Love me like a reptile

Veckans djur: snok

Till att börja med så kan jag väl säga att ormar inte tillhör favoritdjuren, jag kan till och med ha hävdat nån gång att alla ormar borde dö på ett väldigt plågsamt sätt. Men ibland måste man försöka vara objektiv, och det går inte att vara kompis med alla, men man bör visa respekt ändå.

Snoken heter natrix natrix på latin och jiddersnoken i folkmun.  Den bor på väldigt många ställen, som i Iran och Afrika (Afrika är ett enda land). I Sverige går den aldrig längre norrut än till Sundsvall, klokt av snoken att hålla sig borta från Norrland. Det området har aldrig gjort någon lycklig, och väldigt få bra saker eller personer har kommit därifrån.

Snoken är den största ormen i Sverige och kan ibland bli så lång som upp till 140 centimeter, det är lika långt som en väldigt kort människa det. Grundfärgen på skinnet kan variera från gröngrå till brun och nästan alla har prickar på vardera sidan av nacken.  Vart nacken börjar och slutar på en orm är dock jävligt oklart, ska man hårddra det så skulle man väl kunna hävda att det är enda lång nacke.

Den rör sig mycket snabbt och gracilt, mycket bättre än huggormen som är kort och tjock. Det har nog huggormen komplex för och kanske är det därför den är så arg och sprutar gift hela tiden. Huggormen mår nog inte så bra egentligen. Snoken har också gift, men inte av samma kaliber och känner inte att den behöver hävda sig hela tiden, så det är inte farligt.

Snoken gillar att simma omkring och tycker om vatten och äter gärna fiskar. Men också grodor, att snoken är frankofil är kanske inget man uppmärksammar i vardagslunken.

På hösten blir snoken trött och går i dvala. Den sover förmodligen i detta nu. Ligger väl och nannar gott och drömmer något fint iklädd flanellpyjamas. Den ligger i alla fall på frostfritt djup, i ett hål kan tänkas. Det kan också tänkas att den gjort lite höstmysigt där i hålet och dekorerat med rönnbär, kastanjer och färgglada löv. Lite doftljus och en kopp the på det också och allt är fullbordat.

På våren vaknar den och är lite sådär försommarkåt som man lätt kan vara. I maj kopulerar snoken vilket kan resultera i 15 till 30 ägg som kläcks i juli eller augusti. Efter att äggen kläckts försvinner modern och lämnar barnen åt deras öde. Det är inte alltså bara i människovärlden som kvinnor visar på känslokyla och instabilitet. Stackars ormbarn. Stackars människomän.

Grattis snoken till utmärkelsen Veckans djur. Den får du för att du visar på attityd utan att det ska behöva överstyr med våld.

Djurarkivet:  
Hund
Ekorre
Ål
Mutta
Myskoxe
Iller
Grävling
Igelkott
Lodjur
Räv

Penetration

Det har nu visat sig att det ska med en bonustjej till Frankfurt. Jag vet inte vem det är. Men hon ska fan inte räkna med något, det ska jag göra klart för henne direkt på flygplatsen som en liten isbrytare. Jag orkar inte gå runt med penetrationsångest.

Nu ska jag vira en halsduk runt gamnacken och gå ut och få mig mat.

På återseende. 

Into my arms

Rätt svar i tävlingen om kroppshårets ursprung är vänstra ögonbrynet. Så stort grattis till ingen. Dåligt av er att inte ta det på så glasklara ledtrådar. Så priset som var en resa till alperna över nyår och boende i en mysig stuga där man får dricka vin ur Båtsmans tunna får väl bara ligga då. Trist för vovven att vara ensam när det smäller omkring honom, det kan ni ju tänka på, era jävlar.

Har jobbat idag, det jag tar med i lärdom är att det finns något som heter rättika. En jävla rotfrukt som ser lite äcklig ut. Förmodligen extremt nyttigt att veta. Rättika. Gud så jävla dumt namn. Annars var det som vanligt. En del kunder är bra, andra är mindre bra.

– Har jag sagt att du kan ta ur betalkortet? Har jag gjort det? Står det någonstans på terminalen att köpet är klart? Va? Bra, skitbra. Nu får vi göra om heeela proceduren här serru. NI BAKOM I KÖN, OBSERVERA ATT DET INTE ÄR JAG SOM ÄR SEG OCH DRAR NER TEMPOT, DET ÄR DUMFAN TILL KUND HÄR FRAMFÖR MIG!

Vissa borde fan behandlas med tjära och fjädrar.

Och barnen är fantastiska, de är ju för härliga de små liven.  Fast oftast bara på håll, typ i en glasbur. Och föräldrar, ni är säkert väldigt stolta över era tidsfördrivsresultat, jag hoppas att ni är det i alla fall för barnens skull, men det är liksom inte lika exklusivt som om det kom in söta tigerungar i butiken. Allt annat kan inte bara stanna upp för er skull. Och det är förmodligen bara ni inom familjen som tycker att det är underbart charmigt när någon som är två äpplen hög och knappt kapabel att stå upp ska lägga varor på ett band. Det kan säkert vara lika kul att leka affär hemma, det kan ni ju kanske ha i åtanke.

Nåväl.

Ikväll ska det spelas vinyl på femte våningen. Det är trevligt. Flickvännen får vara med eftersom det är lördag, jag håller på att skola in henne när det gäller musik. Det är det enda grundläggande kravet jag har om vi ska skaffa kottar tillsammans, att hon skärper sig med lyssnandet. Jag vill inte riskera att det förs över dåliga musikgener från hennes sida så att vi får ett barn med skev världsuppfattning och kass smak.

Sedan ska vi dricka vin så att hon slappnar av och mysa och sen blir det fan åka av.  

Girls girls girls

En fredag. Fem kvinnomöten.

Det första började med att jag trixade med en fotboll till Lena Olins stora förtjusning, hon var så imponerad och de där vackra ögonen glittrade av lycka över mina färdigheter. Sen vaknade jag. En helt orealistisk dröm. Min bollteknik har aldrig varit något att hänga i julgranen. Snarare hördes kommentarer från föräldraläktaren i stil med ”Va fan gör han nr. 16 på planen egentligen? Ut med sopan!”. Det var aldrig lätt att spela i HBK P81.

Andra mötet kom inne på ett kontor. Med en studievägledare. Jag råkade klanta mig en aning igår när det skulle sökas kurser inför vårterminen. Till mitt försvar kan jag säga att jag faktiskt bara är student, och därmed per automatik är dum i huvudet. Samt att www.studera.nu saknar vettig logik, ett jävla under att den inte kraschade i vanlig ordning. Men för att vara kvinna visade den här studievägledaren på mycket humana egenskaper och rättade till problemet. – Jag kan få skit för det här, så var tyst om det, sa hon. Det kändes spännande. Och jag är tystare än döden. Snygg var hon också. Mörkhårig och runt 37 år. Ska nog fan strula till det lite mer för ytterligare kontakt. Men mest för att hon var så snäll, hon förtjänar en blomsterkvast utan baktankar.

Vid middagstid skedde det tredje mötet med en kvinna i form av en fryst laxportion. Jag råkade glömma henne lite för länge i ugnen, vilket resulterade i en lätt bränd yta. Men jag lät inte det lilla nederlaget slå ner mig utan resonerade som så att det bara var krispigt och gott.

Fjärde mötet skedde på en krog vid 18-snåret. Det var dock inte på det sättet som det kan tänkas vara när man möter upp en kvinna på en krog. Bara strictly business. Jag fick det jag ville och hon fick två öl. Och inte på det sättet heller, det utbyttes bara information. Och det var trevligt.

Förra veckan flyttade några grannar ut. Ett par. Inte sett dem tidigare, så knappast något jag kommer sakna. Men tankarna skenade genast iväg om på vem skulle flytta in. Det slutade givetvis med en vacker och vettig tjej. Och jag såg mig själv hugga sönder väggen till en åttiotalstrendig valvgång med en skruvmejsel i ena handen och en folköl i andra och med kåtdamm i ansiktet kliva in i hennes lägenhet och liksom anspela på den där gamla kaffereklamen med oväntat besök. Hon hade nog blivit helt till sig av överraskning och sedan hade allt rullat på av bara farten.

