The lovecats

Veckans djur: lodjur

Lynx lynx på latin, döpt av den gamle rasbiologen Linné. Det finns tydligen lodjur och europeiskt lodjur, men det verkar onödigt att hålla på och klassificera så där. Ett lodjur är ett lodjur och svårare än så behöver det inte vara. Lodjuret är i alla fall Europas största kattdjur, och bara för att ett kattdjur blir veckans djur så innebär inte det att en vanlig svensk dumkatt kommer få utmärkelsen. Lodjuret kom till Skandinavien för 9000 år sedan, det är väldigt längesedan det och sedan dess har det smugit omkring och varit lite slugt. I Sverige tycker djuret om att vara i Hälsingland. Hälsingland är ett landskap. Ett landskap är ett geografiskt område.

Ett lodjur blir vanligtvis upp till 110 cm långt och kan ha en mankhöjd på 70 cm. Matchvikten brukar ligga mellan 20 och 30 kg. Pälsen är ljust brun med mörka fläckar och lodjurets trampdynor är mycket stora. Att trampdynorna är mycket stora är väldigt bra, dock lite osäkert varför. På öronen har lodjuret tofsar. Om lodjuret vill jobba på tivoli eller som hovnarr skulle den kunna fästa bjällror i tofsarna, det hade nog varit uppskattat. Möjligheterna är oändliga.

Lodjuret tycker om att äta harar, skogsfågel och klövvilt. Klövvilt innebär älgar och dovhjortar och andra djur med klövar. Klövvilt är ett väldigt bra ord förresten, det använder man alldeles för lite i vardagen. På något möte i veckan ska jag ta upp det under punkten övriga frågor. – Klövvilt, jag skulle vilja att vi pratade lite avslappnat om klövvilt.
Lodjuret tassar först sakta fram när det jagar för att sedan attackera väldigt snabbt, som en kobra på amfetamin kan man tänka. Ett stort hot mot lodjuret är tjuvjakt, och då främst i trakter där det åks mycket snöskoter, alltså i Norrland. Och det kunde man ju ge sig fan på, att det är en massa sinnesslöa norrlänningar som fördriver tiden med bestialiska nöjen. – Vi flytt int, är det enda de säger och sedan skjuter de ett lodjur av ren tristess för att sedan spöa på kärringen när palten inte står på bordet i tid. Jodå, jag har minsann sett både Jägarna och Så som i himmelen, så jag vet nog hur det går till där uppe bland mygg och manlighet. För övrigt två skitfilmer.

Lon kan ibland anklagas för att vara en sur jävla bakåtsträvare eftersom den bara knallar omkring på sina gamla vanliga stigar i sitt hemområde och vägrar hitta nya vägar. Det är en löjlig anklagelse, att vara konsekvent är bra och inget att skämmas för och lodjuret har säkert goda skäl till sitt agerande som vi människodjur aldrig kommer att förstå oss på.

Lodjur är skygga, ensamlevande skogsdjur som trivs särskilt bra i bergig och brant terräng. Och på grund av sin eremitiska livsstil, där lodjuret visar prov på omvärldsanalytisk förmåga och mod, gör att det får utmärkelsen Veckans djur. Nästan lika bra som myskoxen, fast bara nästan.
Grattis lois!