Det är kvällar som denna när det där PM:et blir så in i helvete dåligt jag ångrar att Samhall lämnades och att ingen lättmanipulerad platinablond nittonåring med kronisk rökhosta och en blinkande piercing i naveln togs i förvar.
Då hade det varit helg nu.
Vi hade kunnat se något underhållande på TV4, jag och lolitan, och planerat den där drömsemestern till Mallorca om fyra år. Jag hade förmodligen inte varit nöjd, men det är jag knappast nu heller. Nöjd kommer jag aldrig bli. Det är lite synd och gör mig jävligt missnöjd. Hej då.
lördag, januari 31, 2009
fredag, januari 30, 2009
Dead cities
Traditionsenligt bjuder fredagar på recensioner. Som vanligt är det ett objektivt sinne och välgrundad fakta som bedömningen baseras på. Den här veckan är det svenska städer som är under luppen.
Göteborg: Vid första anblick kan staden tyckas vara ett jävla rövhål. Blåsigt som fan, ett förlegat transportmedel som kallas spårvagn, relativt frånstötande tjejer och en vedervärdig dialekt. Men skrapar man lite på ytan så ser man ett hav. Hav är bra för där kan man segla vidare mot något bättre. Men har man inget att segla med så ska man hålla sig till Andra Långgatan. Där finns allt som alla behöver för en dräglig tillvaro – billiga ölsjapp, skivbutiker och klubbar där man kan få se lite hud. Betyg: Om övriga landet står i lågor, så ja, det funkar.
Borås: Kommentarer egentligen överflödiga. Sämre luft än i Tjernobyl en aprildag 1986 och husen ser ut att vara importerade från Groznyj. Mentalt sett verkar invånarna i staden tillhöra en inavlad särklass. Betyg: Jättestort minustecken.
Umeå: Återfinns i Västerbotten och det bor många björkar där. Det finns ett ishockeylag som heter Björklöven och nån förening som heter IKSU. Vad IKSU sysslar med för idrott är dock oklart. Under 1990-talet var Umeå centrum för en subkulturen Straight edge. Tillhör man den så ska man rita ett stort X på handen och inte syssla med alkohol, tobak eller narkotika och man måste lyssna på musik där det skriks väldigt mycket och inte äta saker från djur. Överdrivet mycket knullning ska det också ges fan i. Umeå erbjuder också nio gymnasieskolor, varav fyra är kommunala. Betyg: Okej.
Kalmar: Ligger i Småland. Borde ligga i Blekinge, vilket också undertecknad påpekat för kommunstyrelsen vid flertalet tillfällen utan att få någon rimlig respons. Bristen på respekt från makthavarnas sida gör att inget betyg kommer utdelas. Här ska inte bidras till att turismen ökar förrän det kommer ett vettigt svar.
Uppsala: Staden marknadsförs som ”Här finns ärkebiskopssätet och därför vill du bo här!”. Det är en slogan som finns över hela centrumkärnan och även vid norra och västra infarten på stora vägskyltar. I övrigt en fin stad, förutom något hus som är lite omdebatterat. Typ en betongklump. Kan det inhysa Åhléns? Var det ens i Uppsala? Jaja, fuck it. Det finns/fanns i alla fall en vid tillfället väldigt bra skivbutik med något originellt namn som typ Skivbörsen. Där fanns en vinylskiva med Die Haut till ett förmånligt pris. På grund av sinnesförvirring köptes den inte. Därför hugger det alltid till lite i hjärtat när Uppsala förs på tal. Betyg: Bra, men det hade varit bättre om Die Haut-skivan fanns i min ägo nu.
Karlskoga: Ja jävlar i helvete. Förmodligen Sveriges mest deprimerande ställe. Det räcker med att åka igenom, stanna för fan inte, för att man ska börja fläta ihop en hängsnara och romantisera dödsriket. Betyg: Lika illa som Borås, och kanske sämre till och med.
Katrineholm: Yvette gillar inte namnet så därför borde det bytas ut. Katrineholm har inte så mycket att erbjuda förutom en tågstation där man kan ha oturen att behöva spendera en natt. Klas Möllberg och Zübeyde Simsek kommer från staden. Kanske har de satt upp någon nyårsrevy tillsammans? Det borde i och för sig inte bidra till stadens attraktionskraft. Betyg: Kan man inte erbjuda en nattöppen bar i anslutning till tågstationen så ska man ingen tågstation ha.
Lund: Fin stad. Påminner lite om utlandet. Finns ett ställe som heter Mejeriet som anordnar många konserter. Ett stort minus går dock till den sura kärringen på Systembolaget. Hon den blonda som jobbade någon gång i november 2001. Betyg: Ganska bra.
Göteborg: Vid första anblick kan staden tyckas vara ett jävla rövhål. Blåsigt som fan, ett förlegat transportmedel som kallas spårvagn, relativt frånstötande tjejer och en vedervärdig dialekt. Men skrapar man lite på ytan så ser man ett hav. Hav är bra för där kan man segla vidare mot något bättre. Men har man inget att segla med så ska man hålla sig till Andra Långgatan. Där finns allt som alla behöver för en dräglig tillvaro – billiga ölsjapp, skivbutiker och klubbar där man kan få se lite hud. Betyg: Om övriga landet står i lågor, så ja, det funkar.
Borås: Kommentarer egentligen överflödiga. Sämre luft än i Tjernobyl en aprildag 1986 och husen ser ut att vara importerade från Groznyj. Mentalt sett verkar invånarna i staden tillhöra en inavlad särklass. Betyg: Jättestort minustecken.
Umeå: Återfinns i Västerbotten och det bor många björkar där. Det finns ett ishockeylag som heter Björklöven och nån förening som heter IKSU. Vad IKSU sysslar med för idrott är dock oklart. Under 1990-talet var Umeå centrum för en subkulturen Straight edge. Tillhör man den så ska man rita ett stort X på handen och inte syssla med alkohol, tobak eller narkotika och man måste lyssna på musik där det skriks väldigt mycket och inte äta saker från djur. Överdrivet mycket knullning ska det också ges fan i. Umeå erbjuder också nio gymnasieskolor, varav fyra är kommunala. Betyg: Okej.
Kalmar: Ligger i Småland. Borde ligga i Blekinge, vilket också undertecknad påpekat för kommunstyrelsen vid flertalet tillfällen utan att få någon rimlig respons. Bristen på respekt från makthavarnas sida gör att inget betyg kommer utdelas. Här ska inte bidras till att turismen ökar förrän det kommer ett vettigt svar.
Uppsala: Staden marknadsförs som ”Här finns ärkebiskopssätet och därför vill du bo här!”. Det är en slogan som finns över hela centrumkärnan och även vid norra och västra infarten på stora vägskyltar. I övrigt en fin stad, förutom något hus som är lite omdebatterat. Typ en betongklump. Kan det inhysa Åhléns? Var det ens i Uppsala? Jaja, fuck it. Det finns/fanns i alla fall en vid tillfället väldigt bra skivbutik med något originellt namn som typ Skivbörsen. Där fanns en vinylskiva med Die Haut till ett förmånligt pris. På grund av sinnesförvirring köptes den inte. Därför hugger det alltid till lite i hjärtat när Uppsala förs på tal. Betyg: Bra, men det hade varit bättre om Die Haut-skivan fanns i min ägo nu.
Karlskoga: Ja jävlar i helvete. Förmodligen Sveriges mest deprimerande ställe. Det räcker med att åka igenom, stanna för fan inte, för att man ska börja fläta ihop en hängsnara och romantisera dödsriket. Betyg: Lika illa som Borås, och kanske sämre till och med.
Katrineholm: Yvette gillar inte namnet så därför borde det bytas ut. Katrineholm har inte så mycket att erbjuda förutom en tågstation där man kan ha oturen att behöva spendera en natt. Klas Möllberg och Zübeyde Simsek kommer från staden. Kanske har de satt upp någon nyårsrevy tillsammans? Det borde i och för sig inte bidra till stadens attraktionskraft. Betyg: Kan man inte erbjuda en nattöppen bar i anslutning till tågstationen så ska man ingen tågstation ha.
Lund: Fin stad. Påminner lite om utlandet. Finns ett ställe som heter Mejeriet som anordnar många konserter. Ett stort minus går dock till den sura kärringen på Systembolaget. Hon den blonda som jobbade någon gång i november 2001. Betyg: Ganska bra.
In the night
Och jag skrev: Venusberget, detta mytiska sagoväsen, som fått våghalsiga och dumdristiga män att trilla av pinn vid bestigningen.
Och jag tänkte: Jaha. Och? Vart finns nyhetsvärdet?
Och sedan fattade jag ett beslut om att öppna ytterligare en burk öl, trots att jag om några timmar ska prata inför ett femtiotal sinnesslöa studenter. Och försöka övertyga. Men som sagt, studenter är sinnesslöa och förstår ingenting. Så det är förmodligen lugnt.
Bauhaus är för övrigt ett jävla bra band.
Kolla upp det!
Eat my fuck!
Och jag tänkte: Jaha. Och? Vart finns nyhetsvärdet?
Och sedan fattade jag ett beslut om att öppna ytterligare en burk öl, trots att jag om några timmar ska prata inför ett femtiotal sinnesslöa studenter. Och försöka övertyga. Men som sagt, studenter är sinnesslöa och förstår ingenting. Så det är förmodligen lugnt.
Bauhaus är för övrigt ett jävla bra band.
Kolla upp det!
Eat my fuck!
torsdag, januari 29, 2009
Deep in the woods
Tittade mest mot fönstret. Hörde ord som myndighet, kammare och proposition. Vid ett tillfälle tyckte jag mig höra oralsex, men det var tydligen kontext. Han talar lite otydligt ibland, han farbrorn framme vid tavlan. Konstaterade att där med fönster är bra grejer. Det kalla och elaka stängs ute och värmen hålls inne. Och lite grått östeuropeiskt januariljus släpps in. Fönster är bra. Fönster är gjort av glas. Glas är gjort av sand. Sand är gjort av... tja va fan, sand eller?
Fokuserade mest på skogsdungen utanför fönstret efter ett tag. Funderade på hur det skulle vara att arbeta som skogsvaktare. Förmodligen ganska fint. Mest knalla omkring och gnola. Det gnolas nog mycket bland skogsvaktare. Och hatt får man nog ha också. Annras gör man nog inte så mycket. Går mest runt och vaktar träd och något rävgryt eller liknande. Bara ser till att alla har det bra. Och gnolar då förstås.
Ibland är det nog något avverkningsarbete som ska skötas, det gäller ju att hålla efter också. Kapa någon tall som dött. Då får man först se till att det inte bor någon ekorre i tallen som kan fara illa. Fågelbon bryr man sig inte om. Ser man ett sådant är det bara att kisa med ögonen så är det borta. En vanlig enkel såg är nog att föredra när man ska kapa. En motorsåg vore inte klokt för undertecknad att handskas med. Och en yxa lyckas man nog sätta i ryggen på sig själv i huggmomentet.
Men det borde ju rimligtvis bli ensamt där bland mossa och granbarr. För djur kan man inte prata med. Eller jo, men på samma nivå som man pratar med spädbarn och tjejer. Man gör några löjliga läten och gestikulerar lite för att få uppmärksamhet. Men man pratar alltså inte på riktigt, det går inte att föra en vettig dialog. Och människor som utger sig för att kunna kommunicera med djur ska man inte ta på allvar. Där är det mycket droger och misslyckad psykvård med i bilden.
Det går ju att söka upp Skogsrået om det krisar med ensamheten. Hon är tydligen ganska het till en början. Men det verkar ju vara ett manipulativt fruntimmer det där. Och lite väl promiskuös kanske. Visst, det vore väl imbecillt att tro att hon skulle ha mödomshinnan kvar, alla har vi varit med i matchen förr. Men hon är säkert en sån där som gärna vill tala högljutt om det förflutna. Kommentarer som ”Åh, när det där byalaget med dalmasar tog mig en efter en uppe på höjden västerut, herregud, top notch alltså” eller ”Jag har nog varit med fler män än det finns träd i den här skogen” är nog inte ovanliga. Och sånt där känns ju bara onödigt att få lyssna på för en människa med normalmässig svartsjuka inombords. Det för liksom inte relationen framåt på ett positivt sätt. Det där kan hon ju raljera om på tjejkvällarna. Hon har ju också en ihålig rygg som ser ut som en trädstam. Det vette fan om det är till hennes fördel. Fattar förmodligen ingenting om musik heller. Nej, som skogsvaktare gör man nog bäst i att prata med sig själv och ruska tupp som tidsfördriv.
