Dead cities

Traditionsenligt bjuder fredagar på recensioner. Som vanligt är det ett objektivt sinne och välgrundad fakta som bedömningen baseras på. Den här veckan är det svenska städer som är under luppen.

Göteborg: Vid första anblick kan staden tyckas vara ett jävla rövhål. Blåsigt som fan, ett förlegat transportmedel som kallas spårvagn, relativt frånstötande tjejer och en vedervärdig dialekt. Men skrapar man lite på ytan så ser man ett hav. Hav är bra för där kan man segla vidare mot något bättre. Men har man inget att segla med så ska man hålla sig till Andra Långgatan. Där finns allt som alla behöver för en dräglig tillvaro – billiga ölsjapp, skivbutiker och klubbar där man kan få se lite hud. Betyg: Om övriga landet står i lågor, så ja, det funkar.

Borås: Kommentarer egentligen överflödiga. Sämre luft än i Tjernobyl en aprildag 1986 och husen ser ut att vara importerade från Groznyj. Mentalt sett verkar invånarna i staden tillhöra en inavlad särklass. Betyg: Jättestort minustecken.

Umeå: Återfinns i Västerbotten och det bor många björkar där. Det finns ett ishockeylag som heter Björklöven och nån förening som heter IKSU. Vad IKSU sysslar med för idrott är dock oklart. Under 1990-talet var Umeå centrum för en subkulturen Straight edge. Tillhör man den så ska man rita ett stort X på handen och inte syssla med alkohol, tobak eller narkotika och man måste lyssna på musik där det skriks väldigt mycket och inte äta saker från djur. Överdrivet mycket knullning ska det också ges fan i. Umeå erbjuder också nio gymnasieskolor, varav fyra är kommunala. Betyg: Okej.

Kalmar: Ligger i Småland. Borde ligga i Blekinge, vilket också undertecknad påpekat för kommunstyrelsen vid flertalet tillfällen utan att få någon rimlig respons. Bristen på respekt från makthavarnas sida gör att inget betyg kommer utdelas. Här ska inte bidras till att turismen ökar förrän det kommer ett vettigt svar.

Uppsala: Staden marknadsförs som ”Här finns ärkebiskopssätet och därför vill du bo här!”. Det är en slogan som finns över hela centrumkärnan och även vid norra och västra infarten på stora vägskyltar. I övrigt en fin stad, förutom något hus som är lite omdebatterat. Typ en betongklump. Kan det inhysa Åhléns? Var det ens i Uppsala? Jaja, fuck it. Det finns/fanns i alla fall en vid tillfället väldigt bra skivbutik med något originellt namn som typ Skivbörsen. Där fanns en vinylskiva med Die Haut till ett förmånligt pris. På grund av sinnesförvirring köptes den inte. Därför hugger det alltid till lite i hjärtat när Uppsala förs på tal. Betyg: Bra, men det hade varit bättre om Die Haut-skivan fanns i min ägo nu.

Karlskoga: Ja jävlar i helvete. Förmodligen Sveriges mest deprimerande ställe. Det räcker med att åka igenom, stanna för fan inte, för att man ska börja fläta ihop en hängsnara och romantisera dödsriket. Betyg: Lika illa som Borås, och kanske sämre till och med.

Katrineholm: Yvette gillar inte namnet så därför borde det bytas ut. Katrineholm har inte så mycket att erbjuda förutom en tågstation där man kan ha oturen att behöva spendera en natt. Klas Möllberg och Zübeyde Simsek kommer från staden. Kanske har de satt upp någon nyårsrevy tillsammans? Det borde i och för sig inte bidra till stadens attraktionskraft. Betyg: Kan man inte erbjuda en nattöppen bar i anslutning till tågstationen så ska man ingen tågstation ha.

Lund: Fin stad. Påminner lite om utlandet. Finns ett ställe som heter Mejeriet som anordnar många konserter. Ett stort minus går dock till den sura kärringen på Systembolaget. Hon den blonda som jobbade någon gång i november 2001. Betyg: Ganska bra.