The funeral party

Jag har åkt tåg igen, jävla rolig vana. Tåget avgick 19 och skulle vara framme vid 22. Men det kom fram efter 03.

Så vi drack upp ölförrådet på tåget, min syster och jag. Fanns inte så mycket annat att göra, ska man dumglo ut genom ett fönster kan man lika göra det med en öl.

Vi har pysslat också. Fyllt i färger i färdiga former som liknade djur och nåt annat. Det var kul vid första figuren. Då målade jag en sak, som jag tror var en katt, gul.

Vid andra teckningen gav jag upp direkt och skrev, relativt omoget, ”JÄVLA KUKBILD” med kritor över alla instruktioner.

Sån är jag, så jävla härlig.

Men jag måste få sova nu, för om några timmar ska vi på begravning.

Ännu ett tivolihjul med sockervadd i livets förbannade nöjesfält. Runt och runt och runt och runt och sen fuck you liksom.

Hej då.

All hell breaks loose

Klockan är 04.48 och som av en händelse lyssnar jag på 4.48 psychosis med Tindersticks. Tanken med den gångna natten var att det skulle sovas, det brukar det oftast vara med nätter. Men nu blev det inte så. Det var dumt, sova ska man. Bristen på sömn skyller jag på att:

- Jag har ont i halsen och det bor snor i näsan och kroppen är öm och eftersom jag är man innebär det hela rent konkret att liemannen sitter och dumstirrar på mig från sängkanten.

- Jag blir stressad av att inte kunna sova när jag vet att jag behöver och sover därför inte alls. På den punkten är jag nog världsunik.

- Jag har varit nervös eftersom det är kommandoran från Uppsalas födelsedag idag. Så här ser hon förresten ut när hon springer, den lilla kärringen.

Sedan årsskiftet ungefär har den där födelsedagen påtalats runt 14 gånger per vecka. Som i söndags till exempel via sms:

Åker du tåg? Är det roligt? Är du pirrig inför tisdag då jag fyller år? Det är jag. Har du längtat efter mig idag? Jag har köpt frukt idag. Sju bananer, två grapefrukter. Två mango. Fem äpplen. Det var nog allt. Mycket va? Eller, nä lagom. Hejdå kompis.

Det är ett utbyte på en mycket intiliktäll nivå vi har, kommandorskan och jag.

Det som har gjort mig nervös under natten är hennes reaktion när hon märker att inget paket har skickats. Jag skulle fixat det förra veckan, men ja, det kom lite saker i vägen.

Nu kommer helvetet bryta lös och hela Uppland kommer skaka. Men gud, det är ju bara en försenad present, kan man tycka. Jo, men den här människan är ju helt jävla labil, bindgalen och skogstokig. Ser rött för minsta lilla. Det ska bli skönt när den här dagen är över.

Om jag någonsin startar ett gäng som hänger i centrum och slåss om kvällarna är en värvning av henne prioritet nummer ett. Klä huvudet med en bandana, stoppa den där satta kroppen full med knark och sätt ett robust bollträ i händerna på henne så kan man luta sig tillbaka med en kaffekopp sen och bara skåda spektaklet.

Jaja, grattis på födelsedagen Linda. Hoppas den blir fin och du får äta det där femliterstråget med ostkaka som du önskat dig.

Nu ska jag missbruka kaffe och värktabletter. Hej då!

What's inside a girl?

Jag åkte tåg idag. Ett tungt lager av trötma låg över mig men eftersom jag själv inte låg ner kunde jag inte sova. Orkade inte läsa något så jag satt bara och dumglodde och lyssnade på Johnny Cash (från American-tiden, är inte så förtjust i den gamla redneckstilen).

Tänkte på olika saker, bara viktiga grejer förstås. Mest tänkte jag på menstruation, eller mens som det heter i folkmun. Varför jag tänkte på det minns jag inte, jag valde väl kanske mellan mens och att hitta lösningen till fred på jorden och tog det svåraste. En utmaning.

Jag ställde mig frågan – vad är mens egentligen?

Vet inte. Visserligen ett alternativ till trötthets- eller huvudvärksargumentet, men varför? Att det handlar om blod, det vet jag. Och att det där blodet ska ut ur kroppen. Men igen, varför? Vet inte. Någonstans i mitt tomma huvud ekar dock något om barnskaffning.

Jag skyller på att jag och Soda under biologilektionerna byggde upp teorier om att läraren hade en förkärlek till apartheid och gärna åkte till Sydafrika och gick i marscher iklädd safarihatt istället för att lyssna på varför menstruation finns.

Förr trodde jag att mens hade med månens dragningskraft att göra, ungefär som med ebb och flod. Men det tror jag inte längre. Det har nog inget med hokus pokus eller trolldryck att göra heller, därför blir det ett ännu större mysterium.

Mina stora kunskapsluckor i ämnet mens, det hör ändå till grundläggande jävla livskunskap, gjorde mig modfälld.

Så jag började tänka på barn som bor i magar istället. Det är så jävla konstigt det där. Jag vet hur barn blir till, oftast är det så att spilld säd träffar ett ägg och på något sätt blir det ett barn. Men hela den där processen från ax till limpa är himla märklig.

Att det bor något i mage som blir en liten människa eller ett litet djur är för mig inte greppbart. Jag säger inte att det är onormalt, men det är väldigt konstigt. På gränsen till övernaturligt.

Det var ungefär det jag tänkte på. Sedan fick jag gå av och stångas med idioter till folk som inte kunde föra sig ordentligt.

Nu ska jag gå till sängs, ty allt tänkande har gjort mig trött, och titta på Seinfeld. Det är trygghet det.

Ämnet mens har jag tidigare avhandlat här.

Facing the sun

Om man tittar ordentligt så skiner solen bakom ett moln. Det är roligt för molnet. Och så kvittrar en fågel som bor i ett träd. Det är roligt för alla som lyssnar.

Nu tar vi och lyssnar på en tysk glad-låt. Den handlar om Jupiter som är en planet som bor i rymden och i rymden är det stort, jättestort.

Positivt tänk är bra. Ha en tjusig helg!

Andreas Dorau dansar för övrigt ungefär som jag gör, oavsett musik. Spänstigt och fantasifullt är ord jag gärna använder för att beskriva min stil.

The drugs didn't work

Det var inte bara Elizabeth Taylor som dog idag.

Jävla, jävla livet.

Stryka skjorta, ansa skäggstubb, putsa skor, försöka vara stark och representativ inför morgondagen.

Men det är svårt.

Jävla, jävla livet. Jävla, jävla Gud. Jävla, jävla sjukdomar.

Jag börjar bli trött på döden nu. Shove it up your ass.

Untitled

Jag hade tänkt att skriva om vad jag (egentligen) tycker om hotellfrukostar, men det orkar jag inte just nu för jag har fått ringa distanssamtal ända upp till Östersund idag. Det är jättelångt till Östersund och det tar på krafterna.

Och imorgon har jag tvättstugan vid 07, samtidigt som jag ska vara på kontoret vid 08 och se pigg, glad och viril ut. Hur jag löser det med torkning av tvätten och annat elände vet bara Läderlappen och möjligtvis Gud, den jävla sopan.

