Into the large air

Jag kunde inte somna igår, trots att jag var trött på det mesta inklusive mig själv. För det skulle börja tänkas på småsaker som glöms bort alternativt förträngs under dagtid och som gnager och stör där under dygnets mörka timmar. Som att man borde maila försäkringsbolaget, vilket skulle ha gjorts för ungefär elva månader sedan. Men det är sån där skit som aldrig blir av. Varför vet jag inte riktigt.

Så jag läste lite noveller av en avliden snuskgubbe (och då menar jag inte Ulf Lundell, det fanskapet lever väl fortfarande) för att komma på andra tankar. Läste i fem minuter. Försökte sova i tio. Läste återigen i fem, för att sedan ge min kropp och själ till John Blund igen, men den idioten var upptagen med annat. Och så där höll det på fram till 03.30 ungefär.

Då började jag tänka på viktiga saker. Som kvinnobröst. Och händerna var på täcket så det var inte tal om någon ensamtango. Jag funderade på varför bröst plötsligt blir så intressanta att ta på när behån åker av, men när tröjan/blusen/linnet/vafansomhelst fortfarande är på. Man blir direkt som en sötsugen tjockis som åtrår en konfektyrskål och det ska börja fingras direkt. Det är något mytiskt med det där. När tröjan/blusen/linnet/vafansomhelst sedan åker av så bryts magin lite där och man undrar försiktigt om det inte är dags att strya av hela projektet. Men det får man sällan eftersom hondjuret har fått vittring och då är det sex eller blodutgjutelse som gäller.

Jag kom aldrig fram till någon vettig förklaring gällande det där. Inget som har med de där typerna till människor kan förstås på ett logiskt och rimligt sätt.

Sedan började jag tänka på luft. Det finns väldigt mycket luft i världen, det är sådant man lätt glömmer bort då och då. Ibland kan man bli behandlad som luft. Det är tråkigt. Ibland kan man själv behandla andra som luft trots att man absolut inte vill. Det är också tråkigt.

Angående luften så började jag tänka på vintern och hur ljud blir så påtagliga utomhus i en tyst miljö. Det måste bero på – och nu lyssnar ni jävligt noga här så att ni lär er något – att när det är kallt så fryser luftpartiklarna och står still. Partiklar kan kanske benämnas som materia, det vet jag inget om, det får ni fråga någon med glasögon om. Materia eller partiklar, det är nog samma skit det där i slutändan ändå. Hursomhelst, på vintern fryser partiklarna och kan därför inte röra sig som de annars gör vilket gör att ljudet får röra sig obehindrat genom luften och kan därför leva om som det vill.

Det kan jämföras med till exempel en tropisk regnskog, där är det väldigt varmt och fuktigt vilket gör att luftpartiklarna far omkring som Carolina Klüft på amfetamin som resulterar i att partiklarna bildar en massiv vägg och inga ljud hörs alls. Förutom någon kolibri då kanske och en svulten apjävel.

Alltså: Vinter, kyla, frusna partiklar = ljud hörs väldigt bra.

Den där banbrytande upptäckten gjorde mig väldigt uppspelt och jag låg länge och funderade på vilka priser jag skulle tänkas få och vad ett liv i berömmelse innebär. Jag somnade runt 05.00. Klockjäveln ringde 06.15. Sömnbristen har utmynnat i halsont och en näsa som inte är torr. Men det är lugnt, jag har ett Nobelpris att invänta. Titta på tv i december, där har ni mig.

Ps – Och nu är det säkert någon jävel med en trea i betyg i fysik från högstadiet som ska spela smart och komma med något genomtänkt argument som ”men om nu luften fryser, varför gör inte ljudet det?” för att försöka sätta mig på plats. Jo, därför att ljudet är snabbt som fan så det hinner inte frysa. Fattar du??? Idiot.