Det var det jag hann komma fram till innan farbrorn vid tavlan sa att vi fick gå. Han tillade också att han snart vill ha den där inlämningsuppgiften i sitt fack. Det var omtänksamt av honom. Men det skiter jag i just nu. För nu ska jag avnjuta ett kallt öl och lite god musik. Hej då.
Fokuserade mest på skogsdungen utanför fönstret efter ett tag. Funderade på hur det skulle vara att arbeta som skogsvaktare. Förmodligen ganska fint. Mest knalla omkring och gnola. Det gnolas nog mycket bland skogsvaktare. Och hatt får man nog ha också. Annras gör man nog inte så mycket. Går mest runt och vaktar träd och något rävgryt eller liknande. Bara ser till att alla har det bra. Och gnolar då förstås.
Ibland är det nog något avverkningsarbete som ska skötas, det gäller ju att hålla efter också. Kapa någon tall som dött. Då får man först se till att det inte bor någon ekorre i tallen som kan fara illa. Fågelbon bryr man sig inte om. Ser man ett sådant är det bara att kisa med ögonen så är det borta. En vanlig enkel såg är nog att föredra när man ska kapa. En motorsåg vore inte klokt för undertecknad att handskas med. Och en yxa lyckas man nog sätta i ryggen på sig själv i huggmomentet.
Men det borde ju rimligtvis bli ensamt där bland mossa och granbarr. För djur kan man inte prata med. Eller jo, men på samma nivå som man pratar med spädbarn och tjejer. Man gör några löjliga läten och gestikulerar lite för att få uppmärksamhet. Men man pratar alltså inte på riktigt, det går inte att föra en vettig dialog. Och människor som utger sig för att kunna kommunicera med djur ska man inte ta på allvar. Där är det mycket droger och misslyckad psykvård med i bilden.
Det går ju att söka upp Skogsrået om det krisar med ensamheten. Hon är tydligen ganska het till en början. Men det verkar ju vara ett manipulativt fruntimmer det där. Och lite väl promiskuös kanske. Visst, det vore väl imbecillt att tro att hon skulle ha mödomshinnan kvar, alla har vi varit med i matchen förr. Men hon är säkert en sån där som gärna vill tala högljutt om det förflutna. Kommentarer som ”Åh, när det där byalaget med dalmasar tog mig en efter en uppe på höjden västerut, herregud, top notch alltså” eller ”Jag har nog varit med fler män än det finns träd i den här skogen” är nog inte ovanliga. Och sånt där känns ju bara onödigt att få lyssna på för en människa med normalmässig svartsjuka inombords. Det för liksom inte relationen framåt på ett positivt sätt. Det där kan hon ju raljera om på tjejkvällarna. Hon har ju också en ihålig rygg som ser ut som en trädstam. Det vette fan om det är till hennes fördel. Fattar förmodligen ingenting om musik heller. Nej, som skogsvaktare gör man nog bäst i att prata med sig själv och ruska tupp som tidsfördriv.
Det var det jag hann komma fram till innan farbrorn vid tavlan sa att vi fick gå. Han tillade också att han snart vill ha den där inlämningsuppgiften i sitt fack. Det var omtänksamt av honom. Men det skiter jag i just nu. För nu ska jag avnjuta ett kallt öl och lite god musik. Hej då.
onsdag, januari 28, 2009
The sorrowful wife
Ni vet de där dagarna när det känns som att framtiden har att erbjuda en vit tegelvilla utanför Ulricehamn eller annan valfri ort. Tegelvillan är byggd 1968 och fuktskadad. Förmodligen återfinns en släng asbest i väggarna också. Men villan var ju billig och det är nära till post och apotek. Och det finns en lekplats i närheten så att barnen blir nöjda. Det måste man ju tänka på. Barnen måste ju må bra. Och det där lagerjobbet man skaffat sig är inte så stimulerande. Och frun som man har är sjukpensionerad efter det att hon backade in i staketet med bilen och drog på sig en whiplashskada. Så hon är hemma hela dagarna. Man hittar henne alltid liggandes på soffan. Där betraktar hon filttapeten med glädjelösa ögon. Så spenderar hon sitt liv. Har man tur har hon orkat duscha. Det är ett framsteg. Och det smärtar att se. Man vill ju att hon ska må bra. Att allt ska bli bra. Samtidigt ångrar man lite det där med i nöd och lust. Men ett löfte är ju ett löfte och Gud har ju sett allt så det vore idiotiskt att fly. Och det där staketet har man förresten aldrig orkat med att reparera så grannarna gnäller och blänger. Jävla grannar.
Ja, så där kan man ju se på framtiden vissa dagar. Men inte idag. Det har varit en neutral dag. Inga stordåd eller katastrofer. Det var väl egentligen det jag ville komma fram till. Att det har varit en neutral dag. Nu ska jag läsa igenom en bunt papper. Imorgon ska jag undersöka om det finns någon A-kurs i kopieringsmaskinskunskap. Det skulle behövas. Hej då.
Ja, så där kan man ju se på framtiden vissa dagar. Men inte idag. Det har varit en neutral dag. Inga stordåd eller katastrofer. Det var väl egentligen det jag ville komma fram till. Att det har varit en neutral dag. Nu ska jag läsa igenom en bunt papper. Imorgon ska jag undersöka om det finns någon A-kurs i kopieringsmaskinskunskap. Det skulle behövas. Hej då.
Before in the beginning
Jaha, och ikväll kokade riset över. En vit halvmåne ligger över plattan och råmar efter bekräftelse. Allt för att göra en påmind om matlagningskostens absurditet. Men det är klart, jag var väl naiv när jag i morse slog upp de små blå och förväntade mig en fulländad dag. Varför nu?
Hade jag den där majdagen för snart tjugoåtta år sedan vetat vad jag idag vet om livet och riskokning och allt annat...
Om jag vetat det just idag, just ikväll, just nu, ja då hade jag aldrig kravlat mig ut ur den där livmodern eller vart man nu åker snålskjuts under havandeskapets nio månader.
Det hade jag fan inte.
Men det är ju så lätt att vara efterklok.
Det är det ju.
God natt.
Hade jag den där majdagen för snart tjugoåtta år sedan vetat vad jag idag vet om livet och riskokning och allt annat...
Om jag vetat det just idag, just ikväll, just nu, ja då hade jag aldrig kravlat mig ut ur den där livmodern eller vart man nu åker snålskjuts under havandeskapets nio månader.
Det hade jag fan inte.
Men det är ju så lätt att vara efterklok.
Det är det ju.
God natt.
måndag, januari 26, 2009
One day I will kill you pt.II
Hej friskvårdskulturen!
Du är en manipulativ och genuint ond rörelse. Du intalar oskyldiga människor att de kommer må bättre, bli piggare och gud vet vad om de tar del av dig. Men då har jag en fråga: Om jag legat hemma på soffan ikväll och tittat på Mad Men, hade jag då först börjat kallsvettats för att sedan bli likblek och börja hallucinera för att avslutningsvis spy inne på en skabbig toalett? Just det, förmodligen inte. Vet du hur farligt det är att spy? Det kommer upp magsyra som fräter sönder tandköttet. Det sätter sig även i flimmerhåren och tillslut är hela halsen söndereroderad. Det är därför det är vådligt med bulimi och andra åkommor från 90-talet. Jag ska ge dig en chans till. Har du inte bättrat dig då så kommer mitt juridiska ombud kontakta dig.
Just nu känner jag mig kränkt.
Med vänliga hälsningar
Wayne Nilsson
Du är en manipulativ och genuint ond rörelse. Du intalar oskyldiga människor att de kommer må bättre, bli piggare och gud vet vad om de tar del av dig. Men då har jag en fråga: Om jag legat hemma på soffan ikväll och tittat på Mad Men, hade jag då först börjat kallsvettats för att sedan bli likblek och börja hallucinera för att avslutningsvis spy inne på en skabbig toalett? Just det, förmodligen inte. Vet du hur farligt det är att spy? Det kommer upp magsyra som fräter sönder tandköttet. Det sätter sig även i flimmerhåren och tillslut är hela halsen söndereroderad. Det är därför det är vådligt med bulimi och andra åkommor från 90-talet. Jag ska ge dig en chans till. Har du inte bättrat dig då så kommer mitt juridiska ombud kontakta dig.
Just nu känner jag mig kränkt.
Med vänliga hälsningar
Wayne Nilsson
Memories are haunted places
Det var den där dagen när jag stod under eken med fällkniven och hade ristat in ett hjärta som visserligen såg ut att vara gjort av en synskadad spetälsk men det är ju tanken som räknas och W.N + men inte kommit till dina initialer eftersom du hann före med ditt jävla sms och det var i samband med det som himlen öppnade sig och eftersom trädkronan var lika gles som min nuvarande huvudbehåring så blev jag blöt och stungen av något jävla flygfä med onda avsikter.
Tänker du på den dagen? Va?
Det gjorde jag i alla fall idag när jag satt på det där mötet och såg den stackars vindpinade björken utanför fönstret och visserligen vet jag att ekar och björkar är olika sorter men det är ju ändå ungefär samma sak och det blir ju så förbannat lätt att associera till fornstora dagar så fort man ser ett irriterande träd.
För övrigt hoppas jag att du mår bra din jävla fitta.
Tänker du på den dagen? Va?
Det gjorde jag i alla fall idag när jag satt på det där mötet och såg den stackars vindpinade björken utanför fönstret och visserligen vet jag att ekar och björkar är olika sorter men det är ju ändå ungefär samma sak och det blir ju så förbannat lätt att associera till fornstora dagar så fort man ser ett irriterande träd.
För övrigt hoppas jag att du mår bra din jävla fitta.
söndag, januari 25, 2009
Something to do
Det ska skrivas ett personligt brev. Om med personligt så tror jag inte att det leks med tanken på att döda ungdomar som spelar modern musik högt på bussen avses. Eller att kvinnokläder verkar spännande för en natt eller två. Nej, det ska väl skrivas om meriter och intressen och skit. Och det är där som problematiken kommer in. Största merit i vuxen ålder: Vinst i öldrickartävling. Intressen: Obefintliga. Skit: Massor, men knappast intressant.
Jag behöver en hobby att tala gott om. Hemslöjd verkar rofyllt, men kunnandet finns inte och tålamod är inget jag besitter.
Syssla med någon slags föreningsverksamhet?
Kanske fotbollstränare för något F-17 lag? Fast då vill man ju mest hänga i omklädningsrummet och vara familjär, så något vidare resultat blir väl svårt att visa upp.
Har funderat på scouterna. Kungen är scout. Men om det är till scoutrörelsens fördel vet jag inte. Samtidigt så känns det inte så intressant att fjanta runt med ett par shorts uppdragna till armhålorna och nån bögig scarf och knyta knopar och ritualslakta en get när andan faller på.
Svenska kyrkan kunde vara något. Konfirmationsledare skulle nog passa. Men då måste man väl konfirmerad själv antar jag. Och påläst. Jag tror inte att kyrkan vill att någon bara springer runt bland de små och hittar på saker som de måste lära sig för att få en EU-moped eller chansen till lite avancerad petting på något läger.
Har även funderat på om det här med mc-gäng kan vara något. Verkar schysst. Åka runt och vara fri. Sitta runt en lägereld och prata motorer och sånt. Men tyvärr så tycker jag motorer är trist. Samtidigt så har jag ett mörkt förflutet, även om jag aldrig har blivit dömd för något, eller ens haft kontakt med polisen, så har jag gjort mig skyldig till snatteri och fylleri på allmän plats. Och om det skulle fram så åker man väl ut med huvudet före. Inget vidare.
Nej fy fan, jag vet inte. Ska fundera vidare medans jag rakar mig. Hej då.
Jag behöver en hobby att tala gott om. Hemslöjd verkar rofyllt, men kunnandet finns inte och tålamod är inget jag besitter.
Syssla med någon slags föreningsverksamhet?
Kanske fotbollstränare för något F-17 lag? Fast då vill man ju mest hänga i omklädningsrummet och vara familjär, så något vidare resultat blir väl svårt att visa upp.
Har funderat på scouterna. Kungen är scout. Men om det är till scoutrörelsens fördel vet jag inte. Samtidigt så känns det inte så intressant att fjanta runt med ett par shorts uppdragna till armhålorna och nån bögig scarf och knyta knopar och ritualslakta en get när andan faller på.