Angående tvätten har jag hittat ett väldigt smart system i IKEA-kassen för att underlätta när jag sömndrucken imorgon bitti ska sortera allt. Det som körs i 60 grader ligger till höger, allt som kategoriseras som 40 ligger till vänster.

Eller om det är tvärtom med vänster och höger och bakåt och framåt och sydväst och nordost.

Jag är smart i alla fall. Jag hjälper mig själv, det gör jag. Blandar ljus och mörk tvätt gör jag också, att separera färger känns så jävla Sydafrika innan Mandela kom till makten.

Nåväl, låt oss lyssna på en godnatt-låt och krama kudden nu. Sov fint.

Movie star

Fan vad E.T var en bra film egentligen, handlade om rymden och sånt där. Nu måste jag fortsätta med viktiga saker.

Let's dance to Joy Division

Veckans djur: trana

Heter trana på svenska, crane på utrikiska och grus grus på finförnämska. En trana är en fågel och tillhör inte helt oväntat familjen tranor.

En trana som anlagt det slutgiltiga fjäderdräktsmönstret kan bli upp till 119 cm lång. Det är väl ungefär lika långt som ”the small people” som Carl-Henrik Svanberg bryr sig om. Eller kanske inte. Vingspannet kan i alla fall ligga runt 220 cm, som en genomsnittlig basketspelare alltså.

Tranan finns på massa olika ställen i världen och gillar att flytta omkring. Flyttar gör den i flock och flyger lämpligast i V-formation. V-formationen har väl med minskat luftmotstånd eller nåt annat övernaturligt att göra.

Varje år kommer tranorna till Hornborgasjön (det heter alltså inte HornborgaRsjön som man annars kan gå runt och tro i trettio år av sitt liv) i Västergötland. Dit kommer det ungefär 10.000 tranor per år och platsen valdes för att det fanns gott om mat.

Vid sjön dansar tranorna. Utan någon närmare faktakoll har säkerligen dansen i slutändan något med älskog att göra, det brukar vara så.

Det ser ganska roligt ut när en trana dansar, det är mycket hoppande och ett jävla flaxande med vingarna. Påminner ganska mycket om en person man vill ge ett nackskott på en konsert. Dansen kan du se här.

Tranan är mycket jämställd och både mamma trana och pappa trana tar hand om tranbarnen tills de är ”flygga”. Flygga är ett konstigt ord som förmodligen betyder att de är flygdugliga.

En trana kan bli 30 år och väga sex kilogram.

Kända tranor är det högst medelmåttiga bandet The Cranes. I bibelbältet ligger staden Tranås som stoltserar med krogarna Babar och Strandbaren. Tranås har haft vänorter i Estland och Norge, men uppenbarligen sket sig något i de relationerna. Ibland kan inte ens Gud rädda en, tänk på det.

I filmen Sällskapsresan finns de kända tranorna familjen Storch. Nu är visserligen inte en stork och en trana riktigt samma sak, men va fan liksom. Kan ses från 2:58 här.

Nåväl, storken kommer med barnen och tranan med våren. Tranan vinner.

Grattis tranan till Veckans djur. Du får utmärkelsen för att du är så duktig på att dansa på ett kokett sätt utan att vara så där pimpinett och gnällig som den där brunbrände författaren som dansade på tv och som blir kränkt 35 gånger på en dag.

Och för att du är så duktig på att hitta tillbaka till samma ställe varje år, lite konservativt och enkelspårigt kanske men ändå imponerande. Grattis.

Vill ni har mer information om tranan så får ni fråga Kemimannen.

10.15 Saturday night

Dagens mattips: Wayne Nilssons vilda pannbiffar på en lördag (för kanske tre eller fyra olika människor).

Ta fram en bunke (jävla fult ord, bunke). I den lägger du lite vatten, havregryn och kalvfond. Punkt. Vänta en liten stund, ungefär tio minuter.

Om du vill står du bara och dumglor i tio minuter, om inte kan du ta och hacka till lite lök, en som är gul och runt fyra stycken som är vita. Det är alltid rimligt att överdosera vitlök, det är nästan som med sprit det där, har man väl börjat är det svårt att sluta.

Ta fram ett halvt kilogram nötfärs ur kylskåpet och finfördela färsen i bunken.

FAQ: Måste man använda just nötfärs?

Nej, du kan använda blandfärs till exempel för då vet du att minst två olika djur har dött. Men hur gör du om din granne som är muslim vill komma in och smaka? VA? Just det, då använder du lammfärs.

Tillsätt lite gul lök i bunken, typ en skopa, all vitlök, en nypa salt, två nypor finmalen svartpeppar, en skvätt tabasco, ett ägg och några finhackade champinjoner och en halv nypa dragon.

FAQ: Får man använda färska kryddor som har odlats ekologiskt på balkongen? Jag bor på Södermalm och har glasögon med svarta bågar förstår du.

Ja, det får du. Men räkna inte med några stilpoäng.

Stå och blanda i bunken där en stund, frys lite om fingrarna och ifrågasätt tyst återigen varför du egentligen står med delar av döda djur men ta en stor klunk av vinet du köpt billigt på bolaget så glömmer du allt och börjar istället göra fräscha rörelser till musiken som du lyssnar på.

Nu ska smetjäveln formas till charmiga biffar. Ta upp en liten boll med färs och platta ut, tänk att den ska formas till en ishockeypuck. Om man vill kan man forma i armhålan, men det är överkurs.

Du får givetvis vara kreativ i formskapandet, vill du göra biffar som liknar en kuk eller ett hjärta eller Värnamos stadskarta så gör du det.

Brassa på lite smör i en panna. Lägg omsorgsfullt ned några av dina biffar, som bör ha blivit mellan åtta och tio stycken, i pannan. Stå och dumglo, peta lite, drick tre klunkar vin, peta igen. Byt sida.

Ja, och efter det är det ungefär klart.

FAQ: Men vad är det som är så vilt med de här pannbiffarna?

Men herregud, vi hade ju champinjoner som ingrediens. Så fort man blandar in svamp av något slag kan man kalla det ”vilt”. Skulle vi ha lingon eller ren eller fjällripa hade det blivit rena vilda västern av det hela.

Servera med kokt potatis, saltgurka och någon sås, förslagsvis lök- eller brunsås, som du kan gåggla dig till. Ja, det kan du, du är duktig, väldigt duktig.

Varsågod.

Search and destroy

”Varför blir det teknisk fel när jag ringer big brother”
”hyena”
”grävling”
”En Hund Som Slikar En Talrik”
”Horiga underlivet”

Där har vi de fem senaste sökningarna som lett till den här sidan. Sökningarna har gjorts på den där stora sidan som styr våra liv i lönndom. Jag tycker att det tyder på att 60 % av landets befolkning har problem av olika slag, 40 % försöker köpa olika djur.

Idag är det lördag och då är jag ledig. När man är vuxen och ledig så handlar och städar man.

Det är inte så himla roligt att vara vuxen egentligen. Men jag får dricka mjölk direkt ur paketet och lyssna på fräck musik. Hej då.

This wheel's on fire

Förra veckan råkade jag riva ner en mans väska på golvet i tunnelbanan. Han hade en milkshake i den. Och dyr elektronik hoppas jag. Så det var milkshake i hela väskan och på golvet och så där. Eftersom jag är en väluppfostrad människa bad jag givetvis om ursäkt, flera gånger till och med.

