The becoming

Idag kan man på dn.se läsa en fråga till Magdalena Ribbing som är nån slags folkvettsexpert, vilket verkar vara lite småborgerligt men ändå. Frågan lyder på ett ungefär om typen som undrar ska släppa före kvinnor i busskön. Jag har inte läst svaret, det behövs inte eftersom jag sitter på det själv.

Käre okänd man
Du ska inte släppa före ett enda jävla fruntimmer i busskön såvida kvinnan inte är jävligt gammal eller har något slags handikapp eller i största allmänhet är rörelseförhindrad. Vissa undantag kan göras om det är en jävligt snygg tjej, men då måste du vara extremt säker på att få klappa mussla inom en snar framtid. Men det får man oftast ändå inte så det är ingen idé att göra sig till. Så, släpp sargen och sluta stå vid sidan av med mössan i hand som ett annat jävla fån och gör inte skillnad på kön. Agera istället för lite jävla effektivitet vid busspåstigandet, det tjänar alla på.

Mvh

Wayne Nilsson
Leg. Glad amatör

Nåväl.

Det har varit en lång dag, och det kommer bli en lång natt med fitthemtentan. Men kaffebryggaren är påslagen och cigaretterna finns och snuset är inom räckhåll och det nyinköpta amfetaminet ligger omsorgsfullt upplagt på en assiett på bordet. Okej, jag ljög om amfetaminet. Knark är farligt och så hamnar man i helvetet.

Nu ska det tvingas fram ord.

Men först ska jag ta reda på va fan det är som piper, det driver mig fan till vansinne. Det är som i The becoming med Nine Inch Nails.

”it won't give up, it wants me dead
goddamn this noise inside my head”

Det är väl nån labil grannjävel som obstinat ska installera nån elektronisk pryl men inte fattar hur. Jävla idiot. Hade jag inte varit så förbannat snäll och stressad hade fanskapet fått sig en omgång.

Hej då. Kyss mig i gryningen.