Cake and sodomy

Åh, jag har en jättebra idé. Låt oss ta på oss roliga overaller med lustiga tygmärken som våra mödrar hjälpt oss att sy dit och sedan sätter vi oss i en vältrafikerad rondell och spelar eurodisco på hög volym för det är ju så härligt retro och så bara är vi så där underbart studentikosa och spexiga och kanske leker vi någon drickarlek för det är roligt och tufft att vara aspackad innan eftermiddagen och fyndiga ramsor ska vi sjunga. Haha fatta va kul det kommer bli! Helt gaaaalet!

Jävla idioter.

Grattis på födelsedagen vill jag önska Hans Majestät Konungen. Grattis Hasse! Om vi var kompisar skulle du få en väldigt god kopp kaffe och en hängiven avsugning av mig. Men nu känner vi tyvärr inte varandra så det blir nog bara konstigt om jag ringer och framför mitt förslag på present. Du får fråga frugan istället. Eller någon insmugglad glädjeflicka från Moldavien, eller kanske flera stycken till och med. Det räcker säkert apanaget till. Bokför det som tårta eller något.

Jaja, nu ska jag göra något annat. Det finns till exempel ett golv som behöver dammsugas och smör som ska kärnas.

One day I will kill you pt.V

Amor, du är ju för fan helt dum i hela jävla huvudet! Lär dig sikta med de där pilarna och skjut ordentligt eller skjut inte alls. När du bara flyger omkring och skadeskjuter lite så där på måfå så visar du ju uppenbarligen att du inte kan hantera pilbågen eller armborstet eller vad det nu är för förlegat vapen du har en fetisch för. Jävla sopa. Eftersom du är så omdömeslös så kanske det är dags att lägga ner verksamheten. Avveckla och börja med boule istället. Eller nej för fan, du ska inte syssla med boule för då kastar du säkert kloten helt åt helvete och någon stackare stryker med. Jag ska döda dig istället och göra världen en tjänst. Och om jag inte dödar dig så kommer jag misshandla dig svårt för så har du behandlat mig. Öga för öga och tand för tand du vet, som Jesus och grabbarna sa. Ha en trevlig valborg din jävla fitta.

Interlude

När svalorna sätter tuggummi i halsen och sakta dör och universitetsstudierna känns omotiverade – det tjatas om husköp i tid och otid och jag ska för fan inte bli fastighetsekonom – och kärleken är obesvarad och fötterna luktar illa efter en lång dag på vuxendagiset och magen är tom och personligheten inte så speciellt charmerande... ja då kan det vara skönt att boka en resa för att ha något att se fram emot.

En resa till Wrocław.

Det ligger i Polen det.

Jag tar med mig Soda som backup om det skulle bli gräl av något slag. – Kristi himmelfärds? Jaha ja, ja då stänger väl de där jävla katolikerna hela landet i en vecka! Så löd hans spontana reaktion när han fick reda på resedatumet. Ett klokt resonemang från Sodas sida.

Vi har rest relativt mycket tillsammans han och jag. Men ändå lyckas vi bete oss som ett gäng förbannade amatörer så fort vi är någonstans. Vi har till exempel besökt Berlin tre gånger, men aldrig hittat den där muren. Kollektivtrafik ska helst inte användas, nej då, det ska promeneras in absurdum så att man är döende innan lunch. Karta är överskattat det också. Trots att det oftast finns en skrynklig sådan i innerfickan så brukar den inte nyttjas. Tror, antar och förmodligen är ord som förekommer frekvent och det är först när man kommit ut i en risig förort som man börjar inse att man kanske är lite off ändå. Då kan man titta på kartan. Och gå tillbaka. Ser man ett museum eller liknande som verkar intressant avfärdas det med ”äsch, förmodligen svindyrt och jävligt lång kö” och istället går man och dricker lunchöl för en större summa än inträdet till sevärdheten.

Nej, det är inte lätt att vara utrikes. Men väldigt kul. Och har man inte kul hemma så får man åka bort helt enkelt.
Om Wrocław vet jag inte ett skit. Men det löser sig.
Vi tar det som det kommer.

Nu ska jag diska en syltburk. Hej då.

Nine out of ten

Koka ris. Ysta ost. Äta morötter under tvång och vara lite trött och i allmän gråzon. Det är tisdag det mina damer och herrar. Man skulle satsat på hemslöjd eller något annan hederlig sysselsättning. Sitta på en liten pall och tillverka näverlurar och måla kottar i olika färger och kränga på marknader till ockerpriser och sova på en skinnfäll i en gammal van med tveksamma dekaler på bakrutorna. Det hade varit något det. Men men, nu är det inte så och det är väl bara att bita ihop. Jaha, nu kokar riset över igen. Riskokning är fan en hel jävla vetenskap. Jag saknar min gamla gryta. Men den ville ju inte vara med längre. Det är bäst jag går till spisen och reder ut det här med överkokningen. Spisen och den nya grytan måste lära sig att samspela. Men det är väl en inskolningsperiod nu bara och det är säkert helt naturligt och inget kan ju fungera fläckfritt från första början. Nej, nu får jag gå på riktigt. De för ett jävla liv de där två krabaterna och det luktar bränt. Det är nog för övrigt ett sundhetstecken när man pratar högt med sin köksutrustning. Ja, så måste det vara. Allt är som det ska. Allt är bra. Det är det det är det det är det. Åh.

One day I will kill you pt.IV

Hej CSN!

Hoppas helgen har varit till belåtenhet och att du mår bra. Det var ju så härligt väder menar jag. Hur är det med partnern? Är det fortfarande bridge som gäller på måndagarna? Rullar bilen som den ska? Ungarna? Fortfarande lite sådär charmigt snoriga och osäkra och klängiga och problem med att hålla tätt så fort det kommer en främmande människa i närheten? Ja se ungar, är de inte fantastiska så säg.

Nåväl, nog med kallpratet. Jag har bokat en enkelbiljett till Mexiko åt dig. Om du återvänder levande utan svininfluensa så kommer jag personligen att döda dig med något trubbigt föremål. Så nu vet du det.

Jaja, jag ville inget mer. Nu är det sent och jag ska duscha. Vet du, ibland så spottar jag ut snusen i duschen för att få den där genuina känslan av skabbigt omklädningsrum. Men jag brukar tröttna ganska snabbt på det för jag kommer liksom på att det är trevligare i min dusch än i ett omklädningsrum där man inte riktigt vågar vara sig själv. Då plockar jag upp snusen och slänger den i toaletten istället. Så nu vet du det också. Sådan är jag.

Med vänliga hälsningar
Wayne Nilsson

Ps – Det är terminal 5 som gäller på Arlanda. Glöm inte det.

Hair of the dog

Veckans djur: hund

Heter bland annat Canis lupus familiaris på latin för den som vill fjanta runt och spela ball och verka speciell. Annars finns väl inte så mycket bakgrundsfakta att dra om hunden. Den bor överallt på hela jorden och kan vara vild och även människans bästa vän enligt flosklerna och har fyra ben och en svans. Fast alla har inte svans, men då beror det oftast på ägaren som är en idiot.