Inombords skrattade jag dock, ett mycket kallt och rått kvinnoskratt halkade omkring bland lungor och alla levrar jag har. Anledningen till att jag inte kände någon egentlig ånger var:
- Han verkade vara elak mot sin fru
- Han var dum nog att ha en milkshake i väskan
- Han var från Norrköping eller närliggande område och pratade mycket. Är man från Norrköping bör man hålla en låg profil och vara tyst på allmän plats.

Det är sådana människor som han som gör att jag inte är speciellt förtjust i att åka tunnelbana. Onaturligt färdsätt.

Birk och Ronja red barbacka på sina hästar de, bland vitsippor, tussilago och grådvärgar. De hade det hur bra som helst och kunde ta sig från Karlaplan till Gamla Stan utan irritationsmoment. Sedan började de visserligen gräla om den där kniven som (förmodligen) Ronja lagt under björnfällen, men det hör inte hit just nu.

En anledning till att det finns tunnlbanor är hjulets uppkomst. Utan att veta säkert antar jag att det var en grek som uppfann hjulet. Vi har fått så jävla mycket skit från de där grekerna egentligen.

Som det här med filosofi till exempel. Efter att ha sopat i sig tre-fyra genuina keramikkrus med vin kunde de där jävlarna inte nöja sig på bakfyllan med att bara somna om när frågan ställdes ”Vem är jag, och vem fan är det som ligger naken brevid mig?”.

Och sen spårade allt ur och man började ifrågasätta om en stol verkligen var en stol och annat skit vilket kom att drabba hederliga studenter i miljontals år framöver. Det fanns inte internet på den tiden tror jag, och inte heller arkadhallar och sockervadd, förmodligen var det därför som de där jävlarna gick runt och tänkte så förbannat mycket hela tiden.

Och så har vi fått OS av grekfanskapen. Helt ointressant evenemang eftersom det inte är nån riktig fotboll inblandad och allt är bara skidlöpning eller 90 km gång. Återinför World Cup i ishockey och lägg ner eländet.

Det fanns en general som hette Metaxas på 1930-talet också, fascist såklart. Och en brandy som heter Metaxa. Dricker man mycket Metaxa på en söndag kommer störningsjouren två gånger för att nån grannjävel sitter och surar två våningar ner.

Men det är ganska trevligt där i Grekland, god mat och roliga fiskar att titta på och så. Och så säljer de sprit till femtonåringar, det uppskattade jag väldigt mycket 1996.

Vad är meningen med det här nu då? Ingen alls egentligen, jag vill bara poängtera att Grekland har sina för- och nackdelar. Hej då.

Sirens of the sea

Jag har en deadline att rätta mig efter idag. Då skulle man ju rent spontant kunna tro att jag jobbar på ordentligt. Ja, det skulle man ju. Helt ärligt sitter jag mest och låter, gör olika ljud alltså. Och så dricker jag kaffe.

Min längtan till havet gör att jag låter som just ett hav ganska mycket. Har försökt att låta som en krabba, men jag är osäker på hur en krabba egentligen låter. Jag tror i alla fall inte att en krabba låter så där bögigt som den tyska krabban i Lilla sjöjungfrun gör. Det känns inte realistiskt.

Därför låter jag mest som vattenvågor.

Swiisch, swooooooosch

Swiisch, swoooooosch

Swiiiiisch, swoooosch

Swiisch, swoooooooosch

Swiisch, swoooosch

Så låter jag. Och så blir jag sömnig, men då låter jag som en måsjävel istället och vaknar till och jobbar lite igen. På det sättet håller det på. Runt, runt går det.

Every day I write the book

Jag funderar på att skriva en bok. Stieg – främlingen, ska den heta och handla om Stieg Larsson, författaren som skrev några böcker om en pünktjej, en journalist och Paolo Roberto.

På drygt 400 sidor ska jag försöka redogöra för min och Stiegs relation, hur vi aldrig kände varandra eller träffades. Det är en historia som måste berättas. Men det finns så många måsten. Och nu, måste jag sova. Godnatt.

The voice of god is government

Angående Håkan Juholt, eller Juten som vi närstående kallar honom, tänker jag inte kommentera hans ansiktsbehåring. Det har varit tillräckligt med tjat om det där tycker jag.

Hade det varit samma prat om Carin Jämtins mustasch hade motreaktionen blivit – bara för att hon är kvinna granskas bara utseendet och inte kompetensen. Nu har visserligen inte Jämtin en mustasch, inte som hon visar upp i alla fall. Men ändå.

Nåväl, en liten passus från min sida bara.

Men jag vet inte om sossarna är inne på rätt spår med Juten. Därför är min ambition med livet just nu att starta wnsp. Och nej, era jävla sd-kramare, det står inte för Waynes nationalsocialistiska parti.

Det betyder Wayne Nilssons socialdemokratiska parti.

Det kommer bli lite som Unika partiet, men en aning bättre. Målet är att vinna valet 2016 och att få äta många snittar och dricka mycket bjudsprit i Almedalen varje sommar.

Förutom höjda skatter och en ökad offentlig sektor kommer jag gå till val med två kärnfrågor:

1, Sändningstillståndet för TV4 måste slopas
Motivering överflödig. Förstår man inte så förstår man inte och då får det vara så.

2, En konsekvent stavning på efternamn som avslutas med kvist måste införas
Jaha, jag heter ju Tallquist i efternamn så mig rör det inte i ryggen tänker du nu, och fortsätter riva dig på låren av ren tristess. JO, DET ÄR PRECIS DIG DET RÖR DITT JÄVLA MONGO, säger jag lugnt och sakligt.

Det finns en mycket stor problematik i och med att folk ska frifräsa med stavningen av kvist. Samtidigt finns det många frågetecken kring alla dessa kvistnamn. Palmqvist till exempel. En palm består av en stor jävla pinne och på pinnen finns det blad, inte en kvist så långt ögat kan nå där inte.

En kvist är något som finns på en gran eller en buske eller en blomma. Därför fungerar exempelvis Grankvist och Blomkvist alldeles utmärkt.

Nu finns det säkert någon stjärna som har släktforskat och hittat att det minsann var en gammal släkting som drog omkring på Hallandsåsen som kom på namnet Bergqvist.

Häradsbetäckaren från Laholm kallades han väl i folkmun och när han vandrat i 40 år på Hallandsåsen hittade han ett berg, ett berg som vi idag skulle kalla en liten jordhög, och där reste han en kvist.

Men eftersom det var så längesedan stavade man kvist som qvist och Häradsbetäckaren från Laholm tog efternamnet Bergqvist då han låg och pustade ut på sin nyfunna jordhög.

Varje sommar träffas nog alla Bergqvistare i det här landet och iscensätter Häradsbetäckaren från Laholms fyrtioåriga vandring på Hallandsåsen och skålar och hyllar.

Att morfar Jinko några generationer senare var nazist, ja det mörkar man.

Men det här är väl ändå en jävla ickefråga?

Nej, verkligen inte.

Enligt mina egna beräkningar kostar det samhället ungefär tre miljarder kronor om året på grund av den administrativa belastning som den inkonsekventa stavningen medför. Pengar som istället hade kunnat läggas på skola, vård och omsorg.

