikte. Du är dum och ska vara väldigt glad över att jag har ett fysiskt fotoalbum med bilder på Katie ”Jordan” André. Annars hade jag dödat dig.

Hej då.

Fear of the dark

Jag är en riktig jävla mes när det gäller att spendera nätter ensam i ett hus som ligger vid en sjö som innehåller snokar och andra odjur och en jävla kyrkogård finns också inom räckhåll och då börjar jag lätt tänka på spöken och gastar som egentligen inte finns på andra ställen än i Tv4+ men ändå och jag jagar upp mig som fan när jag inbillar mig att det lurar mördare och banditer och andra bindgalna kvinnor runt husknuten som inte vill göra mig annat än skada.

Så jag rusade upp på övervåningen efter klockan 01, jag vågade inte röra mig under spöktimmen, och slängde mig i sängen och där låg jag och var kissnödig och med lypsylen kvarglömd i badrummet och lyssnade efter konstiga ljud.

När jag slog upp de små blå imorse så var jag jävligt trött men ändå lite tacksam för att jag fortfarande levde. Men ändå sur som fan, vet inte varför, men sur och brudigt mensig så in i helvete var jag.


Men så fick jag se den här på http://veryflashy.blogg.se/
Den gjorde mig glad. Hon verkar duktig och klok den där flashy.

Resten av dagen ska jag spendera på en divan på altanen med bokjävel i hand och oliver i mun och njuta av regnet och duga som jag är. Så det så.

Love me like a reptile

Jag befinner mig på landet vid vattnet och aktar mig för andra människor. Men snart måste jag bege mig till lanthandeln för att inhandla proviant och korsord. Man blir alltid betraktad med viss skepsis här. Men om man berättar nyheter från omvärlden, som till exempel att det numera finns en bro som binder Sverige och Danmark samman, ja då blir de imponerade. Fast jag vet inte om jag vågar berätta att USA har en svart president nu, som dessutom heter Hussein i andranamn, för då lär det ta hus i helvete och budbäraren kommer lynchas av en mobb med Helly Hansen-jackor och kepsar med lastbilsmärken och min döda och lemlästade kropp kommer att bli invirad i en sydstatsflagga och inte ens den lokala byhoran kommer att fälla en tår. Därför tar jag med mig en kniv för att kunna freda mig vid eventuella sammanstötningar. Samt en handfull silvermynt att kasta i diket om jag skulle bli jagad, för så fort de får se något som glimmar så kommer de att tappa fokus och interna stridigheter kommer att uppstå om skatten och jag kan fly.

Ikväll hittar ni mig på bryggan med en öl i handen och värk i hjärtat och en längtan i bröstet och ofokuserad blick och i sällskap av P4. Och förmodligen snoken. Jag får inte visa snoken att jag är rädd, då stryper den mig direkt. Man måste vara stark. Ja det måste man. Jag och snoken sommaren 2009.

Ha en fin lördag om du vill.

Eat my fuck!

Helpless child

Det var rörigt och körigt på Samhall och jag tjafsade med en gammal nucka om cigaretter. Hennes dialekt var så anskrämlig så att jag nästan föreslog att vi skulle kunna exportera henne till Amerika så att jänkarna kan använda eländet som tortyrmetod. Men det gjorde jag inte. Istället hörde jag en liten röst.
- Jag hittar inte min mamma.

Men för helvete, jag har inte tid med dig nu, tänkte jag först. Men sen kom medmänniskan i mig igång. Jag vet inte hur gammal hon var, jag har lite svårt att uppskatta sånt där, men jag skulle gissa på något mellan 3 och 12 år. Hon grät i alla fall väldigt mycket.
- Var inte ledsen nu, vi ska hitta din mamma, sa jag och försökte mig på ett vänligt tonfall.

Ganska snart hittade vi mamma. Kärringen sa inte ens tack. Gav mig ingen hittelön heller. Bara tittade lite uppgivet på dottern och tog hennes hand och skyndade vidare. Samtidigt hade den lilla ungjäveln mage att blänga på mig.

Otack är tammefan världens lön och jag är ganska säker på att Gudjävel inte såg min goda gärning heller så nu är jag väl återigen förpassad till att skyffla kol hos han där nere.

Och utöver det så skaver trosorna och mjölken är slut och jag har en blåsa på ena lilltån och punka på cykeln.

