Skulle skriva en sak. Till en sak. En sak till en sak helt enkelt. En obetydlig sak. Som vanligt alltså. Men det gick inte och nu sitter jag här med olika delar som inte passar ihop. Ungefär som när man var liten och fick tag på två brädbitar i garaget och i sin enfald trodde att det skulle gå att bygga ett snyggt cowboyfort eller en tuff riddarborg. Men där satt man fem minuter senare med trälim över hela ansiktet och en klump i halsen och ville ge upp men det gjorde man och tänkte istället som så att om man bara slår i en spik genom hela skapelsen så skulle det nog inte bli så illa ändå. Men spiken missade man och handen började blöda. Efter det gav man upp. Och sedan fick man sig en rejäl åthutning för att hammaren kunde ha gått sönder och att det slösats på spik. Ja, jävlar, de sena tonåren var hårda.
Men nu ger jag upp. Den där saken får vänta. Istället ska jag leta upp läppceratet. För är det något som kan få mig ur balans så är det när läpparna inte får sitt fett var femte minut. Det ska ni ha väldigt klart för er.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Se där! Utan det där cowboyfortet hade du ju haft ännu mindre erfarenhet när du senare i livet var straffkommenderad trall-läggning med den preussiske svärfadern.
Men vad finns det egentligen för cerat som inte är ämnade för läpparna?
Skicka en kommentar