Fixing a hole

Förra veckan läste jag om att ett UFO-arkiv skulle öppnas för allmänheten, något i den stilen i alla fall, och så var det en bild på någon som inte verkade ha alla minkar i pälsuppfödarburen. Om människor bara medicinerades på rätt sätt, eller gav fan i knark, så skulle det inte behövas några UFO-arkiv, tänkte jag. Är det något som jag har svårt att ta på allvar så är det Ufon, fruntimmer med keps och Paolo Roberto. Så nu vet ni det.

Jag städade igår. När jag gör det så brukar jag vara ganska ostrukturerad, jag river av de platser där det behövs eller de jag känner för. Att planenligt arbeta sig genom lägenheten från hörn till hörn tycker jag är en mesig metod. Igår tyckte jag att det var rimligt att dammtorka lite i taket. Så det gjorde jag. Och i taket simmade jag omkring och torkade. Sedan stötte jag på en ö. Den försökte jag också torka lite på. Då föll den i golvet och kvar i taket blev ett hål.

Oidentifierat flygande föremål

Väldigt svart och otäckt hål

Nu är jag lite orolig, det går inte att få tillbaka det flygande föremålet till hålet igen. Det går fan inte. Och från hålet blåser det luft rakt ner på golvet och om jag står under det tillräckligt länge så kommer jag säkert dra på mig nackspärr eller ischias. Minns ni Ioan Ursut? Nej, det gör ni förstås inte, han har ju aldrig varit med i Baren eller Melodifestivalen. Ursut blev i alla fall lite känd på 90-talet när han rymde från Hallanstalten genom ett hål på 17x49 cm (http://sv.wikipedia.org/wiki/Ioan_Ursut). Nu är mitt ögonmått undermåligt, men hålet är nog fan inte 49 cm åt något håll, men jag är ändå lite rädd för att Ursut ska komma ålandes genom hålet om natten. Vad skulle vi prata om? Jag och Ioan Ursut.

Jag borde kanske ringa en hantverkare av något slag som kommer hit och stänger igen hålet med det flygande objektet. Men jag vet hur sånt där går till. Jag måste öppna dörren och vara nyduschad och invirad i ett badlakan och ha lite skum över axlarna och sen förväntas jag bli imponerad av hantverkarens stora verktyg och hans smutsiga starka armar och skitiga blåställ ska få mig att flämta till av vällust och sedan ska han få ta mig stumt och hårt mot diskbänken och helt ärligt så vet jag fan inte om jag är redo för sånt där.

Det är i sådana här lägen man skulle vara polare med MacGyver. Han hade kommit hit direkt och ordnat det hela med en jävligt smart lösning. Problemet är väl att han förmodligen är ganska ensam och skulle därför tjata hål i huvudet på en vid första bästa tillfälle. Ska vi gå ut och ta några öl ikväll? skulle han nog fråga. Nej tyvärr, jag är lite krasslig så jag ska bara vara hemma, skulle jag få ljuga för inte kan man vara kompis med en kille som har en sån skinnjacka. Och sen skulle väl jag gå ut med mina kompisar och vem sitter ensam vid bardisken om inte MacGyver, läppjandes på en flasköl. Han skulle bara titta på mig med sorgsen blick och skaka lite huvudet och sedan bara gå. Snälla, låt mig förklara skulle jag ropa och försöka ta tag i hans arm. Rör mig inte, rör mig inte, du har sårat mig skulle MacGyver med sprucken och grumlig röst skrika tillbaka och ensam skulle jag få stå kvar med skuld i bröstkorgen.

Försummad och ledsen bekant

Nej, det svarta hålet får vara där det är och det oidentifierade flygande föremålet lägger jag väl i garderoben så länge.