Det har funnits en chokladkaka i mitt kylskåp i några veckor. Jag är inte så överdrivet förtjust i sötsaker, visst det kan vara gott, men jag klarar mig absolut utan. Dock har det känts onödigt att slänga bort den. En tanke har varit att skänka bort chokladkakan till välgörande ändamål. Eller bjuda bort den till okända barn vid någon lekplats. Det hade säkert varit uppskattat hos deras mödrar också – Åh, Marinella, gå bort till den främmande mannen bakom buskarna där borta så bjuder han på snask. Det är ju alltid kul att göra andra glada.
Men nu är chokladkakan borta. 200 gram choklad finns nu i mitt kroppssystem förutom några flisor som ligger kvar i förpackningen. Alltså, det började med att jag bara tog en liten bit. Och sen en till. Och sen var det slut på choklad. Jag vet inte hur jag ska kunna försvara mitt beteende. Det berodde väl på tristess samt att jag var sugen på att tugga på något. Jag skäms i alla fall. Känner mig som en tjej bortom kontroll. Nu borde jag göra något riktigt manligt för att återfå någon slags balans. Men jag vet inte vad det skulle kunna vara. En kopp the och ett fotbad får det bli istället. Nyfilade fötter är inte dumt en söndag som denna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det kommer säkert kännas bättre efter att du sett dokumentären Nazi Hate Rock ikväll... Där är det förmodligen chokladberoende fotfilar mesar med. Visserligen kommer det väl vara fullt med idioter men det går väl på ett ut.
Linfrön är en rätt så kul grejj att testa angående kroppssystemet...
Lars: De är ju oftast idioter de där.
Klacken: Vill du utveckla det där?
Skicka en kommentar