tisdag, maj 12, 2009
Worst comes to worst
Någon eller något stelopererade min kropp under natten. Jag råmar som en brunstig älgko så fort jag försöker röra mig. Tror jag, vet inte hur en brunstig älg låter egentligen, men jag kan tänka mig. Och imorgon blir det värre. Hur ska jag nu kunna heja på Malena Ernman på ett engagerat och inlevelsefullt sätt ikväll? Huuuuuuur? Årets höjdpunkt, semifinal, och jag kan inte delta som jag vill. Trist. Allt är så orättvist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Stackars, stackars dej. Jämnjävligt ska det va. och alltid ska det vara något. Det vet vi ju. Men det blir bra snart. Det blir bra.
...Mmmm, vad skulle du på't och göra?!!
Simma. That's the shit.
...och jag kunde ju ha varit elak och sagt: vad var det jag sa.
Men jag är en snäll tant.
Väry snäll.
JÄVLAR!
Nu har jag hittat en ny blogg som kommer att ta en massa tid, för jag bara MÅSTE läsa allt du skrivit. SÅÅÅ underbart!
Jag måste citera kärringen som gnällde på tågvagnens trasiga gardin den där vårdagen för ett par år sen(för att beskriva det du nu går igenom): –Det är bedrövligt!
Hittade den här bloggen nu och kommer att tipsa folk och lägga den i mina favoriter. Säg till när du skrivit en bok - jag köper! Tack för ditt smattrande på tangentbordet!
Möte på uni kl. 10. Ringer dig efter lunch ang. klädinhandlande./P
7808: Men det kanske aldrig blir bra. Juh.
Mona: Men simma är ju sååå tråkigt. Och trots dina anala krämpor tvivlar jag inte alls på att du är snäll.
Anonym: Tack ska du ha.
007: Ja visst fan är det bedrövligt.
Anonym 2: Tack du också.
P: Det låter bra.
Skicka en kommentar