Return of the fly

Hon fnittrar och frågar om jag verkligen köper poesin som upplägg. Jag svarar att jag inte gör det.
Bra säger hon och tillägger att det bara är för kärringar. Sedan klär hon av sig och särar. Det känns ovant att se för det var så längesedan.
Hon skriker om att jag måste välja hjärtat eller fittan. Jag frågar vad som skiljer de båda åt och hon svarar att hjärtat betyder livet och att fittan betyder döden. Jag säger att jag inte förstår ändå och hon påpekar att hjärtat leder till paradiset och att fittan leder till helvetet.
Jaha, säger jag då med flackande blick. Flackande blick mellan bröstparti och ljumskar. Ljumskarna blänker. Bakom blygden finns döden och det är döden du kommer att välja väser hon.
Att jag kommer att färdas snabbare än ljuset genom slidmynningen och sedan somna in. Allt känns obehagligt så jag lägger mig i fosterställning och gråter en skvätt.
Hon får då något gemytligt, tröstande och omtänksamt i blicken och viskar att allt bara var ett spel. Att hon ljög. Att egentligen både hjärtat och fittan leder till döden.
Jag vet inte om det glädjer mig. Men nu är hon tillbaka.
Kerstin.