tisdag, januari 06, 2009

I'm your man

Det har varit en långsam dag. Det ska röda dagar vara har jag intalat mig. En långsam, men ack så omtumlande dag. På gott och ont.

Jag börjar med det onda. Det är inte omöjligt att min vapendragare de senaste veckorna, larven, börjar gå ur tiden. Den har varit väldigt slö de senaste dagarna. Kanske är det på grund av ålderdom. Men så borde det inte vara enligt mina beräkningar. Den dagen jag blev fosterförälder åt larven började den nya tideräkningen. Det var alltså år 0 då. Och eftersom det gått några veckor så borde den endast ha blivit tonåring. Om man räknar i larvår då, vilket jag gjort. Därför stryker jag alternativet med ålderdom och förutsätter att den lider av någon modern tonårsdepression och är håglös och döende. Jag förstår givetvis att det blir långtråkigt i plastlådan och att den vill vara som alla andra tonåringar. Gå på diskotek och vara med i nån idrottsförening och chatta med FotomodellSökes_69 på internet och lyssna på skräpmusik och åka snowboard och ha thinnertrasan över ansiktet som en palestinasjal och roa sig med att knacka nån gammal kärring när fritidsgården stängt. Även om jag är vuxen så förstår jag allt det där. Men det vore oansvarigt av mig att släppa ut den bara sådär. Den skulle ju frysa ihjäl direkt. Och samtidigt vet jag inte som nybliven tonårsförälder hur jag ska förhålla mig riktigt. Ska jag ställa många frågor och bry mig? Eller ska jag hålla mig undan hoppas på att det går över, men samtidigt ändå finnas tills hands om det behövs? Det är svårt. Väldigt svårt. Och det smärtar om den skulle trilla av pinn nu. Vi har kommit varandra nära. Det har varit ungefär som med ett damsällskap, i den mening att det är först efter några öl som man vågat sig fram för att pilla på den.

Nu till det goda. Det började visserligen med något ont eftersom jag vaknade av det där jävla kylskåpet lät som fan. Mer än vanligt, det skakade i hela lägenheten. Sömndrucket stapplade jag upp för att ge det en omgång. Efter en smäll slutar det (för att börja igen efter en kvart i och för sig). Men imorse så så tänkte jag till. Jag försökte hitta en lösning på problemet. Och efter ett febrilt tankearbete så började jag trycka kylskåpet från väggen. Jag spände min nakna kropp ifall att någon kvinnlig inbrottstjyv skulle överraska mig. Och när jag med en sista kraftansträngning lyckades få till en glipa så stack jag in en kartongbit mellan kylskåpet och väggen. Och då blev det tyst. Ett stort steg för mänskligheten kan tyckas. Men inte för mig. Det där med tekniska lösningar är inte så svårt har jag insett. Imorgon ska jag nog ge mig på fläkten som jag tycker har visat på dålig prestanda den senaste veckan. Prestanda är för övrigt ett ord som vi med tekniska färdigheter använder oss av i tid och otid. Och så ska jag höra av mig till Chalmers och KTH och de där andra KY-utbildningarna för att erbjuda mina tjänster som gästföreläsare. Men först ska jag ringa teknik- och träslöjdläraren från högstadiet som bara gav mig en tvåa i betyg och förklara läget för gubbjäveln. Att han hade fel.
In your jävla face Lennart!!

I övrigt ska nog bara gå runt och vara händig och skruva på något och sen gå till sängs. God natt.

3 kommentarer:

Khadaffi sa...

var det inte den där jävla Lennart som brukade vara sugen på tonårsbröst? Det är väl egentligen därför du hyser ett sådant agg?

Hotty sa...

Några ord från teknik wizzet att slänga dig med i sådana situationer;
Optimerad till maximal prestanda
Modulera om
Motionera dippen/-arna
Kalibrera
Boota

Allt detta kan man säga att man gör, om allt.

Wayne sa...

Khadaffi: Det är förmodligen det. Han stal flickornas uppmärksamhet den jäveln.

Hotty: Tack så mycket för tipsen.