More than a party

Igår var jag på 60årskalas. På kalaset fanns ett barn som uppskattningsvis kanske var 5 år. Jag gillar inte barn i den åldern. De för ett jävla liv och springer omkring och välter saker och alla tycker att de är så oerhört charmiga. My ass att de är. Barn som är mellan 0 och 12 månader kan jag förstå vitsen med. Barnet hette i alla fall Gabriel och ville fiska i sjön. Skönt tyckte jag eftersom man slapp den jäveln ett tag. Efter fem minuter var lugnet över för då hade han lyckas dra upp en stackars fisk. Alla tyckte att Gabriel var så duktig och bla bla bla. Eftersom jag hade varit en flitig besökare vid bålbordet började känslor komma fram. Jag antar väl att jag blev en smula avundsjuk för att Gabriel fick all uppmärksamhet. Mig brydde sig ingen om. När alla skulle ta för sig av buffén var Gabriel ensam och obevakad för ett ögonblick. Jag gick fram till honom och undrade om han kände till det här med öga för öga och tand för tand. Det gjorde inte Gabriel. Jag förklarade då med en lugn och mjuk röst att eftersom han dödat en fisk, en levande varelse skapad av Gud, var jag nu tvungen att döda honom för att rättvisa och balans skulle kunna skapas. Gråtande sprang han därifrån. För att sedan komma tillbaka med sin pappa i släptåg.
Jävla golbög till unge.
Pappan undrade argt om jag hotat att döda Gabriel vilket jag naturligtvis nekade till. Alla kalasdeltagare hade nu samlats runt mig. Med ett nervöst skratt försökte jag vifta bort det hela och sa något i stil med ”Ungar va, dom är ju för härliga med sin livliga fantasi”.
Ingen trodde mig eller tog mitt parti och till slut fick jag väl be om ursäkt men jag hävdade att det var menat som ett litet skämt bara. Min mor som ordnade festen undrade om jag kunde ta hand om disken. För allas trevnad. Det störde mig lite att jag blev degraderad till tjänstehjon men tog mig an uppgiften. Jag tog med mig en bibba rött som sällskap.

Efter en timme var jag klar och gick ut i trädgården för att mingla en stund med de andra gästerna. Socialt kompetent som aldrig förr. En för mig okänd kvinna stod i solskenet. Hennes mörka hår glänste och de bruna ögonen glittrade av skönhet och lyster. Precis när jag skulle säga något intelligent för att fånga hennes intresse kom en äldre man fram och lade armen om henne. ”Mår du bra älskling?” frågade han och kysste henne. Reflexmässigt höll jag på att spy. Varför var hon ihop med den jävla grisen? Det var minst tjugo års åldersskillnad. Jag retirerade men höll mig ändå kvar i utkanten av människor som samtalade i en ring. Grisen med den vackra frun började skryta om han var så jävla bra på geografi och rabblade småländska städer: Växjö, Värnamo, Ljungby, Gislaved, Kalmar...”Nu är du väl ändå i Blekinge” avbröt jag. ”Vadå, vad menar du?” ”Jag menar Kalmar. Kalmar ligger i Blekinge. Det är det jag menar”
”Nä du grabben, Kalmar ligger i Småland”
”Jag vet vad jag pratar om, jag har för fan legat med en tjej från Kalmar en gång” ”Du har fel”.

Han stirrade triumferande på mig och jag sneglade på hans vackra fru innan jag med bestämda steg gick in i huset för att hämta ett lexikon. Jag skulle bevisa för gubbjäveln att jag hade rätt och med min kunskap och allmänbildning stjäla hans fru. Jag slog upp Kalmar i lexikonet med ett hånflin för att läsa att Kalmar ligger i...Småland. Kuk!
Instinktivt slet jag tag i ett slagträ för att göra upp med gubben. Jag resonerade att ibland är våld den enda lösningen. I brist på kunskap i alla fall. Min nya plan var alltså att slå ihjäl gubben för att sedan stjäla hans fru. Turligt nog för gubbfan blev jag hejdad av min mor i farstun.
Jag fick diska en ny omgång.