Svenska kyrkan kunde vara något. Konfirmationsledare skulle nog passa. Men då måste man väl konfirmerad själv antar jag. Och påläst. Jag tror inte att kyrkan vill att någon bara springer runt bland de små och hittar på saker som de måste lära sig för att få en EU-moped eller chansen till lite avancerad petting på något läger.
Har även funderat på om det här med mc-gäng kan vara något. Verkar schysst. Åka runt och vara fri. Sitta runt en lägereld och prata motorer och sånt. Men tyvärr så tycker jag motorer är trist. Samtidigt så har jag ett mörkt förflutet, även om jag aldrig har blivit dömd för något, eller ens haft kontakt med polisen, så har jag gjort mig skyldig till snatteri och fylleri på allmän plats. Och om det skulle fram så åker man väl ut med huvudet före. Inget vidare.
Nej fy fan, jag vet inte. Ska fundera vidare medans jag rakar mig. Hej då.
lördag, januari 24, 2009
Hungry
Befinner mig på rehab på landet. Jag ser röda stugor och en istäckt sjö och en kyrkogård. Och en och annan bonnläpp på betryggande avstånd. De ska ge fan i mig! Det pågår någon form av bantning i huset. Det hade inte spelat någon roll om det inte drabbat mig. Idag ska det serveras sallad till lunch. Keso och groddar och sånt där annat new age-tjafs. Det här har jag påpekat att jag inte accepterar. Jag är 27 år och alltså i stort sett fortfarande i puberteten. Jag behöver riktig mat så att jag inte drabbas av benskörhet eller tandställning. Men hon den där som utger sig för att vara min mor säger bara att om det inte passar så får jag laga något själv. Det där är en känslokall argumentation som jag inte förstår mig på.
Har också försökt att få henne att erkänna hon tycker bättre om mig än det andra barnet hon har, den där lillasystern till mig. Att jag är favoritbarnet. Men hon bara skakar på huvudet och muttrar något om att det är det dummaste hon någonsin hört. Fast där tror jag att hon ljuger. Hon har ju ägt mig i två år mer än den andra och det vore därför naturligt om hon vore mer fäst vid mig. Enkel matematik. Där har jag nytt bevismaterial att presentera. Men jag funderar på att hungerstrejka på soffan och vägra svara på tilltal. Och titta på Animal Planet. När jag blir stor så ska jag ha en fin fru och ett hus vid havet och en björn (förutom tigrar och igelkottar då men de får ju bo på farmen). Såg ett program om björnar igår. Jävla bra djur det där. Gillar att äta lax och så. Och om jag och min fina fru får barn så ska det förstfödda prioriteras och favoriseras. Det ska eftersläntrarna få veta. Men alla ska få lego att leka med. Men max nio bitar. Barn blir ju så lätt överstimulerade och högljudda annars.
Nu ska jag tjyväta något innan den officiella hungerstrejken drar igång.
Har också försökt att få henne att erkänna hon tycker bättre om mig än det andra barnet hon har, den där lillasystern till mig. Att jag är favoritbarnet. Men hon bara skakar på huvudet och muttrar något om att det är det dummaste hon någonsin hört. Fast där tror jag att hon ljuger. Hon har ju ägt mig i två år mer än den andra och det vore därför naturligt om hon vore mer fäst vid mig. Enkel matematik. Där har jag nytt bevismaterial att presentera. Men jag funderar på att hungerstrejka på soffan och vägra svara på tilltal. Och titta på Animal Planet. När jag blir stor så ska jag ha en fin fru och ett hus vid havet och en björn (förutom tigrar och igelkottar då men de får ju bo på farmen). Såg ett program om björnar igår. Jävla bra djur det där. Gillar att äta lax och så. Och om jag och min fina fru får barn så ska det förstfödda prioriteras och favoriseras. Det ska eftersläntrarna få veta. Men alla ska få lego att leka med. Men max nio bitar. Barn blir ju så lätt överstimulerade och högljudda annars.
Nu ska jag tjyväta något innan den officiella hungerstrejken drar igång.
torsdag, januari 22, 2009
Hot on the heels of love
Det är nån jävel som i tid och otid springer runt med i högklackat i trapphuset. Eller i klackar i alla fall. Och det vet man ju vad det är för klientel som nyttjar sådana skodon. Just det, glädjeflickor! Det pågår alltså prostitution i huset. Kanske borde jag ringa någon myndighet, det är ju skattebrott och sånt där inblandat. Men först ska jag diska.
onsdag, januari 21, 2009
A spy in the cab
Just idag har det där med att börja plugga känts som den sämsta idé jag haft sedan drygt 30 mil skulle åkas i taxi för sisådär sex år sedan. Det fanns inget viktigare än att komma hem till min egen säng just då. Beslutet togs under kraftig berusning och först var taxichauffören en snäll man. Det gjordes upp ett fast kompispris på cirka 3600 kr. Efter att jag yrat ur mig min livshistoria på nån minut så lade jag mig ner i baksätet för att vila. Då ville han ha betalt i förskott. För att vara på den ”säkra sidan”. Det fanns givetvis inga 3600 på kortet. Efter det var inte tonen lika kärvänlig och kamratlig i den där taxibilen. Jag hade dock agerat i god tro, var övertygad om att pengarna fanns. Vi vände om. Den lilla resan kostade mig 900 kr. Efter det fick jag sova ruset av mig på en trottoar. Minns att jag grät en skvätt innan jag slocknade. Och att kinderna var våta när gryningsljuset och de skrikande måsjävlarna som festade på mänskliga vomeringar väckte mig.
Nåväl, pluggandet får mig inte att gråta. Nyktra män gör ju inte sånt. Men den där hemtentan har fått mig irriterad. Förbannat onödig uppgift. Men nu är den inlämnad. Osammanhängande och med ett slarvigt språk. Men det ger jag fan i. Alla är duktiga och alla får vara med ändå. Heja vuxendagiset!
God natt.
Nåväl, pluggandet får mig inte att gråta. Nyktra män gör ju inte sånt. Men den där hemtentan har fått mig irriterad. Förbannat onödig uppgift. Men nu är den inlämnad. Osammanhängande och med ett slarvigt språk. Men det ger jag fan i. Alla är duktiga och alla får vara med ändå. Heja vuxendagiset!
God natt.
I just don't know what to do with myself
I över 36 minuter har jag rotat i garderobsjäveln för att hitta något att täcka kroppen med för dagen. Livet var lättare när man var liten. Då låg det alltid kläder framme och man behövde aldrig tänka till. Och om det krisade så fick man även hjälp att dra på sig paltorna.
Förbannade vuxenliv med räkningar och egen påklädning.
Jag har också insett att jag är i behov av ett strykjärn. I flera år har jag försökt leva utan ett sådant. Rebellisk utav bara helvete. Men nu kapitulerar jag. Jag ger upp.
Och nu ska jag åka till kontoret och dricka kaffe.
Eat my fuck!
Förbannade vuxenliv med räkningar och egen påklädning.
Jag har också insett att jag är i behov av ett strykjärn. I flera år har jag försökt leva utan ett sådant. Rebellisk utav bara helvete. Men nu kapitulerar jag. Jag ger upp.
Och nu ska jag åka till kontoret och dricka kaffe.
Eat my fuck!
Say just words
Tjejen i grön tröja kommer fram och säger att hon lyssnar på Kent och jag säger att han den där Kent är ganska ok och då undrar hon om jag skriver dikter vilket jag inte gör men jag säger ändå att jag gör det för att kanske imponera lite och då undrar hon om hon kan få höra något men då börjar jag harkla mig och titta över hennes axel men hon är påstridig som fan och jag slänger ur mig "Kom och lägg ditt huvud mot min axel/ Lägg din arm över mitt bröst/ Tryck din bakteriehärd mot min höft/ Älska mig" och när jag väntar på hennes respons med ett tafatt leende så verkar hon arg och ifrågasätter om jag menar det kvinnliga underlivet när jag säger bakteriehärd och då säger jag att det är fritt för tolkning för egentligen så vet jag inte vad jag menar och sedan står vi tysta några sekunder och tittar på varandra och hon frågar om jag är miljövän och jag skakar bara på huvet för jag inser att loppet är kört och då undrar hon varför och jag säger att ibland när jag har tråkigt så länsar jag någon batteriinsamling för att sedan tömma innehållet i sjön och att det liksom är mitt bidrag i kampen mot Moder Jord den jävla slynan lägger jag till och sedan ursäktar jag mig för jag pissnödig som fan och sedan när jag kommer tillbaka från pissoaren med okända mäns urinstänk på mina byxor så ser jag att hon har hittat en annan kille och den killen har basker och scarf och lockigt vackert hår och jag ställer mig då ensam i baren och beställer in den billigaste ölen och funderar över det där med kärlek och varför inte vissa får ta del av den.
måndag, januari 19, 2009
Snowy in F#minor
Trippar från bussen efter en lång dag på vuxendagiset. Jävla underlag. Jävla snö. Tänker på hemska saker som kan hända i livet. Som att bli svårt sjuk. Eller att någon man tycker om blir det. Egoistisk som man är vore ju det värre. Eller ligga bakfull på soffan med tv:n påslagen och det visas ett program med Kristina Lugn och fjärrkontrollen är utom räckhåll så man tvingas lyssna hennes vedervärdiga stämma. Eller att halka på en isfläck när någon ser. Det är ju det hemskaste i hela jävla livet. Och nu när man ska vara modern och bära runt på en dator så ska ju den räddas först vid ett eventuellt fall. Så man skämmer inte bara ut sig, man bryter 26 nackkotor på köpet. Jävla underlag. Jävla snö. Jävla klimat. Därför trippar jag försiktigt. Axeln värker av väskans tyngd. Men martyrskapets ok är ändå tyngre att bära. Ack ve, ack ve, detta armod förvränger min kroppshållning. I ett skyltfönster ser jag 2000-talets Quasimodo gestalta sig. Åh, vart fan är Esmeralda? Hon ligger väl i famnen på den där ekonomen. Han som ser ut att skratta åt sig själv när han säger god jul på påskafton och slår sig på knäna av lycka när någon från Jackass kör upp en machete i röven. Idiot. Kommer äntligen till en trottoar där gatukontoret har haft vett nog att placera värmeslingor. Går in på matbutiken som säljer gammal köttfärs. När jag kommer till kassan avslöjar varukorgen min civilstatus. Två folköl och ett paket ägg. När jag ska betala så börjar tuberkuloshostan igen. En slemklump hamnar i munnen men eftersom jag är en civiliserad människa och inte spottar inomhus så sväljer jag. Nu är civilstatusen verkligen markerad. I ögonvrån ser jag hur kassörskan tittar på mig. Men det bryr jag mig inte om. Har sett henne förut och noterat att hon har en tatuering i svanken. Där går även en desperat mans gräns. När jag packar ner mina varor i plastkassen upptäcker jag en överviktig tjej. Hon är glansig och rödflammig i ansiktet. Funderar snabbt på om hon kan vara nyknullad. Sen ser jag att hon har träningskläder på sig. Hon köper frukt. Och fyra liter läsk. Drick vatten kära människa. Drick vatten! Men vem är jag att döma? Med mina öl i kassen. Men i glashus ska det ju för fan kastas sten, så är det. Sen fortsätter jag hemåt igen. Med likstela fingrar och våta fötter och livets motvind i bröstkorgen. Väl hemma byter jag om och lägger mig på soffan. Tv:n visar nån gala. Galor är trista så därför stänger jag av. Sträcker min kropp och konstaterar att den som kom på att sträcka kroppen förtjänar ett pris av något slag. Förmodligen världens bästa uppfinning. Sen tänker jag att allt kunde ha varit mycket värre. Man kunde ha varit en hemlös sprutnarkoman. Eller deltagare i något TV4-program. Stackars satar. De kan inte må bra.
Hej då.
Hej då.
söndag, januari 18, 2009
Teach me tiger
LillaGrå undrar: Vill veta mer om tiger- och igelkottsfarmen! Ska de bo tillsammans? Vad ska alla tigrar och igelkottar göra? Ska de födas upp för försäljning? Eller ska det vara ett typ "rädda djuren-reservat"?
Först så vill jag bara klargöra att tigrar och igelkottar är väldigt bra djur. På många olika sätt. Andra bra djur är pandor, hundar (riktiga då givetvis, inte sådana där små jävla saker som når en till fotknölarna. En bra tumregel är: En hund som man kan brottas lite med = riktig hund), koalor och muttor. Dåliga djur är reptiler, insekter, fåglar som finns i Sverige, Donatella Versace och katter.