En hund är ett jävla bra djur. Men man ska inte glömma bort att det finns bra och dåliga hundar. En dålig hund kännetecknas oftast genom att man instinktivt vill sparka den i magen för att se hur långt den flyger. Alltså en liten jävla tönthund som trippar omkring som en primadonna och inte förstår ett jävla dugg. Ungefär en sådan där som Paris Hilton hade i matkassen hela tiden. Vad hände med Paris förresten? Har inte hört från henne på länge. Nu skulle jag i och för sig kunna googla och undersöka saken men jag märker att jag kanske inte är så intresserad av vad hon sysslar med just nu ändå. Och jag vill påpeka att man inte ska sparka på hundar även om de är små och meningslösa. Man ska inte sparka på saker överhuvudtaget. Förutom Mats Odell kanske, där har vi en ulv i fårakläder utan dess like. En bra hund däremot kännetecknas av att den är rejäl och har ordentlig mankhöjd och att man kan brottas med den och kan ge den en kärleksfull klapp i sidan utan att den flyger nio meter och ramlar ner genom ett brunnslock. Man behöver dock inte överdriva storleken på hunden och skaffa sig en grand danois. Då är det bättre att köpa en kalv och flytta till en bondgård.

Det gnabbas en aning mellan katt- och hundägare om vilket djur som skulle vara bäst. Kattägare menar på att en katt är så härligt självständig. Men vill man ha någon som är lömsk och opålitlig och ränner ute hela nätterna och knullar hela grannskapet så kan man lika gärna skaffa sig en flickvän. Hundar är dessutom mycket mer framstående. Som de där som springer runt i fjällen med en tunna runt halsen och delar ut livsviktig sprit och Lassie och Beethoven och Bo som flyttat in i Vita huset. (Bo är dock ett exempel på en dålig hund). Kattägare kan kanske kontra med Mästerkatten i stövlar. Visst, fin saga, men den har aldrig funnits på riktigt så släpp det där nu.

När jag blir stor så ska jag ha en bra hund och en liten stuga vid havet och en vacker fru och där ska vi må bra allihop och fiska krabbor och lyssna på P1 och P4 och gå på den lokala idrottsföreningens tipspromenader bland höstlöven och allt kommer bli fint.

Grattis till alla bra hundar till utmärkelsen Veckans djur.

Får inte bli Veckans djur

No disc

Innan jag går till sängs brukar jag kontrollera att ytterdörren är låst ungefär 14 gånger. Det är den alltid eftersom jag reflexmässigt låser när jag stiger in. Inatt så kollade jag nog dörrarna 19 gånger för att vara på den säkra sidan, man vet aldrig vad som händer på landet vid en sjö och en kyrkogård. Sedan rusade jag uppför trapporna och hoppade i säng. Jag hade en lampa tänd bredvid mig, för trygghetens skull.

Jag överlevde natten.

För någon timme sedan skulle jag avlägsna en död humla som legat i hallen. Ut i naturen igen tänkte jag, förmultna och var en del av kretsloppet så kanske det växer upp en fin blomma eller lite jävla ogräs på din grav. Och ytterdörren var olåst. Jag har inte använt den idag. Alltså har någon eller något gjort det. Det är lite märkligt. Någon/något är ute efter, och vill mig illa. Jävla spöken och kommunalarbetare som bara vill bråka. Ska bli skönt att återvända till människobyn snart igen. Där finns det bara gatuvåld och knark och hor och andra hanterbara saker att akta sig för. Hej då.

Outro

Jag drömde att jag sa de där orden inatt. De där tre små orden som var för sig är obetydliga men som tillsammans blir så oerhört viktiga. De där tre små orden som till en början är så svåra att säga och man vill inte vara den som säger det först för man vet inte om den andra känner likadant. Men i drömmen sa jag det.
– Dra åt helvete!
Och när jag vaknade var det osagt och lika bra är kanske det.

Befinner mig mol allena på landet. Pojkarna åkte igår, men jag tyckte inte att civilisationen hade något att erbjuda så därför stannade jag stönigt kvar här. Och det är fint. Så länge det är ljust, då är jag trygg. Men genom öl insuper jag mod och det där mörkret ska jag nog kunna tampas med senare när spöktimmen närmar sig.

Annars gör jag väl inte så mycket. Ställer filosofiska frågor till mig själv ibland och får bara dumma och ekivoka svar tillbaka. Det är inte alltid så lätt det där. Har suttit i solen och löst korsord. Alldeles för länge i solen egentligen, såg jag inte ut som en idiot tidigare så gör jag det definitivt nu. Med mitt vita wife beater-linne kan jag lätt agera vikarie för Dannebrogen.

Det har pågått ett psykkrig med snoken hela eftermiddagen. Flera gånger har den guppat förbi lite hånfullt i vattnet bara för att markera att den gör precis va fan den vill. Jag har sänt telepatiska mördarmeddelanden med ett budskap om att jag lätt kan knäcka nacken på den med bara tummen om den kommer nära. Snoken replikerade med att den kan bita sönder hälsenorna på mig och sedan slingra sig runt halsen på mig och strypa mig sakta och plågsamt. Då omvärderade jag situationen och kom fram till att det nog är bättre om vi försöker vara sams. Det blir så löjligt att träta eftersom det bara är jag och snoken här, då är det bättre att ta vara på varandra. Jag gick ut på bryggan med vänskapligt utsträckta armar och med sakral och vacker stämma sjöng jag Feliz Navidad som en försonande gest. Det lät fint och jag blev en aning rörd och tårögd. Det blev nog snoken också för den har inte visat sig sen dess. Den ligger nog hemma och tycker att det är lite genant att den blev så känslomässigt berörd.

För övrigt hetsäter jag oliver. Snoken verkar inte gilla oliver, jag har försökt mata den. Snart ska jag äta kallrökt lax till middag på altanen och dricka en flaska vin eller två. Det är lite tråkigt att dinera ensam. Hade det här varit en film så hade du varit med. Men nu är det som det är och det är ju knappast en romantisk jävla komedi det här som kallas livet.

It's alright (7" version)

De vuxna är i Paris så det är föräldrafritt på landet. Som snart 28 år gäller det att ta vara på tillfällena då det är ff. Det är jag och fyra killar som åker dit. Killarna ska få dricka öl och fiska och grilla och prata fitta och fotboll och syssla med mandomsprov i solen och själv får jag väl med ett huckle på huvudet fixa sallad i köket. Efter maten när det ska drickas whiskey tar jag nog hand om disken och tar några stapplande danssteg till Pet Shop Boys när ingen ser. Men det blir nog bra det där. Jag trivs bra bland diskvatten och matrester så det är ingen idé att klaga och det blir ju nästan som semester. Hej då.

If you could read my mind

Sitter och tittar mot ett upplyst hus som är högt. En skyskrapa säger pöbeln, my ass säger jag. Funderar på vad som skulle kunna sägas i största allmänhet och om det skulle förändra något men kommer fram till att det inte skulle det så därför är jag tyst. Tittar istället mot soffan och tänker återigen att en tiger förmodligen är lika lång som den. Att en tiger är lika lång som soffan. Om soffan var en tiger skulle jag rida på den och allt skulle vara bra. Du kunde få följa med där på tigerns rygg och vi skulle färdas mot horisonten tillsammans. Stanna för mat- och kisspauser då och då. Fy fan, skulle nog tigern tänka. Bara för att det är en tiger kan man ju inte räkna med att den är utrustad med vilket tålamod som helst. Nej, så fungerar det inte. Om du vill kan tigern heta Py, efter det där jävla rådjuret eller vad det var på tv. Du och jag och tigern på väg. Mot något.
Nu tittar jag på soffan igen och det är fortfarande en soffa och allt är som det var alldeles nyss.

