The times they are a-changin'

Okej, vi tar det ytterligare en gång, det verkar behövas när man hör samtal på offentliga platser. Sommartid innebär att du ska dra fram klockan en timma. Är din klocka ungefär fyra just nu så ska den alltså bli fem. Förstått? En del människor kommer ihåg detta genom att tänka på utemöbler. När det blir sommartid så ska utemöblerna plockas fram och när det blir vintertid så ställs de tillbaka i förrådet där de får stå och samla damm i några månader bland tummade vuxentidningar och konstiga verktyg som bygger den individuella välfärden och tryggar familjelivet och resterna av bersåbusken ligger fortfarande kvar i en sopsäck för det blev liksom aldrig av att den komposterades men det gör inget för äppelträdet kommer att bära frukt även den här sommaren och det är ju fantastiskt för det sticker nog lite i grannarnas ögon och de borde förresten inte låta katten springa löst i villaområdet för den kan ju faktiskt sprida sjukdomar och lillan blir rädd. Men det där är en mycket dum metod för att komma ihåg åt vilket håll klockan ska ställas. Och måste man blanda in utemöbler så borde man fan inte få ta del av tiden överhuvudtaget. Lite hårt kan tyckas men någonstans måste man dra en gräns. Varför vi använder oss av sommar- och vintertid behöver man inte veta egentligen. Man måste inte förstå allt hela tiden. Vissa saker bara är och det får man ta och acceptera. Saker är. Glöm inte det. Gud är. Kikki Danielsson är. Dörren som slogs igen är. Och den som gick kommer aldrig åter. Så är det. Nu ska jag längta efter vintertid igen. För då blir det mörkt fort och då syns man inte och syns man inte så behöver man inte göra sig till.