De ska givetvis bo tillsammans. Jag tror på en samverkan mellan olika djurarter. Tigrar och igelkottar har förmodligen många lärdomar och tricks som de kan dela med sig av till varandra. De ska väl inte göra något speciellt utöver vad som sysslas med i vanliga fall. Vad det är har jag inte riktigt koll på i dagsläget, men tigrar jagar väl olika saker och igelkottar ligger i lövhögar och myser när de inte kilar omkring på nätterna. Det kan nog vara klokt med några former av gemensamma aktiviteter med ett rullande schema. De kommer inte att under några omständigheter säljas. Farmen ska inte drivas med något som helst vinstsyfte. Farmen ska bara finnas av rent egoistiska skäl eftersom jag lider av tristess. Många skulle nog anordna olika matcher med vadslagning mellan tigrarna och igelkottarna. Det är inget som jag tänker göra, av självklara anledningar som jag inte orkar förklara. Att det skulle vara ett rädda djuren-reservat finns det inga planer på i nuläget. Jag har läst lite om Jehovas vittnen och de menar ju på att de orättfärdiga kommer att stryka med i sinom tid när jorden blir ett paradis. Och eftersom jag, tigrarna eller igelkottarna inte är vittnen så är vi alltså orättfärdiga. Ska vi snart dö allihop känns det onödigt att försöka rädda något när det ändå är meningslöst.
För övrigt så har jag ett decimeterlångt ärr på ena skulderbladet. Den officiella versionen är att jag blivit riven av en tiger (jag hyser ändå inget agg mot tigrar, den var rädd och jag är en storsint människa).
Inofficiellt så var jag cirka nio år och ute på porrtidningsjakt i en skogsdunge. Vi hittade inga så istället började jag klättra i ett träd. Jag var misslyckad redan då och ramlade självklart ner. Därav ärret.
Jag grät.
Det är en bedrövlig samhällsutveckling vi har. Förr fick man kämpa för att skaffa sig en realistisk bild av sex och samlevnad. Nu räcker det för barnen att logga in på det här internet. Bortskämda jävlar. Tro på fan att barnfetman ökar och naturupplevelserna minskar. Bah!
God natt.
Först så vill jag bara klargöra att tigrar och igelkottar är väldigt bra djur. På många olika sätt. Andra bra djur är pandor, hundar (riktiga då givetvis, inte sådana där små jävla saker som når en till fotknölarna. En bra tumregel är: En hund som man kan brottas lite med = riktig hund), koalor och muttor. Dåliga djur är reptiler, insekter, fåglar som finns i Sverige, Donatella Versace och katter.
De ska givetvis bo tillsammans. Jag tror på en samverkan mellan olika djurarter. Tigrar och igelkottar har förmodligen många lärdomar och tricks som de kan dela med sig av till varandra. De ska väl inte göra något speciellt utöver vad som sysslas med i vanliga fall. Vad det är har jag inte riktigt koll på i dagsläget, men tigrar jagar väl olika saker och igelkottar ligger i lövhögar och myser när de inte kilar omkring på nätterna. Det kan nog vara klokt med några former av gemensamma aktiviteter med ett rullande schema. De kommer inte att under några omständigheter säljas. Farmen ska inte drivas med något som helst vinstsyfte. Farmen ska bara finnas av rent egoistiska skäl eftersom jag lider av tristess. Många skulle nog anordna olika matcher med vadslagning mellan tigrarna och igelkottarna. Det är inget som jag tänker göra, av självklara anledningar som jag inte orkar förklara. Att det skulle vara ett rädda djuren-reservat finns det inga planer på i nuläget. Jag har läst lite om Jehovas vittnen och de menar ju på att de orättfärdiga kommer att stryka med i sinom tid när jorden blir ett paradis. Och eftersom jag, tigrarna eller igelkottarna inte är vittnen så är vi alltså orättfärdiga. Ska vi snart dö allihop känns det onödigt att försöka rädda något när det ändå är meningslöst.
För övrigt så har jag ett decimeterlångt ärr på ena skulderbladet. Den officiella versionen är att jag blivit riven av en tiger (jag hyser ändå inget agg mot tigrar, den var rädd och jag är en storsint människa).
Inofficiellt så var jag cirka nio år och ute på porrtidningsjakt i en skogsdunge. Vi hittade inga så istället började jag klättra i ett träd. Jag var misslyckad redan då och ramlade självklart ner. Därav ärret.
Jag grät.
Det är en bedrövlig samhällsutveckling vi har. Förr fick man kämpa för att skaffa sig en realistisk bild av sex och samlevnad. Nu räcker det för barnen att logga in på det här internet. Bortskämda jävlar. Tro på fan att barnfetman ökar och naturupplevelserna minskar. Bah!
God natt.
I had a dream, Joe
Jag drömde en sak inatt. Jag var i tvättstugan när en man kom in. Han berättade att han var präst, men påpekade även han hade vissa vaktmästaruppgifter. Han såg inte ut som en stereotyp präst, utan lite mer avslappnad, ungefär som han i tv-serien Tre kronor. Ni vet han med två rödgardister till ungar. Det visade sig ju i och för sig senare att ungarna tillhörde nån konstnär från Sydamerika. Jävla konstnärer.
I alla fall, när vi var där i tvättstugan så frågade prästen om han kunde få slänga med några skjortor i min omgång. Eftersom jag är snäll (läs: en jävla mes) så fick han det. Sen pratade vi lite om engelsk ligafotboll. När jag sa att jag var tvungen att gå så sa han: - Du ska veta att jag håller koll på dig!
Efter det vaknade jag. Varför sa han så? Det var inte på ett snällt sätt, utan på ett hotfullt obehagligt vis. Vad betyder det här? Hur ska jag tolka? Om det är någon som har ett sånt där drömlexikon så kan ni väl kolla upp det tack. Själv äger jag inget eftersom jag inte tror på hippieflum, new age, LSD eller hokus pokus. Men nu blev jag ändå lite nyfiken. Så sök på: Det kommer en präst som även snickrar lite ibland och säger att han har koll på en.
Nu ska jag ta hand om min tuberkuloshosta. Och dricka en kopp nybryggt lut.
I alla fall, när vi var där i tvättstugan så frågade prästen om han kunde få slänga med några skjortor i min omgång. Eftersom jag är snäll (läs: en jävla mes) så fick han det. Sen pratade vi lite om engelsk ligafotboll. När jag sa att jag var tvungen att gå så sa han: - Du ska veta att jag håller koll på dig!
Efter det vaknade jag. Varför sa han så? Det var inte på ett snällt sätt, utan på ett hotfullt obehagligt vis. Vad betyder det här? Hur ska jag tolka? Om det är någon som har ett sånt där drömlexikon så kan ni väl kolla upp det tack. Själv äger jag inget eftersom jag inte tror på hippieflum, new age, LSD eller hokus pokus. Men nu blev jag ändå lite nyfiken. Så sök på: Det kommer en präst som även snickrar lite ibland och säger att han har koll på en.
Nu ska jag ta hand om min tuberkuloshosta. Och dricka en kopp nybryggt lut.
lördag, januari 17, 2009
Breathe
Idag har jag och Soda slavat på Samhall. Frågade honom om han skulle bli förvånad om jag högg ihjäl honom med en penna. Det skulle han, men tillade att han skulle hinna övermanna mig innan. Då kontrade jag med att jag skulle attackera halsen direkt så att han inte skulle ha en chans. Så jag leder på poäng. I övrigt hände inget anmärkningsvärt, utöver den vanliga idiotin.
Har haft besök av Apa på eftermiddagen. Om jag någon gång ska bli förälder i mitt liv så ska jag umgås mycket med henne innan för att få barnträning. Idag åt hon pepparkaksdeg. Självklart alldeles för mycket så att hon fick ont i magen. Det blev ett jävla gnäll. Hon fyller 28 år i augusti.
Kanske stryker jag omkring på ett dansgolv ikväll. Att skylla på att man räddar liv genom Heimlich manöver är ett bra knep för att komma åt kvinnobröst. Det är dock sällan de uppskattar ett par ivriga hjälpande händer. Otack är världens lön. Blir nog en bok istället.
Har haft besök av Apa på eftermiddagen. Om jag någon gång ska bli förälder i mitt liv så ska jag umgås mycket med henne innan för att få barnträning. Idag åt hon pepparkaksdeg. Självklart alldeles för mycket så att hon fick ont i magen. Det blev ett jävla gnäll. Hon fyller 28 år i augusti.
Kanske stryker jag omkring på ett dansgolv ikväll. Att skylla på att man räddar liv genom Heimlich manöver är ett bra knep för att komma åt kvinnobröst. Det är dock sällan de uppskattar ett par ivriga hjälpande händer. Otack är världens lön. Blir nog en bok istället.
torsdag, januari 15, 2009
Theme one (resistance mix)
Idag är det torsdag och som vanligt på dessa dagar är det recensioner som gäller. Den här veckan är det frukt som avhandlas.
Apelsin: En gul frukt som växer på träd och härstammar från Sydostasien. Apelsinens fruktkött skyddas av något som kallas skal. På pluskontot har apelsinen att den är god rent smakmässigt. Samt att den innehåller askorbinsyra, eller C-vitamin som det kallas i folkmun. C-vitamin är ganska bra för kroppen, skyddar till exempel mot hemskheter som skörbjugg. Apelsinens minuskonto belastas av just det där skalet. För en normalt välvårdad människa som sköter sina naglar är det ett jävla bestyr att klä av en apelsin. Samt att den utsöndrar något slags sekret i försvarssyfte som gör att man blir kladdig om händerna. Och kladd är trist. Betyg: Ganska bra.
Kiwi: En rolig liten frukt som är brunaktig på utsidan, och grön på insidan med inslag av kärnor. Helt okej i smaken. Dock krävs det oftast ett verktyg, till exempel en tesked, vid själva förtäringen. Detta drar ju givetvis ner helhetsintrycket. Om bara kiwin förändrar eller utvecklar det här med verktygsanvändandet så har den glasklara förutsättningar inför framtiden. Men just nu är det mediokert. Betyg: Sådär.
Banan: Bananen blev känd genom Andy Warhols omslag till en Velvet Underground-skiva. Den skivan är bra, speciellt låten Venus in Furs, och Nico var nog ett jävla skönt åk på den tiden. Men nu lever varken Andy Warhol eller Nico så bananen har helt spelat ut sin roll. Den är helt klart passé. Betyg: Nej, inte nu längre. Smaken, formen och estetiken känns omodern och tanklös.
Äpple: Bra med äpplet är att det är lätthanterligt. Bara att börja tugga. Enda förarbetet består egentligen bara i att skölja lite för att skydda sig från bakterier från eventuella snuskfingrar i butiken och besprutningsmedel som dödar insekter och spädbarn. Det är lugnt, det är ingen större kraftansträngning. Till det negativa hör dock alla de olika sorterna. Jobbar man i livsmedelbutik blir förvirringen total när det man trodde var Granny Smith visar sig vara Ingrid Marie. Eller Royal Gala, Melonkavill, Äs Baron, Lambourne, Kalmar Glasäpple eller valfritt annat dumt jävla namn som äppelsorter verkar ha. Indelningen borde vara rött eller grönt. Varför ska det krånglas till så in i helvete? Betyg: Dugligt.
Lime: Kompis inom citrusfamiljen med apelsinen. Fanns inte för tio år sedan. Nu finns den överallt. Den reklamfirma som marknadsförde limen gjorde ett bra jobb. Det skapades ett behov av limefrukten. Den återfinns i läskedrycker, sprit, tillbehör till sprit, mat, pajer och en jävla massa andra saker. Förmodligen finns det även någon nattkräm med inslag av lime som är avsedd för underlivet. Men det där behovet är en jävla bluff. Limen behövs inte, den är överflödig och borde inte få finnas. Betyg: Avveckla skiten.
Paprika: Nja, inte riktigt en frukt, men det är ju ungefär ändå inom samma kategori och fungerar bra som utfyllnad eftersom det är slut på frukter. Paprika finns i olika färger. Den röda är bäst. Den gröna helt klart sämst. Paprikor är populära i Ungern. I Ungern finns det snygga tjejer och valutan heter forint. Betyg: Ganska bra.
Hej då.
Apelsin: En gul frukt som växer på träd och härstammar från Sydostasien. Apelsinens fruktkött skyddas av något som kallas skal. På pluskontot har apelsinen att den är god rent smakmässigt. Samt att den innehåller askorbinsyra, eller C-vitamin som det kallas i folkmun. C-vitamin är ganska bra för kroppen, skyddar till exempel mot hemskheter som skörbjugg. Apelsinens minuskonto belastas av just det där skalet. För en normalt välvårdad människa som sköter sina naglar är det ett jävla bestyr att klä av en apelsin. Samt att den utsöndrar något slags sekret i försvarssyfte som gör att man blir kladdig om händerna. Och kladd är trist. Betyg: Ganska bra.