Om alla hade stavat kvist som kvist hade det gångna snökaoset förmodligen kunnat förhindrats. Ponera följande konversation på Trafikverket i oktober 2010:

- Du Jonsson, mailar du Anne-Marie Lundkvist på SJ om att de ska trycka på den gröna knappen till vänster hela vintern när det kommer snö, då försvinner all snö från spåren. Det är nyinstallerad teknik ända från Amerika.
- Javisst, vad blir det förresten för fredagsfika?
- Vet inte, vetelängd kanske.
- Igen alltså, när fick vi kladdkaka senast egentligen?
- Vet inte, det är tuffa tider. Men maila kärringen nu så tar vi kaffe sen.

Och Jonsson mailade. Men kom det fram? Nej, för Anne-Marie skulle vara fräsig och stava Lundkvist som Lundquist. Och sen blev det som blev, snökaos och gråt i fyra månader.

Förstår ni vidden av problemet nu? Kryssa wnsp 2016!

Back in the DDR

Dagens dokumentärfilm: Kamrat Couture. Film om modescenen i DDR. Passar bra för dig som är intresserad av nutidshistoria, olika kjoltyger, samhälle och subkultur. Man får se snygga fotografier och nakna tjejer också.

Nu äter vi frukost tycker jag, nyktra som små kattungar.

Milk it

Jaha, man kan ju tycka att det uppdateras dåligt här. Men nu är det så att jag måste kärna mitt smör själv, det gör ingen annan åt mig. Likaså gäller med osten som ska ystas. Dessutom ska det tvättas.

Men när det där är klart, ja då ska jag spendera kvällen i sängen med Kunskapskanalen. Jävla guldkanal det där. Och så ska jag ta hand om ena bröstvårtan som inte mår bra, verkar ledsen eller nåt.

Dricka stora mängder mjölk ska jag göra också. Men det har inget med bröstvårtan (fult ord det där, precis som vårtgård) att göra, det är vanlig god mjölk från kossan som är pastöriserad och sedan kyld och hälld i en förpackning som Rausing hittade på. Mjölken låter jag någon annan sköta alltså, till skillnad från osten och smöret.

Nu måste jag gå, mot bäcken med rivjärn och tvätt. Hej då.

Come on spring

Nu är det snart vår ute. Det ska jag fira med att sitta inne och vänta på att igelkottarna vaknar. Det blir roligt.

I want to go to the beach

Jaha, nu är jag hemma med stukad kropp och ett stulet ölkrus i bagaget. Mer om det en annan dag kanske. Nu måste jag studera. Eller planera min trettioårsskiva.

Tänker mig en My super sweet 16-fest ungefär 14 år för sent. Dansande tigrar på en scen och tjejer i burar i entrén ska det i alla fall vara.

Men först ska jag duscha, det är nästan som att bada fast ändå inte. Kanske sittduschar jag. Lyssnar på låten nedan gör jag dock med all säkerhet, det är en sådan dag. Hej då.

Berlin underground selection

Det har kommit in ett svar på Veckans quiz via mail. Det är från Borås kommun.

”När vi såg frågan mobiliserade vi snabbt alla kommuninvånare på torget. Det är ganska lätt för det är ingen som är upptagen med annat ändå, förutom Anders Svensson som höll på att utveckla sina kockdrömmar och lagade tacos.

Vi har gemensamt resonerat oss fram till att Berlin ligger i Paris.

Med vänlig hälsning
Borås kommun”

Nu tycker jag inte att vi ska börja håna Borås för att hen är dum i huvudet. För att komma från Borås var det ändå bra att de lyckades nämna en geografisk plats.

Men nu är det så att Paris inte är ett land, utan en stad. Staden ligger i ett land som heter Frankrike. Berlin ligger i ett land som heter Tyskland.

Varför pratar vi nu om Tyskland? Jo, tidigare i veckan avgick landets försvarsminister Karl-Theodor zu Guttenberg. Han hade klantat sig lite.

Nyheten har inte uppmärksammats speciellt mycket då det varit andra viktiga saker som hänt - Mello, Big Brother och att de tydligen inte kan valla ordentligt i hobby-VM (det där skidlöpandet framstår mer och mer som ett skämt).

Att han skulle avgå kände jag dock till sedan innan eftersom Tysklands förbundskansler Angela Merkel skickade ett telegram med orden: Krise! Hilfe!

Därför åker jag imorgon till Berlin med en liten delegation för att reda ut situationen. Merki, som vi närstående kallar henne, vill att jag hjälper till att analysera vilka följder avhoppet får för tysk utrikes- och försvarspolitik, om landets ställning i NATO påverkas etc.

Gud vad jag ljuger för er nu. Jag är helt blå ansiktet, så mycket ljuger jag. Jag har inte fått något telegram från Angela Merkel. Men jag ska till Berlin imorgon, det är helt och hållet sant.

Om jag ser Merkel kommer jag bara ropa: - Viiiiiiiiiiisa paaaattaarna!

- Verstehe nicht, kommer Merki svara då (jag förutsätter på något sätt att hon liksom jag inte kan formulera fullständiga meningar på tyska).

- Aber för helvete, just fucking google it för fan!

Att jag tänker på tantens lökar beror inte på att jag skulle vara pervers på något sätt. Det är bara den här bilden som etsat sig fast.

Merki på norsk finopera 2008.

Nåväl, det ska bli fint att komma hem till Tyskland igen, världens bästa land. Bara gå runt på Berlins trottoarer och vara lite dum i huvudet, äta en väldans massa wurst och döner kebap, hänga i gatuhörn och dricka pilsner ur butelj.

Och så ska vi gå på fotboll också, titta på när Hertha Berlin spelar. Och smyga omkring på inrökta kneipes och jiddra med lokalbefolkningen.

- Ha en riktigt bra resa nu Wayne, du har förtjänat lite semester.
- Så snäll du är. Tack!

Åter på måndag, eller aldrig. Lev väl kamrater och barn.
Muschi på er!

Don't ever fucking question that

Dagens quiz: I vilket land ligger staden Berlin?

Don't eat stuff off the sidewalk

Jag åkte ut ur Big Brother-huset relativt snabbt. Orkar inte gå in på detaljerna varför, nu lägger vi det här bakom oss.

Låt oss istället fokusera på dagens vardagsmotionstips, ass hunting.

Ass hunting är ett mycket nytt och modernt sätt att motionera på. Att en engelsk term används är helt enkelt för att piffa till det lite. Att kalla det stjärtjakt vore lika omodernt som att benämna en yrkestitel på svenska.

Gör så här: Börja med att gå ut på en trottoar. Stoppa ner din jävla asteroidtelefon i fickan. Pillandet med dina feta fingrar på den där skärmen gör att du inte kan gå ordentligt, du saktar in och hamnar i vägen för folk med ett normalt gångtempo.

Folk som inte kan gå ordentligt borde faktiskt ha smörj (människor med någon form av funktionshinder får dock fripass).

Börja gå till ditt möte eller Ica eller till vilken plats du nu ska. Spana in en bakstjärt på en person längre fram på gatan som du finner tilltalande. Avståndet beror lite på din synförmåga, men det bör inte vara mindre än 25 meter.

