Here in the year

Jaha, då ska man försöka sig på att verka viktig igen och skriva en årslista som är föga opinionsbildande.

2008 – året då Papa Dee svingade ett blockljus på ett trist sätt och Amy Diamond hade sitt andra år i puberteten.

Årets film: Control. Jaja, den släpptes väl 2007, men hit till byn kom den 2008. Hon den där snygga journalisten vill jag minnas var bäst.

Årets mest överskattade: Bruce Springsteen. Som vanligt när gubbfan besöker landet skapas en obegriplig masshysteri. Han är ju faktiskt inget vidare, den där Bruce. Om Iron Maiden har varit i Sverige under året så hamnar de också under denna kategori.

Årets blogg: http://ariel-leung.blogspot.com Den är skriven på något utrikiskt språk som jag inte förstår. Det är bra, för då slipper jag bli irriterad. Men slug som jag är så har jag listat ut att den handlar om en kille med ett svärd.

Årets smärta: Knähelvetet. Mer info här http://waynenilsson.blogspot.com/2008/04/needle-and-damage-done.html

Årets konsert 1: Einstürzende Neubauten. Efter två tidigare bortsupna försök att se gubbarna var denna kväll i april jävligt fin. Det var en fittans så bra spelning. Och Hotty var ett bra sällskap och personlig assistent.

Årets skiva: Det vette fan. Finns det någon?

Årets bok: Se ovan

Årets reseamatörer: Jag och Soda. Vi är ganska duktiga på att resa på varsitt håll. Men tillsammans brukar det gå sådär. I våras skulle Berlin avverkas för ungefär femte gången och vår plan var att äntligen se något. Så blev det inte. Det ska gärna promeneras så mycket som möjligt, kollektivtrafik används endast i nödfall. Att titta på en karta eller fråga efter rätt väg finns inte heller i tankebanorna. Istället är det mycket ”tror”, ”kanske” och ”det här verkar som rätt gata”. Det avslutas alltid med ”äh, det är dags för en öl nu va?”, vilket är trevligt, men lite ineffektivt. Nu måste vi åka dit en gång till.

Årets konsert 2: Pierced Arrows. Gamla Dead Moon-packet i ny konstellation och fan vilket ös det var. En fin överraskning.

Årets mest spelade låt enligt datamaskinen: Fuck Buttons – Bright Tomorrow

Årets födelsedag: Koljas. Min egen var visserligen bra, men Koljas var bättre. Vin, åska, regn, bröd, oliver, en sydafrikan och annat som man har med sig när man firar födelsedag i Slovenien gjorde det minnesvärt.

Årets tv-program: Evas superkoll. Allt som Eva Funck gör är bra. En mycket intressant kvinna.

Årets luder: Varulven. Varför? Ja, anledningarna är många, men just nu är det för att han hängde med Deadbolt, the scariest band in the world, i Berlin nu i december. Han kan ha frågat om jag ville följa med, men det var knappast någon övertalningskampanj som fördes. Det är nog dags att se över den här bekantskapen.

Årets svettis: Lillöra. Ingen kan lukta som Gunde Svans underställ som yrvädret från Norrland utan att hon egentligen rört på sig. En jävla bedrift.

Årets idiot: Han den där som höll på att få utlösning i biblioteket för att Takida skulle spela på nån festival. Studenter överlag verkar vara idioter.

Årets mest irriterande fras: Det är inte okej! Kanske inget som drabbade övriga landet, men lokalt var det en jävla plåga i alla fall. Fy fan. Gudskelov verkar det ha lugnat ned sig, även om det fortfarande förekommer. Jag rekommenderar alla som är missnöjda med något att uttrycka sig på annat sätt. För allas trevnad. Det räcker nu.

Årets konsert 3: Grinderman. Kul att se Nick Cave. Kul att se Warren Ellis i röd pyjamas. Kul att stå och gnida sig diskret mot en tjej utan att hon märkte det. Det är rutinerat.

Nu kommer jag inte på något mer.