Kiwi: En rolig liten frukt som är brunaktig på utsidan, och grön på insidan med inslag av kärnor. Helt okej i smaken. Dock krävs det oftast ett verktyg, till exempel en tesked, vid själva förtäringen. Detta drar ju givetvis ner helhetsintrycket. Om bara kiwin förändrar eller utvecklar det här med verktygsanvändandet så har den glasklara förutsättningar inför framtiden. Men just nu är det mediokert. Betyg: Sådär.
Banan: Bananen blev känd genom Andy Warhols omslag till en Velvet Underground-skiva. Den skivan är bra, speciellt låten Venus in Furs, och Nico var nog ett jävla skönt åk på den tiden. Men nu lever varken Andy Warhol eller Nico så bananen har helt spelat ut sin roll. Den är helt klart passé. Betyg: Nej, inte nu längre. Smaken, formen och estetiken känns omodern och tanklös.
Äpple: Bra med äpplet är att det är lätthanterligt. Bara att börja tugga. Enda förarbetet består egentligen bara i att skölja lite för att skydda sig från bakterier från eventuella snuskfingrar i butiken och besprutningsmedel som dödar insekter och spädbarn. Det är lugnt, det är ingen större kraftansträngning. Till det negativa hör dock alla de olika sorterna. Jobbar man i livsmedelbutik blir förvirringen total när det man trodde var Granny Smith visar sig vara Ingrid Marie. Eller Royal Gala, Melonkavill, Äs Baron, Lambourne, Kalmar Glasäpple eller valfritt annat dumt jävla namn som äppelsorter verkar ha. Indelningen borde vara rött eller grönt. Varför ska det krånglas till så in i helvete? Betyg: Dugligt.
Lime: Kompis inom citrusfamiljen med apelsinen. Fanns inte för tio år sedan. Nu finns den överallt. Den reklamfirma som marknadsförde limen gjorde ett bra jobb. Det skapades ett behov av limefrukten. Den återfinns i läskedrycker, sprit, tillbehör till sprit, mat, pajer och en jävla massa andra saker. Förmodligen finns det även någon nattkräm med inslag av lime som är avsedd för underlivet. Men det där behovet är en jävla bluff. Limen behövs inte, den är överflödig och borde inte få finnas. Betyg: Avveckla skiten.
Paprika: Nja, inte riktigt en frukt, men det är ju ungefär ändå inom samma kategori och fungerar bra som utfyllnad eftersom det är slut på frukter. Paprika finns i olika färger. Den röda är bäst. Den gröna helt klart sämst. Paprikor är populära i Ungern. I Ungern finns det snygga tjejer och valutan heter forint. Betyg: Ganska bra.
Hej då.
onsdag, januari 14, 2009
Fuck it
Lyssnar på Jacques Brel. Förstår inte ett ord av vad mannen gnolar om. Med det skiter jag i. Det vore för mycket begärt att gå runt och förstå allting hela tiden. Jag är bara människa. En människa med luftgångarna i näsan blockerade med snor. Därför liknar jag mest en efterbliven jävla hund just nu när jag sitter och flåsar med vidöppen mun och en salivsträng hängandes ner till ljumskpartiet. Med det skiter jag också i.
Dagen har varit extremt lågproduktiv. Så kan det vara ibland. Borde ha skrivit hemtenta och utfört några kontorsuppgifter. Men det gjorde jag inte. Däremot har jag dagdrömt om min framtida tiger- och igelkottsfarm. Det kommer bli bra. Jag kommer inte anställa några ungdomar på min farm. Har även funderat ut två alternativ inför sommaren.
Alt1. Knega på Samhall och vara irriterad större delen av min vakna tid och romantisera hängsnaror.
Alt2. Studera tyska i just Tyskland. Tyskland är ett bra land. Innehåller så mycket mer än gäng typer med en förkärlek till världskrig och förvirrade kvinnor som hanterar hammare sämre än Martin Timell. Är av någon anledning inriktad på Freiburg. Varför vet jag inte, har aldrig varit där. Men jag visualiserar mig själv gåendes omkring på kullerstenar med något fånigt i blicken rabblandes tyska glosor och grammatik. Det kan även tänkas att öl kommer drickas ur sådana där stora jävla glas som väger fem kilo. Inte ur sådana där smala glas med en pappersbit runt foten som de ofta envisas med. Då måste man säga ifrån direkt. – Aber nein Franzi, nein för helvete! Ich only drink from grosse glas you know!
Alternativ 2 känns mest lockande. Väldigt lockande faktiskt. Men eftersom jag har framförhållning och driv som... ja jag vet fan inte. Det blir nog alternativ 1 i slutändan. Fan också.
Dagen har varit extremt lågproduktiv. Så kan det vara ibland. Borde ha skrivit hemtenta och utfört några kontorsuppgifter. Men det gjorde jag inte. Däremot har jag dagdrömt om min framtida tiger- och igelkottsfarm. Det kommer bli bra. Jag kommer inte anställa några ungdomar på min farm. Har även funderat ut två alternativ inför sommaren.
Alt1. Knega på Samhall och vara irriterad större delen av min vakna tid och romantisera hängsnaror.
Alt2. Studera tyska i just Tyskland. Tyskland är ett bra land. Innehåller så mycket mer än gäng typer med en förkärlek till världskrig och förvirrade kvinnor som hanterar hammare sämre än Martin Timell. Är av någon anledning inriktad på Freiburg. Varför vet jag inte, har aldrig varit där. Men jag visualiserar mig själv gåendes omkring på kullerstenar med något fånigt i blicken rabblandes tyska glosor och grammatik. Det kan även tänkas att öl kommer drickas ur sådana där stora jävla glas som väger fem kilo. Inte ur sådana där smala glas med en pappersbit runt foten som de ofta envisas med. Då måste man säga ifrån direkt. – Aber nein Franzi, nein för helvete! Ich only drink from grosse glas you know!
Alternativ 2 känns mest lockande. Väldigt lockande faktiskt. Men eftersom jag har framförhållning och driv som... ja jag vet fan inte. Det blir nog alternativ 1 i slutändan. Fan också.
tisdag, januari 13, 2009
A cruel taste of winter
Om vintern vandrar fjällämlarna norrut. Där kalasar de på nötter och frysta bär. Sedan dör de. Så är det.
Gå vidare med era liv nu. Gör det.
Gå vidare med era liv nu. Gör det.
måndag, januari 12, 2009
The fear
Jag anar att det finns en hotbild riktad mot mig. Det började imorse med att jag såg en parkerad bil med tonade rutor i närheten av min bostad. Den verkade misstänkt. Sen mötte jag en man som jag tyckte blängde på mig. Och nu har jag mottagit ett e-mail. Från Facebook. De meddelar att Sarah commented on your status. Och Sarah undrar: "Always wanted to try viagra or cialis? Now is your chance... Free".
Jag har inte Facebook.
Och jag känner ingen Sarah.
Och hur i helvete kan Sarah som jag inte känner veta om det där lilla missödet med potensen?
Det finns någon som vill åt mig. Och det finns någon som läcker konfidentiell information. Jag är orolig.
Men även om jag är rädd så måste jag ändå vara tuff. Därför dricker jag nu kaffe trots att det snart är läggdags. Det gör bara människor med ryggrad! Och så lyssnar jag på Wu-Tang. De sjunger "Wu-Tang Clan ain't nothin' ta fuck wit".
Och Wayne Nilsson ain't nothin' ta fuck wit heller, det ska ni veta, ni jävlar som lurar ute i mörkret och vill mig ont!
Hej då.
Ps – Och nu är det säkert nån lustig jävel som tänker att jag verkligen ain't nothin' ta fuck wit på grund av den där potenshändelsen. Men det är lugnt, jag bjuder på det.
Jag har inte Facebook.
Och jag känner ingen Sarah.
Och hur i helvete kan Sarah som jag inte känner veta om det där lilla missödet med potensen?
Det finns någon som vill åt mig. Och det finns någon som läcker konfidentiell information. Jag är orolig.
Men även om jag är rädd så måste jag ändå vara tuff. Därför dricker jag nu kaffe trots att det snart är läggdags. Det gör bara människor med ryggrad! Och så lyssnar jag på Wu-Tang. De sjunger "Wu-Tang Clan ain't nothin' ta fuck wit".
Och Wayne Nilsson ain't nothin' ta fuck wit heller, det ska ni veta, ni jävlar som lurar ute i mörkret och vill mig ont!
Hej då.
Ps – Och nu är det säkert nån lustig jävel som tänker att jag verkligen ain't nothin' ta fuck wit på grund av den där potenshändelsen. Men det är lugnt, jag bjuder på det.
söndag, januari 11, 2009
Ugly sunday
Sista dagen på veckan och händerna luktar disktrasa. Skulle i och för sig kunna gå och tvätta bort det, men ja, äh, nej fan, det orkar jag inte. Inte just nu. I övrigt har jag tvättstugan och det är ju en jävla misär i sig. Upp och ner som en idiot. Och väl där nere så måste man akta sig för all smuts eftersom det förmodligen är Mellansveriges äckligaste tvättstuga. Jag borde skriva en vänlig men bestämd lapp. Missbruket av tvättstugan måste kunna stävjas på något sätt. Det är hår, som inte bara verkar komma från huvudet på folk överallt. Okänt hår från okända människor. Det är otäckt. Och utanför fönstret pågår något slags östeuropeiskt jävla väder. Det är bara kolkraftverken och planekonomin som fattas. Annars gillar jag Östeuropa. Där ska jag bo när jag blir stor.
Men det jag ville komma fram till är att allting bara känns så jävla söndag.
Den gångna veckan har inte varit speciellt händelserik. Höjdpunkten var väl i fredags när jag, O-dog och Den Lille Ettrige uträttade ett ärende. Att uträtta ärenden under dagtid är vuxet. Det är bara lösdrivare och vuxna människor med ärenden som rör sig ute under dagtid på veckorna. Efter det åkte vi till en butik. I butiken fanns bland annat gitarrer som låg på hög. Den Lille Ettrige, det klåfingriga fanskapet, skulle givetvis börja pilla. Han ”stämde” tydligen. Jomenvisst. Efter ett tag konstaterade jag att stapeln med gitarrer snart skulle välta. Då gick vi därifrån. När vi stod i kassan hörde vi smällen. Men eftersom vi var långt borta så kunde vi inte knytas till brottsplatsen. Kanske inte så ansvarsfullt agerande, men mycket rutinerat.
Idag har jag hängt på universitet i syfte att skriva en hemtentamen. Enligt instruktionerna ska man utgå från kurslitteraturen, studiebesöken och komma med egna reflektioner. Kurslitteraturen saknar jag. På första studiebesöket var jag halvt medvetslös på grund av mycket svår sjukdom i bakfylla. På det andra studiebesöket var jag i Afrika och brottades med häxdoktorer och flygfän. Och det där med egna reflektioner förstår jag inte. Vart fan hittar man egna reflektioner? Vad är det? Dumheter. Men eftersom alla är duktiga och alla får vara med så ordnar det sig säkert i slutändan. Det brukar det göra. Dagens höjdpunkt var att se Zhaleh. Hennes mörka hår lyser upp tillvaron i januarimörkret. Okänt hår på en okänd människa kan ibland vara fint. Hennes närvaro på ungefär 50 meters avstånd var den enda friska luft jag andats i denna polska förorenade smog denna jävla kuksöndag.
Imorgon är det måndag. Då trampas det på i uppförsbacke och motvind igen. Hej då.
Men det jag ville komma fram till är att allting bara känns så jävla söndag.
Den gångna veckan har inte varit speciellt händelserik. Höjdpunkten var väl i fredags när jag, O-dog och Den Lille Ettrige uträttade ett ärende. Att uträtta ärenden under dagtid är vuxet. Det är bara lösdrivare och vuxna människor med ärenden som rör sig ute under dagtid på veckorna. Efter det åkte vi till en butik. I butiken fanns bland annat gitarrer som låg på hög. Den Lille Ettrige, det klåfingriga fanskapet, skulle givetvis börja pilla. Han ”stämde” tydligen. Jomenvisst. Efter ett tag konstaterade jag att stapeln med gitarrer snart skulle välta. Då gick vi därifrån. När vi stod i kassan hörde vi smällen. Men eftersom vi var långt borta så kunde vi inte knytas till brottsplatsen. Kanske inte så ansvarsfullt agerande, men mycket rutinerat.