Om du väljer att lägga fokus på en bakstjärt som tillhör en man eller kvinna, det avgör du själv. Det här är inte en skenhelig kristdemokratisk motionsmetod.

Ett litet tips nu i vintertider kan vara att börja spana redan i en rulltrappa som går uppför, på så sätt får du lite av ett upskirt-perspektiv och du undkommer långa rockar och kappor etc.

När du nu hittat bakstjärten längre fram på gatan ökar du helt enkelt tempot med syfte att hinna ikapp den.

Jaha, vad ska jag göra när jag är framme då, ta ett ordentligt grepp runt ena skinkan och flåsa i ett öra, undrar du nu som läsare.

Nej, nej, nej, nej, nej, för fan, du är inte på yoga nu, det här en motionsmetod med stil och klass, du kan för helvete bli anmäld för mindre.

Det enda du gör är att mima Hello ass på ett diskret sätt och sedan hitta en ny bakstjärt längre fram, alltså repetera.

Genom ass hunting-metoden ökar du ditt vardagliga tempo helt enkelt.

Nu kanske du är en sån där människa som runt snacksbordet på en fest när andra diskuterar hur snygg Marcus Schenkenberg eller Cindy Crawford är gärna utbrister ”Men gud, jag tittar aldrig på någon annan än min partner” och därför känner att du inte kan utföra övningarna.

Lägg av med det där beteendet, det finns ingen vettig jävel som tror dig ändå. Och om du är så förbannat efter i döskallen att du tror dig själv så bör du samtala med en psykolog.

Nämnas kan väl dock att om du har en partner som är instabil, extremt svartsjuk och gärna konverserar med kroppen på ett negativt sätt, ja då är det kanske inte värt att berätta att det var på grund av ass hunting som ungarna fick springa benen av sig två meter efter dig på vägen hem från dagis.

Lycka till!

Brother, my cup is empty

Vid midnatt går jag äntligen in i huset! Rösta på mig!!!!!!!!

Slippery people

Dagens middagstips: Sallad med tonfiskröra, för en (1) person.

Det är söndag. Du känner dig lite håglös efter helgens ölaktiviteter, du vill ha något lätt och fräscht men ändå med inslag av fett att äta. Du väljer att slänga ihop en sallad med tonfiskröra.

Börja med att ta fram den lilla, lilla burken som det bor tonfisk i. Tänk att det gått åt minst tre dolphiner för den lilla, lilla burken med tonfisk.

Jaha, nu får du dåligt samvete för det också, som om inte söndagsångesten är nog muttrar du och nynnar stilla på Sisters of Mercys Marian - Marian, there's a weight above me, and the pressure is all too strong.

Du börjar famla med konservöppnaren och förbannar det faktum att du föddes med tumjäveln på ett väldigt klantigt sätt mitt i handen. Efter några minuter börjar du förstå hur den ska brukas. Det är inte första gången du använder en konservöppnare, men du lyckas alltid förtränga tekniken mellan tillfällena.

Det börjar sippra olja ur burken. Det börjar bli kladdigt på ett mycket oerotiskt sätt, du gillar inte kladd. Det är nu mycket svårt att hålla i burken.

Du känner dig lika maktlös som en grävande reporter som lyckats fånga Carl Bildt på film när han begår hor, nackar lokalbefolkningen i Sudan för lite olja samtidigt som han äter kattungar till frukost. Det spelar ingen roll, Carl Bildt har ändå inte gjort något fel, Carl kommer undan.

Eftersom burkfan är halare än Carl Bildt ger du upp och värmer på tacofärsen från ditt privata fredagsmys istället. Nu är det inte långt till kärnfamiljen tänker du. På väggen tickar klockan taktlöst. Living the dream.

Kram.

She was always chewing gum

För varje dag som går, ytterligare kommer en besvikelse.

Vafalls, tänker ni, vad har vi gjort?

Jo.

Ni har tuggat med öppen mun igen, med tuggummit.

Jag såg er allt. Kom vi inte överens om att ni skulle sluta med det? Ge fan i det liksom!?

Ni tuggar tuggummi med öppen mun och gestaltar er som mindre vetande. Det är onödigt. Jag säger som Cramp-Jocke:

”Samma regelverk som vid runkande bör gälla för tuggummituggande. Diskret och i enrum med efterföljande känsla av skam.”

Fy fan för er. Nu måste jag sova.

Mycket att göra, litet att tjäna. Händerna på täcket och tulo mellan knäna. Natti.

Burning of the midnight lamp

Lavalampa.

Caligula: Act 1, scene 4: Intermezzo I

Klockan är i detta nu 04.29. Runt 02.15 tyckte tydligen min kropp eller den lilla hjärnan som jag är utrustad med att det fick vara nog med sömn. Så jag låg och dumglodde ett tag, läste en stund, dumglodde lite till i jakten på värdefull sömn.

Och för en halvtimme sedan gav jag upp och dricker nu kaffe som smakar huggorm för att vakna på riktigt.

Det första jag tänkte på när jag vaknade var ett dokument på 31 sidor skickat från en doktor igår. Inte en riktig sådan som har stetoskop och periskop och vit rock och vet vad Victor Charlie Charlie betyder, utan en sådan där universitetsdoktor.

Jag vet inte riktigt vad det innebär att vara doktor på universitet, men jag antar att man måste skriva en avhandling eller två, bara ha lappade manchesterkavajer i garderoben och bränna på minst en student per termin.

Det är ett jävla hittepå det där med titlar i universitetsvärlden egentligen, ungefär som inom det militära. Det är adjunkter, lektorer, fanjunkare, meniga, professorer, doktorander och ungefär allt annat dumt man kan tänka sig.

Nu kanske ni börjar citera Dylan – and don't criticize what you can't understand – och det kan väl med all rätt göras. Men, om jag bara får kritisera sånt jag förstår så finns det liksom fan inte mycket kvar att kritisera.

Men angående dokumentet, det gjorde mig på dåligt humör. Det var schema, kursbeskrivning och lite annat skit, brukar vanligtvis ligga på 6-7 ark. Nu var det alltså 31, och det där stör mig.

”Hej Dr.Caligula,

Du verkar ha många viktiga saker att säga. Och det är ju bra förstås, jag har dock några synpunkter.

Vi kan väl börja med dispositionen. En tanke kan vara att inleda med någon slags innehållsförteckning med sidhänvisningar, det skulle underlätta. Eller så skulle du kunna göra separata dokument av innehållet, ett eget för läshänvisningar, ett för seminarieuppgifter och så vidare. Det blir enklare att navigera bland allt det viktiga då.

Jag har lite svårt att förstå varför föreläsningarna är obligatoriska. Hur ska det skötas rent praktiskt? Alltså, hur ska närvaron kontrolleras och vilket efterspel finns att vänta om man inte har möjlighet att gå runt och vara obligatorisk hela tiden? Det är ju ändå drygt 100 studenter. Men jaja, ni har väl säkert tänkt på det där.

Att seminarierna är obligatoriska kan jag förstå, de där jävla doktoranderna ska ju ha något att göra också. För övrigt är seminarier ett dumt påhitt. Det är alltid någon fetlagd jeppe som ska hålla låda och mästra folk och för oss andra som solen inte cirkulerar omkring är det hela mest ett orosmoment.