Bama lama lo

Det är väl själva fan... påslakanets konstruktion saknar helt logik. Det finns ett hål på ena kortsidan där täcket ska föras in. Så långt är jag med. Men sen då? Det finns ju för fan inga småhål längst bort på långsidorna. I en kvart har jag kämpat med att få ordning på eländet. Två gånger har jag nästan kvävts. Det är bedrövligt att man ska behöva läsa 15 p. hemkunskap på universitetsnivå för att kunna bädda en jävla sängjävel. Gubben Kamprad har tur som inte är här just nu för då hade han fått sig en omgång för sveda och värk. Men han kan väl en massa gamla hemliga nazitricks så det är nog lika bra att han lyser med sin frånvaro.

För övrigt verkar våren ha kommit. Alkisarna gör gatorna osäkra igen och kvinnorna har krupit fram ur sina hålor där de under vinterhalvåret legat och smitt ondskefulla planer för att på bästa möjliga vis plåga och fördärva manssläktet. Nu gäller det att utrusta sig med vigvatten, vitlök, krucifix och en träpåle igen för att mota Olle i grind och på så vis möta hösten med ett helt hjärta och någon slags värdighet.

Nu ska jag göra ytterligare ett försök med påslakanet. Funkar det inte syr jag in täcket mellan två filtar och försöker vara jävligt nöjd med det. Eat my fuck.


EDIT: När jag slutade tänka med det där hålet som finns mellan skinkorna så blev det hela ganska enkelt. Men jag är fortfarande kränkt. Och lite arg.

I sold your dog to a chinese restaurant

Nej, det kan jag ju inte ha gjort eftersom du aldrig haft någon jävla hund. Men hade du haft en så hade jag genast sålt den. På direkten. Utan eftertanke eller samvetskval. Nu får jag sälja något annat istället. Som den där jävla Johan kanske. Fast jag har svårt att se något egentligt marknadsvärde på fanskapet, antagligen inte mer värd än smuts. Förbannat löjligt namn förresten – Johan. Hans föräldrar sitter nog inspärrade på ett hem av något slag. Fy fan.

Power

Han såg inte ut att vara mycket för världen i mina ögon. En slätrakad och självgod typ till svärmorsdröm i en t-shirt med något tufft tryck och keps. Han pratade väldigt högt med någon som befann sig på andra sidan lokalen om att nu hade han minsann över hundra kilo på skivstången. Något som han var nöjd med och det påpekades många gånger. Hade kanske jag också varit glad över om den målsättningen fanns i och för sig. Men nu kan ju inte alla fjanta runt och utmana Bamse om att vara starkast i världen. Det borde folk försöka lära sig. Man måste inse sina begränsningar. Efter ett tag tröttnade jag på hans tjat och bad den jäveln hålla käft eftersom jag försökte maxa med 20 kilo och behövde koncentrera mig. Nej, nu ljög jag. Jag sa inte ett skit, han kunde ju trots allt lyfta över hundra kilo. Istället blängde jag. Sedan ställde jag mig i ett hörn och surade. Men det är ju också en form av träning.

Will the summer make good for all of our sins?

Men fy fan så kallt det är. Överallt. Visserligen blev jag varm inombords när jag öppnade ett kuvert och fick se telefonräkningen, men den värmen var inte tillfredsställande. Jag visste inte att det skulle kosta SÅ jävla mycket att prata med ”Het Malmötjej” om vädret i tio minuter. Kanske borde ha läst det finstilta innan. Kanske. Men det är nog ändå värt att blanda in Konsumentverket eller maila Sverker och Plus. Då får jag kanske vara med i tv också. Det är bra, för då blir jag känd och om man är känd så är man lycklig.

Men det är som sagt kallt. Just nu känns det väldigt avlägset att stå på gator och torg vid varje ledigt tillfälle iklädd alldeles för korta jeansshorts med bar överkropp och fundera med händerna i sidorna och ha dålig hållning och mobilen återfinns i en sådan där praktisk hållare som fästs vid livremmen och det enda man gör förutom att fundera då är att glo och kanske applådera med en hand när något skönt går förbi. Nej, det blir nog långkalsonger en månad till.

Nu ska jag titta på när lasagnen tinar. Utan mikrovågsugn tar det någon timme eller två. Men det är fint att ha något att göra, det är det. Sedan ska jag lägga mig i duschen och tina upp mig själv.

Vart tog den där utlovade växthuseffekten vägen egentligen? Global uppvärmning och äkta kärlek via telefon är ett förbannat jävla båg.

Rebel rebel

Idag möter jag omvärlden på ett rebelliskt sätt. Jag kommer att ha omaka strumpor. Båda är förvisso svarta. Men på den ena står det Saturday uppe vid halsen (heter det så? halsen? ja där uppe alltså, där strumpan blir ett ben) och på den andra står det Monday. Det är befriande. Och jävligt punk! Kanske passar jag på att gå mot grön gubbe också. Hej då.

Don't ever fucking question that

Skulle skriva en sak. Till en sak. En sak till en sak helt enkelt. En obetydlig sak. Som vanligt alltså. Men det gick inte och nu sitter jag här med olika delar som inte passar ihop. Ungefär som när man var liten och fick tag på två brädbitar i garaget och i sin enfald trodde att det skulle gå att bygga ett snyggt cowboyfort eller en tuff riddarborg. Men där satt man fem minuter senare med trälim över hela ansiktet och en klump i halsen och ville ge upp men det gjorde man och tänkte istället som så att om man bara slår i en spik genom hela skapelsen så skulle det nog inte bli så illa ändå. Men spiken missade man och handen började blöda. Efter det gav man upp. Och sedan fick man sig en rejäl åthutning för att hammaren kunde ha gått sönder och att det slösats på spik. Ja, jävlar, de sena tonåren var hårda.

Men nu ger jag upp. Den där saken får vänta. Istället ska jag leta upp läppceratet. För är det något som kan få mig ur balans så är det när läpparna inte får sitt fett var femte minut. Det ska ni ha väldigt klart för er.

Morning has broken

Nu ger jag upp. Har jag inte somnat hittills så lär jag väl inte göra det heller. Det väsnas fiskmåsar och andra lösa fåglar utanför fönstret. När jag blundar så inbillar jag mig att jag ligger i ett vitt rum med en vakande nunna på sängkanten i en grekisk fiskeby.
– Såja, allt blir bra, bageriet har öppnat och fångsten från havet är återigen god, säger hon och klappar mig varsamt på pannan.
Men sedan kisar jag igen och grått och trist morgonljus sipprar in till medvetandet. Den där nunnan sitter hos någon annan och haveriet är ett faktum. God morgon förresten.

A man ain't no man when he ain't got no horse, man...

Veckans djur: Enhörning

En hästjävel med en pinne i pannan. Med pinnen penetrerar den löv och annat. Enhörningen fungerar därför lite som naturens sopgubbe. I övrigt gör den inte mycket nytta. Den kan dock springa extremt jävla fort. Tycker om att käka hö och annat som hästar äter. Förekommer ofta i England. I Sverige bor den mest på Hallandsåsen där den aktar sig för Rhoca-Gil. Tycker dessutom om att vistas i sagor och i knarkpåverkade människor sinnen. Annars finns inte så mycket att säga. Ett djur är ett djur och jag är jag och allt är som det är. Och inget förändras av att enhörningen blir veckans djur. Hej då.

Strychnine

Ska skriva en bok. Den ska handla om en journalist och en tjej som kan allt när det gäller datorer. Eller om en kille som snart fyller 28 och är naivt imbecill och dum i hela jävla huvudet. Vi får se hur det blir.