Idag har jag hängt på universitet i syfte att skriva en hemtentamen. Enligt instruktionerna ska man utgå från kurslitteraturen, studiebesöken och komma med egna reflektioner. Kurslitteraturen saknar jag. På första studiebesöket var jag halvt medvetslös på grund av mycket svår sjukdom i bakfylla. På det andra studiebesöket var jag i Afrika och brottades med häxdoktorer och flygfän. Och det där med egna reflektioner förstår jag inte. Vart fan hittar man egna reflektioner? Vad är det? Dumheter. Men eftersom alla är duktiga och alla får vara med så ordnar det sig säkert i slutändan. Det brukar det göra. Dagens höjdpunkt var att se Zhaleh. Hennes mörka hår lyser upp tillvaron i januarimörkret. Okänt hår på en okänd människa kan ibland vara fint. Hennes närvaro på ungefär 50 meters avstånd var den enda friska luft jag andats i denna polska förorenade smog denna jävla kuksöndag.
Imorgon är det måndag. Då trampas det på i uppförsbacke och motvind igen. Hej då.
lördag, januari 10, 2009
Pablo Picasso was never called an asshole
Jag är ju inte bara student och en serviceinriktad arbetare på Samhall, jag är nu även konstnär. Konstnär har var jag varit i ungefär fyra dagar och det känns bra. Många andra konstnärer slänger bara ifrån sig sina verk utan känsla och självdistans. Det är oftast bara profit som räknas och att få glida runt på Louisiana och äta smörrebröd och spänna på någon förvirrad elev från Konstfack med prickig klänning och poplugg som är där på studiebesök. De har sålt sina själar till etablissemanget.
Sån är inte jag, verkligen inte. När jag skapar något så känns det! Jag ger av mig själv och utelämnar mina innersta känslor. Precis så är det. När jag lämnar min ateljé som doftar starkt av passion inför konsten, lavendel, lidelse och tobak så är jag helt tömd på energi. Eftersom det är så mycket emotioner som blandas in i det jag gör. Om jag får säga det själv så tycker jag, och många håller säkert med, att närvaron av något stort finns i mina verk. En högre makt finns med i hela arbetsprocessen.
”Snickarsonen ser en aura”
Tack till min mentor och konstnärliga ledare – Lillöra. Utan dig hade jag aldrig blivit en sådan erkänd konstnär som jag är.
Hej då!
Ps – Hon som pillar på sig själv är lånad från Marduks skiva Fuck me Jesus. Och de andra tomtarna är hämtade från några hokus pokus-sidor som jag glömt adresserna till. Men genom att meddela detta så avsäger jag mig allt ansvar.
Ps 2 – Om någon vill köpa något så är det inga problem. Det vore jävligt fint att hå råd med en weekend i Köpenhamn nu. Gå runt och dricka lunchöl och käka korv och kommunicera genom kroppsspråk och engelska med pöbeln där nere.
Sån är inte jag, verkligen inte. När jag skapar något så känns det! Jag ger av mig själv och utelämnar mina innersta känslor. Precis så är det. När jag lämnar min ateljé som doftar starkt av passion inför konsten, lavendel, lidelse och tobak så är jag helt tömd på energi. Eftersom det är så mycket emotioner som blandas in i det jag gör. Om jag får säga det själv så tycker jag, och många håller säkert med, att närvaron av något stort finns i mina verk. En högre makt finns med i hela arbetsprocessen.
”Snickarsonen ser en aura”Verket ovan är enligt min egen beskrivning mycket starkt. Det innehåller en oerhörd tyngd som är svårt att återfinna någon annanstans. Snickarsonen, Jesus alltså, åtrår den nakna kvinnan. Samtidigt vet han innerst inne att det bara kommer sluta i förnedrande misär. Och att Gud, hon den där i röd särk och skyddshelgonet med en kuvös i sin trygga famn övervakar det hela för inte saken lättare. Vad är rätt? Vad är fel? Kampen mellan gott och ont symboliseras på ett väldigt djupt sätt. Samtidigt finns ju andra synvinklar. Men det får ni väl för fan fundera på själva. Jag orkar inte göra allt.
Tack till min mentor och konstnärliga ledare – Lillöra. Utan dig hade jag aldrig blivit en sådan erkänd konstnär som jag är.
Hej då!
Ps – Hon som pillar på sig själv är lånad från Marduks skiva Fuck me Jesus. Och de andra tomtarna är hämtade från några hokus pokus-sidor som jag glömt adresserna till. Men genom att meddela detta så avsäger jag mig allt ansvar.
Ps 2 – Om någon vill köpa något så är det inga problem. Det vore jävligt fint att hå råd med en weekend i Köpenhamn nu. Gå runt och dricka lunchöl och käka korv och kommunicera genom kroppsspråk och engelska med pöbeln där nere.
fredag, januari 09, 2009
A marriage made in heaven
Tänkte lite på äktenskap idag. Sen fick jag bättre tankar. Här kommer en repris. Jag är trött som en polsk gruvarbetare och orkar inte skriva något nytt. God natt.
Hon gick sin väg idag. Kerstin alltså. Hon motiverade det hela med att umgås med mig var som att upptäcka avföring på händerna efter ett toalettbesök fast att man tvättat sig med lösningsmedel och rotborste. Hon menade att hon kände sig misslyckad och dum i mitt sällskap. Att det inte fanns en chans i helvete att vårt äktenskap skulle leda till lycka. Jag sa inte så mycket. Jag gör sällan det när det verkligen gäller. I vanliga fall kan jag tjata på ganska bra, i rätt sällskap, mest om popmusik och ingenting. Men när det blir allvar sätter jag mig i försvarsställning med tystnad som vapen. Kanske utstöter en suck som säger ”Men va fan, lägg av nu” och tittar ut genom fönstret. Svarar bara kort på tilltal. Sådant kan reta människor till vansinne. Det skulle det göra även hos mig. Ett jävla sätt är vad det är. Kerstin tyckte också att det var ett jävla sätt, därför stack hon idag. Hon ville väl framkalla en reaktion trodde jag först när hon började gapa om att det var slut. Då satt jag och pillade på cigarettpaketet och suckade. Till slut frågade jag om jag det verkligen var på riktigt. Och det var det. Jag frågade även om hon inte trodde på kärleken och lyckan. Hon skrattade lite och sa att kärlek var ett jävla påhitt från borgarnas sida och att hennes lycka dog i samband med att hon förlöstes. Jag tyckte då att hon inte kunde klandra mig för att hon föddes och det tyckte väl egentligen inte hon heller. Men ändå, tillade hon. När hon gick mot dörren så utstrålade hon den där skönheten som bara finns hos människor som inte längre är tillgängliga. I det psykiska kaos som rådde inom mig så tycktes det växa vingar från hennes skulderblad. Kerstin blev en vacker ängel, den vackraste av de alla. Jag påpekade detta, där jag satt under fläkten med en cigarett i mungipan och ett likgiltigt ansisktutryck. Hon vände om, gick mot mig och sträckte ut sina armar i en till synes försonandes gest. Hennes andedräkt slog mot mitt öra och hon viskade att om hon kom till himlen som ängel skulle hon skjuta de andra änglarna med ett avsågat hagelgevär. Hon skulle inte döda direkt, utan bara skadeskjuta dem. Se dem lida en plågsam död. Hennes röst och kyla gjorde att det rös i mig och jag frågade om det inte var lite att ta i. Att synda i himlen. Hon replikerade med att den enda synd hon någonsin begått var att gifta sig med mig. Sedan gick hon återigen mot dörren. Innan den slogs igen sa hon att jag inte skulle glömma att mata katterna. Vilka jävla katter tänkte jag och tände en ny cigarett.
Hon gick sin väg idag. Kerstin alltså. Hon motiverade det hela med att umgås med mig var som att upptäcka avföring på händerna efter ett toalettbesök fast att man tvättat sig med lösningsmedel och rotborste. Hon menade att hon kände sig misslyckad och dum i mitt sällskap. Att det inte fanns en chans i helvete att vårt äktenskap skulle leda till lycka. Jag sa inte så mycket. Jag gör sällan det när det verkligen gäller. I vanliga fall kan jag tjata på ganska bra, i rätt sällskap, mest om popmusik och ingenting. Men när det blir allvar sätter jag mig i försvarsställning med tystnad som vapen. Kanske utstöter en suck som säger ”Men va fan, lägg av nu” och tittar ut genom fönstret. Svarar bara kort på tilltal. Sådant kan reta människor till vansinne. Det skulle det göra även hos mig. Ett jävla sätt är vad det är. Kerstin tyckte också att det var ett jävla sätt, därför stack hon idag. Hon ville väl framkalla en reaktion trodde jag först när hon började gapa om att det var slut. Då satt jag och pillade på cigarettpaketet och suckade. Till slut frågade jag om jag det verkligen var på riktigt. Och det var det. Jag frågade även om hon inte trodde på kärleken och lyckan. Hon skrattade lite och sa att kärlek var ett jävla påhitt från borgarnas sida och att hennes lycka dog i samband med att hon förlöstes. Jag tyckte då att hon inte kunde klandra mig för att hon föddes och det tyckte väl egentligen inte hon heller. Men ändå, tillade hon. När hon gick mot dörren så utstrålade hon den där skönheten som bara finns hos människor som inte längre är tillgängliga. I det psykiska kaos som rådde inom mig så tycktes det växa vingar från hennes skulderblad. Kerstin blev en vacker ängel, den vackraste av de alla. Jag påpekade detta, där jag satt under fläkten med en cigarett i mungipan och ett likgiltigt ansisktutryck. Hon vände om, gick mot mig och sträckte ut sina armar i en till synes försonandes gest. Hennes andedräkt slog mot mitt öra och hon viskade att om hon kom till himlen som ängel skulle hon skjuta de andra änglarna med ett avsågat hagelgevär. Hon skulle inte döda direkt, utan bara skadeskjuta dem. Se dem lida en plågsam död. Hennes röst och kyla gjorde att det rös i mig och jag frågade om det inte var lite att ta i. Att synda i himlen. Hon replikerade med att den enda synd hon någonsin begått var att gifta sig med mig. Sedan gick hon återigen mot dörren. Innan den slogs igen sa hon att jag inte skulle glömma att mata katterna. Vilka jävla katter tänkte jag och tände en ny cigarett.
torsdag, januari 08, 2009
Just another tragedy
Nu har finanskrisen drabbat även mig. Jag tvingas att ha med matlåda under dagarna. Känns inget vidare. Det är ju bara kärringar och miljöpartister som har matlåda.
I övrigt har det varit en händelsefattig dag. Lyckades spruta mig själv i ögat.
Med nässpray.
Så ni som just knäppte upp byxorna och förväntade er något smaskigt. Sluta med det. Det ni tänkte göra är ovärdigt.
Nu ska jag förbereda morgondagens lunch. Att man ska behöva anstränga sig för att överleva irriterar mig.
I övrigt har det varit en händelsefattig dag. Lyckades spruta mig själv i ögat.
Med nässpray.
Så ni som just knäppte upp byxorna och förväntade er något smaskigt. Sluta med det. Det ni tänkte göra är ovärdigt.
Nu ska jag förbereda morgondagens lunch. Att man ska behöva anstränga sig för att överleva irriterar mig.
onsdag, januari 07, 2009
Death is not the end
Det är med tårar i ögonen men absolut utan säd på magen som jag bara vill meddela att Sverige blivit en betydande personlighet fattigare. Någon gång mellan frukost och middagstid idag så valde larven att gå vidare med sitt. Vi var många som lärde känna och uppskatta larven, att se den hasa omkring var ett genuint glädjeämne. Efter sig lämnar larven en morotsbit, lite torr ruccolasallad och en ledsen fosterförälder. Hade jag ägt en spade och om det inte varit tjäle i marken så hade jag ordnat med en storslagen ceremoni i parken utanför. Nu blir det ett stilla avsked i soprummet istället.
Igår passade även Ron Asheton från The Stooges på att kasta in handduken. Det är dock inget jag fäller några tårar över eftersom jag inte kände karln. Men bra musik var han med och gjorde.
Igår passade även Ron Asheton från The Stooges på att kasta in handduken. Det är dock inget jag fäller några tårar över eftersom jag inte kände karln. Men bra musik var han med och gjorde.
tisdag, januari 06, 2009
I'm your man
Det har varit en långsam dag. Det ska röda dagar vara har jag intalat mig. En långsam, men ack så omtumlande dag. På gott och ont.