Att kritisera språk försöker jag oftast akta mig för. Det är när man pysslar med sånt som man själv drar till med något uppenbart fel. Förmodligen har jag skrivit flera saker i denna text som går att anmärka på, missat ett ord eller annat. Till exempel blandar jag sånt och sådant samt nåt och något. Det kan du sätta dit mig för.

Men ändå, det här med att skriva skall istället för ska. Det låter visserligen formellt och akademiskt och jävligt kansliaktigt och det är ju bra för en doktor. Själv tycker jag bara att det blir påklistrat skitnödigt. Låt det stanna vid hundskall.

För övrigt tror jag inte att jag tycker om dig.

Hej då!”

Nu har tredje koppen lut druckits. Snart kommer mina fåglar och kvittrar. Ha en tjusig dag.

As he creates so we destroys

Jag är en slagen hjälte idag. Det var ingen skivmässa igår, jag hade tagit fel på datumet. Jag ber om ursäkt för det.

Istället blev det en vinpromenad i solen på Gärdet och Djurgården. Med en hund och en man. Mycket trevligt, däremot sitter sviterna kvar i kroppen. Jag har dessutom stukat eller vrickat ena knävecket tror jag.

Ikväll ska jag på konsert med Nile. Det kommer bli roligt för mig. Och Nile tycker säkert att det är kul att jag kommer dit, jag brukar ha den effekten på folk.

- Next song is for Wayne Nilsson, the coolest guy on earth! Yeeeaaah.

Så kommer det nog att låta. Och alla i lokalen kommer jubla och bära mig i kungastol och bjuda på öl och visa lättklädda bilder på sina flickvänner.

Kommer bli en aning genant förstås, jag är ingen vän av uppmärksamhet. Men det blir nog bra. Nu ska jag försöka se alkoholen som en kamrat igen.

Hej och då och kram.

Sweet honey pie

Nedan syns ett bokomslag. Den boken har jag recenserat här. Klicka där nu, det vågar du, visa på att du är djärv och morsk, ingen liten lort.

Idag ska jag på skivmässa i Solna med Kniv-Jocke. Jag hoppas att vi tar en öl efter inhandlade kap, för jag börjar bli nykter och bakfull nu. Hej då. Kjamizar.

October in the railroad earth

Jag har skrivit en dikt idag. Att skriva en dikt kräver väldigt av mig som person, efteråt är jag helt slut eftersom jag ger så mycket av mig själv. När folk ber mig att beskriva mina dikter hänvisar jag bara till att jag är 2010-talets svar på Tranströmer, Boye och Dagerman. Så är det.

Solen skiner
vinden viner
inte ens Tomten orkar
göra sura miner.

från taket kommer vatten i droppar
i centrum käkar tonåringar roppar
nu är det snart vår
ungdomen läker sina sår

det börjar bli poesi
utan frenesi
bäst att jag går till mitt kök
där väntar böcker och stök

men först ska jag koka kaffe
en billigare
och sundare variant av affe.

Inte ett öga torrt förstås. Nu ska jag diska en ugnsform, det gjorde alltid Tranströmer, Boye och Dagerman när de diktat ihop något stort. Hej då.

The return of darkness and evil

Jag har tidigare presenterat en teori om varför ljud blir starkare på vintern. Det beror ju på att vid minusgrader så fryser luftens partiklar och ljudet kan därför passera utan motstånd.

Jag har inte tagit patent på det här, inte skickat in några vetenskapliga artiklar eller annat, ära och berömmelse är för de andra. Tomma tunnor skramlar mest.

Nu har jag forskat fram roten till allt det onda. Enligt Bush bestod ondskans axelmakter av Iran, Irak och Nordkorea på den internationella arenan.

På nationell nivå vill jag hävda att ondskans axelmakter består av Melodifestivalen och TV4 (nu borde jag väl rimligtvis hävda att det i så fall är SVT, eftersom de sänder Melodifestivalen, men nu är forskningen orimlig).

Innan 2002 hölls bara Melodifestivalen en gång per år, det var final och sedan fick en bra artist representera Sverige i Europa. Nu är det fyra deltävlingar, samt en andra chansen-omgång, innan det är final.

Vad är då orsaken till att hela vårt land lamslås av idioti och ondska? Hur kunde det bli så här?

Jo, de som ska beskyllas för detta är naturligtvis ishockeyföreningarna. Det är deras arenabyggen som möjliggjort att denna farsot kan skickas från norr till syd under några månader. Enligt mina beräkningar är det HV71 som bär mest skuld med invigningen av Kinnarps Arena år 2000.

Det här triggade igång andra föreningar som Färjestads BK, Timrå IK och Luleå HF att följa efter och bygga egna arenor i början av 2000-talet. Arenor som inte bara kunde inhysa lite flåsig hockey utan även andra arrangemang, som Melodifestivalen.

Kommunerna sköt till pengar för att få synas på tv. Och sedan spred sig det där byggandet över landet snabbare än homoerotik i en chilensk gruva.

Min lösning på detta samhällsproblem är att riva alla så kallade arenor. Ishockey ska spelas på uterinkar med plats för max 250 åskådare. Ett annat alternativ är en ishall. Det är inte meningen att man ska kunna sitta i t-shirt och dricka mellanöl och äta en trerätters och samtidigt titta på ishockey.

Man ska ha mössa på sig i en nollgradig ishall med asbest i väggarna och dålig luft så att det river i lungorna. Läsk, kaffe och korv med bröd är det enda som behövs i periodpausen. Lottköpet står för underhållningen och ingen stor tv i mitten.

Riv arenorna, att Michael Bolton vägrar komma till Borås i fortsättningen får vi leva med.

Angående TV4 är det en aning knivigare. Här är ondskan mer komplex. Varför är ni så jävla, jävla dåliga? Varför klarar ni inte av någonting? Det är sådant som man vill ha svar på.

Jag har ingen lösning på problemet utan kan bara konstatera att Öppna kanalen har vettigare folk i rutan. TV3:s nyheter på två minuter då det begav sig innehöll mer och bättre information. Kanal 5:s inköpta dokumentärer om nån fet kille i Brighton med fyra armar som gillar tv-spel och att dricka läsk innehåller mer substans än alla av Fyrans produktioner.

Angående ishockey igen. Peter Forsberg gör comeback i NHL. Hinner spela två matcher. Visserligen blir det förlust, men Peter är tillbaka på banan igen. Allt känns bra, Peter är glad, han skrinnar, han fintar, han smäller på, han kanske gör en kissbomb i duschen efteråt.

Sedan kommer beskedet om att TV4 tar över sändningarna av ishockey-VM. Vad gör Peter? Jo, han kallar till presskonferens och meddelar med rinnande tårar att han lägger av. Han kände inte att att det fanns någon framtid ens i NHL när TV4 skulle börja blanda sig i VM. Fy fan.

Valentine

A horse with no name

Jag lyssnade på gudstjänsten på P1 förut i hopp om att bli en aning bättre som människa. Det slutade med att jag fick stänga av eftersom det var alldeles för mycket flöjtspelande. Alla flöjtljud får mig att tänka på små irriterande hovnarrar med bjällror överallt som transporterar sig själva med hjälp av hoppsasteg. Samtidigt som de blåser i sin jävla flöjt.

