tisdag, november 17, 2009

Oh, how he loves you and me

Förra veckan var det fredagen den trettonde.  Då ska man gå runt och vara lite vaksam för att inte få en kniv i ryggen eller något annat hemskt. Det missade jag. Jag brukar vara sen med att fatta saker. Sån är jag, guuud så gulligt.

Så förmodligen kommer min olycka den här fredagen. Jag kommer att spendera en dag i Göteborg vilket på ett sätt är en jävla olycka i sig, men jag kommer låsa in mig i en lägenhet och sitta och akta mig.

Sedan måste jag dessvärre ut ur lägenheten och förflytta mig till ett flygplan. Flygplan ska man akta sig för oavsett om det är fredagen den trettonde en vecka för sent eller inte. Jag har forskat lite i det här med flygningar, och som forskare gärna gör så refererar jag nu till mig själv: Två av tre flygresor slutar med någon form av debacle, inte alls ovanligt med dööööden (Nilsson: 2009). Enligt Nilssons statistik så är det alltså över 90 % av alla flygresor som slutar med en knackning på pärleporten. Det är skrämmande.

Själv är jag så pass modig att jag redan flugit sex gånger i år, det borde nominera mig till årets svensk, det är en utmärkelse jag trånar efter.

Problemet med faran vid flygresor är att så få är medvetna om dödens närvaro. Det ska kikas i kataloger och beställas nån sportig duschkräm till maken och sprit till fjortonåringen hemma och lukta gott till älskaren. Det är för ofokuserat och det visas ingen respekt för oss som bara väntar på smällen och det där ljuset som leder till oändligt mörker.

För ungefär ett år sedan flög jag till Nairobi och det skulle mellanlandas i Rom. Givetvis började där nån jävla tuppfäktning mellan två förbannade gubbar om vem som hade mest ont i ryggen. Den ene hade väl haft kroniskt ryggskott i 25 år och den andre hade antagligen söndertrasad svanskota och övriga kotjävlar nere i knäskålarna. Åååh, så ont de hade. Och det skulle sträckas på sig och gnällas. Ojojoj. Sådana där som sprider orolig stämning och sämre vibrationer än Kikki Danielsson har jag heller inget för.

Om alla bara satt stilla och höll käft så skulle det underlätta.

Blir det så att jag inte finns längre efter fredagen, eller måndagen, så kommer alla som älskar mig bli ledsna och sakna mig. Alla två.

Den första som älskar mig är kvinnan som utger sig för att vara min mor. Det tar jag liksom för givet, det är dessutom hennes förbannade skyldighet. Den andre som älskar mig är Jesus. Det har jag läst, att han älskar alla människor. Förutom bögar och folk i U-länder då förstås. Men jag antar att även Jesus måste vara selektiv ibland. Han är bara människa han med.

Fast jag har lite svårt att ta Jesuses (skriver jag Jesuses så heter det så) kärlek på allvar. Vi har aldrig träffats, jag har till och med svårt att tro att han vet vem jag är. Då kan man inte bara gå runt och älska hit och dit, det blir en jävla inflation i uttrycket och det fina i att älska någon degenereras.

Enda gången det är legitimt att hävda att man älskar någon man inte känner är tio minuter in på första dejten. Lägg en hand på den du träffar, titta personen djupt i ögonen och säg med eftertryck och lidelse – Jag älskar dig.

Sitter personen i fråga kvar då, då vet du att det är du som ska dra.

Fast om människan går så måste man ju springa efter och förklara sig. Det blir lite klurigt. Ja, okej, det kanske inte var helt genomtänkt det där. Men det är det få saker som är. Så fuck it liksom.

Kram och hej jävla då.  

9 kommentarer:

Qvinna sa...

Så det var därför han försvann...

