Det var natten mot den dag då cirkusen skulle komma till stan. Jag hade varit exalterad en längre tid då cirkus var det bästa jag visste. De vackra hästarna, de skabbiga lindansöserna, de varma chipsen och stanken från spånet i manegen var något extra. Men nu låg jag på akuten med nypumpad mage. Min mor satt dyster vid sängkanten.
-Varför skulle du äta flugsvamp Wayne?
-Jag vet inte...jag blev bara så nyfiken.
-Jag hade haft förståelse för det om du var ett litet barn. Men du är ju 25 år nu.
Min mor grät stilla.
-Kan det ha att göra med att jag är en bortbyting?
-Kanske...men jag älskar dig även fast du är en trollunge.
Primalskrik och stön framkallade av dödsångest hördes utifrån korridoren. Lysrören blinkade och den sterila miljön vittnade om att jag inte skulle få gå på någon cirkus. Sedan hände absolut ingenting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Mmmm dom ä go dom där svamparna =)
jag ser fram emot dina dansvideor i Indien. De kommer hålla min låga stark när jag har hemlängtan!
Nu får du hålla dig i skinnet för snart bär det av.
Skicka en kommentar