Gudstjänsten fick mig således att känna mig sämre som människa eftersom jag uppenbarligen är mycket intolerant mot flöjtande hovnarrar. Jag måste tänka om i den här frågan, narrarna lever säkert under ständig press med krav på sig att leverera och underhålla hela tiden. Och så ringer väl Brinkenstjärna stup i kvarten och kommer med dåliga erbjudanden. Stackars satar.

Nåväl.

Jag tentapluggar. Att jag pluggar innebär att jag tänker mycket. Tyvärr på fel saker. Idag tänker jag mycket på vad mina barn ska heta. Det oroar mig lite att jag inte har något klockrent namn. Att jag ska få barn är väldigt inaktuellt, men jag tycker nog att man kan få kosta på sig att oroas ändå.

När jag blir stor ska jag skriva en självhjälpsbok som heter ”Med oron som drivkraft”. Och så ska jag bli livstilscoach och dra floskler för vilsna människor i stil med ”du måste lyssna på din inre röst” och annat för 500 kr i timpenning.

Just nu säger min inre röst att kottarna ska heta Tårta och Stingray. Det som är bra med namnen är att de är relativt neutrala könsmässigt. Man behöver därför inte bestämma innan om man ska ha något sockersött och rosa som är beredd att kuva sig resten av livet eller om man ska ha något blått och en kalasjnikov med sig i presesnt på BB.

Namnet Tårta har en mycket positiv innebörd. Man tänker på födelsedagar och konfetti och roliga paket och saft och fiskdamm och korv med bröd. Och tuggummi i håret kanske. Men man blir glad. Tyvärr är inte tårta överdrivet gott. Samtidigt har tårta en annan klang i vissa kretsar, ”bjöd hon på tårta?” kan man säga och anspela på något sexuellt, det vill säga knullning. Men Tårta är ändå bra tycker jag.

För att lyckas i arbetslivet måste man också lära sig att kunna äta åtminstone en symbolisk bit smörgåstårta med industriskalade räkor som inte är större än maggots. Det gör man minst tre dagar i veckan i yrkeskarriären. Om bokslutet är bra eller om Maggans syrra har fyllt år till exempel. En förberedelse inför vuxenvärlden alltså.

Namnet Stingray har en mycket cool klang. Coolt namn på ett coolt barn, om det passar får man avgöra när storken kommit (eftersom det andra sättet verkar innefatta blod och annat läskigt håller jag mig krampaktigt fast i storkteorin).

Stingray är utrikiska för stingrocka. Många är arga på stingrockorna eftersom han den där krokodiljägaren dog av sådan. Visst, det är trist att folk stryker med. MEN, den där rockan blev väl trött på att bli brottad med och få MATE skriket i örat hela jävla tiden. Jag har full förståelse för att rockan reagerade.

Det finns dock en risk med att mitt barn blir cool på fel sätt med namnet Stingray. Kanske kommer hon eller han att gå runt med jeansväst och solglasögon och ha ishockeyfrisyr och göra sådana där pistoltecken med fingrarna, alltså tummen upp och pekfingret rakt ut, när något är bra. Hon eller han kommer därmed tro att livet är Degrassi High.

Uppfostran till rätt coolhetsnivå är A och O gällande Stingray.

Jaja, nu måste jag plugga. Eller vila. Man måste faktiskt få vila lite ibland. Hej då och kram.

Fifteen feet of pure white snow

Idag har det snöat, det kan jag konstatera genom att titta ut från mitt kyffe. Därför lyssnar vi på den här låten.

Den återfinns på skivan No more shall we part som kom 2001, lite av ett mästerverk. Jag minns att jag skolkade för att cykla iväg att köpa den några dagar tidigare än vad skivbolaget ville.

Jag jobbade på krog på den tiden och brukade på ett mycket slugt sätt bjuda den lokala skivbutiksarbetaren på öl, i gengäld fick jag köpa skivor innan det officiella releasedatumet, och så skickade han alltid med några singlar under bordet. Ha, vilket knytnävslag i ansiktet på systemet va?

Byteshandel är som bäst när man byter bort sånt man själv inte äger.

Den skarpögda noterade Jarvis Cocker i videon. Och eftersom Pulp kommer till Göteborg i augusti bjuder jag på en låtlista.

Nu ska jag skala ett kilogram små rosa hermafroditer i köket, ty det ska ätas räkberg. Till det serverar jag mig själv stenbitsrompenetrerad kräm fräsch med ett inslag av knoblauch*. Advokado, rödlök, tomat och ägghalvor kommer också att återfinnas på tallriken. Idag väljer jag att skölja ner det hela med ett friskt och porlande källvatten direkt från kökskranen, med en lätt ton av rost och fläder.

God helg, kamrater och patrask!

*Knoblauch betyder vitlök på tyska. Jag skrev bara så för att verka märkvärdig, det är så man gör i matbranschen.

Let me clear my throat pt. IV

Jag hade räknat med en ungersk läkare. Att hen skulle vara trevlig och tillmötesgående. Och så där. Vi skulle småprata lite och sen skulle hen plocka upp snusfan ur halsen på mig.

Ungefär som i När lammen tystnar, när det dras en fjärilspuppa ur nåt lik där (i Norrland, allt norr om Gimo alltså, betyder puppa för övrigt framstjärt, det är lite äckligt).

Sedan skulle hen och jag gå till nån ungersk krog och dela tre buteljer tokajervin och kanske lite salami och paprika. Umgås sådär som läkare och patient gör. Prata om Ungerns utveckling efter Jobbiks framgångar och så. Kanske prata lite fitta. Kanske prata lite fopoll. Kanske prata lite strunt.

Det började dock med att jag fick besked om en timmes väntetid. - Du kan sitta här, eller gå ut en stund, sa surkärringen bakom disken. Jag valde att gå ut i snöstormen ett tag, hellre det än att sitta i Dödens väntrum och glo på när själar far opp eller ner, beroende på livsgärningar.

Gick ut. Vandrade till en skivbutik, bläddrade lite håglöst, gladdes lite åt en EP som var satt till överpris som jag själv äger, det är lite så vi hjältar känner att vi fortfarande är med på banan – när skivor vi har säljs dyrt.

Kom tillbaks efter en halvtimme och satte mig i väntrummet och glodde på ett akvarium. Tråkiga firrar, åkte bara omkring och körde lite håglöst ryggsim. Inga akrobatiska konster. Ingenting.

Väntade ytterligare 50 minuter innan mitt namn ropades upp. Nu jävlar, tänkte jag, äntligen kommer jag bli frisk.

Det var en kvinnlig sjuksköterska som hämtade mig, samma kön som alla i receptionen. Hon ledde in mig till ett litet rum. - Sitt här och vänta tills doktorn kommer.

Jag satte mig på en pall och glodde. Och blev sur, jävligt sur. Vadå vänta på doktorn? Jag har ju för fan redan väntat på fanskapet i nästan två timmar!

Men sa nåt, nej det gjorde jag inte, satt mest och snurrade (snurrpallar är ganska roliga) och drog upp benen så att de kunde dingla.

Det är en jävla rockstjärneattityd på de där doktorerna.

