Right now

Igår åt jag söndagsmiddag på den där krogen vid vattnet, dit mestadels affärsmänniskor och fnittrande rödvinsvåp och ensamma karlar går. Det är bra, då får man vara ifred om det är ens vilja och tanke.  Jag slog mig ner vid ett bord, beställde min mat, en Guinness och ett glas vatten. Noterade en tjej i lämplig ålder vid bordet intill. Hon satt allena och skrev något, kanske något viktigt, kanske något jävla nonsens. Helt ensam var hon dock inte, hon hade en hund med sig. Den var lite på gränsen för vad som är en riktig hund och inte, men det lilla rufset bjäbbade sig inte utan tog situationen med ro, så den blev godkänd. Hon drack, precis som jag, en bägare med asfalt och hade på ett lite mesigt vis vatten att bryta av med.
Ensam.
En söndag.
Och med att något att skriva på för att inte se ensam och jävligt misslyckad ut.

Tankarna skenade genast iväg och det lätt löjliga ordet tvillingsjäl uppenbarade sig. Jag tänkte inga fula saker, som att jag ville ro in med min knappt sjödugliga eka i hennes kärleksvik där kanske stolta skepp tidigare fått hissa segel och sen sänka ankar. Det gjorde jag faktiskt inte. Jag tänkte mer att det skulle vara början på en vacker vänskap, som i den där filmen från när världen fortfarande var färglös.

Men det gjorde nog inte hon, för hon reste sig ganska omgående och gick vidare.

Så kan det gå.

Nu är klockan ungefär halv åtta och jag funderar på att gå till sängs för att drömma bort hjärnspöken efter ännu en dag där demoner visat sig. Men först ska jag äta ett äpple. Snövit åt också ett äpple en gång för länge sedan. Efter det fick hon sova hur länge som helst och fick dessutom en prins på köpet. Fan va bra hon hade det, Snövit, det bleka gamla fnasket.