Nu ska jag ta en öl.

Hej då. Eat my fuck. 

 

Dry your eyes mate

Nej men om man helt ärligt skulle ta och sluta bete sig som en jävla tonårsjänta som sitter och grinar i det rosaskimrande flickrummet för att Kevin eller Maximilian eller vafan nittiotalisterna heter för att han inte vill ha henne. Hade jag träffat den där flickstackaren så hade jag sagt åt henne att hon fan får skärpa till sig och att ingen jävel har blivit lyckligare av att sitta och älta borttappad kärlek och att det borde vara klokare att hitta någon som vill ha henne på riktigt och inte bara klappa henne på fittan när det druckits öl. Sedan hade hon fått en lavett över tinningen så att hon vaknat till.

Men det är ju alltid så jävla enkelt att berätta för andra vad de ska göra. Det är inte alltid lika lätt att agera själv.  Men det är dags nu, att stoppa tillbaks ryggraden där den ska vara och injicera lite förbannad stolthet igen.

Nu tar du nya friska tag, som Apa hade sagt. Lakanen ska bytas, bort med det gamla och in med det nya. Något nytt att engagera sig i. Men det är inte så jävla lätt det heller. Det här med internet är ju modernt men jag är skeptisk till att det skulle vara någon mötesplats eftersom det bara är psykfall och mördare som använder nätet. Och skulle man mot förmodan träffa någon som verkar vettig så visar det sig väl att Anna på 26 år i verkligheten är Janne 59 år och har piercat ögonbryn och andra jävligt osunda intressen.

Att det ska vara så förbannat svårt att hitta någon som gillar att dricka en ölbutelj ibland eller ha mysiga hemmakvällar eller ta en skogspromenadsjävel och kan dela ut lite ömsidig fysisk och psykisk ömhet.

För helvete.

För helvete.

Och inte fan brinner bitterhetens helveteseld mindre när man läser att den äckliga lastbilschaffisen från Torsåker har flickvän, alltså Anders Eklund som även är känd för att vara den där Englas baneman. Varför ska den jäveln få men inte jag? Nu kan man ju dock anta att den trettiofemåriga tvåbarnsmamman som han kallar sin flickvän är ett jävla maskfoder till människa och att hissen går till fotknölarna så därför har jag väl inte gått miste om något i just det fallet. Men det irriterar mig ändå och det är väl själva fan att man ska behöva slå ihjäl ett barn för att få lite kärlek. Jag vet inte om jag pallar av det riktigt.

Men som sagt, nu ska det tas nya friska tag. Det är dags att släppa sargen och komma in i matchen.

Fast det jag gör jag imorgon. Nu ska jag lägga mig under en filt och titta på regn och fundera på hur den där löken jag hackade för tre dagar sedan fortfarande kan få tårarna att rinna. Konstigt det där. Jävla superkuklök.

Farväl. 

A kick in the eye

Jag tänkte på sex idag. Det händer att jag gör det ibland. Ungefär en gång i månaden kanske. Jävligt löst räknat då. Det kändes först intressant, men sedan spelades en alltför bekant dialog upp i mitt huvud.

- Oh fan, du förlåt.
- Vadå, säg inte att du är klar?
- Typ.
- Men herregud, jaja, du klarade nästan en minut den här gången. Det var ju bra!
- Du är ironisk nu va?
- Men det är väl klart att jag är!
- Ok.
- Du ju är värre än en tonåring. Vart kom du förresten?
- Eh...
- Men jag sa ju för fan till dig innan att inte komma i mig, du vet ju att jag inte käkar piller nu!!!
- Men alltså... jag hann liksom inte.
- Oh fy fan...
- Men gråt inte.
- Vad ska jag annars göra, tänk om jag är gravid!
- Såja, låt mig torka bort tårarna.
- AAJ, du petade mig i ögat.
- Förlåt gumman.
- Du hade ju för fan sperma på fingrarna, fan vad det svider!
- Vill du ha massage?
- Nej, gå istället.
- Jag älskar dig hjärtat.
- Men gå för fan. Gååå!

 

Det kändes inte lika roligt längre efter det. Så jag funderade istället på varför kedjan alltid sitter på höger sida på cyklar. Varför är det så egentligen? Va?