Men ja. Men nej.

Det är någon gammal jävla kärring som flyttat in, alltså alldeles för gammal för att ens försöka tänka något erotiskt eller kärleksfullt om. Någonstans mellan 63 och döden i ålder. Stötte på henne i trapphuset nyss, det var det femte kvinnomötet idag. Hon verkade sur och grinig, kunde knappt hälsa ordentligt, och jag ville liksom förklara att i det här huset försöker vi inte vara vänner men ett enkelt bondförnuftshej kostar vi i alla fall på oss.

Ska hon fortsätta med den där attityden så kan hon glömma att få låna socker eller mjölk eller virkpinnar eller få lösningen till Melodikrysset. Och mjölk är dessutom det enda jag har.

Det var för övrigt tänkt att en tävling skulle utlysas: Gissa kroppshåret.
Men kameran är så jävla dålig.
Så det blir en ny tävling: Varifrån kom kroppshåret som skulle ha varit med på bild?

Priser kan diskuteras, men helst glömmas.

Nu ska jag fortsätta lyssna på Kraftwerk. Och dansa på tyska. 

TANZEN TANZEN TANZEN!

Fear of the dark

Jag har varit dum nog att titta på Skräckministeriet på SVT2. Vet inte varför, det liksom bara blev så. Det var det som kom efter Aktuellt och jag låg utslagen av gröt och träning på soffan, och ja, det blev så. Det var jävligt klantigt av mig eftersom jag inte gillar skräckfilm och inte tillhör den där kategorin människor som tycker att det är så jävla härligt att bli rädd. Det är det väl för fan inte alls det, om man blir rädd så blir man rädd och det är väl det inget kul att vara. Dumheter.

Jag gillar inte att titta på blod eller våld överhuvudtaget, det ger mig liksom inget. Blod ska man ha i kroppen och ingen annanstans, om man nu inte är kvinna och prompt ska stoltsera med mens och tjafs när det gynnar egna ändamål. Fast det där är oftast en mognadssak för kvinnor, de brukar komma över det där stadiet runt 44 års ålder. Sedan ljuger de visserligen om att blodet finns kvar ett tag för att fortfarande verka ungdomliga, men det är deras problem. Och ni behöver inte ifrågasätta det där, jag vet väl för fan vad jag pratar om.

Men åter till Skräckministeriet, det handlade lite om Exorcisten och den såg jag nästan klart förtexterna på en gång. Och sen var det djävulsutdrivning på riktigt i Tyskland på 70-talet och det var otäcka ljudupptagningar och bilder och allt var ruskigt. Sen handlade det om Dante och hans inferno, vilket visserligen var intressant. Och avslutningsvis var det lite black metal och det behöver man inte vara rädd för, för det är inte på riktigt.

Men den där djävulsutdrivningen skrämde mig, så nu sitter jag här och är lite rädd. Det var obehagligt det där. Och nu är det väl något smart fanskap som grymtar om att jag kunde ha bytt kanal. Ja, det kunde jag, men det gjorde jag inte så fuck you, gnäll om något annat.

Nej, det var som sagt inget smart drag av mig det här eftersom jag ibland kan vara så jävla mörkrädd att jag knappt vågar blinka i dagsljus.  Och ibland när jag borstar tänderna och har lyckats släcka ner lägenheten utanför badrumsdörren så är det jävligt snabba steg till sängen för att komma i säkerhet under täcket. Förmodligen innehar jag världsrekordet i löpning på 42 kvm.

Nu ska jag stoppa om mig själv ordentligt och försöka somna innan den där jävla spöktimmen börjar.

The world is saved

Basshunter har släppt ytterligare en skiva och snart börjar en ny säsong av Paradise Hotel. Kul! Nu väntar jag bara på att datumet för Vickan och Danne kommer och sen är jakten på lyckan över. Efter det är livet för min del fullbordat.

Men först ska jag iväg och fullborda mig själv genom att sparka med benen och veva med armarna och springa på stället och akta mig för att bryta en ljumske eller två.

Eat my fuck.

Happiness in slavery

Morgonsolen skiner över rimfrostskimrande tak och det står en sotarjävel och gräver i en rykande skorsten några hus bort. Okej, jag ljög, jag ser ingen sotare. Men ändå. Jag har tvättstugan, eller äckelstugan som den också kan kallas. Jag misstänker att det pågår någon slags frisörverksamhet där nere. Och det bryr jag mig inte om, jag tycker att man får nyttja utrymmet hur man vill så länge det bokas en tid. Och att det städas efteråt, men det gör det inte. Det är så in i helvete skabbigt och tappas ett plagg på golvet så kan det lika gärna kasseras direkt.

I fortsättningen ska jag fan tvätta borta vid stranden, sitta med ett huckle på huvudet och riva sönder köldskadade fingertoppar mot tvättbrädan och få höra skvaller från grannsocken av de andra tjänstehjonen. När isen kommer är det väl bara att hugga upp en vak eller nåt. Kanske har någon piga, jo jag tror att det är uteslutande pigor som sitter med krökta ryggar där vid vattenbrynet, problem med en dräng från brukspatronsgården. Brukspatron tycker väl att drängfan inte kan vänslas med en piga till någon som bara har ett tjog kossor och ett dussintals frigående värphöns. Det är inte värdigt nog för borgarjäveln. Åh, så sorligt, men åh så spännande och ack så romantiskt om de måste träffas vid gärdsgården i smyg tycker vi andra pigor och torkar en tår och rättar till våra hucklen och drar felaktiga paralleller till familjerna Capulet och Montague.

Sedan tar vi gruppkram för att allt ska bli bra och efter det sjunger vi högt och glatt ”Så går det till när vi tvättar våra kläder, tvättar våra kläder, tvättar våra kläder, tidigt en torsdagsmorgon. Så går det till när vi tvättar våra kläder, tvättar våra kläder, tvättar våra kläder, tidigt en torsdagsmorgon” tills modet är gott igen och sen får vi gå tillbaks till våra gårdar och titta under lugg och skrubba barnsängar.

Ja, så får det bli nästa gång.

You're 24

Jag har omformulerat en sak ungefär 24 gånger. Och raderat. Och raderat. Och raderat. Men nu är jag trött, tröttare än Linda Rosings slidkrans. Så jag skiter i att försöka formulera något mer. Och går till sängs och lägger mig på den säkra sidan av madrassen. Och väntar på att klockjäveln ringer vid 07.00 så att jag kan bestiga tvättstugans monstruösa berg av smuts, håravfall och gammal avdankad sorg. Med ett leende på läpparna och med solsken i blick.

Godnatt kära du, godnatt.  

Redan idag skall du vara med mig i paradiset. 

She loves me

Jag har varit ute på en fotograferingspromenad. Det har jag aldrig varit förut. De få gånger jag tar bilder så trycker jag bara av, det är lite pretentiöst att lägga sig i akrobatiska ställningar för att få bra vinklar. Det dödar spontaniteten i fotograferandet. Men ganska ofta kommer jag åt on/off-knappen istället. Det kan också döda spontaniteten. Jag redigerar aldrig bilder heller i häftiga program. Till stor del för att jag tycker att jag är såpass säker i min konstnärlighet så att det inte behövs, men mest för att jag inte kan.

Tanken var att hitta spännande motiv och sedan vinna en fototävling eller nåt. Lätt som fan. Det mest spännande jag hittade var en gubbe med så mycket snor i ansiktet så det såg ut som han åkt tre femmilar på raken. Så det fick vara. Blev lite tråkiga jävla träd istället. 

Mamma träd

Träd Jr

Trädmjäll

Såg först en sjöjungfru, som visade sig vara en gren. Men den hann flyta bort. Det var den där on/off-knappen igen. 

