I över 36 minuter har jag rotat i garderobsjäveln för att hitta något att täcka kroppen med för dagen. Livet var lättare när man var liten. Då låg det alltid kläder framme och man behövde aldrig tänka till. Och om det krisade så fick man även hjälp att dra på sig paltorna.
Förbannade vuxenliv med räkningar och egen påklädning.
Jag har också insett att jag är i behov av ett strykjärn. I flera år har jag försökt leva utan ett sådant. Rebellisk utav bara helvete. Men nu kapitulerar jag. Jag ger upp.
Och nu ska jag åka till kontoret och dricka kaffe.
Eat my fuck!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nämän, redan kommit på att ett strykjärn är bra att ha...god for you.
men fakk jo liksom
Jag känner nån som bor i ett land som är väldigt olikt vårt. Hon blev påklädd av deras piga tills hon var tonåring! Personligen kan jag inte se tjusningen med att bli behandlad som en jättebebis, jag skulle känna mig väldigt besvärad.
Strykjärn och strykning är för övrigt väldigt överskattade. Skjortor är nog det enda jag stryker, och det händer inte så ofta.
Skicka en kommentar