God is alone

han såg trött ut
med tovigt skägg
och skitiga naglar

Gud

det var igår vi möttes
och han verkade bedrövad

du vet
sa han

har spelat bort
Sonen och den
Heliga Anden

sånt händer
sa jag

på tärning
tillade han

aj fan
sa jag

ja fyy fan
sa Gud

det är ensamt nu

welcome to my world
sa jag

va
sa Gud

det var engelska
sa jag

jaha
sa Gud

kan du inte engelska
frågade jag

nä
svarade Gud

och försökte dra sina smutsiga
fingrar genom sitt skägg

kan du programmera min video
frågade jag

nä
svarade Gud

nähä
sa jag

vad kan du då
frågade jag

inte mycket
svarade Gud

då är vi två
sa jag

den där Gud verkade också vara en oduglig jävel

vilket kändes ganska skönt.

Big man with a gun

Även om det ibland är svårt, ibland mycket svårt till och med, så måste man försöka se positivt på tillvaron. Nu är det vår, och en sak som är positivt med att vara singel under just våren är att man slipper ha en svärfar. För på våren, då kommer svärfar tillbaks efter sin vinterdvala och ska domdera igen.

– NU SKA DET LÄGGAS TRALL PÅ BALKONGEN! skriker svärfar och utdelar en dunk i ryggen som är på gränsen för hård för att vara vänskaplig och stormar in i lägenheten och stirrar på en som om man vore ett kadaver som hans lilla söta oskuldsfulla jävla kattunge till dotter släpat hem. (Och ni som är för oerfarna i livet för att veta vad trall är får kolla upp det själva).

Men flickvännen blir glad, för nu är hjälten här, han som kan allt och lite till. Och svärmor kommer tassandes i släptåg med lite konstruerat näpen uppsyn och rouge i pannan, jävla borgarkärring, och mor och dotter går till köket för att tala ut om livets svårigheter och vara sådär gemytligt kamratliga som bara sådana kan vara. Svärmödrar brukar dock oftast vara reko, det ska man inte glömma.

Men där får man stå. Ute på balkongen med svärfar. Aprilväder. Det var högsommarvärme igår. Nu är det snöblandat regn och snålblåst. Och svärfar ska lägga trall på balkongen. Den förbannade gubbfittan. Trall. Vilket jävla namn på något! Trall. Vi bad aldrig om trall, det hade varit okej med en enkel jävla matta för att stimulera stegen på betonggolvet lite bättre. Det hade det. Men nu är svärfar här och då ska det fan i mig läggas trall. Och det förväntas av en, som man, eller kille, eller bara människa av hankön, att man ska vara intresserad av eländet. Nu ska det mätas och läggas och skarvas och fan vet vad. Men ge mig en bok eller en soffa eller en skiva och låt mig vara istället. Jag vill inte. Jag bryr mig inte. Och svärfar blänger och muttrar något om att riktiga karlar kan fan lägga trall. Det är grundläggande i utbildningen med att ha en kuk. Har du en kuk och kan lägga trall så livet fulländat. Har du en kuk men inte kan lägga trall så kan det kvitta. Ta det sista steget över stupet och lämna ditt feminina jag till bögarna i helvetesgrottan. Dö horunge, dö – och ge fan i att besudla min dotter.

Och man står och fryser och väntar på att gubben ska bli klar någon gång så att man kan få gå in till damerna i värmen och dricka något gott och fnittra som folk gör. Samtalsämne tänker man, men det där man funderat på de senaste dagarna – det där om att doften av vitlök nästan sätter sig längre i fingrarna än vad mutta gör, ja det ger man fan i. För svärfar vill ändå bara prata Black & Decker och Husqvarna och nubb och dyckert och sånt och det ger man ju blanka fan i och börjar istället fundera på vart gränsen går mellan dråp och vållande till annans död för inte vore det konstigt om en trave trall bara rasade över gubbens huvud. Nej det vore det ju inte. Lev rättfärdigt och sluta syssla med svartbyggen!

Ja, det gäller att se positivt på tillvaron. Fan så skönt att slippa en otäckt svärfar.

En balkong och flickvän hade däremot funkat. Men sånt där händer ju bara på film och i Harlequin-böcker.

Skål. God natt.

All we ever wanted was everything

Twitter heter något som är väldigt modernt. Där mikrobloggar man och läsarna får följa med i realtid och det finns utrymme att få berätta om allt det extraordinära som händer i vardagen. Jättebra. Alla viktiga människor använder sig av Twitter, som Obama och Ebba von Sydow till exempel. Och om man jobbar med reklam eller media i storstan är det nödvändigt att twittra. Driver man ”Larssons Slakt & Annonsering” i Markaryd behöver man inte göra sig besvär. Jag är inte viktig eller jobbar med reklam eller media, men jag tycker att alla ska få vara med. Så därför har jag twittrat idag. Med mig själv. Och jag skriver ner det i omvänd ordning. Alltså det äldsta överst, det blir så krångligt annars. Behöva tänka och så där.

Vaknade nyss, drömde att jag smugglade en pistol genom tullen på Schiphol. Det var en svettig upplevelse. Jävla nyfikna holländare. about 11 hours ago

Ligger fortfarande och skaver i sängen.
about 11 hours ago

Sängen. Bytt ställning. Kör framstupa sidoläge.
about 11 hours ago

Nu ligger jag på rygg. Fortfarande i sängen. Tapetseraren har gjort ett dåligt jobb i en skarv ser jag. Klåpare.
about 11 hours ago

Dagens frukost? Två ägg och hårt bröd. Från plågade burhöns (man måste tänka kvalitet) och Wasa. Dricker vatten från kranen. Härligt!
about 10 hours ago

Sitter på muggen just nu. Verkar inte vara några konstigheter. Snart klar.
about 9 hours ago

Trots (eller på grund av?) Nobelpriset 2003 har jag underskattat J.M. Coetzee. Den långsamme är helt okej. Inte världsklass. Men lite småmysig.
about 8 hours ago

Tjockisen i Hem till gården borde ha dött för typ 43 avsnitt sedan. Det är min åsikt det. Ta till er.
about 7 hours ago

Jag verkar inte få någon post idag.
about 7 hours ago

@marie-louise Tack själv. Det var trevligt=)
about 6 hours ago

@marie-louise Nja, kanske. Det verkar bli lite körigt framöver. Vi får se.
about 6 hours ago

@marie-louise Det är inte du, det är jag. Sorry!
about 6 hours ago

@marie-louise Ska jag vara ärlig? OK, det är du. Helt duglig för lite knullning, men inte mer. Vi har inget mentalt utbyte känner jag. Men du är ju söt, hittar säkert någon annan snart. Hej då. about 6 hours ago

Videon till Wuthering Heights med Kate Bush är nog världens bästa. Kolla upp!
about 5 hours ago

Undrar hur Kate Bush ser ut naken? Kan hon laga mat, eller är det bara take away som gäller? Skit samma. I love you Kate!
about 5 hours ago

Tittar till vänster. Tittar till höger. Eller om det är tvärtom.
about 4 hours ago

Gick precis över gatan. Det gick bra. Puh!=)
about 4 hours ago

Färdas i en Volvo till universitet. Säkerhet i en plåtask.
about 4 hours ago

@marie-louise Hur många handlar det om? Två? Hur mycket kan hårnålar kosta att köpa nya på Glitter? Lägg av nu. Vi ska inte ses mer.
about 4 hours ago

Om föreläsaren koncentrerade sig på det han borde skulle det hela effektiviseras radikalt. Skriv en jävla självbiografi och sälj på Blocket istället. Idiot.about
4 hours ago

