onsdag, maj 27, 2009

I hear the rain

Det är på ett ungefär sommarnatt och det regnar. Som det gjorde för många år sedan när jag satt vid bardisken och du jobbade och jag försökte vara sådär trevlig mot dina trista kollegor som det förväntas av en pojkvän. – Javisst, allsvenskan verkar bli tuff i höst. – Kylie är inte så tokig, inte alls. Och sedan var ditt pass slut. Det regnar, vi springer hem, sa du. Vi hade ett jävla paraply och vi kunde ha gått lugnt och sakta hem. Men vi började springa. Och vi sprang. Och du sprang mycket fortare än mig. Atletiska jävel. Och när vi kom till bron så ville jag sparka undan benen på dig i någon slags manlig prestige. Men jag hann inte eftersom du låg före. Och när jag kom hem så stod du vid porten och log. Det rann nog svett och saliv från mitt ansikte. Men det gjorde tydligen inget. Nu åker vi upp, sa du. Och det gjorde vi. Och gjorde sånt som vuxna människor gör regniga nätter när de tycker om varandra.

Du tänker nog inte på den händelsen när du hör regnet. Det gör egentligen inte jag heller. Men det slog mig bara.
Och nu slog det mig att jag borde sova.
Allt slår så hårt.

Inga kommentarer: