All along the watchtower

Dialog hörd utanför häxans torn, där på kullen väster om sjön ni vet.

- Rapunzel! Rapunzel!
– Äntligen, du stålige prins. Rädda mig!
– Jaja, släpp bara ned ditt hår.
– Vänta lite.
...
...
– Menförihelvete!
– Vad, prinsen, vaaad?
– Är du helt störd prinsessjävel? Det var inte fitthåret jag ville ha!
– Sorry, gjorde en Britney häromdagen och skalade huvet.
– Kunde du inte ha tagit fitthåret av bara farten också?
– Nej verkligen inte. Fitthåret är numera det enda jag har att släppa ned. Såg du inte att mitt huvud var kalt?
– Näe, tiaran är ju så jävla stor. Men varför gör du så här?
– Tristess du vet, det är ganska långrandigt här uppe så något måste man ju sysselsätta sig med. Ingen askungesaga direkt.
– Vem skrev den här sagan egentligen?
– Inte en aning. De där bröderna kanske, eller danskjäveln?
– Förmodligen. Du måste i alla fall ha världens längsta fitthår!
– Jodå, sisådär en femton meter skulle jag tro.
– Fan va tovigt det är. Och smutsigt, luktar konstigt.
– Det är inte så enkelt att hålla efter femton meter fitthår fattar du väl?
– Okej då, det är nog sant. Men det här känns inget vidare längre. Det här är bara osunt och dumdristigt. Jag drar.
– Du kan inte bara dra. Du måste rädda mig!
– Näe fan, jag dräper en drake eller något liknande istället bakom de nio kullarnas dal.
– Du har inte stake nog att dräpa en drake!
– Baby, jag knaprar ryssfemmor och har en kvarting innanför rustningen. Saknar numera omdöme totalt.
– Men jag försmäktar ju här i tornet!
– Whatever... vi ska alla den vägen vandra.
– Så det är slut nu?
– Ja.
– Men det där lyckliga slutet då?
– Det har ju aldrig funnits förstår du väl! Hej.