BOOOOOOOOOOOOOOOOOOORING!!!!!!!!!!!!!!!!!
about 4 hours ago

Skinnis ritade just en kuk i mitt block. Skönt att han fyller 22 snart och förhoppningsvis mognar.
about 4 hours ago

Nu hämnades jag på Skinnis. Min ritade kuk blev större. Och med kiss dessutom. Sucker. Bråka inte med de som är äldre.
about 4 hours ago

Nu borde jag skriva något om någon kändis. Det hör till. Men jag har inget att skriva.
about 3 hours ago

Yes! Janne Bodén ligger full som en klubbad jävla säl utanför bolaget. Ja, Janne Bodén! Jo men han ni vet, han som skrev en insändare i lokaltidningen 2005.
about 3 hours ago

Mötte precis en snygg tjej med mörkt hår och lite tuff frisyr. Hon talade teckenspråk med en tant. Undrar om hon var skötaren eller den döva? Vore intressant att pröva på om hon var den döva. Bara vända ryggen till vid tjafs.
about 3 hours ago

Är på gymmet just nu. Kör biceps med vänstern och twittrar med högern. Har inte stånd. Det borde för övrigt vara spöstraff för de jävlar som går runt med linne och svettar ner.
about 1 hour ago

Duschar just nu. Tvättar mig grundligt och intensivt. Tänker lite på den döva. Som kanske inte är döv. Men ändå.
about 30 minutes ago

Äter middag. Med pesto. Skyll er själva jävla nötallergiker som ska envisas och spela svåra och missar peston. Åt lunch tidigare under dagen. Det glömde jag meddela. Förlåt.
about 25 minutes ago

Oj, grannen knackade precis på. Hans tjej måste till akuten och bad mig ringa 112 eftersom hans mobil var död. Snart är kanske hans tjej död också. Trist. Men jag har inte tid med 112 när jag twittrar. Måste uppdatera. Grannen sysslar nog inte med reklam och fattar därför ingenting.
about 3 minutes ago

Wild women with steak knives

Har precis upptäckt att det finns en skärbräda av trä inbyggd i diskbänken. Helt fantastiskt hur utvecklingen går framåt. Åh järnvägar, vad jag ska skära i olika saker nu! Undrar hur det ser ut inuti kameran? Men man får inte skära med den vassa kniven. Nej, det får man inte. Inte den vassa. Inte den vassa. Här finns inte tid för olyckor.
Skära, skära, skära havre.
Och dansa lindy hop genom livet.

Love is blind

Glad påsk önskar vi!

Lite sent, visst, men ändå. Förseningen har mestadels berott på att vi har haft svårt att komma överens om layout och klädsel. Till slut gav vi fan i att ens bry oss om layouten – att det var budskapet som var det viktigaste. Angående klädseln så har hon tjurat så in i helvete. Hon tyckte att det kändes genant med sjalen, att hennes personlighet inte skulle komma riktigt till rätta. Sätt dig in min situation då, har jag sagt, som måste dra på mig en jävla brottarmask så fort det ska tas mysiga familjebilder som ska skickas runt till släkt och vänner. Hon förstod efter ett tag. Efter det var det kvastens vara eller icke vara som skulle behandlas. Personligen tyckte väl jag att det var en ganska oviktig detalj. Det tyckte inte hon. Så vi enades om en sopborste. Även om det gnälldes om att den inte var riktigt genuin. Men nu är det lugn i stugan igen.

Samtidigt börjar jag tröttna en aning på hennes passivitet i de flesta lägen. Hon är så oerhört loj och likgiltig, tar aldrig initiativ till något. Delar aldrig ut ett leende, ger aldrig en komplimang och vardaglig kroppskontakt har vi inte haft sedan... ja, jag vet inte. Men jag älskar henne och kanske är vi bara inne i en svacka just nu. Det är normalt att det blir så ibland i ett förhållande. Nu ska jag ta av henne sjalen, för det är hon för trött för att göra själv. Mensvärk ni vet. Sedan ska jag väl laga mat åt oss, det brukar vara jag som får göra det. Hennes tallrik står oftast orörd och hon mumlar tyst om exet som kunde svänga ihop en lyxmåltid på en halv dosa snus och ett knippe morötter. Då livet var lyckligt, brukar hon lägga till och sedan har hon talat nog för dagen och är stum och kall och hård. Det gör ont när hon säger så, för jag försöker så gott jag kan.
Men det räcker inte till.
Fast som sagt, vi är nog bara inne i en svacka just nu. Vi ordnar nog upp det här.

Sharp teeth, pretty teeth

Jag är trött. Mycket trött. I både kropp och det där som finns kvar av en själ. Under natten var det, utöver det vanliga, något jävla pipljud utifrån som störde mig. Funderade en sväng på att öronproppar kanske kunde ha varit något. Men jag ställer mig skeptiskt till sådana där moderniteter. Och dessutom så blir väl aktiviteterna inuti huvudet så påtagliga med proppar. Det blir rundgång och det är det enda man hör och inget kan komma ut. Allt jag vill är att få sova. Länge. Rofyllt och villigt. Törnrosa, det avdankade fnasket, hade det bra hon. Blomster och en prins fick hon dessutom. Ja fy fan.

There is a light that never goes out

Förra Veckans djur: igelkott

Efter myskoxen, som ligger på ohotad förstaplats, kommer helt klart igelkotten som är ett extremt bra djur. Lite charmig, lite mystisk och lite tuff. Precis som ett bra djur ska vara. Igelkotten bor bland annat på Nya Zeeland och i Finland. I Sverige håller den sig mestadels till de södra och mellersta delarna. Endast i vissa fall, när igelkotten kanske är förvirrad eller är mentalt handikappad eller så, beger den sig Norrland. Att den oftast håller sig borta från det området visar på god karaktär hos igelkotten.

Igelkotten tycker om att bekymmerslöst traska omkring i lövskog och bland buskar och annat sådant där. Efter ungefär två år blir den fullvuxen och kan då bli upp till 30 cm lång, och den har en kort men ack så viktig svans. Vikten varierar lite beroende på årstid. Det som kanske är mest utmärkande för en igelkott är taggarna som sitter på ryggen. En vuxen igelkott har ungefär 5000 taggar. I taggarna finns ett mycket farligt gift som inom några sekunder kan döda ett helt speedwaylag. Men det beror mest på att motorsportare sällan står pall för speciellt mycket (källa saknas). I övrigt så används taggarna förmodligen mest som skydd. Och en gnutta attityd förstås.

Synen hos en igelkott är inte speciellt utvecklad, men det gör inget för den är så bra på andra saker. Som att lukta sig till olika ting, och så den hör väldigt bra. Igelkotten lever vanligtvis ensam, den resonerar som så att umgänge bara för umgängets skull kan kvitta. Men ibland parar den sig dock. Detta sker i april eller maj.

Igelkotten tycker om att äta mångfotingar och daggmaskar. Ibland äter den också ungarna till näbbmöss och mullvadar. Det är ett mycket klokt drag av igelkotten, att ge sig på den som är mindre för att vara säker på att vinna. Men allt är inte frid och fröjd. Den jagas bland annat av vildsvin och berguvar. Det är mycket fegt att ge sig på den som är mindre. Jävla svin och uvar.

Igelkotten får utstå mycket skit, som att bli kallad en råtta med taggar till exempel. Den har även ganska nyligen anklagats för att genom sin spillning sprida salmonella till barn. Det eventuella problemet borde ganska enkelt kunna stävjas genom att ungarna gav fan i att äta bajs.