Bro

Det sista motivet gjorde mig minst sagt överraskad, det kom väldigt oväntat. Men samtidigt blir jag smickrad förstås. Anna, ring mig! Men skicka en bild först. Och jag väljer att ha överseende med att du klottrar som en sjuåring, för det var en fin handling av dig.

Nu ska jag dra på mig dagens outfit. Strumpor, underbyxor, och nån jävla skjorta och ett par jeans. Allt från Coco Chanel. Svarta skor från Louis Vuitton. Och som accessoar  ett armband med bilder på Jesus från nån gatuförsäljare i Kroatien.

Let your body learn

Det har gymnastiserats idag igen. Förra veckan var den där den aktiviteten åsidosatt. Första dagen skulle det handlas helvetesutrustning i form av kläder. Andra dagen var jag tvungen att sympatidricka öl med mina lejda arbetare som byggde och installerade. Tredje dagen pluggade jag faktiskt. Fjärde dagen var jag bortbjuden. Och på den femte dagen var det ju för fan fredag och någon måtta måste det vara på tränandet. Och veckans resterande två dagar var stökiga och trötta.

Men idag gjorde jag alltså ett ryck. Jag gillade instruktörskan, men inte av de anledningar ni tror även om det inte vara några fel på dem heller. Det var bra tag i henne, och musiken var inte på någon mesnivå. Även om den mesta musiken fortfarande är helt värdelös, men jag är nog samtidigt inte speciellt lätt att tillfredsställa på den punkten.

Min egen insats var som vanligt under all kritik, även om orken börjar infinna sig och det är ju fint. Men stegen, ja jävlar, där är det fortfarande inte ett rätt. Men jag har i alla fall lärt mig att inte slå ihop händerna när det ska handklappas eftersom det bara är jag som hörs då. Att kunna hålla takten var inget som mina föräldrar förde vidare till den förstfödde.

Samtidigt tror jag att mina rörelser hämmas av byxorna, jag får inte fritt spelrum i grenpartiet. Men jag är inte redo att dra på mig ett par tajta pungvisarbrallor än. Jag skulle känna mig extremt obekväm. Och det vore inte heller rätt mot alla tjejer som förmodligen redan har koncentrationssvårigheter på grund av min närvaro, utstrålning och grace.

Men jag tycker fortfarande bäst om slutet, när det släcks ned och man får ligga på en centimetertunn madrassjävel och försöka koppla av.  Först är det lite som när man gick på dagis och hade avslappningsstund efter lunch. Det var svårt att ligga stil och man ville ut på gården igen och peta med en pinne på en död grävling eller nåt och kasta sand på tjejerna som ett slags primitivt ömhetsbevis (det där har fortsatt upp i vuxen ålder, det är lättare att med ett ordenligt nackgrepp eller en snabb spark på smalbenet kommunicera ut att man vill ta en kaffe eller öl nån dag än genom att fråga rakt ut).

Sedan hamnar man i ett stadium som kan liknas vid de sista tryckarlåtarna på ett mellanstadiedisco. Det luktar lite svett i lokalen eftersom folk inte har förstått att det händer saker med kroppen och det är lite trevande stämning där i mörkret och man vet inte om det är läge att bjuda upp till Meat Loaf eller inte. Och efter gympapasset (alltså det heter spinassbodypumppulsdeluxesuperextramegastep på ett ungefär egentligen, och inte kärringgympa som det kanske verkar som) när man ligger på madrassen så funderar man på om det är läge att krypa över till tjejen bredvid och lägga en trygg hand på ett lår och vara en aning mysig och småpussas lite.

Det kan dock bara vara jag som funderar så, det är lite oklart.

Efter det kommer tonåringens nonchalans och håglöshet in i kroppen på en och när instruktörskan börjar ställa krav på att man ska börja röra på sig igen genom att sträcka ut en vadmuskel eller något annat jävla hittepå vill man bara skrika – KÄFTEN MOOORSAN, JAG SOOOOOOOOOOVER!!!

Sedan är allt slut och det dags att åka hem och vara lite trött.

Och nu är det dags att diska. Hej då. 

Radio song

Jaha ja, idag började vaccinationerna mot svininfluensan. Jag tror att jag skippar det där. Fenomenet med den där influensan är lite för nytt för att jag ska orka bry mig. Kanske hakar jag på trenden om några år, living on the edge.

På vägen hem från vuxendagiset lyssnades det på P1 och Sjövädret.
Idiot 1: - Fan, jag vill jobba på en fiskebåt.
Idiot2: - Jag vill ju bli lokförare.
Jag: - Och jag vill jobba på hunddagis.  

Och där satt vi tysta och begrundade våra misslyckade val i livet medans vädret på havet övergick till Studio Ett där relationen mellan Armenien och Turkiet avhandlades och det var tjat om nån jävla gränsdragning.  

P1 är förjävla bra. P2 går bort. P3 har bara Mats Nileskärs P3 Soul att komma med nuförtiden, sedan Papa Dee fick för sig att svinga blockljus har P3 Rytm tappat sin charm. P4 har några guldkorn som Ring så spelar vi, Melodikrysset och Radiosporten. De kommersiella kanalerna väljer jag att inte nämna, för det skulle bli så väldigt många fula ord då.  

Men P1 är det enda som håller i längden, att vakna till P1-morgon är som att vakna med guld i mund. Och visserligen med smaken av något som kan liknas vid gammal död huggorm, men det kan inte P1 klandras för. Det är fint att få ligga och sträcka ut fanskapet till kropp och insupa nyheter. Eller att lyssna till heta Susanne Ljungs röst i Stil och bli lite mysig. Eller Plånboken. Eller Publicerat. Eller Språket.

Även program som behandlar ämnen som är jävligt trista blir intressanta med hjälp av kvalitén på inslagen.  Som Odla med P1. Det enda jag odlar är skäggstubb och mina två växter sköter jag mycket styvmoderligt. De är så svältfödda på kärlek de där två, och vi är så förbannat lika på den fronten. Men när jag lyssnar på programmet så blir jag ändå intresserad av odling och att inskaffa en liten kolonilott känns inte alls avlägset.

Bara glida runt endast iförd snickarbyxor, för det tror jag hör till med kolonilottsinnehav, annars bör inte snickarbyxor uppmuntras, och odla olika saker. Jag skulle nog främst satsa på att få till vårlökar, gräslök, vanlig tråklök och annan lök. Jag har fått för mig att lök utgör grunden för en lyckad kolonilott. Annars kan nog ett stiligt akacieträd vara på sin plats. Och en citruslund förstås. Och skägglav och olivträd och tomater och vattenmeloner. Och givetvis en vinsats som står och puttrar på förstukvisten, det är nog det viktigaste.  

Har jag riktig tur så finns det en snygg grannkvinna på det där kolonilottsområdet, om nu inte alla är sjuka i huvudet på sådana där ställen, det kan man ju inte veta. Men om vi bortser från hennes eventuella mentala tillkortakommanden så kan det nog vara fint med någon som har gröna fingrar och blomjord som pryder dekolletaget och går runt med en sekatör i ena näven och en vattenkanna i den andra och luktar amaryllis och hyacint när man kommer tätt intill.

Fast allt är inte bra på P1, det kan jag villigt erkänna. De där jävla gudstjänsterna på söndagarna kan kvitta. Ring P1 lyssnar jag inte heller på eftersom det ofta leder till en ohanterlig sekundärskam. Det sändes också någon form av erotik, kanske sker det fortfarande, men det gjordes i somras i alla fall. Nu är det så att dubbelmoral är den enda moral jag har och tycker att det är så jävla mycket sex och snusk överallt annars så att jag vill spy på skiten, därför tycker jag att P1 kan få vara knullfritt.

Och speciellt upphetsande var det inte heller, det jag hörde handlade om något jävla balkongräcke och det är inte riktigt min tekopp. Och då är jag ändå ganska lättstartad och kan till exempel genom att stirra håglöst på kaklet i duschen associera den vita färgen till kvinnors underkläder, eftersom de ibland kan vara vita, och under där finns en skattkista och sedan leder det ena till det andra och det blir genast mycket roligare att duscha.