Att man frivilligt sätter sig i ett flygplan mer än sex gånger på ett år är mer än jag förstår, men så är jag ju bara en något äldre högerröstande kvinna så det kanske inte är så konstigt att jag inte förstår.
Och du, Jesus älskar även bögar och folk i U-länder...
Kram

sara sa...

du borde åkt till sthlm istället, jag spelar ju skivor på deb slussen.

ps det blir sjukt mkt klimatkompenserande för din del.

Bogey sa...

Förstår nog inte riktigt det här. Var det piloten och och styrman som började ordfäktas i högtalarsystemet om vem som hade mest ont i ryggen?

Betyder det här att det inte blir något veckans djur den här veckan heller? Du borde tänka mer på din läsekrets innan du far ut på nöjen.

E sa...

men vadå? har du TVÅ som älskar dig? VILKET JÄVLA FUSK!!! fukk ju!

Anonym sa...

Heja Wayne, du är bara bäst!
På dem bara de där falska religionsutövarna!

Kram, Helena.

Roger sa...

Äh vem fan bryr sig om flyg. När det är dags att gå vidare så går man vidare oavsett om man har oroat sig för det eller inte. Döden bryr sig varken om statistik eller odds när det verkligen kniper.

Däremot så gillar jag ditt högst vetenskapliga psykopattest. Det ska genast införlivas i selektionsprocessen.

Eva-Lotta sa...

Du är för GULLIG,jag skulle sakna dig och ditt vackra gråa hår!

Wayne sa...

Qvinna: Nu har du fel. Men okej, det är ett fritt land.

Sara: Sthlm tar vi nästa helg. Och nej, det blir det inte.

Bogey: Nej, det var två lekmän. Veckans djur kommer, men kanske inte än.

E: Sån tur har jag.

Roger: Du har rätt, till viss del. Och vadå psykopattest? det är ju så.

Helena: Tack för stödet, det behövs.

Eva-Lotta: Det där kompenserar nästan gråhåret. Men bara nästan.

Gitte sa...

Fy f*n jag f*cking bara dör tror jag... Här sitter jag en pisshelvetesjävlamåndagsmorgon och har utnämnt den här dagen till allmän dag för lidande, och hojtat på facebook att jag önskar mer lidande åt folket (om inte annat så i solidariskt syfte, orkar liksom inte med klämkäckeri till vardags och absolut inte måndagsmornar, den som tilltalar mig först får en fet smäll, typ. Eller jag ÖNSKAR att jag hade haft lite mindre impulsmotstånd för det hade nog kännts jäddringt skönt att få dela ut den där jäddrans feta helvetessmällen till någon, åtminstone mellan klockan 7-8 så hade man kunnat ägna rästen av dagen åt att man inte stod emot impulsen och inser då att man nog inte borde ha smällt till och när den insikten drabbar mig så inser jag att det var skönt att jag stod emot att följa mina inre egna lustar från första början, men det är några timmars process det där och snart är det tisdag och då blir livet genast lite lättare i varje fall... )Nåja, det var ett utvik. Men det är som sagt måndags morgon och jag får då en länk till din blogg och du får mig att sitta här och skratta så jag till och med väcker magmuskulatur som inte längre existerar. Eller som åtminstone har sovit en längre tid. Och jag vet inte riktigt vad jag skall säga om det här. Tack din jävel, du har just sabbat min skitmåndag? Inte kan jag sitta här och lida under en allmän dag för lidande när jag har skrattat mig blå, liksom?

Att du var vänsterhänt behövde du inte ens nämna för det var uppenbart. Ett så lysande intellekt är mer sällsynt att återfinna hos den delen av befolkningen som går under begrepp som kan identifieras hos normen av befolkningen. Självklart var du tvungen att vara avvikare, inte tu tal om saken. Om inte annat så genom att åtminstone vara vänsterhänt. Så nu när jag inte längre lider med folket så kanske det är på sin plats att utlysa en allmän flaggdag för vänsterhänta. För någon sådan tror jag inte att vi har i almenackan sedan tidigare?

Dont relax. I´ll be back!