Sista dagen på veckan och händerna luktar disktrasa. Skulle i och för sig kunna gå och tvätta bort det, men ja, äh, nej fan, det orkar jag inte. Inte just nu. I övrigt har jag tvättstugan och det är ju en jävla misär i sig. Upp och ner som en idiot. Och väl där nere så måste man akta sig för all smuts eftersom det förmodligen är Mellansveriges äckligaste tvättstuga. Jag borde skriva en vänlig men bestämd lapp. Missbruket av tvättstugan måste kunna stävjas på något sätt. Det är hår, som inte bara verkar komma från huvudet på folk överallt. Okänt hår från okända människor. Det är otäckt. Och utanför fönstret pågår något slags östeuropeiskt jävla väder. Det är bara kolkraftverken och planekonomin som fattas. Annars gillar jag Östeuropa. Där ska jag bo när jag blir stor.
Men det jag ville komma fram till är att allting bara känns så jävla söndag.
Den gångna veckan har inte varit speciellt händelserik. Höjdpunkten var väl i fredags när jag, O-dog och Den Lille Ettrige uträttade ett ärende. Att uträtta ärenden under dagtid är vuxet. Det är bara lösdrivare och vuxna människor med ärenden som rör sig ute under dagtid på veckorna. Efter det åkte vi till en butik. I butiken fanns bland annat gitarrer som låg på hög. Den Lille Ettrige, det klåfingriga fanskapet, skulle givetvis börja pilla. Han ”stämde” tydligen. Jomenvisst. Efter ett tag konstaterade jag att stapeln med gitarrer snart skulle välta. Då gick vi därifrån. När vi stod i kassan hörde vi smällen. Men eftersom vi var långt borta så kunde vi inte knytas till brottsplatsen. Kanske inte så ansvarsfullt agerande, men mycket rutinerat.
Idag har jag hängt på universitet i syfte att skriva en hemtentamen. Enligt instruktionerna ska man utgå från kurslitteraturen, studiebesöken och komma med egna reflektioner. Kurslitteraturen saknar jag. På första studiebesöket var jag halvt medvetslös på grund av mycket svår sjukdom i bakfylla. På det andra studiebesöket var jag i Afrika och brottades med häxdoktorer och flygfän. Och det där med egna reflektioner förstår jag inte. Vart fan hittar man egna reflektioner? Vad är det? Dumheter. Men eftersom alla är duktiga och alla får vara med så ordnar det sig säkert i slutändan. Det brukar det göra. Dagens höjdpunkt var att se Zhaleh. Hennes mörka hår lyser upp tillvaron i januarimörkret. Okänt hår på en okänd människa kan ibland vara fint. Hennes närvaro på ungefär 50 meters avstånd var den enda friska luft jag andats i denna polska förorenade smog denna jävla kuksöndag.
Imorgon är det måndag. Då trampas det på i uppförsbacke och motvind igen. Hej då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
fy fan vilket upplyftande blogginlägg! Nu känner jag mig ordentligt på hugget inför veckan som kommer...
Skicka en kommentar