Nu ska jag byta lakan och lyssna på Radiokorrespondenterna. Hej då. 

Fly me away

Det är måndag och jag har vaknat på jävligt fel sida. Kaffet är för varmt och brödet är torrt. Det verkar bli en underbar vecka. Jag vill vara någon annanstans. Där man får skyla sig med ett löv och snacka lite skit med en orm och käka äpplen hela dagarna. Ta mig dit nu. Jag har två hundra i kontanter, så pengar är inget problem. 

We share our blanket with the owl

Som vanligt börjar säsongen för Veckans djur andra söndagen i oktober varje år. Lägg ner skiten, det är svintråkigt säger Soda. Fuck you, säger jag.

Så Veckans djur: uggla

Fåglar är egentligen jävligt trista djur, de bara flyger omkring och skitar ner och man kan till exempel inte brottas hur som helst med en fågel som man kan göra med en hund, en riktig hund då alltså. Ska man brottas med en fågel så får det väl bli en stor örn eller nåt, men jag tror att örnar har väldigt svårt att skilja på lek och allvar så den skulle säkert börja gå lös på riktigt och klösas tjejaktigt med klorna. Man kan inte rida på en fågel heller, om man inte läser fantasy och knarkar, men det är något som man ska akta sig för. Att håna ornitologer borde därför bli en folksport. Jävla töntar.

Men när man är mitt uppe i att kasta verbal skit på kråkor och människor med osunda värderingar så är det lätt att glömma bort att det ändå finns några tuffa fåglar. Ugglan är en tuff fågel. Ornitologer kanske inte borde ha spöstraff ändå.

Ugglor finns i ungefär 230 olika varianter och delas in i huvudgrupperna äkta ugglor och tornugglor. Vad som gör de äkta ugglorna så jävla äkta vet jag inte riktigt, men det finns säkert någon smart förklaring till det. Ugglorna har i alla fall funnits i 60 miljoner år. Det är väldigt många år det, där ligger jag helt klart i lä med mina 28. Ugglan verkar bo lite överallt, som Europa och Asien. I Sverige bor den i träd. I Sverige finns det i runda slängar två olika sorters träd, gran och björk.

Ugglan är mest aktiv under dygnets mörka timmar, annars sitter den mest på en pinne och funderar och hoar lite lojt på förbipasserande. Det framgår inte riktigt vad den livnär sig på, men förmodligen äter den möss och sånt, kanske en harjävel slinker ner ibland också. Det kan dock vara så att ugglan käkar igelkottar, det måste den sluta med. Ugglan behöver inte använda synen för att lokalisera sina offer eftersom den hör extremt bra. Den goda hörseln dekorerar ugglan ibland med örontofsar, lite skönt fåfängt sådär. Den försöker nog få bort fokus på det platta ansiktet genom tofsarna. Många ugglor ser ut att ha fått en spade slagen i ansiktet.

Ugglan förknippas med klokhet, hur det har gått till är lite oklart eftersom det rör sig om ett djur. Den har dock fått ett aning negativt rykte med talesättet – ana ugglor i mossen. Det innebär att man tror att något otäckt kommer att hända, som att ett världskrig bultar på dörren eller att den där tjejen man bytte nummer med antagligen bara kommer att förgifta ens hjärta för att sedan slita ut det och kasta skiten i rännstenen och urinera på det som en triumferande avslutning. Det är sånt tjejer gillar att göra. Det är den renaste formen av lycka för en tjej och fungerar som drivmedel i livet för dem.

Antagligen har talesättet något att göra med Magnus Uggla från början, för det är en jävla sopa det som inte inkluderas i utmärkelsen Veckans djur. Stort grattis till de andra ugglorna dock, jag önskar er en trevlig natt men vädjar också om att ni ger fan i igelkottarna i fortsättningen.

Little empty boat

”I couldn't help but imagine you
All postured and prone
But there's a little guy on my shoulder
Says I should go home alone.
You keep leaning in on me
And you're looking pretty pissed
That grave you've dug between your legs
Is hard to resist.”

Nick Cave fattar hur det är han. Han har nog också huvudvärk idag och har lyckats välta ut en pizzajävel på golvet. Nu ska jag på lypsyljakt, har fan lyckats tappa bort fem stycken på 31 minuter. Helvete, det är akut nu.

Protect ya neck

Jag har skadat mig.

Vissa människor hoppar fallskärm eller dyker eller klättrar i berg för att få en kick. Min relation till bergsklättrare är mycket ansträngd av personliga skäl, men nästa jag träffar en så kommer en pung- eller fittspark sköta snacket.

Själv så brukar jag strunta i att duscha lediga dagar när inget finns inplanerat, det ger mig en adrenalinkick utan dess like och är en jävla frihetskänsla. Förut när jag skulle kontrollera statusen i vänster armhåla (jo, jag brukar göra det när jag lider av tristess) stack det till i näsan så in i helvete så att mitt huvud rycktes till som fan.

Nu har jag fått en misstänkt whiplashskada och kan inte röra mig ordentligt, det gör väldigt ont. Det innebär alltså att det är väldigt synd om mig. Och jag stör mig lite på mig själv att jag skulle vara så jävla nyfiken i den där hålan.

Men nu måste jag duscha, det är inte socialt accepterat att gå ut oduschad så det får man rätta sig efter.

Jag är sex timmar lång. JAG ÄR SEX TIMMAR LÅNG! Och det svider.

Hej då.

It's the end of the world as we know it (and I feel fine)

Du måste ju gå ut idag när solen skiner förstår du väl? så var det ett litet borgarsvin som sa till mig imorse.  Egentligen borde jag inte lyssna på någon som röstar helt jävla fel och dessutom bökar omkring och rotar till lakanen som fan. Allt jag vill är att ligga på soffan och glo på Mad Men och kanske en snabbis på nån gymnastikfilm.

Men det kan nog vara skönt med lite luft. Ska lyssna på den här på repeat, vilket jag gjort de senaste dagarna också. Är inget större fan av R.E.M. i vanliga fall, men den låten är bra som fan. Och så har jag för mig att Michael Stipe någon gång skyllde på att han hade runkat när han borde gjort något annat, så det får han lite pluspoäng för.

Ikväll ska jag se fotbollen hos Abab. Det kommer även att närvara ett barn. Jag har ingen större erfarenhet av barn. Senast jag på riktigt kom i kontakt med ett sånt där var en majdag 2006. Då höll jag det lilla stycket på några månader med ena armen och halsade en flaska Pisang Ambon med den andra. Fy fan vilken äcklig likör. Men jag bondade fint med barnet och vi hade ett stort intellektuellt utbyte, hon saknar nog mig idag, det var i alla fall väldigt intressant att peta mig i ögonen. Och situationen var inte så ansvarslös som den låter.

Barnet ikväll är dock äldre och borde kunna prata för hon är runt nio år tror jag. Jag vet inte riktigt vad som förväntas av mig som främling. Ett vårdat språk kan nog vara på sin plats kan tänkas. Att prata domedagsprofetior är nog också onödigt, inte för att jag brukar göra det vanligtvis men just därför vore det väl själva fan om man skulle börja skrämma stackaren med att världen kommer under imorgon vid middagstid. Ska jag försöka bli kompis med barnet, eller ska jag ha en sval vuxen hållning? Ska jag köpa en studsboll eller något annat i gåva för att blidka barnet? Ja fy fan, det är mycket nu med det mesta.

Och fotbollen kommer sluta med dansk vinst. 3-1 blir resultatet. Så det kan ni sätta en slant på. Om inte Allbäck slängs in, då kan det bli svensk vinst.

Jaja, nu ska jag gå ut. Ha en häftig lördag. 

