Om ni vill läsa om lite jobbfunderingar så klickar ni här.
Otacksamma jävlar, det är vad ni är.
Nu vet jag hur en gammal fotbollstränare kände sig när han skällde ut oss i omklädningsrummet efter en medioker insats och med gråten i halsen skrek att han la ner tid och tog ledigt från jobbet och var så oerhört jävla besviken och att vi var ett gäng bortkomna idioter.
Där satt man elva år gammal på bänken och tittade ner i golvet och var livrädd. Inte för att gubbfan var skogstokig och labil, utan för att det hade varit kladdigt i pyjamasbyxorna när man vaknat på morgonen och man var helt övertygad om att det var onormalt och livsfarligt.
Nåväl, nu åker jag ut på landet och aktar mig för dårskap och hor. Ni får väl ha det så jävla bra.
4 kommentarer:
Själv satt jag på fotbollsbänken när jag var sisådär 17 år och funderade på de där kletiga kalsongerna. Men då hade mina skäggiga vänner redan berättat vad det handlade om. Så jag avundas dig inte. Det måste varit en svår tid, min stackars vän!
Bara att snyta sig i näven och byta kalsonger. Sissy.
Hoppas inga ormar, elaka grannar eller skogsrån har tagit dig. Jag hade nog saknat dig. Lite.
Du har smittat mig din jävla snorunge.
Jag
har
inte
tid.
Love: Tack för medlidandet, det har aldrig varit lätt.
Wettex: Du hade saknat mig jävligt mycket, du har bara svårt att erkänna det.
Mona: Käften gamla jävla nucka! Nästa helg ska jag smitta dig på riktigt, då kan du gnälla.
Och du har väl fan all tid i världen. Jag däremot ...
Skicka en kommentar