tisdag, april 21, 2009

Power

Han såg inte ut att vara mycket för världen i mina ögon. En slätrakad och självgod typ till svärmorsdröm i en t-shirt med något tufft tryck och keps. Han pratade väldigt högt med någon som befann sig på andra sidan lokalen om att nu hade han minsann över hundra kilo på skivstången. Något som han var nöjd med och det påpekades många gånger. Hade kanske jag också varit glad över om den målsättningen fanns i och för sig. Men nu kan ju inte alla fjanta runt och utmana Bamse om att vara starkast i världen. Det borde folk försöka lära sig. Man måste inse sina begränsningar. Efter ett tag tröttnade jag på hans tjat och bad den jäveln hålla käft eftersom jag försökte maxa med 20 kilo och behövde koncentrera mig. Nej, nu ljög jag. Jag sa inte ett skit, han kunde ju trots allt lyfta över hundra kilo. Istället blängde jag. Sedan ställde jag mig i ett hörn och surade. Men det är ju också en form av träning.

2 kommentarer:

sara sa...

just därför jag helst undviker gym. gå ut och spring i solen istället.

Arou? sa...

Pumping Iron (Fe) for Eny... eh... jag menar... Siouxie Sioux.

Där jag tränar är "gymbiffarna" (som en bekant till mig kallar dem) sällsynta, det känns bra.