Bitter peace

Bjuder på en fredagsteaser med fotografiet ”En man visar upp sina spiror i en fettfläckig spegel med uppdragna strumpor av olika sort och kvalitet”

Jag orkar inte ta ansvar för att männen i det här landet kommer att vilja förbjuda Internet av rädsla för konkurrensen och låsa in sina döttrar, systrar, mödrar och fruar. Och jag tänker inte betala fakturan efter att Anticimex fått sanera bostäderna när kvinnorna savat över och blivit bindgalna av begär.

Nu gjorde jag en mycket heteronormativ målgruppsanalys, men det skiter jag i eftersom jag inte orkar bry mig om alla moderniteter.

Det är som sagt fredag och jag har firat helg på ett mycket värdigt sätt genom att steka två korvar, skiva en tomatjävel och öppna en flaska rödtjut. Livskvalitet.

Den här veckan har som vanligt kantats av besvikelser. Är det inte det ena så är det andra och nu har fredspriset delats ut också. Jo, jag vet att det tjatas om det där Nobelpriset, men nu är det sista gången. Jag kanske inte räknade med priset fullt ut, men så länge det finns liv så finns det hopp som någon sa.

Barack Obama? Va fan har han gjort som inte jag har? Visst, han kanske har lite mer inflytande och makt än vad jag har, men det är ändå bara marginellt och jag har svårt att se vad han gjort i praktiken. Det är mycket snack där. Jag däremot handlar praktiskt och avbryter krogbråk mellan för mig två okända antagonister och bjuder idioterna på öl och sen är allt frid och fröjd och nästan fred på jorden. För en broderlig öl är bättre än illa fäktning.

Nu bjöd ju visserligen Obama två snubbar som trätte med varandra på öl i Vita huset för inte så längesedan. Men ändå, mitt agerande försummas och det smärtar mig. Kanske borde skriva ett brev till den där jävla kommittén och påpeka mitt agerande. Men kommittén för fredspriset finns i Norge och då måste jag väl skriva på engelska för att de ska förstå. Men det kanske de inte gör ändå och måste blanda in en översättare och det är ju givetvis en kostnadsfråga som de först måste överväga och till slut hamnar mitt välformulerade brev i papperskorgen med stor text skrivet i rött “Skjönner ikke”. Jävla fittnorrmän. De kan köra upp sitt förbannade fredspris i röven.

Nu när jag tänker efter så är Norge ett jävla skitland. Fjanta runt i lusekoftor och gå på tur och dricka Solo är fan det enda de gör. Och så klubbar de ihjäl sälar förstås. Hela familjen står på en klippa med en varsin knölpåk i famnen och bestefar får slå första frislaget eftersom han är gammal och skröplig och när den oskyldiga sälungen blottar lite blod och organ är familjelyckan total. Va fan vet norrmän om ett fredligt beteende? VA?

Jaja, fuck it. Grattis Obama, min överman. Nu ska jag lyssna på jävligt rivig synth och dricka vin och diska. Och dansa med Yvette på avstånd.

Ha en fin helg, men glöm inte att livet är kort och att det snart är måndag igen.

Kram och godnatt. 

Something changed

Jag är lite berusad, ungefär sådär berusad som man kan vara efter midnatt när man ska infinna sig på en plats klockan 09.00 samma dygn. Lyssnar på Pulp och slickar folköl och tittar mot en punkt i det svarta där månen borde bo. Men nej, den där månen har väl något bättre för sig. Så är det, månen sköter sitt, och jag sköter mitt och inte fan kan jag ställa krav för det vore generande.

Min kropp sjunger en ton i moll och ropar efter kontakt.
Och någon hörde just av sig och erbjöd sällskap.

Men nej, det funkar inte.
Kvinnan fick ett rakt nej.
Hon gillar Oasis. Så fuck it.
Någonstans måste man dra nån jävla gräns.
Man kan inte hora hur som helst. Ett skålpund alldaglig mutta har aldrig gjort någon lycklig.
Så är det.

Hej då.

I was wrong

Förlåt.

Jag vilseledde en hel nation, eller i alla fall en lätträknad skolklass. Nu vet jag hur Moses kände sig när han yrade omkring i öknen i 40 år, eller hur fan det nu var. Jag kan inte min bibel. Det kommer jag kanske att straffas för.

Jag hade så gärna velat sitta och vifta med det där fingret som sitter i mitten på handen och göra en mogen gest och skrika vad var det jag sa? Nu viftar jag bara lite håglöst åt mig själv. Eftersom jag hade fel. Men jag har haft fler fel än rätt i livet, så det är ingen ovan känsla. Det blir fel ibland. Eller ja, jävligt ofta snarare. Det är jag och Bionda Rosing som sällan har ett jävla rätt. Till mitt försvar så kan jag hävda att jag trodde att den tyskspråkiga hondjurskvoten var fylld med Elfriede Jelinek.

Jaja, det är ingen idé att sitta här och sura över spilld mjölk. Jag sprutar på mig lite jaktolja och beger mig ut på dåligheter istället.

Hej då.

Ps – Lyssna nu, och gör det jävligt noga: Haruki Murakami kommer att få Nobelpriset i litteratur 2010. Glöm inte vart ni hörde det först. Hälsningar Saida Nilsson Jr. 

The winner takes it all

Lyssna nu, och gör det jävligt noga: Haruki Murakami kommer att få Nobelpriset i litteratur idag. 

Glöm inte vart ni hörde det först.

Själv har jag bara fått ett pris en gång, en keps efter vinsten i en öldrickartävling. Det är fint att höjdpunkten i mitt liv med några sekunder i rampljuset kom tillsammans med fyra personer i en skabbig lägenhet. 

Nu är jag visserligen inte död än, men jag borde fan ha ett pris postumt från en frågesport på roliga timmen i tredje klass också. Det var fel att den där jävla Anna Johansson fick det, måste ha berott på att hon hade glasögon.  Ska nog höra av mig till fröken och påpeka det där. Men kärringen har väl säkert kastat in handduken. Och man kan väl inte få allt.

Nu ska jag styra upp lite frulle här. Och tvätta kroppen. Hej då. 

With teeth

Med anledning av morgondagens besök hos käftis så kommer en repris. För det är samma visa varje gång, aldrig något hål, men alltid en jävla massa tjat.  

– Röker du?
– Mm...
– Mycket?
– Mm...
– Snusar du?
– Mm...
– Mycket?
– Mm...
– Tandtråd?
– Mm... ibland.
– Runkar du mycket?
– Va? Vad fan har det med saken att göra?
– Nja, ingenting egentligen. Men jag tänkte ge dig lite extra dåligt samvete när jag ändå är igång.
– Jaha, okej.
– Då blir det 900 kr.
– 900 spänn??
– Ja visst fan är det sjukt mycket för en kvarts karvande! Du betalar i receptionen. Ses igen nästa år då. 

Untitled

Sitter i biblioteket och har svindel. Försöker skriva ihop något som blir till skräp. Ett treårigt barn med stora brister i att uttrycka sig i skrift hade förmodligen gjort det bättre. Slänger ett elakt öga mot en kille som har ett jävligt störigt utseende och som jag tror förföljer mig. Slänger ett trånande öga mot en tjej med skön näsa och fin fläta som jag ska börja förfölja.

Lypsylen ligger kvarglömd hemma och magen är tom och det kliar under foten och en liten tå är skavd. Så kan det vara i Sverige år 2009. Hej jävla då. 

Material girl

Det står en ny tv på en ny möbel, och bredvid står ännu en ny möbel. Och det kunde ju vara början på något nytt materialistiskt tjafs.

Men jordgloben har slocknat igen, det är nåt fel på knapptryckarfunktionen och utanför fönstret gråter Gud ner en syndaflod som kan dränka den bästa.

Kom nu, vi går till sängs. En arm under din nacke och en mellan dina bröst och puss och godnatt.

Kom nu.

Kanske har fittan där uppe i himlen tjurat färdigt snart, om inte så har jag numera en jävligt snabb text-tv. Så kom nu. 