Men den som talar illa om igelkotten förstår ingenting. Igelkotten är en riktig liten glädjespridare. Som när man sena sommarnätter kryper hemåt med kebabsås på skjortan och värdigheten har gått förlorad i takt med alkoholflödet och textraderna från How soon is now? med The Smiths ekar tomt i huvudet: ”There's a club, if you'd like to go, You could meet somebody who really loves you, So you go, and you stand on your own, And you leave on your own, And you go home, And you cry, And you want to die” och när man då ser en liten igelkott tassa omkring längs en husvägg och vagga så där fint med bakdelen. Ja, då får man lite energi igen och orkar ta sig hem till porten i alla fall.
Därför blir igelkotten Veckans djur, för att den ställer upp när det är svårt och bringar ljus i mörkret. Grattis iglo.

Snakes of Christ

Befinner mig på landet. Här har jag suttit i solen och läst och tänkt på hur det skulle kunna vara, istället för att tänka på hur det är. Det är knappast konstruktivt och leder till absolut ingenting. Men ändå. En minut av lite lycklig hud i tankarna är bättre än ingen alls.

Kvinnan som utger sig för att vara min mor undrade varför jag läser en bok om Vitryssland och det vitryska språket. Det hade jag inget bra svar på. Det finns inga band till Vitryssland och det kommer nog aldrig finnas i framtiden heller, men något ska man ju läsa och det känns ju onödigt att förkasta en bok bara för att den handlar om just Vitryssland. Men jag hade hellre läst om Armenien. Det finns en viss fascination angående det landet som jag inte kan förklara. Men det spelar ingen roll just nu ändå, så därför bryr jag mig inte om att försöka förklara heller.

Jag frågade modern om hon trodde att snoken i sjön överlevt vintern. Det visste hon att den gjort, för hon hade sett den. Det sades med glädje i rösten och hon avslutade meningen med att kalla snoken för ”det lilla livet”. Det sistnämnda gjorde mig lite förnärmad. Jag föreslog att man kanske skulle ta och ringa Anticimex så att de kunde komma och blåsa huvudet av snokfan med ett stort gevär. Så tyckte inte hon, för snoken hade lika stor rätt att simma omkring runt bryggan som vi andra. Ett dåligt argument från hennes sida ansåg jag och kontrade med att om snoken skulle vara där i sommar så tänkte då inte jag bada. Men det brydde hon sig inte om och fortsatte lyssna på sin ljudbok istället. Tack mor för att du sätter en otäck reptils välbefinnande framför den förstföddes.

Har även suttit en del vid köksbordet. Köksbord är bra, ett sådant ska jag ha när jag blir stor. Med en rutig duk och en blomsterkvast som dekorering. Tittar man ut genom köksfönstret så ser man sjön, ja den är ju ungefär två meter bort så missar man den så är man bra jävla misslyckad, och bortanför sjön så finns en kyrka. När mörkret förslavat kvällen försöker jag att inte titta ut genom fönstret så ofta. För i sjön så bor snoken och förmodligen en och annan förlist sjöman och på en kyrkogård... ja vad som händer på en kyrkogård efter att mörkret slagit till vågar jag inte ens tänka på. Så därför tittar jag på ett korsord istället. Försökte mig på det vanliga korsordet i lokaltidningen igår kväll. Men det var inte så roligt (läs: det var svårt) så därför gav jag mig på barnkrysset. Det gick alldeles galant. Nu vet jag hur Einstein kände sig, skrockade jag tyst för mig själv och lyssnade på P1 i bakgrunden. Men sedan fastnade jag. Tjejnamn på fem bokstäver. Jag hade de tre bokstäverna i mitten.
_ I T T _

Jag blev väldigt konfunderad och ville sen så gärna skriva det första ordet som poppade upp i dödskallen på mig. Men, tänkte jag, det vore väl ytterst opassande att ha med det ordet i ett barnkryss och jag undrade om det numera verkligen var ett vedertaget tjejnamn. Utvecklingen går så fort och ungarna kan ju heta vad fan som helst nu för tiden så omöjligt hade det väl inte varit. Efter tio minuter kom jag dock fram till att tjejnamnet var Kitty och inte Fitta.

Nu ropar mor att maten är klar. Det ska såklart fjäskas nu när erkännandet kommit att snoken är viktigare än sonen. Men jag är hungrig så det är väl bara att svälja stoltheten och gå ner. Sen ska jag gå bort och söka upp den där jäveln som stört mig med något som jag misstänker är en motorsåg under de senaste timmarna. Jag måste bara först hitta ett rimligt vapen som hjälper mot en motorsåg. Sen ska jag bara lokalisera ljudkällan. Och efter det ska den jäveln få se på fan. Så det så.

Boys don't cry

Cigaretten blir blöt och det rinner snor på ett mycket förnedrande sätt från näsan. En sträng bildas som sträcker sig mot låret och liknar ett slags jävla monument för att liksom ytterligare påvisa att det inte kommer ordna sig med det där. Det är dumt att få schampo i ögonen tänker jag. Det måste vara en naturlig reaktion i kroppen som sätter igång som markerar att schampo ska vara i håret och ingen annanstans intalar jag mig. Så borde det vara. Det måste vara schampot trots att jag är oduschad för dagen. Och för att återupprätta någon slags manlighet vill jag instinktivt sparka hårt som fan på något för att bevisa att det finns stake och att man går med uppkavlade ärmar och käkar fitta till frukost sju dagar i veckan. Men då skulle man väl skada foten och vara tvungen att amputera en tåjävel och människor skulle skratta och peka och viska och det vore ju ett trist sätt att få uppmärksamhet på.

Once upon the cross

Långfredagen.

För väldigt många år sedan led Jesus idag.Jag minns när jag var liten. Då skulle man sitta rakryggad på en pall hela dagen och tänka på Jesus smärta. Och hade man den minsta antydan till ett leende på läpparna så kom mor och sopade till en med en mattpiska i ansiktet. “Gråt blod för Jesus, han dog för DINA synders skull!”.

Och där satt man, 4 år, och försökte gråta blod för alla de synder man hunnit begå. Men eftersom det inte kom blod från ögonen, utan bara simpla tårar, så fick man vända andra kinden till för en ny omgång. Ja, fy fan, det var tufft i folkhemmet på 80-talet.

Nu för tiden är det inte så. Förutom att bolaget är stängt, och lite annat tjafs, så fungerar samhället som vanligt. Ingen bryr sig längre. Det skrattas, kopuleras, brottas och slappas som vilken dag som helst.Det är en skrämmande utveckling där våra kristna grundvärderingar är som bortblåsta. När man nu för tiden för Jesus på tal i sociala sammanhang så fnyser människor “Jesus? Jaha, den där jävla oäktingen i särk!”.

Som en liten protest mot den bristande respekten inför kristendomen, och i sympati med Jesus, så klär jag idag av mig naken. Jag sätter en törnekrona på mitt huvud och virar ett örngott runt mina höfter. Sedan går jag bort mot kullen till väster. Där låter jag tolv polska eunucker fästa mig på ett 6 x 12 meter hemmasnickrat kors.

Förlåt mig, förlåt oss.

Hör bön!

Hör bön!

