onsdag, januari 21, 2009

A spy in the cab

Just idag har det där med att börja plugga känts som den sämsta idé jag haft sedan drygt 30 mil skulle åkas i taxi för sisådär sex år sedan. Det fanns inget viktigare än att komma hem till min egen säng just då. Beslutet togs under kraftig berusning och först var taxichauffören en snäll man. Det gjordes upp ett fast kompispris på cirka 3600 kr. Efter att jag yrat ur mig min livshistoria på nån minut så lade jag mig ner i baksätet för att vila. Då ville han ha betalt i förskott. För att vara på den ”säkra sidan”. Det fanns givetvis inga 3600 på kortet. Efter det var inte tonen lika kärvänlig och kamratlig i den där taxibilen. Jag hade dock agerat i god tro, var övertygad om att pengarna fanns. Vi vände om. Den lilla resan kostade mig 900 kr. Efter det fick jag sova ruset av mig på en trottoar. Minns att jag grät en skvätt innan jag slocknade. Och att kinderna var våta när gryningsljuset och de skrikande måsjävlarna som festade på mänskliga vomeringar väckte mig.

Nåväl, pluggandet får mig inte att gråta. Nyktra män gör ju inte sånt. Men den där hemtentan har fått mig irriterad. Förbannat onödig uppgift. Men nu är den inlämnad. Osammanhängande och med ett slarvigt språk. Men det ger jag fan i. Alla är duktiga och alla får vara med ändå. Heja vuxendagiset!
God natt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

När du ändå är i gång med confessions, kan du väl bjuda läsekretsen på historien om dig och Cityterminalen en natt för ett par år sedan?? Snälla?

Anonym sa...

Haha... ja det hade ju varit en favorit i repris väl värd namnet...