TV set

– Det är ju asbra om vi är hemma vid fyra så att vi kan börja dricka öl då, eftersom vi ska upp tidigt imorgon.

Ja precis, det är jävligt bra.

Så nu dricks det öl och installeras tv-jävel och byggs ihop bänk och annat. Men inte jag då, jag sköter musik och hämtar öl till två kamrater som skruvar och har sig.  Och när det gnälls på att jag inte bidrar så skyller jag på knäskadan, som just idag känns av väldigt mycket. Det är den officiella versionen i alla fall. Men va fan, de ska inte klaga, gossarna får öl och dessutom så har finanskrisen bidragit till att det bara finns en skruvmejsel. Alla kan inte vara och rota på samma ställe. Nu ska jag ta ett varv och övervaka att allt går rätt till, jag vill inte veta av något svinn bland skruvarna. 

On earth as it is in hell

Jag vann en auktion på en skiva idag, vilken är det nog ingen idé att skriva ut för jag har svårt att tro att någon jävel bryr sig ändå. Men jag fick den fan så mycket billigare än vad jag var beredd att ge. Och det var ju fint.

Sedan tog jag en tripp till helvetet och tillbaka. Och då menar jag inte att jag varit i Darfur eller i något katastrofområde på Sumatra eller hemma hos Maud Olofsson. Nej, värre än så – jag har varit i klädbutiker. Och handlat. Jovisst vet ni.

Det har varit alldeles för mycket spring i sådana där affärer det här året, och det tär på mig. Peachy var som vanligt med som sidekick och smakråd. Eller smakråd eller väl fel ord egentligen, det är inte direkt så att hon bryr sig om vad jag säger och när jag kommer med egna förslag och initiativ så får jag oftast bara en blick som förklarar att jag är helt jävla dum i huvudet. Och det har hon ju rätt i, det är därför hon är med. Men det hela gick ganska smidigt och bra. Skärseldens lågor var inte så jävla varma idag.

Förutom en liten incident, som visserligen inte hade mig eller Peachy att göra. Och hade jag inte varit så nöjd med skivköpet så hade jag bett människan före i kön att gå och dö. Nej, det hade jag nog inte. Men i alla fall tänkt värre tankar än jag gjorde.

Hon, människojäveln före i kön, krånglade först med att hon skulle ha vad hon nu hade på olika kvitton. Sedan när hon äntligen verkade vara klar så kom fanskapet på att hon glömt dra något medlemskort. -Okej, då får vi göra ett återköp, sa expediten med en trött blick.

Jag antog att om man drar det där medlemskortet så blir man per automatik världskänd eller får gå på Nobelfesten eller åka till New York eller i alla fall få gratis inträde på Legoland, för så jävla viktigt tycktes det vara. Dessutom var det kö, en ganska lång sådan. Efter fyra minuter var det äntligen klart och då förstod jag varför medlemskortet var så viktigt. 10 % i rabatt. Det är ganska mycket. Om det rör sig om en större summa.

Men inte om totalsumman hamnar på 39 kr.
10 % av 39 kr är 3 kr och nittio öre det.  
Man krånglar fan inte för tre och jävla nittio. Förmodligen en efterbliven studentjävel.

Nåväl, nu ska jag snöra ett par skor här. Och sen gå till sängs och förtränga världen i allmänhet och ogjorda uppgifter i synnerhet. Natti. 

The fall

Effektivitet är bra. Därför brukar jag duscha och laga mat samtidigt. Idag stod jag dock lite för länge och gnolade i duschfan och när jag var klar så hörde jag hur lunchen kokade över. För att åtgärda problemet tog jag med blöta fötter några snabba löpsteg ut ur badrummet, vilket resulterade i en snygg vurpa som antagligen gav utslaget 6,9 på Richterskalan. Att jag slog i huvudet kan nog bara vara till min fördel, men att svanskotan fick sig en törn gör att jag inte kan gå ordentligt. Men det finns nog en rollator att sno på ålderdomshemmet våningen under så att jag kan ta mig till skolan. Hej då. 

Walking in my shoes

Jag är mätt. Överjävligt mätt, ty jag har slevat i mig carbonara i stora mängder. Efter eget recept, den där Mor Anna i bokhyllan litar jag inte ett dugg på. Det var ganska gott, även om det inte smakade så jävla mycket, men jag kommer inte avlida på grund av undernäring i alla fall.

Solen sken förut och då känner man sig direkt tvingad att göra något utomhus, man ska ta vara på det lilla och fånga dagen och fan och hans skrevande moster. Det är väl något lutherskt arv som gnager i bakhuvet och det infinner sig ett dåligt samvete om man inte tar sig ut, att sitta inne och prata högt med sig själv på hittepådanska eller skrika fula ord åt tv:n när det svaras fel på frågesport går inte an.

Människor spelar boule eller golf eller svälta räv eller väver söta små bonader som sätts på väggar och tvingas på släkt eller fiskar eller shoppar eller går med långa rockar i parker och är mystiska eller något helt annat. Själv tar jag promenader. Det är min hobby det och det sista och billigaste som fanns kvar på intresseutdelaravdelningen.

Givetvis hade solen tröttnat på att skina när jag kom ut och det var fan kallare än i en kvinnas hjärta. Kom på att jag måste köpa nya vinterattiraljer som mössa och mördarhandskar. Men jag gnällde inte, intalade mig att det inte var kallt utan bara väldigt friskt och började knalla den vanliga rundan.

Mötte många mammor med barnvagnar, noterade att det verkar vara inne med att basunera ut ungarnas namn med registreringsskyltar. Det var nån Amanda och nån Vincent och en Edvin. Dumheter. På min barnvagn ska det fan inte stå Elin, som alla mina barn ska heta. Oavsett kön. Lade även märke till att många mammor nuförtiden är jävligt smala, som att det gås på diet innan bb har lämnats. Så där var det nog inte förr, då fick mammorna vara glada och trinda några år efter födseln och funderingar på viktnedgång kom inte förrän i samband med skilsmässan.  Tror jag.

Jag blev kompis med en Golden retriever också. Det var en kort vänskap, men väldigt fin.

Gick sedan förbi en gubbe som stod och tittade på ett träd. Sånt gör man när man är gammal. Fan va bra han har det, tänkte jag, bara stå och glo på lite grenar och löv och vara jävligt nöjd och få ha hängslen och klappa sig på magen och sen gå hem och sitta i en nött fåtölj och äta karameller och somna efter nyheterna.

På hemvägen såg jag ett tonårspar som satt och fumlade med varandra på en bänk, funderade på att vänta och se om hans skulle fingra upp henne i brygga eller inte, men det gav jag fan i och fortsatte hem. I samband med att portkoden slogs in så kom solen fram igen och vinden verkade avta. Såklart.

Ikväll hittar ni mig på krog där det ska ses fotboll. Men först ska jag plugga. Men allra först måste jag vattna mina två blommor, det kan nog ta ett jävla tag. Kanske hinns inte pluggandet med. Det är en prioriteringsfråga, men det handlar ju om liv och död för blomstackarna. Jaja, hej då.

Dance me to the end of love

På väg ut från mataffären som tillhandahåller gammal köttfärs mötte jag med ett sexpack folköl under armen och två lösa i varsin jackficka givetvis den legendariska flickvännen. Hon tittade lite nedlåtande på mig och vi bytte några trevande ord och sen kom hennes nye hingst och det blev inget mer sagt. Jag tyckte han blängde lite på mig, jävla idiot, komma men nån jävla Peak-jacka och spela tuff. Nu ligger de väl hemma i villan och skaver och kommer samtidigt i ett köttsligt crescendo. Oj, oj, oj vilket jävla sampel. Hon ångrar nog inte val av pojkvän.

Själv sprätter jag omkring i lägenheten och ångrar livet iklädd ett vitt solkigt wifebeater-linne och långkalsonger och strumpor uppdragna till knäskålarna och dricker upp tidigare nämnda öl. Barcelona vägrade göra fler mål vilket innebär att jag förlorat pengar och det droppar i duschen. Det är väl nån jävla packning eller vad det heter som är trasig. Det finns disk att diska. Det finns strumpor att sortera. Det är lördagskväll. Living the dream.

