söndag, mars 15, 2009

Don't you want me anymore?

Veckans djur: Ål

Kanske lite oväntat val. Varför ska en jävla ormjävel som skåningar gillar att äta uppmärksammas? Det är en bra fråga, men om man undersöker ålen närmare så klarnar det. För det första så är ålen ett vattendjur. Och i nio fall av tio så är ett vattendjur ett jävla bra djur. För det andra så har ålen ett lokalsinne som är utöver det vanliga.

Ålen blir ungefär 103 cm lång när den är vuxen och ansvarstagande. Vikten ligger på ungefär tre kilogram. En ål kan bli jättemånga år gammal. Över hundra. Ålen föds i Sargassohavet, som ligger långt bort, i krokarna runt Kuba. Sedan simmar den över Atlanten ända till Sverige. En mycket hedervärd insats av ålen som tyder på mod och det tidigare nämnda lokalsinnet. Väl i svenska vatten tar den sig på ett väldigt mystiskt sätt in i insjöar. Det tvistas mycket om hur detta går till. Ingen vet.

När ålen tröttnat på svenska insjöar och inte längre tycker att gäddorna är en utmaning återvänder den till Sargassohavet. Där leker, eller älskar som det heter i folkmun, ålen.

När parningsakten är över försvinner ålkvinnan. Hon har fått det hon vill och träffar istället en spännande ålfrämling. Han luktar trubbel och det finner hon attraherande. Om jag hela tiden gör det så jävligt för mig som möjligt så känner jag mig levande, tänker ålkvinnan. Kvar är ålmannen som dystert simmar runt i cirklar någon meter över havsbotten och funderar på vad som gick snett. Ålkvinnan inser snart att det där fascinerande dramatiska med ålfrämlingen bara är destruktivt och inte hållbart i längden.
Hon tröttnar på att bli kallad elaka saker och få sig en hurring när hon inte släpper till. Men när hon återvänder till ålmannen och vill be om förlåtelse är det redan för sent. Han har dött av sorg. Och sedan dör hon av ånger. Och ålynglen får klara sig själva på simturen till Sverige.

Med den här nya informationen så går utmärkelsen Veckans djur endast till ålmannen.

Grattis ålmannen och stå på dig, tänk på att det kanske (men tyvärr bara kanske) finns en snäll ålkvinna någonstans där ute i vattnen som det är värt att lägga kärlek och energi på. Keep it up ålis.



2 kommentarer:

stefanmedo sa...

"ursäkta mig, är det skolministern? ok, men kan du kanske hälsa att, ja ja, men hälsa bara att stefan, han vet vem jag är, hälsa att stefan å det bestämdaste vill föreslå ett nytt stående inslag på skolorna i landet, tack, det ska heta "wayne och veckans djur" och, ok, va? ja men ok, hälsa det bara. ok? OK? chop chop! (vart tog hon vägen)"
jag har dragit i några trådar, mäster wayne! fyll på vintunnan och packa väskorna så tar jag dem på ryggen, vi åker i ottan! nämnde jag att jag har blivit din manager?

on a very serious note så sa någon "hal som en smörad ål" här nere nyligen, och jag är glad att du nämnde att det äts mycket sånt i skåne. förhoppningsvis förklarar det ett och annat, även om det ofrånkomligen ändå är ett förbannat äckligt uttryck.

Wayne sa...

Haha, du är en god vapendragare herr Medo. Sätt dit de där skåningarna nu.