Deep in the woods

Tittade mest mot fönstret. Hörde ord som myndighet, kammare och proposition. Vid ett tillfälle tyckte jag mig höra oralsex, men det var tydligen kontext. Han talar lite otydligt ibland, han farbrorn framme vid tavlan. Konstaterade att där med fönster är bra grejer. Det kalla och elaka stängs ute och värmen hålls inne. Och lite grått östeuropeiskt januariljus släpps in. Fönster är bra. Fönster är gjort av glas. Glas är gjort av sand. Sand är gjort av... tja va fan, sand eller?

Fokuserade mest på skogsdungen utanför fönstret efter ett tag. Funderade på hur det skulle vara att arbeta som skogsvaktare. Förmodligen ganska fint. Mest knalla omkring och gnola. Det gnolas nog mycket bland skogsvaktare. Och hatt får man nog ha också. Annras gör man nog inte så mycket. Går mest runt och vaktar träd och något rävgryt eller liknande. Bara ser till att alla har det bra. Och gnolar då förstås.

Ibland är det nog något avverkningsarbete som ska skötas, det gäller ju att hålla efter också. Kapa någon tall som dött. Då får man först se till att det inte bor någon ekorre i tallen som kan fara illa. Fågelbon bryr man sig inte om. Ser man ett sådant är det bara att kisa med ögonen så är det borta. En vanlig enkel såg är nog att föredra när man ska kapa. En motorsåg vore inte klokt för undertecknad att handskas med. Och en yxa lyckas man nog sätta i ryggen på sig själv i huggmomentet.

Men det borde ju rimligtvis bli ensamt där bland mossa och granbarr. För djur kan man inte prata med. Eller jo, men på samma nivå som man pratar med spädbarn och tjejer. Man gör några löjliga läten och gestikulerar lite för att få uppmärksamhet. Men man pratar alltså inte på riktigt, det går inte att föra en vettig dialog. Och människor som utger sig för att kunna kommunicera med djur ska man inte ta på allvar. Där är det mycket droger och misslyckad psykvård med i bilden.

Det går ju att söka upp Skogsrået om det krisar med ensamheten. Hon är tydligen ganska het till en början. Men det verkar ju vara ett manipulativt fruntimmer det där. Och lite väl promiskuös kanske. Visst, det vore väl imbecillt att tro att hon skulle ha mödomshinnan kvar, alla har vi varit med i matchen förr. Men hon är säkert en sån där som gärna vill tala högljutt om det förflutna. Kommentarer som ”Åh, när det där byalaget med dalmasar tog mig en efter en uppe på höjden västerut, herregud, top notch alltså” eller ”Jag har nog varit med fler män än det finns träd i den här skogen” är nog inte ovanliga. Och sånt där känns ju bara onödigt att få lyssna på för en människa med normalmässig svartsjuka inombords. Det för liksom inte relationen framåt på ett positivt sätt. Det där kan hon ju raljera om på tjejkvällarna. Hon har ju också en ihålig rygg som ser ut som en trädstam. Det vette fan om det är till hennes fördel. Fattar förmodligen ingenting om musik heller. Nej, som skogsvaktare gör man nog bäst i att prata med sig själv och ruska tupp som tidsfördriv.

Det var det jag hann komma fram till innan farbrorn vid tavlan sa att vi fick gå. Han tillade också att han snart vill ha den där inlämningsuppgiften i sitt fack. Det var omtänksamt av honom. Men det skiter jag i just nu. För nu ska jag avnjuta ett kallt öl och lite god musik. Hej då.