Behind the wheel

Om Spotify hade varit värt att betala för så hade jag kanske gjort det. Skulle knappast ligga överst på prioriteringslistan, men ändå. Reklamen har dock inte stört mig hittills, även om inslagen kommit irriterande inkonsekvent. Att vara konsekvent är något jag förespråkar. Men det är inget jag lever upp till, men att få kasta sten i glashus är kanske den renaste formen självförverkligande (och nu förstår jag inte riktigt själv vad jag menar, men vad fan). Som sagt, hade det varit värt att betala för så hade jag kanske gjort det, för jävlar i helvete i vad jag stör mig på den telefonsvararen eller vad det är. En man ringer in och berättar hur bra Spotify är, men påpekar samtidigt att det är synd att det inte finns något med The Beatles. Köp lite skivor då idiot, finns säkert billigt någonstans. Priset tar ändå den lille pojken som menar att Spotify är så bra för där finns alla skivor med Lordi. Fan vad han irriterar mig. Vem har uppfostrat pojken så snett? Hade han varit mitt barn så hade han fått sig en hurring eller två. Tänk på det om du läser det här pojkjävel!

Jaha, och nu sitter man alltså lite folkölberusad och hotar okända barn på internet en skärtorsdag. Snyggt. Ytterligare ett lågvattenmärke att skriva in i meritlistan. Minusmarkeringarna är många fler än de som ligger på plus på den där listan. Boka en plats där nere där det brinner åt mig.

Förlåt viskar jag nu som en lågmäld klagosång.

Förlåt pojken, det var inte meningen att verka arg och jag skulle aldrig slå dig ty våld är ingen lösning på något. Jag har aldrig slagit någon, och det är en av få saker som ligger på plussidan angående meritlistan (men skulle jag slå någon skulle jag nog ändå välja ett barn, helst ett försvarslöst sådant, för att vara relativt säker på att vinna, så slappna inte av helt nu). Fast jag skulle nog blänga lite på dig, och det förstår du säkert att det är nödvändigt eftersom Lordi är ett jävla skitband. Samtidigt är det ju bra att du intresserar dig för musik, förhoppningsvis kommer din musiksmak utvecklas i en bättre riktning än hur det ser ut nu. Tänk på att det kunde ha varit värre, du kunde ju till exempel ha varit engagerad inom scoutrörelsen eller någon frikyrka. Uppenbara inkörsportar till kriminalitet, droger och hor. Det vet alla. Så håll kvar vid musiken för den kommer att vara din bästa vän i framtiden. Och ta vara på din barndom, du har inga problem i världen överhuvudtaget just nu. Förutsatt då att du har snälla föräldrar som bryr sig. Allt du behöver göra nu är att fjanta runt i ett par äppelknyckarbyxor och glo på barnprogram och försöka lära dig rövarspråket och kasta grus i ansiktet på tjejer och sparka boll och lyssna på Lordi. Du behöver ju inte ens snyta dig själv.

Tänk på det.
Och ta vara på det.
För sedan går det bara utför.

En dag kommer du att vakna i befläckade lakan och inse att du är vuxen och att ingenting blev som det var tänkt och du kommer att höra av dig till den obesvarade kärleken till absolut ingen nytta och det enda du då egentligen gör är att förnedra dig själv och du kommer ligga efter ekonomiskt eftersom du prompt skulle lämna Europa för några veckor och du kommer att möta gamla ligg i mataffären som köper vuxna saker som avokado och ruccola och du själv står där med en trave folköl i famnen och tänker lite ironiskt living the dream och du vet inte om det ska hälsas eller inte och hela situationen gör att du glömmer köpa det primära och på vägen hem inser du att det närmsta du någonsin kommer komma kärlek är tjäran i cigaretterna.

Glad påsk grabben. Och förlåt igen. Jag skäms fortfarande.

Don't fight it, feel it

Kommer att spendera dagen med bar underkropp. På överkroppen ska jag nog ha en skjorta. Men underkroppen, ja den ska vara helt bar. Jag ser det som en värdig hyllning till påsken och han den där som dog för jättemånga år sedan. Samtidigt är det en jävla frihetskänsla att få gå omkring och sprätta med benen som en höna med obetäckt liv.
Utöver det så har jag fått en finne på det högra fuck you-fingret. Det är nog ett tecken på något misstänker jag. Något stort är förmodligen på gång. Och det är ingen idé att göra motstånd. Hej då.

Welcome to paradise

Återigen har det skapats stor konst. Jag känner verkligen att jag ger av mig själv och att jag blir ett med mina konstverk. Aaah, precis så känner jag. Det är så mycket känslor inblandat.

Med min konst vill jag förändra.
Jag vill verkligen förändra.
Hela världen vill jag förändra.
Men först vill jag ruska tupp.

Lillöra har för övrigt, som vanligt, varit en mycket pedagogisk fröken. Ovårdad i mun och allmänt hård som nån jävla överste. Men tålamod har hon. Och det är ju bra.
Konstverket heter ”Man spelar instrument för enarmad folkpartist... och en elaking kommer”.

Your sister's clothes

Var ute på kvällspromenad. Mötte ett par i ungefär min ålder. Hon såg andfådd ut. Han såg missnöjd ut. Nu vet ju inte jag helt säkert varför han såg missnöjd ut, kanske var det något med bilen som oroade honom, de där specialbeställda fälgarna kanske inte hade kommit i tid, han såg ut att vara den typen som oroade sig för sådant. Men han borde i alla fall ha varit missnöjd över att hon gick med reflexväst, keps och gångstavar. Det hade han nog inte räknat med, tänkte jag, den där kvällen på stadsfestivalen för några somrar sedan då de träffats under Nanne Grönwall-spelningen och senare när coverbandet i öltältet spelade något med Creedence Clearwater Revival, ja då hade nog lyckan fan i mig varit total och inget kändes mer självklart i hela världen än att de två var som gjorda för varandra. Nej, reflexväst, keps och gångstavar förutspådde han nog inte då. Stackaren. Men samtidigt fick han ju skylla sig själv, tänkte jag, det är viktiga saker som man måste göra klart för den blivande partnern direkt, även om man är glad och lite på kanelen, att sådan utstyrsel är oacceptabel.
Jävla sopa till amatör.

Sedan blev jag akut skitnödig och fick vända hem. Men det var skönt med lite luft. Och att toalettpappret är slut ser jag bara som en utmaning.

Dig it

Veckans djur: grävling

Grävlingen, eller Meles meles som den heter på ett språk som antagligen är latin och det kan ju vara bra för dig som är lite småborgerlig att veta, återfinns inom mårddjursfamiljen. Den bor lite överallt, som i Europa och Iran och trivs bäst i skogar, men en och annan park duger också om det skulle vara så. Grävlingen kan därmed ses som ytterst flexibel i sitt val av boende, även om den alltid vill bo i ett så kallat gryt. På grytpunkten är grävlingen stenhård och tänker som så att blir det inget gryt så tänker jag fan inte bo överhuvudtaget.

En genomsnittlig grävling kan bli upp till en meter lång och väga uppemot tio kilo. Det finns inga uppgifter gällande en grävlings mankhöjd, så där måste man fundera lite själv. Grävlingen är alltså inte speciellt stor, inte så stor som man kanske föreställer sig i alla fall. Många tror att grävlingen är lika stor som fullvuxen galt. På ett ungefär. Men så är icke fallet.

En grävlings päls är svart på undersidan och silvergrå på ovansidan. Den är vit i ansiktet. Under pälsen är grävlingen rosa, så nu behöver du inte fånga en grävling och raka den för att ta reda på det. Rosa. Glöm inte det. När grävlingen är ett litet litet spädbarn så är den vit och blind. Sedan får den ögon och blir könsmogen.