Men jag gillar långkalsonger. Och jag gillar att sprätta med benen. Och jag gillar öl. Och jag lyssnar på Jacques Brel som sjunger på franska och jag förstår inte ett skit. Men det gör inget, ibland kan det vara oerhört skönt att slippa förstå för då slipper man tänka. Men jag tyckte mig höra je t’aime så det handlar säkert om någon form av knullning.

Resten av kvällen ska jag nog ägna åt att försöka lära mig koreografin till videon nedan. Jag har tränat i över ett år, men tappar helt stegen efter de första 34 sekunderna. Takt och kontroll över min egen kropp har aldrig varit ett framträdande drag hos mig. Och ja, videon har visats tidigare. Men det är en fantastisk låt och en dans som gör mig glad. Och nu är jag inte ironisk på något sätt. Sätter jag inte koreografin ikväll lägger jag av med allt. Godnatt.

Waiting for the moon

Har jobbat på gamla arbetsplatsen idag. Det var ungefär lika spännande och givande som vanligt, innan jag ens öppnat butikjäveln ville jag stänga och gå hem. Den blonde berättade sedan i en kvart om den nya trucken och jag hade inte mage att förklara att jag skiter fullständigt i hur den fungerar, så jag nickade och hummade och la till nåt ”jamen det är ju väldigt bra att den kan lyfta på ett sånt sätt”. Jag och chefen har inte heller samma affärsidé, min är att få ut kundpöbeln så fort som möjligt så att man kan göra andra viktiga saker som att dricka kaffe eller dagdrömma. Hans är att vara överdrivet tillmötesgående. Det ska gärna ges omotiverade rabatter till stereotypt snygga kvinnor också.

När jag jobbade på krog så var det en garderobiär som aldrig fjantade för de där tjejerna som visste att de såg bra ut och därför förväntade sig någon slags jävla särbehandling. Flickorna som kanske inte fick så mycket uppmärksamhet annars var han däremot väldigt trevlig mot och släppte in gratis. Och nej, det var inget försök till att få klappa lite mussla. Jag gillade honom, och har därför tagit efter hans taktik. De här jävla typerna med attityd som av chefen får rabatt kammar noll hos mig, inte en påsjävel glider förbi utan att registreras. Då frångår jag hellre min affärsidé och tjafsar i några minuter om en krona eller två. De kantstötta och skeva får däremot ta hur många kassar de vill och är det någon vara som inte går att slå in så glider den lite diskret förbi och sen är det tack och adjö.

Arbetsdagen gick extremt jävla sakta och när jag väl fick ta mig hemåt så öppnade sig den där himlen och jag blev lika blöt som en dränkt och övergiven sommarkatt och hemma möttes jag av chockande information. Det där utgångsläget med resan till Frankfurt som såg så bra ut med 60 % damer har tydligen ändrats i lönndom och nu är det helt plötsligt tre par som ska åka.

Tre par och jag, som ett sjunde och jävligt fyrkantigt hjul.

Hotty kommer förmodligen föreslå att jag kan söka kontakter i något lokalt glädjehus, men det är ungefär som att skryta om att man sett en massa vilda djur efter ha varit på zoo. Det är ingen match, och då kan det vara. Jag får väl helt enkelt hitta någon att släpa med, kanske är det lite kort varsel men vi behöver inte lära älska varandra, det viktigaste är att vi kan upprätthålla en fasad så att vi kan sitta fyra par i Frankfurt och föra vuxna konversationer över en bit mat och dela på en flaska vin och gå till sängs innan månen kommer fram.

Nej nu jävlar ska jag gå och köpa Lactacyd så att det blir lite ordning på torpet igen och sen ska jag tända några ljus och kura ihop mig under en filt i soffan med en stor kopp sprit och vänta på att något händer. Som att snorbrunnen i näsan sinar till exempel.

Hej då.

Don't believe the hype

Jag kan ju inte bli annat än rörd när jag får läsa såhär fina saker om mig själv, och att hon ställer sig i försvarsposition för min skull gör inte saken sämre. Jag har inte fällt några tårar över det hela, det gör jag bara när tjejer inte förstår sitt eget bästa (och tioårskvoten på den fronten har fyllts de senaste åtta månaderna). Men rörd och glad, javisst, helt klart. Den där kvinnan har tagit mig under sina vingar tidigare, och det gör mig rakryggad och stolt. För att det inte ska bli klubben för inbördes beundran så skippar jag åsikterna om hennes blogg, de känner hon till ändå. Annars så lyssnar hon på jävligt kass musik (förutom att det glimrade till med Pulp en gång) och har helt värdelös smak när det gäller gamla svenska tv-serier. Men trots sina uppenbara brister, som jag har påpekat för henne tidigare, så verkar det vara en älskvärd människa ändå. Eftersom hon är nygravid så tror jag inte att det är ett taktiskt läge att sätta sig i en taxi till Uppsala med en näve röda rosor och ringar och lovord, den där kommissarien hon kilar stadigt med kan säkert en massa fula tricks och illmariga grepp också. Så jag låter det vara, men annars så. Kommer det inte några gamla gubbar med guld, myrra och rökelse vid nedkomsten i juni och välsignar den lilla eller vad de nu gjorde, så kommer det något bättre. Det är jag säker på.

Nåväl.

Det skulle tränas idag. Dock var det någon som hade viktigare saker för sig. Först satt jag och surade över det i 20 minuter, jag kände mig inte mogen för att gå dit själv. Det är märkligt, det kan kuskas runt på tåg ensam i Europa under några veckor utan problem, men inte gå på ett jävla pass. Det störde mig. Så jag tog mig samman. Och gick dit.

För att smälta in i miljön och verka världsvan och avslappnad gick jag runt och slängde med en rosa kasse från Glitter och var allmänt naturlig. Jag fick en bra och anonym plats i ett hörn utan någon spegel. Att se mig själv i en spegel är inte bra för min sisu. Jag skötte mig ganska bra, förutom när det ska åmas på en sån där madrass, det gillar jag inte riktigt. Det gör ont i mina axlar när det ska armhävas. Funderade på att smyga fram till instruktörskan och förklara att jag har ett idrottsinvalidiserat knä och därför inte bör göra några hävningar. Men till och med jag insåg den bristande logiken i det resonemanget, så jag lät det vara. Men jag gillar fortfarande avslappningen och stretchandet bäst. Fast när det ska kännas i till exempel baksida lår så drar det mest i nacken, jag lyckas göra fel på varje grej. Och under avslappningen så tittar tjejerna på sig själva i speglarna och rättar till hårlockar och trosor och jag tittar på trosorna och det ser förmodligen tjejerna, men fuck it.

Nej, nu ska jag skära upp en död stackars kyckling och sedan ta en öl med en lillasyster och sedan viska godnatt till någon som inte hör och vakna tidigt imorgon för att jobba tillsammans med tonåring som luktar svett och en gubbe som aldrig lämnat kommungränsen. Ni andra får ha en vacker helg. Eller nåt.

The light at the end of the world

Igår bestämdes det att jag skulle plugga hemma under dagen. Det började med att jag låg och mös med P1 ett jävla tag i sängen för att sedan somna om och komma upp vid 10.30. Och då skulle det ätas frukost. Och sen skulle det surfas på diverse sidor. Och sen skulle det handlas och efter det skulle det lagas lunch. När jag ändå var inne på kvinnospåret med matlagning så bestämde jag mig för att fortsätta med aktiviteter som tjejer gillar. Som att tvätta och städa. Eftersom jag inte skaffat någon flickvän än så fick jag själv ta tag i den där jävla ugnen och skrubba fanskapet. Men lika slugt som en kvinna och en skabbräv i samarbete så tog jag bara de synliga ytorna, det vill säga luckjäveln, och nu skiner den som aldrig förr.

