Romeo's distress

Det såg ut att vara ett lyckligt par, de där som stod framför mig i kön på butiken som tillhandahåller gammal köttfärs och specialtjänster på lagret. Lite så där skönt fredagsavslappnade till klädseln efter en arbetsam vecka och igår hängde de väl antagligen framför någon brasa och kysstes medans igelkottar väcktes till liv av slickande lågor och gick en säker död till mötes. Men det tänkte de nog inte på i all lust och nu skulle det göras tacos. Men älskling, inte köper vi väl guacamolemix inte, nej vi gör den från grunden, tillsammans med kärlek och avokado som fundament. Aldrig något gräl och gråts det så är det glädjetårar på grund av ödmjukhet inför passionen och alltid med något meningsfullt eller underhållande eller djupt att prata om och med fräscha tandrader och med rakryggad och stolt hållning skulle de inviga helgen och dela på en flaska vin och kanske titta på något mysigt på tv och planera semesterresan till Kroatien med Annica och Jörgen och bygga luftslott som realiseras på riktigt och aldrig jämnas med marken som för en annan och sedan kanske det ska älskas och då handlar det aldrig om någon uppoffring från någons håll utan allt är ömsesidigt och kärlekssafterna som utsöndras luktar aldrig som västkusten utan endast kamomill och annan sommarblomster och kommer ja det gör man ju förstås samtidigt och sedan ställs nog väckarklockan för den gemensamma joggingrundan i vårsolen. Ha en trevlig helg, tänkte jag och betalade för mina fyra folköl och en sorglig paprika och gick sedan utan någon som helst brådska hemåt. Det är ju sällan, förutom vid kissnödighet, som man skyndar till en tyst och kärlekslös lägenhet. Living the dream.