Jag börjar med det onda. Det är inte omöjligt att min vapendragare de senaste veckorna, larven, börjar gå ur tiden. Den har varit väldigt slö de senaste dagarna. Kanske är det på grund av ålderdom. Men så borde det inte vara enligt mina beräkningar. Den dagen jag blev fosterförälder åt larven började den nya tideräkningen. Det var alltså år 0 då. Och eftersom det gått några veckor så borde den endast ha blivit tonåring. Om man räknar i larvår då, vilket jag gjort. Därför stryker jag alternativet med ålderdom och förutsätter att den lider av någon modern tonårsdepression och är håglös och döende. Jag förstår givetvis att det blir långtråkigt i plastlådan och att den vill vara som alla andra tonåringar. Gå på diskotek och vara med i nån idrottsförening och chatta med FotomodellSökes_69 på internet och lyssna på skräpmusik och åka snowboard och ha thinnertrasan över ansiktet som en palestinasjal och roa sig med att knacka nån gammal kärring när fritidsgården stängt. Även om jag är vuxen så förstår jag allt det där. Men det vore oansvarigt av mig att släppa ut den bara sådär. Den skulle ju frysa ihjäl direkt. Och samtidigt vet jag inte som nybliven tonårsförälder hur jag ska förhålla mig riktigt. Ska jag ställa många frågor och bry mig? Eller ska jag hålla mig undan hoppas på att det går över, men samtidigt ändå finnas tills hands om det behövs? Det är svårt. Väldigt svårt. Och det smärtar om den skulle trilla av pinn nu. Vi har kommit varandra nära. Det har varit ungefär som med ett damsällskap, i den mening att det är först efter några öl som man vågat sig fram för att pilla på den.
Nu till det goda. Det började visserligen med något ont eftersom jag vaknade av det där jävla kylskåpet lät som fan. Mer än vanligt, det skakade i hela lägenheten. Sömndrucket stapplade jag upp för att ge det en omgång. Efter en smäll slutar det (för att börja igen efter en kvart i och för sig). Men imorse så så tänkte jag till. Jag försökte hitta en lösning på problemet. Och efter ett febrilt tankearbete så började jag trycka kylskåpet från väggen. Jag spände min nakna kropp ifall att någon kvinnlig inbrottstjyv skulle överraska mig. Och när jag med en sista kraftansträngning lyckades få till en glipa så stack jag in en kartongbit mellan kylskåpet och väggen. Och då blev det tyst. Ett stort steg för mänskligheten kan tyckas. Men inte för mig. Det där med tekniska lösningar är inte så svårt har jag insett. Imorgon ska jag nog ge mig på fläkten som jag tycker har visat på dålig prestanda den senaste veckan. Prestanda är för övrigt ett ord som vi med tekniska färdigheter använder oss av i tid och otid. Och så ska jag höra av mig till Chalmers och KTH och de där andra KY-utbildningarna för att erbjuda mina tjänster som gästföreläsare. Men först ska jag ringa teknik- och träslöjdläraren från högstadiet som bara gav mig en tvåa i betyg och förklara läget för gubbjäveln. Att han hade fel.
In your jävla face Lennart!!
I övrigt ska nog bara gå runt och vara händig och skruva på något och sen gå till sängs. God natt.
Jag börjar med det onda. Det är inte omöjligt att min vapendragare de senaste veckorna, larven, börjar gå ur tiden. Den har varit väldigt slö de senaste dagarna. Kanske är det på grund av ålderdom. Men så borde det inte vara enligt mina beräkningar. Den dagen jag blev fosterförälder åt larven började den nya tideräkningen. Det var alltså år 0 då. Och eftersom det gått några veckor så borde den endast ha blivit tonåring. Om man räknar i larvår då, vilket jag gjort. Därför stryker jag alternativet med ålderdom och förutsätter att den lider av någon modern tonårsdepression och är håglös och döende. Jag förstår givetvis att det blir långtråkigt i plastlådan och att den vill vara som alla andra tonåringar. Gå på diskotek och vara med i nån idrottsförening och chatta med FotomodellSökes_69 på internet och lyssna på skräpmusik och åka snowboard och ha thinnertrasan över ansiktet som en palestinasjal och roa sig med att knacka nån gammal kärring när fritidsgården stängt. Även om jag är vuxen så förstår jag allt det där. Men det vore oansvarigt av mig att släppa ut den bara sådär. Den skulle ju frysa ihjäl direkt. Och samtidigt vet jag inte som nybliven tonårsförälder hur jag ska förhålla mig riktigt. Ska jag ställa många frågor och bry mig? Eller ska jag hålla mig undan hoppas på att det går över, men samtidigt ändå finnas tills hands om det behövs? Det är svårt. Väldigt svårt. Och det smärtar om den skulle trilla av pinn nu. Vi har kommit varandra nära. Det har varit ungefär som med ett damsällskap, i den mening att det är först efter några öl som man vågat sig fram för att pilla på den.
Nu till det goda. Det började visserligen med något ont eftersom jag vaknade av det där jävla kylskåpet lät som fan. Mer än vanligt, det skakade i hela lägenheten. Sömndrucket stapplade jag upp för att ge det en omgång. Efter en smäll slutar det (för att börja igen efter en kvart i och för sig). Men imorse så så tänkte jag till. Jag försökte hitta en lösning på problemet. Och efter ett febrilt tankearbete så började jag trycka kylskåpet från väggen. Jag spände min nakna kropp ifall att någon kvinnlig inbrottstjyv skulle överraska mig. Och när jag med en sista kraftansträngning lyckades få till en glipa så stack jag in en kartongbit mellan kylskåpet och väggen. Och då blev det tyst. Ett stort steg för mänskligheten kan tyckas. Men inte för mig. Det där med tekniska lösningar är inte så svårt har jag insett. Imorgon ska jag nog ge mig på fläkten som jag tycker har visat på dålig prestanda den senaste veckan. Prestanda är för övrigt ett ord som vi med tekniska färdigheter använder oss av i tid och otid. Och så ska jag höra av mig till Chalmers och KTH och de där andra KY-utbildningarna för att erbjuda mina tjänster som gästföreläsare. Men först ska jag ringa teknik- och träslöjdläraren från högstadiet som bara gav mig en tvåa i betyg och förklara läget för gubbjäveln. Att han hade fel.
In your jävla face Lennart!!
I övrigt ska nog bara gå runt och vara händig och skruva på något och sen gå till sängs. God natt.
måndag, januari 05, 2009
Just my imagination
När jag imorse sisådär en tjugo över sex vandrade i kylan till Samhall och kände mig som ett av barnen från Frostmofjället så kom jag att tänka på en händelse som utspelade sig för kanske fem år sedan. Jag hade i alla vid tillfället någon slags frisyr att vårda.
Stod på lagret och hängde, kedjerökte förmodligen för att döda tid, när en lastbil som skulle lossa varor kom och störde. Jag var väl föga intresserad men noterade ändå att det var den stereotypa lastbilschaffisen som körde. Dryga två meter lång med 79 skålpunds övervikt och händer stora som dasslock med tillhörande skit under naglarna och ett aggressivt ansikte med skäggstubb och elände och inuti kroppen rann stekt potatis istället för blod i ådrorna och rasistisk och med skev kvinnosyn och fördomsfull och så jävla homofobisk att han lappade till sin mor när hon skulle ta tempen på honom när han var barn. Din sexistiska fitta, tänkte jag. Väntade på att han skulle lämna sina lastpallar och dra. Då började han samtala.
- Du?
- Ja?
- Du påminner väldigt mycket om min idol!
- Jaha, vem är det då?
- Magnus Carlsson.
- Vem då?
- Sångaren!
- Jaså, jaja, han i Weeping Willows, nja det vet jag inte...
- Nej, inte han. Han i Barbados. Barbados-Magnus.
- Jaha... okej
- Jo ni har liksom samma sug i blicken! Jag gillar verkligen honom.
Jag antar att jag lite generat skrev på följesedeln och sedan ursäktade mig och sa att jag var upptagen med något viktigt. Vet inte varför jag kom att tänka på det där imorse, men jag blev på lite bättre humör. Att få komplimanger hör inte längre till vardagen.
Nu är man förpassad till de uttjäntas periferi och det enda smicker man får höra kommer från en själv efter 13 folköl på en tisdag. – FAN VA SÖÖT DU E!
Och med den insikten kändes det inte lika bra längre.
Men jag försökte ändå ha en viss positiv inställning till arbetsdagen. Jag skulle ju slippa kassan och kunna gömma mig undan kunder och misär. Så när jag lika varm i kroppen som Ötzi, den äcklige gamle ismannen, kom fram till Samhall så var det någorlunda bra trots allt. Ända tills Führern meddelade att Cruella de Ville var sjuk så det skulle bli kassatjänstgöring ändå.
Och där fick jag stå.
Och försöka vara trevlig mot idioter.
Det är svårt att le när misantropin inom en växer för varje vara som slås in. Att vara tvungen att kallprata om väder och vind och stjärnor på något jävla slott driver mig inombords till vansinne. Eller svara med ett konstlat litet skratt på frågan om det ändå inte är gratis idag? Eller få stå till svars för att priserna har ökat. Eller när kunderna förväntar sig någon jävla medalj för att de betalar med jämna pengar. – Ja, jättebra, tack så mycket. Kan jag få bjuda på en kopp kaffe och en avsugning eller räcker det med en kärleksfattig kram?
Enda glädjeämnet, förutom att få stämpla ut, har varit att vara jävligt övernitiskt angående betalning för plastkassar. Kvinnor med arrogant attityd och läppstift och parfym och förmodligen med vanan inne att få sina rövhål mentalt renslickade av skenheliga män kommer fan inte förbi utan att betala. Då tjafsar jag hellre och låter kön stanna upp i en kvart.
De halta och kantstötta som lämnats till sitt öde och endast skadesköts av Amors pilar passerar utan anmärkning förbi. Där kan även en och annan vara skickas vidare oregistrerad.
Robin Hood och jag hade varit ett galant radarpar.
Undrar om han hade delat med sig av Marion?
Stod på lagret och hängde, kedjerökte förmodligen för att döda tid, när en lastbil som skulle lossa varor kom och störde. Jag var väl föga intresserad men noterade ändå att det var den stereotypa lastbilschaffisen som körde. Dryga två meter lång med 79 skålpunds övervikt och händer stora som dasslock med tillhörande skit under naglarna och ett aggressivt ansikte med skäggstubb och elände och inuti kroppen rann stekt potatis istället för blod i ådrorna och rasistisk och med skev kvinnosyn och fördomsfull och så jävla homofobisk att han lappade till sin mor när hon skulle ta tempen på honom när han var barn. Din sexistiska fitta, tänkte jag. Väntade på att han skulle lämna sina lastpallar och dra. Då började han samtala.
- Du?
- Ja?
- Du påminner väldigt mycket om min idol!
- Jaha, vem är det då?
- Magnus Carlsson.
- Vem då?
- Sångaren!
- Jaså, jaja, han i Weeping Willows, nja det vet jag inte...
- Nej, inte han. Han i Barbados. Barbados-Magnus.
- Jaha... okej
- Jo ni har liksom samma sug i blicken! Jag gillar verkligen honom.
Jag antar att jag lite generat skrev på följesedeln och sedan ursäktade mig och sa att jag var upptagen med något viktigt. Vet inte varför jag kom att tänka på det där imorse, men jag blev på lite bättre humör. Att få komplimanger hör inte längre till vardagen.
Nu är man förpassad till de uttjäntas periferi och det enda smicker man får höra kommer från en själv efter 13 folköl på en tisdag. – FAN VA SÖÖT DU E!
Och med den insikten kändes det inte lika bra längre.
Men jag försökte ändå ha en viss positiv inställning till arbetsdagen. Jag skulle ju slippa kassan och kunna gömma mig undan kunder och misär. Så när jag lika varm i kroppen som Ötzi, den äcklige gamle ismannen, kom fram till Samhall så var det någorlunda bra trots allt. Ända tills Führern meddelade att Cruella de Ville var sjuk så det skulle bli kassatjänstgöring ändå.
Och där fick jag stå.
Och försöka vara trevlig mot idioter.
