Love will come knocking

Såg en gammal bortamatch idag på betryggande avstånd. Hon var ganska snygg nu, ungefär som då, och det hade kanske varit fint att ses igen. Men jag brände helt klart mina chanser, det började med att jag vaknade där i dubbelsängen (jag tycker att en dubbelsäng i ett singelliv mest borde bidra till en känsla av ensamhet, men det verkar vara ganska vanligt) och hade lite svårt att lokalisera mig. Så jag tog ett ärevarv iklädd paradisskruden i lägenheten och tittade ut genom fönstren. Det gjorde mig dock inte klokare.
– Du Karin, vart är jag någonstans?
– Anna, jag heter Anna!
– Jaha, okej, jo men det är ett fint namn det med. Men återigen, vart är jag?
– Hur menar du?
– I vilken del av stan är vi?
– Men va fan, du är ju 100 meter från din egen lägenhet! Vad exakt är det som du inte förstår?

Gick tillbaks till sängen och hade en repris från natten i åtanke men det verkade inte aktuellt så istället för att bara gå hem började jag raljera över hennes kamrats längd och drog kopplingar mellan henne och den där kinesen i NBA. Det var inte alls populärt. Efter det gick jag hem och duschade bort skam och köttsaft och sov till mig lite förstånd. Efter det har vi inte hörts eller setts. Förutom idag då. Men hon gick åt ett håll och jag åt ett annat och lika bra var nog det.

Annars går det jävligt bra med kvinnorna just nu. Skulle nog vilja säga att jag är inne i ett riktigt flow.

Igår när jag satt i biblioteket kom det fram en lite äldre förmåga och började yra om filmen American Psycho. Det var ett jävla babbel där en sväng så jag var tvungen att avbryta.
– Okej, men det du alltså vill veta är om jag vet vad författaren till boken American Psycho heter?
– Ja precis, jag måste få veta vad han heter, jag behöver det till en kurs.
– Det är Bret Easton Ellis som skrivit boken.

Och hon blev fan helt till sig, som om jag berättat för henne om meningen med livet. Nu kan man ju tycka att hon borde kunnat söka till sig informationen själv med det här internet istället och därför var dum i huvudet. Men det bortser jag ifrån. Det var ett framsteg.

Idag kom det fram en blond liten sak med höga stövlar, det är tydligen populärt just nu, och bad om att få låna tändaren. Och ja, det fick hon. Och sen var det kanske inte så mycket mer med det. Men ändå. Ytterligare ett framsteg.

Fan, fortsätter det såhär så kan jag nog få en kram innan jul.

Nu ska jag betala räkningar. 

Hej då. Klapp och godnatt.