För varje dag som går, ytterligare kommer en besvikelse.
Vafalls, tänker ni, vad har vi gjort?
Jo.
Ni har tuggat med öppen mun igen, med tuggummit.
Jag såg er allt. Kom vi inte överens om att ni skulle sluta med det? Ge fan i det liksom!?
Ni tuggar tuggummi med öppen mun och gestaltar er som mindre vetande. Det är onödigt. Jag säger som Cramp-Jocke:
”Samma regelverk som vid runkande bör gälla för tuggummituggande. Diskret och i enrum med efterföljande känsla av skam.”
Fy fan för er. Nu måste jag sova.
Mycket att göra, litet att tjäna. Händerna på täcket och tulo mellan knäna. Natti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar