Strawberry fields forever

Surt satte jag mig vid de fyrsitsiga platserna med bord på tåget mot något bättre. Platserna med bord är ju fan sämst tänkbara, om man inte reser i sällskap om fyra personer, på ett tåg. Sitta och glo in i ansiktet på en pensionär eller på ett barn som man aldrig sett förut och aldrig vill se igen. Inte kunna sträcka ut benen utan att stöta mot någon pervers typs lem. Två män kom och satte sig. Jävla skräll tänkte jag. Att det aldrig i hela helvete kan vara ett vackert fruntimmer på ett tåg. Precis då hörde jag en behaglig stämma klinga i mitt öra ”Ursäkta, är det ledigt här?”. Min röst skar sig när jag svarade och tonårsaktigt sa jag ”Ja”. Snyggt.

Framför mig slog en otroligt fager kvinna sig ned. Med mörkt hår och bruna ögon och stilfull klädsel. Jag tyckte att jag kunde skymta en skön klyfta innanför blusen. Ur sin väska rafsade hon fram senaste numret tidningen Fokus. En kvinna med intellekt tänkte jag och döpte henne i tystnad till Eliza Day. Medan Eliza Day läste om franska presidentvalet och jag försökte verka oberörd av hennes sköna yttre satt de två männen i en livlig diskussion. Diskussionen handlade om vad det engelska ordet strawberry betydde. Den ena mannen menade på att det betydde smultron. Den andra mannen nekade till det men kunde inte komma på rätt svar. Eliza Day tittade upp på de två männen och sedan på mig. Hon himlade med ögonen och log. Jag log tillbaka och skakade lite lätt på huvet. Jag kände att vi hade något gemensamt och det pirrade i magen.

Tio minuter senare satt männen fortfarande och gafflade om vad strawberry betydde och stämningen började bli hätsk. Jag försökte låta sofistikerad när jag sa: ”Ok grabbar, för att undvika bråk så ska jag avslöja vad strawberry betyder. Strawberry betyder hallon”

De två männen såg lättade ut och tackade. Med självsäker blick tittade jag mot Eliza Day för att bekräfta att efter tågresans slut så var det jag som bjöd på ett glas och hon på ”laxtårta”. Men Eliza Day var på väg bort.
Jag hörde henne mumla något om att hon aldrig varit med om så många idioter på så liten yta förut. Jag tänkte fråga hur det blev med glaset och ”laxtårtan” men hann aldrig. En del kvinnor tycks bli så rädda för allmänbildade män. Eliza Day var nog en sådan.