Det är svårt att le när misantropin inom en växer för varje vara som slås in. Att vara tvungen att kallprata om väder och vind och stjärnor på något jävla slott driver mig inombords till vansinne. Eller svara med ett konstlat litet skratt på frågan om det ändå inte är gratis idag? Eller få stå till svars för att priserna har ökat. Eller när kunderna förväntar sig någon jävla medalj för att de betalar med jämna pengar. – Ja, jättebra, tack så mycket. Kan jag få bjuda på en kopp kaffe och en avsugning eller räcker det med en kärleksfattig kram?
Enda glädjeämnet, förutom att få stämpla ut, har varit att vara jävligt övernitiskt angående betalning för plastkassar. Kvinnor med arrogant attityd och läppstift och parfym och förmodligen med vanan inne att få sina rövhål mentalt renslickade av skenheliga män kommer fan inte förbi utan att betala. Då tjafsar jag hellre och låter kön stanna upp i en kvart.
De halta och kantstötta som lämnats till sitt öde och endast skadesköts av Amors pilar passerar utan anmärkning förbi. Där kan även en och annan vara skickas vidare oregistrerad.
Robin Hood och jag hade varit ett galant radarpar.
Undrar om han hade delat med sig av Marion?
söndag, januari 04, 2009
Just like a woman
Det har funnits en chokladkaka i mitt kylskåp i några veckor. Jag är inte så överdrivet förtjust i sötsaker, visst det kan vara gott, men jag klarar mig absolut utan. Dock har det känts onödigt att slänga bort den. En tanke har varit att skänka bort chokladkakan till välgörande ändamål. Eller bjuda bort den till okända barn vid någon lekplats. Det hade säkert varit uppskattat hos deras mödrar också – Åh, Marinella, gå bort till den främmande mannen bakom buskarna där borta så bjuder han på snask. Det är ju alltid kul att göra andra glada.
Men nu är chokladkakan borta. 200 gram choklad finns nu i mitt kroppssystem förutom några flisor som ligger kvar i förpackningen. Alltså, det började med att jag bara tog en liten bit. Och sen en till. Och sen var det slut på choklad. Jag vet inte hur jag ska kunna försvara mitt beteende. Det berodde väl på tristess samt att jag var sugen på att tugga på något. Jag skäms i alla fall. Känner mig som en tjej bortom kontroll. Nu borde jag göra något riktigt manligt för att återfå någon slags balans. Men jag vet inte vad det skulle kunna vara. En kopp the och ett fotbad får det bli istället. Nyfilade fötter är inte dumt en söndag som denna.
Men nu är chokladkakan borta. 200 gram choklad finns nu i mitt kroppssystem förutom några flisor som ligger kvar i förpackningen. Alltså, det började med att jag bara tog en liten bit. Och sen en till. Och sen var det slut på choklad. Jag vet inte hur jag ska kunna försvara mitt beteende. Det berodde väl på tristess samt att jag var sugen på att tugga på något. Jag skäms i alla fall. Känner mig som en tjej bortom kontroll. Nu borde jag göra något riktigt manligt för att återfå någon slags balans. Men jag vet inte vad det skulle kunna vara. En kopp the och ett fotbad får det bli istället. Nyfilade fötter är inte dumt en söndag som denna.
lördag, januari 03, 2009
Here in the year
Jaha, då ska man försöka sig på att verka viktig igen och skriva en årslista som är föga opinionsbildande.
2008 – året då Papa Dee svingade ett blockljus på ett trist sätt och Amy Diamond hade sitt andra år i puberteten.
Årets film: Control. Jaja, den släpptes väl 2007, men hit till byn kom den 2008. Hon den där snygga journalisten vill jag minnas var bäst.
Årets mest överskattade: Bruce Springsteen. Som vanligt när gubbfan besöker landet skapas en obegriplig masshysteri. Han är ju faktiskt inget vidare, den där Bruce. Om Iron Maiden har varit i Sverige under året så hamnar de också under denna kategori.
Årets blogg: http://ariel-leung.blogspot.com Den är skriven på något utrikiskt språk som jag inte förstår. Det är bra, för då slipper jag bli irriterad. Men slug som jag är så har jag listat ut att den handlar om en kille med ett svärd.
Årets smärta: Knähelvetet. Mer info här http://waynenilsson.blogspot.com/2008/04/needle-and-damage-done.html
Årets konsert 1: Einstürzende Neubauten. Efter två tidigare bortsupna försök att se gubbarna var denna kväll i april jävligt fin. Det var en fittans så bra spelning. Och Hotty var ett bra sällskap och personlig assistent.
Årets skiva: Det vette fan. Finns det någon?
Årets bok: Se ovan
Årets reseamatörer: Jag och Soda. Vi är ganska duktiga på att resa på varsitt håll. Men tillsammans brukar det gå sådär. I våras skulle Berlin avverkas för ungefär femte gången och vår plan var att äntligen se något. Så blev det inte. Det ska gärna promeneras så mycket som möjligt, kollektivtrafik används endast i nödfall. Att titta på en karta eller fråga efter rätt väg finns inte heller i tankebanorna. Istället är det mycket ”tror”, ”kanske” och ”det här verkar som rätt gata”. Det avslutas alltid med ”äh, det är dags för en öl nu va?”, vilket är trevligt, men lite ineffektivt. Nu måste vi åka dit en gång till.
Årets konsert 2: Pierced Arrows. Gamla Dead Moon-packet i ny konstellation och fan vilket ös det var. En fin överraskning.
Årets mest spelade låt enligt datamaskinen: Fuck Buttons – Bright Tomorrow
Årets födelsedag: Koljas. Min egen var visserligen bra, men Koljas var bättre. Vin, åska, regn, bröd, oliver, en sydafrikan och annat som man har med sig när man firar födelsedag i Slovenien gjorde det minnesvärt.
Årets tv-program: Evas superkoll. Allt som Eva Funck gör är bra. En mycket intressant kvinna.
Årets luder: Varulven. Varför? Ja, anledningarna är många, men just nu är det för att han hängde med Deadbolt, the scariest band in the world, i Berlin nu i december. Han kan ha frågat om jag ville följa med, men det var knappast någon övertalningskampanj som fördes. Det är nog dags att se över den här bekantskapen.
2008 – året då Papa Dee svingade ett blockljus på ett trist sätt och Amy Diamond hade sitt andra år i puberteten.
Årets film: Control. Jaja, den släpptes väl 2007, men hit till byn kom den 2008. Hon den där snygga journalisten vill jag minnas var bäst.
Årets mest överskattade: Bruce Springsteen. Som vanligt när gubbfan besöker landet skapas en obegriplig masshysteri. Han är ju faktiskt inget vidare, den där Bruce. Om Iron Maiden har varit i Sverige under året så hamnar de också under denna kategori.
Årets blogg: http://ariel-leung.blogspot.com Den är skriven på något utrikiskt språk som jag inte förstår. Det är bra, för då slipper jag bli irriterad. Men slug som jag är så har jag listat ut att den handlar om en kille med ett svärd.
Årets smärta: Knähelvetet. Mer info här http://waynenilsson.blogspot.com/2008/04/needle-and-damage-done.html
Årets konsert 1: Einstürzende Neubauten. Efter två tidigare bortsupna försök att se gubbarna var denna kväll i april jävligt fin. Det var en fittans så bra spelning. Och Hotty var ett bra sällskap och personlig assistent.
Årets skiva: Det vette fan. Finns det någon?
Årets bok: Se ovan
Årets reseamatörer: Jag och Soda. Vi är ganska duktiga på att resa på varsitt håll. Men tillsammans brukar det gå sådär. I våras skulle Berlin avverkas för ungefär femte gången och vår plan var att äntligen se något. Så blev det inte. Det ska gärna promeneras så mycket som möjligt, kollektivtrafik används endast i nödfall. Att titta på en karta eller fråga efter rätt väg finns inte heller i tankebanorna. Istället är det mycket ”tror”, ”kanske” och ”det här verkar som rätt gata”. Det avslutas alltid med ”äh, det är dags för en öl nu va?”, vilket är trevligt, men lite ineffektivt. Nu måste vi åka dit en gång till.
Årets konsert 2: Pierced Arrows. Gamla Dead Moon-packet i ny konstellation och fan vilket ös det var. En fin överraskning.
Årets mest spelade låt enligt datamaskinen: Fuck Buttons – Bright Tomorrow
Årets födelsedag: Koljas. Min egen var visserligen bra, men Koljas var bättre. Vin, åska, regn, bröd, oliver, en sydafrikan och annat som man har med sig när man firar födelsedag i Slovenien gjorde det minnesvärt.
Årets tv-program: Evas superkoll. Allt som Eva Funck gör är bra. En mycket intressant kvinna.
Årets luder: Varulven. Varför? Ja, anledningarna är många, men just nu är det för att han hängde med Deadbolt, the scariest band in the world, i Berlin nu i december. Han kan ha frågat om jag ville följa med, men det var knappast någon övertalningskampanj som fördes. Det är nog dags att se över den här bekantskapen.
Årets svettis: Lillöra. Ingen kan lukta som Gunde Svans underställ som yrvädret från Norrland utan att hon egentligen rört på sig. En jävla bedrift.
Årets idiot: Han den där som höll på att få utlösning i biblioteket för att Takida skulle spela på nån festival. Studenter överlag verkar vara idioter.
Årets mest irriterande fras: Det är inte okej! Kanske inget som drabbade övriga landet, men lokalt var det en jävla plåga i alla fall. Fy fan. Gudskelov verkar det ha lugnat ned sig, även om det fortfarande förekommer. Jag rekommenderar alla som är missnöjda med något att uttrycka sig på annat sätt. För allas trevnad. Det räcker nu.
Årets konsert 3: Grinderman. Kul att se Nick Cave. Kul att se Warren Ellis i röd pyjamas. Kul att stå och gnida sig diskret mot en tjej utan att hon märkte det. Det är rutinerat.
Nu kommer jag inte på något mer.
fredag, januari 02, 2009
Track 04
Det finns ju vissa saker som man ogillar utan större egentlig anledning. Borås är ett sådant exempel. Ingen vettig människa borde tycka bra om den staden. Varför? Ja alltså va fan... det bara är så. Jag har aldrig varit där och kommer aldrig åka dit. Det känns som ett ytterst olustigt ställe.
Människan som utger sig för att vara min mor (en mycket bra person för övrigt) sa vid något tillfälle under min uppväxt att hon har svårt för Siw Malmkvist. Efter det så har jag också haft svårt för Siw Malmkvist. Utan att veta varför. Ända tills ikväll. Jag kom hem efter en hård dag på Samhall, dränerad på ork och fylld av livsleda, och skulle fira fredag med ett par korv med bröd och en mjölkliter för att sedan lägga mig på soffan med en skål oliver och ta del av det enda underhållningsprogram som man inte spyr galla över, det vill säga På spåret. Och vad händer? Jo, Siw Malmkvist med sitt otäcka hår visar sig i rutan. Ta det lugnt nu, tänkte jag, ge kärringen en chans. Och det gjorde jag. Tills hon öppnade munnen. Min mor hade rätt. Siw Malmkvist är en motbjudande kvinna. Du förstörde På spåret Siw.
Du förstörde min fredag.
Du förstörde min helg och kanske hela år 2009.
Allt hemskt i världen är nog ditt fel, som att jag har överjävligt ont i vänsterörat till exempel.
Jag önskar inte livet ur dig, det vore elakt.
Men jag vill bara att du ska veta att jag aldrig kommer att förlåta dig. Aldrig.
Människan som utger sig för att vara min mor (en mycket bra person för övrigt) sa vid något tillfälle under min uppväxt att hon har svårt för Siw Malmkvist. Efter det så har jag också haft svårt för Siw Malmkvist. Utan att veta varför. Ända tills ikväll. Jag kom hem efter en hård dag på Samhall, dränerad på ork och fylld av livsleda, och skulle fira fredag med ett par korv med bröd och en mjölkliter för att sedan lägga mig på soffan med en skål oliver och ta del av det enda underhållningsprogram som man inte spyr galla över, det vill säga På spåret. Och vad händer? Jo, Siw Malmkvist med sitt otäcka hår visar sig i rutan. Ta det lugnt nu, tänkte jag, ge kärringen en chans. Och det gjorde jag. Tills hon öppnade munnen. Min mor hade rätt. Siw Malmkvist är en motbjudande kvinna. Du förstörde På spåret Siw.
Du förstörde min fredag.
Du förstörde min helg och kanske hela år 2009.
Allt hemskt i världen är nog ditt fel, som att jag har överjävligt ont i vänsterörat till exempel.
Jag önskar inte livet ur dig, det vore elakt.
Men jag vill bara att du ska veta att jag aldrig kommer att förlåta dig. Aldrig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