Grävlingen tycker om att äta majs, säd och ägg. Ungefär som människan. Den äter även smågnagare och mollusker. Tyvärr så slukar grävlingen också igelkottar och det är ett beteende från grävlingens sida som fan inte är acceptabelt. Det måste den sluta med. Det borde dras igång ett EU-projekt för att stävja problemet. Eller startas grupper på Facebook. Det har ju en sådan otrolig genomslagskraft. Men det får någon annan göra eftersom undertecknad saknar medlemskap.

Det finns en myt om att när grävlingen biter en människa så låser sig käkarna och den slutar inte förrän benen krossats. Och för att skydda sig ska man stoppa knäckebröd innanför byxorna så att det krasar direkt. Det här är felaktigt. Stämmer icke. Grävlingen släpper taget precis när den vill.

När Lillöra fick förhandsinformation om valet av veckans djur så tyckte hon att det var ett dåligt djur. Tråkigt och fult sa hon. Och även om Lillöra ofta har rätt och är klok i största allmänhet så hade hon fel angående grävlingen. För trots att den pysslar med väldigt tviveltaktiga aktiviteter som att äta igelkottar så är grävlingen bra. Grävlingen har gjort ett strålande imagearbete med sitt varumärke som hårding. Som att den skulle vara så mycket större än vad den egentligen är till exempel. Och myten om benkrossarbitandet som grävlingen spridit om sig själv är coolt. Grävlingen förstår att om man inte kan leverera på riktigt så är det lika bra ljuga och överdriva. Grattis till utmärkelsen Veckans djur grävlis! Starkt jobbat, men ge fan i igelkottarna i fortsättningen.

Solna, Texas

Nu åker jag till huvudstaden. Jag kommer att ha en mörk jacka på mig, så om någon vill ta en öl så är det bara att säga till. Om någon vill ställa till med bråk, så glöm inte att jag alltid har en kniv i byxlinningen och inget att förlora. Hej då.

Venus in furs

Min mening var att skriva något klokt om dagens kommunikativa möjligheter och hur snabbheten i dessa stjälper istället för hjälper kontra hur det var förr i världen. Att man idag lyckas stjälpa en relation innan den ens hunnit börja ordentligt. Som till exempel om man visat sig ute en kväll och för en gångs skull inte uppfattats som förståndshandikappad på grund av alkoholintaget och därmed talat med en kvinna på en normal och sansad nivå och kanske bytt nummer och bestämt något möte den kommande veckan. Då kan man i all enkelhet dra iväg ett sms från efterfesten med en text i stil med ”Fan vilka sköna jävla lökar du såg ut att ha, ser verkligen fram emot tisdag!!” eftersom man sopat i sig två vinare där i gryningen och att det funnits tekniska möjligheter till det just då. Det kan mycket väl stjälpa direkt.

Och att det då var bättre förr.
När möjligheterna inte fanns.

När man bara såg kvinno- eller mansfolk i kyrkbacken om söndagarna och tycke kanske uppstod eftersom man av misstag fick se lite hud på en fotknöl eller liknande. Då knatade man hem två mil längs den mörka skogsstigen och tänkte igenom situationen och hur den skulle kunna utvecklas. Och hade man då några tankar som inte höll sig rumsrena så hann man sortera bort dem. Eftersom de inte passade sig. Och sedan under den resterande veckan så gick man runt på åkern och högg vass eller plockade potatis eller döda kaninungar eller vad nu åkern kan tänkas ha erbjudit och funderade.

Jag vet inte vad som fanns på åkrarna förr.
För innan jag föddes så var jag död och inte medveten om någonting. Och det var skönt.

Och om man nu ville träffa människan med fotknölen igen så gick man till byäldsten som var den enda i närheten som kunde skriva i bark och lät denne författa något fint.
Man kommunicerade nog inte känslor verbalt på den tiden heller.
Och när man väl fått den där barkbiten skriven åt sig innehållande nyckeln till den kärleksfulla framtiden då var man nöjd. Och om man ändå högg av sig benet på lördagen med lien eller pinnen eller vad man nu slog med så kröp man ta mig fan de där två milen på den mörka skogsstigen till kyrkbacken igen på söndag för att bedyra kärleken till människan med den blottade fotknölen.

Och min tanke med detta resonemang var att det var bättre förr.
För den genuina kärlekens skull. Att det krävdes lite jävla hjärta och ansträngning för att föra fram ett amoröst budskap.
Och inte bara slentrianmässiga teknologiska beteenden.

Men det höll inte. Resonemanget alltså. Så därför skriver jag inte om det. Men det var nog fan bättre förr ändå.
God natt.

All along the watchtower

Dialog hörd utanför häxans torn, där på kullen väster om sjön ni vet.

- Rapunzel! Rapunzel!
– Äntligen, du stålige prins. Rädda mig!
– Jaja, släpp bara ned ditt hår.
– Vänta lite.
...
...
– Menförihelvete!
– Vad, prinsen, vaaad?
– Är du helt störd prinsessjävel? Det var inte fitthåret jag ville ha!
– Sorry, gjorde en Britney häromdagen och skalade huvet.
– Kunde du inte ha tagit fitthåret av bara farten också?
– Nej verkligen inte. Fitthåret är numera det enda jag har att släppa ned. Såg du inte att mitt huvud var kalt?
– Näe, tiaran är ju så jävla stor. Men varför gör du så här?
– Tristess du vet, det är ganska långrandigt här uppe så något måste man ju sysselsätta sig med. Ingen askungesaga direkt.
– Vem skrev den här sagan egentligen?
– Inte en aning. De där bröderna kanske, eller danskjäveln?
– Förmodligen. Du måste i alla fall ha världens längsta fitthår!
– Jodå, sisådär en femton meter skulle jag tro.
– Fan va tovigt det är. Och smutsigt, luktar konstigt.
– Det är inte så enkelt att hålla efter femton meter fitthår fattar du väl?
– Okej då, det är nog sant. Men det här känns inget vidare längre. Det här är bara osunt och dumdristigt. Jag drar.
– Du kan inte bara dra. Du måste rädda mig!
– Näe fan, jag dräper en drake eller något liknande istället bakom de nio kullarnas dal.
– Du har inte stake nog att dräpa en drake!
– Baby, jag knaprar ryssfemmor och har en kvarting innanför rustningen. Saknar numera omdöme totalt.
– Men jag försmäktar ju här i tornet!
– Whatever... vi ska alla den vägen vandra.
– Så det är slut nu?
– Ja.
– Men det där lyckliga slutet då?
– Det har ju aldrig funnits förstår du väl! Hej.

Human fly

Har spenderat några timmar i solen och läst klart en bok om al-Qaida och 11 september. Det var många som strök med i slutet och det var ju lite sorgligt. En fluga gjorde mig sällskap. Den ville väl att vi skulle bli vänner eller något. Men jag klargjorde direkt att det var en dålig idé och att den förmodligen bara var nyvaken och yr efter vintern och därmed förvirrad i val av umgänge. Sedan kom ytterligare en fluga som blev kompis med den första. Det var ett jävla surrande där ett tag. Men det är klart, de hade väl viktiga saker att diskutera och ta igen efter några månaders frånvaro. Men det var fint där i solen, kärringar med rollatorer i skytteltrafik och rivningsplatsen några hundra meter bort gjorde att det var som en livekonsert med Einstürzende Neubauten. Det gäller att ta vara på den begynnande värmen innan den går överstyr och väcker de satans spindlarna.