När jag var klar med kvinnogörat så var det dags för lite hårt och manligt arbete. Det skulle bytas en glödlampa. Och det kan ju tänkas vara en trivial syssla för den händige. Dock inte för en annan med andra, visserligen jävligt dolda, talanger. Särskilt inte när glödlampan som skulle bytas satt i min jordglob, det krävdes alltså lite avancerat förarbete genom att skruva bort hela jävla världen. Men det hela gick faktiskt relativt smärtfritt och jag svor nästan inte en enda gång och grät gjorde jag inte heller. Det var nästan en allsmäktig känsla att se jorden lysa igen. Nu vet jag vad den där Gud går igång på.

Det blev med andra ord inget pluggande.

Men jag har hunnit med att köpa en tv och sälja min själ till Djävulen nu på kvällskvisten. Jag gillar inte utvecklingen av mitt liv på vissa punkter. Fortsätter det så här lägger jag väl min röst på borgarsvinen nästa år också utan att blinka. Kuken.

Men jag är glad att jag fått min värld att lysa igen. Alltid något. 

Fuck you

Dagens namn är Ragna och Ragnar. Jag hittar dock ingen information i almanackan om att det är den stora ignorera Wayne Nilsson-dagen. Folk har inget hyfs längre. Fan ta er! Nu trimmar jag näshår istället.

It's just that song

Sammanfattning av dagens föreläsning:

En god överraskning kom med beskedet att jag fick VG på den där fitthemtentan förra veckan. Det var extremt oväntat eftersom jag inte riktigt hade koll på va fan jag gjorde. Vet inte om det säger mest om mig eller läraren som rättade.

Har även hunnit med att gymnastisera, lyckades med att se ljuset i den beryktade tunneln ett flertal gånger då några veckors långdragen förkylning och ett par hårda helger gjort att jag inte kunde prestera som den toppatlet jag visade prov på att vara för ett tag sedan. När jag kände dödens kallsvettiga smekningar längs med min panna och när den heta (och trevliga) instruktörskan skrek att det skulle tas i mer så väcktes det patriarkala odjuret inom mig och jag ville instinktivt skrika tillbaks att inget jävla fruntimmer berättar för mig vad jag ska göra och inte göra. Men det gjorde jag inte, dels för att jag skulle ha svårt att stå för det och dels för att det kanske skulle bli lite pinsamt efteråt. Så jag fuskade lite lojt istället.

På bussen på väg hem efteråt när jag fortfarande hade svårt att andas och funderade på att ringa 112 och be någon installera en respirator i lägenheten innan jag kom dit så satt jag mittemot en kvinna. Sisådär 44 år kanske och såg väl mest ut som kvinnor gör i den åldern, varken mer eller mindre, förutom ett inslag av sorgsenhet i hennes ansiktsutryck som hon försökt dölja med smink och glömma bort med ett inslag av alkohol av något slag. Hon lyssnade högt på Midnight Oils låt Beds are burning om och om igen och jag tänkte att tro fan på att hon är ledsen om den ska köras på repeat.

Men sen förstod jag att det var ju deras låt hon lyssnade på, den där låten som hade spelats på det där utestället i slutet av 80-talet när de träffats och euforin var total trots att båda var i stadiet där de kunde dansa men inte gå och sedan dess hade de varit ett par och allt hade rullat på med giftermål och kottar och varje år när de firat årsdagen av bröllopet hade de lyssnat på den där låten som de efter ett tag insett var jävligt kass men det var ju alltjämt deras låt och lycka frambringade den ändå fortfarande så va fan liksom.

Och lyckligt ovetande hade hon varit den där kvällen för några veckor sedan när årsdagen skulle firas igen och för att piffa till det hela hade hon tagit till vara på tipset om matsex från någon väninna och väntat på maken i sängen med Beds are burning i högtalarna då han berättat att det fanns någon annan och hon hade väl aldrig känt sig så förbannat förödmjukad där hon låg med särade ben som en jävla lunchbuffé med klibbig lönnsirap och kantareller över skötet och nu satt hon på en jävla stadsbuss med en svettig yngling mittemot som flåsade och granskade henne och hon lyssnade på låtfan om och om igen som någon slags bestraffning när det stabila och vackra i hennes tillvaro ryckts bort till förmån för något jävla våp där tryggheten nu huserade och byggde framtidsdrömmar och kanske lyssnade på en låt som skulle bli deras.

Tro fan att hon är ledsen, tänkte jag igen och steg av bussen för att köpa en liter mjölk och gå hem. 

Brother, my cup is empty

Du ska klicka här för att läsa en recension av öl- och whiskeymässan i Nacka.
Så gör det nu, det är inte farligt, inte alls, såja, var inte rädd, det gör inte ont och är snart över.

Själv ska sitta och sura över att jag tippar som en jävla sopa. Kanske tar jag cykeln till Skellefteå och reder ut ett och annat. Jävla norrlänningar. Jag ska i alla fall skissa på min ritning om murbygget längs med Dalälven, det är något som är säkert. 

Hej jävla då. 

Let your fingers do the walking

Om jag står med bar överkropp och nästan drar ner byxorna till junioren och lutar mig lite lätt bakåt och samtidigt kisar med ögonen så in i helvete så ser jag på ett ungefär en aning vältränad ut i spegeln. Jag visste väl att den där promenaden igår skulle ge ett snabbt resultat, tror fan att det blir en till. Hej då.   

And the ass saw the angel

Nämen se på fan vad jultomten kommit med. Jag trodde att gubbjäveln satt i någon thailändsk turistort och klappade barnstjärtar och drack fulsprit och snortade ladd såhär års. Tänk så fel man kan ha.

Men visst, det är inte jultomten som styrt upp det hela, inte storken heller för den delen. Det är jag själv som gjort det. Alldeles jävla själv, precis som vanligt. Förmodligen kommer inte kärringjäveln till extramamma acceptera att betala för kalaset heller vilket är min plan. Det kan hon fan gott göra tycker jag. Men det är dumt att gå runt och tycka så jävla mycket för det leder ingenstans ändå, så jag får nog pynta själv.

Samtidigt så ska jag inte gnälla över att jag får göra allt själv. I lördags blev jag tagen till öl- och whiskeymässan i Nacka av Soda (rapport om det kommer på en annan sida). För någon vecka sedan ringde Varulven och undrade om jag skulle med på Nick Cave i oktober, biljetter redan ordnade. Absolut, inga problem. Och i torsdags hörde Hotty av sig.
– Hej Wayne!
– Hej Hotty!
– Du, jag orkar inte kallprata, vill du med till Frankfurt i november?
– Ja, det tror jag.
– Bra, jag ringer upp dig.

Fem minuter senare ringde hon och berättade att vi åker till Frankfurt på en fredag och hem på en måndag. Dessutom att det var 60 % kvinnor i sällskapet (jo, jag har ganska nyligen förstått det här med procent, det är därför jag skriver så). Effektivitet är förjävla bra.

Frankfurt ska bli fint, jag har aldrig varit där förutom på flygplatsen i några timmar och då hamnade jag i konflikt med en jävla fransyska som tiggde cigg. Hon var dum i huvudet och vet man inte på ett ungefär vart Sverige ligger och bor i Frankrike så kan man stå i över 20 minuter och pressa ut lökarna utan att för dens skull få en simpel cigarettjävel. Det gäller att välja sina strider.

Det jag vill komma fram till är att jag tycker om när jag slipper göra något själv och kan ligga som en svullen hora på en divan och bara ta emot och att ni – mina övriga vänner – borde känna en del press nu på att tillfredsställa mig. Vad har ni gjort egentligen? Inte mycket. Så det är bara att sätta igång. Ett tips kan vara att det endast är av Soda som jag blivit bjuden helt och hållet. På den fronten kan ni vinna poäng. Och att jag tror att Ljubljana är fantastiskt runt jul och nyår.

Sätt igång och fundera nu, jag tittar på regnet så länge och tänker på hur det skulle kunna vara.

Eat my fuck!