Låter folk vänta extra länge och skickar in nån sjuksköterska som roadie som ska ordna allt så att Big Kahuna känner sig bekväm och bara kan gå in på scenen och riva av ett trött gitarrsolo och inkassera pengarna.

Och sedan klämma ordentligt på sjuksköterskans stjärt i fikarummet och samtidigt bita i en färsk vetekrans. Jävla könsmaktsförhållanden. Män är svin.

Men i alla fall.

Han kom in, stadig kropp, skära kinder och med rödlätt hår. Presenterade sig med namn men utan ögonkontakt och handslag. Kalla mig konservativ, men är inte det kutym att hälsa ordentligt? Lite öga mot öga och hand som möter hand och samtidigt som det mumlas namn?

Daktari, swahili för doktor, började med att dumförklara mig. Det fanns ingen möjlighet att en portionssnus skulle kunna fastna i halsen - ”då hade du haft väldigt ont och inte kunnat sitta still”.

Jaha. Nähä. Som om jag skulle försökt äta en hel häst och hävdat att den satt sig i halsen.

Men jag förklarade för dumfan att både Vårdguiden och Ormgiftscentralen gett mig rådet att uppsöka läkare.

Och att jag minsann inte uppsöker en läkarjävel om det verkligen inte behövs, jag åker inte till akuten med huvudvärk eller en finne.

Dessutom har jag som vanlig lekman, som inte åkt till Polen för att utbilda mig till läkare, inte någon större uppfattning om halsens omkrets på insidan, den kan ha en golf- eller basketbolls radie för fan. Hur ska jag kunna veta om en snus är stor eller inte i sammanhanget?

Kondomer och tamponger och segel kan försvinna i en framstjärt, en snus borde kunna försvinna i en hals. Inte konstigare än så.

Men han skulle titta i alla fall. Storsint av rödhårsfan.

Säg AAAAAA, sa han. aaaaa, sa jag. Hade tappat modet. Ville inte ta ton för att hjälpa till.

Nu ska jag sticka upp den här i näsan på dig, sa daktari och vecklade ut en brandslang. Men kuken i helvetets fitta, tänkte jag och mumlade okej.

Det var obehagligt och det gjorde ont. Daktari njöt. Säg IIIII. iiii. Svälj. Jag svalde snabbt. Sen drog har ut slangjäveln så fort att det kändes som att legobiten till hjärna följde med.

Det finns inget där, det ser bra ut, sa daktari.

Jaha, sa jag, det är ju bra.

Det blev tyst. Jag visste inte om jag skulle resa på mig eller inte, men daktari bara glodde. Så jag reste på mig med röda kinder. Sa hej då. Daktari var fortfarande tyst, innan han serverade en moralkaka – Kanske dags att byta snusvanor nu va!?

Jag vände mig om och signalerade ett stort jävla Fuck you-finger med den krumma ryggraden.

Näsvåldtagen och med svett längs sidorna gick jag ut och funderade på vad de där 350 kronorna som jag betalat egentligen gett mig. Inte så mycket, jag hade ju fortfarande ont i halsfan, med känslan av en snus fastsatt där. Men inte mer. Förutom en dos skam.

Ja, jag har av misstag gjort likadant som den där semiitalinske fotbollspoeten som gillar The Mission. Jag inbillade mig något och trodde på det.

Nu glömmer vi det här och går vidare.

Let me clear my throat pt.III

På agendan inom medierna just nu:

1, Situationen i Egyptien (ja, det uttalas så)
2, Wayne Nilssons hals
3, Den där jävla Assange, man kan bli bra trött på fanskapet utan att behöva prata om det
4, Oklart ... förmodligen Melodifestivalen.

Halsläget kan summeras med att Vårdguiden kontaktades under kvällen. Margareta eller Anne-Britt eller Rose-Marie eller vad nu sköterskan hette inledde en aning trevande, verkade skeptisk, körde med tysta stunder för att få mig att prata (gammal snut- eller journalisträv det där vet ni).

Min förfrågan var klar och koncis – kommer eländet att lösa upp sig eller måsta jag göra något utöver att spy och vänta och dricka och äta saker.

Du bör uppsöka ett sjukhus, sa Margareta eller Anne-Britt eller Rose-Marie eller vad nu sköterskan hette, men hävdade att jag borde ringa Giftinformationscentralen också.

Så jag ringde dit. Fick en maskinell kvinna i örat som bad mig trycka på 1 om det var akut eller återkomma på kontorstid om det var en allmän fråga. Jag blev osäker på om det var akut eller en allmän fråga, så ja lade på.

Det är ju så när man är nykter, vill inte vara till besvär i onödan. Ligger man med en granat i huvudet och båda benen avkapade samtidigt som nåt ungdomsgäng urinerar på en och skriker MEN SPARKA DEN JÄVELN DÅ! till varandra och man lyckats komma åt en snabbvalsknapp på mobilen och har SOS Alarm direkt i örat, ja då ursäktar man sig lite och ber om att få ringa opp dagen efter om det inte blir bättre.

Men nu drack jag en halv öl och blev givetvis styv i korken, självklart var det akut med snusfan i halsen så jag ringde Giftinformationscentralen. På den där centralen som kanske har en orange symbol som logga förklarade man att snus inte var giftigt. Man kunde bli lite illamående bara.

Det hade jag också räknat ut med arslet innan. Men han tyckte också att jag skulle uppsöka en läkare.

Sen bad jag om ursäkt för att jag tagit hans tid, trots att jag var kaxig efter den där halva ölen.

Så imorgon ringer jag till ett sjukhus. Jag hatar sjukhus. Räcker med att gå in på ett apotek för att få yrsel. Men ja, va fan, det tar vi imorgon, låt oss mata fåglarna nu.

Let me clear my throat pt.II

Okej, en uppdatering om läget. Jag svalde alltså en snus. Snusen ville inte komma varken upp eller ner och sitter således fast i halsen och vänslas med ett par tre flimmerhår eller nåt.

Jag lever fortfarande, men jag känner av den lille jäveln så fort jag sväljer.

Upptäckte att jag fått missfärgningar runt ögonen, utan att ha pratat med Dr. Zaius så antar jag att det beror på blodkärl som brast i samband med nattens kräkförsök. Det ser lite ut som jag varit i slagsmål, inte med Mike Tyson kanske. Men ändå.

På hemvägen uppfann jag en sak. Människor i nöd uppfinner saker. Edison till exempel var säkert i nöd eftersom han kanske var rädd att glömma att blåsa ut alla stearinljus runt jul. Då uppfann han helt sonika glödlampan.

Men han fortsatte förmodligen att vara i nöd eftersom hans kärring antagligen höll på att tjata sönder huvudet på honom om att det inte längre var julmysigt med glödlampan. Då uppfann Edison, jävla driftig man det där, fonografen. Då slapp han lyssna på kärringens gnat och kunde luta sig tillbaka med några sköna vax och en liten nubbe i glödlampans sken.

Men i alla fall. Jag har uppfunnit ett nät som man fäster i gomseglet och runt tungan så att små förrädiska snusar inte smiter förbi bara för att man råkat hamna i Johnny Blunds nattvåld. Jag är så himla fiffig. Mer än så avslöjar jag inte.

Godnatt.