Holiday in the sun

Kan alla bara fokusera på mig nu? Glöm svälten i Sudan och kriget i Irak för en stund och tänk på mig. Eller va fan, vi skiter väl i döende barn i Afrika och sönderspränga kroppar i Bagdad. Det är ju först när the Ark hamnar på 18:e plats i en tävling som vi orkar reagera och svär att nu får det fan vara nog. Så ok, försök att glömma de viktiga frågorna för en stund, ty nu är det jag som har problem.

Jag sitter här blek, glåmig och med begynnande bukfetma och konstaterar att min semester börjar snart, om sisådär 7 veckor. Så skönt kan det ju tyckas men jag har inte en jävla aning om vad jag ska göra. Fan. Soda den jäveln ska till New York med kärringen så jag känner mig redan innan säsongen ens har börjat som en övergiven sommarkatt.

Jag är trött på att göra saker själv, men det får väl bli så i år igen. Men vad? Lurade lite på en tågluff igen, men eftersom jag snart kommer att dö på grund av ålderdom blir interrailkortet jävligt dyrt i år. Sedan börjar jag ju bli stel och vet inte om jag orkar sitta och dricka mig genom nätter på tåg i Centraleuropa längre. Kuk!

Tallade på idéen om en flygluff ett tag, köra fyra stopp med lågprisbolag på säg tolv dagar. Men va fan, då krävs det ju planering. Och att flyga är klaustrofobiskt och tråkigt. Slida!

Charter kanske? Men är det inte jävligt loseraktigt att dra på charter själv? Jag har ändå en vision där jag knallar omkring på en grekisk strand klädd i vita linnebyxor i solnedgången med en tröja knuten över mina axlar. Kanske går till hotellet och läser något litterärt mästerverk och dricker högst ett glas vin och sedan går och lägger mig med frid i sinnet. För så skulle det ju bli, yeah! Snarare så att man blir full på planet ner och hävdar att det är ens jävla rättighet att få krama flygvärdinnorna och be dom sitta i ens knä. Väl på plats försöker man väl locka med den där 16-åriga flickan från Skinnskatteberg som är på semester med familjen upp på rummet med hjälp av lovord om ett modellkontrakt. Eller så får man stryk av några hormonstinna skitungar som är utomlands för första gången och spelar E-type dygnet runt. Eller så kanske man blir uppvaktad av Stavros på stranden som vill ha hjälp med att olja in sin kropp. Och eftersom man känner sig ensam och övergiven så blir man smickrad när Stavros säger att man är söt och oljar gärna in hans kropp. Sedan bjuder Stavros, eller Staven som man döpt honom till, på ouzo och dagen efter så vaknar man upp med stel käke och värkande rumpa och undrar vad fan det var som hände? Bredvid en ligger Stavens stringkalsonger och man känner sig förvirrad i sin sexualitet och blir lite ledsen. Det blir fel oavsett vad man gör. Muff!

Jag har ju i och sig fått erbjudande om att följa med Varulven och hans nazistiska flickvän till Åbo i Finland och titta på Roky Erickson. Varulvens flickvän är givetvis inte nazist, men från Tyskland och det är ju så tacksamt att dra paralleller. Och visst, det vore ju coolt att dra till Finland, men ändå. Känns det inte lite som ett misslyckande att semestra där? Ungefär som att bli ihop med en tjej som väger 200 kilo. Inga ambitioner kvar liksom. Vet någon om finska tjejer är lättfotade? Om inte, vad kostar en genomsnittlig finsk hora? Vad äter man i Finland? Fungerar mobilen där? Kan man dricka kranvattnet? Vad kostar en Big Mac?

Ack ve, ack ve. Alla dessa problem. Vad ska jag göra? Glöm inte att jag har det värst. Alltid.