One day I will kill you pt.III

Imorgon är det dags för en salstentajävel. Det är inget jag finner speciellt tillfredsställande. Inte alls faktiskt. Min hjärna lyckas alltid per automatik bli blockerad så fort jag måste prestera något på riktigt. En mening tar ungefär fem minuter att skriva. Det finns däremot mycket utrymme till att rita småblommor i marginalen eller att fundera över hur glas uppfanns från första början och plita ner enkla ritningar över hur processen borde ha gått till. Förmodligen genom ett misstag. Det finns ingen naturlig koppling mellan väldigt varm sand och glas. Nej, det var nog någon jävel för många år sedan som hade tråkigt och kände för att bränna ner kusinbarnens sandslott och kakor och plötsligt blev det glas istället. Jodå, de där glasblåsarna i Småland har en misslyckad pyroman att tacka för sin ljusskygga verksamhet.

Men det är inte bara mina inre brister som ställer till det under en salstenta. Det finns många yttre faktorer som spelar in. Som till exempel det jävla frossandet som pågår bland folk. Ett par frukter och vatten kan jag gå med på. Absolut. Eller en chokladbit om det nu ska vara nödvändigt. Men att släpa med sig en halv livsmedelsbutik som vissa människor gör för några timmars skrivande är ofattbart. Och provocerande. - Snälla okända ekonom, eller vad du nu vill vara, det pågår inget krig utanför väggarna. Du kommer inte att bli inlåst och riskera att bli undernärd. Du kommer att komma ut levande och få åka hem till ditt skafferi igen. Försök inför nästa gång att äta en ordentlig frukost eller lunch så behöver du inte en tvåkilos sockerkaka, nio liter läsk och den där lilla griskultingen som du så omsorgsfullt gratinerat med ost från delikatessdisken och rosmarin och lönnsirap. Det luktar förstår du, och det stör mig en aning att se stekflottet rinna nedför din hals och höra ditt smaskande. Jag försöker komma på något vettigt att skriva här borta. Och rita olika saker. Vet du förresten hur en prästkrage ser ut?

En annan yttre faktor som distraherar mig är att jag ofta lyckas hamna bakom en tjej som har dragit upp stringtrosorna till skulderbladen. Det är inte distraherande i sexuell mening. Det är distraherande eftersom det är så oerhört fult och jag förstår inte varför en vuxen kvinna vill se ut som en fjortonåring med attitydproblem. Imorgon ska jag ta med böcker och bygga upp en mur så att jag slipper se eländet. Och om någon av de pensionerade tentavakterna har några invändningar mot att jag har tillgång till kurslitteratur så kommer jag att hota honom och förklara att jag gör precis som jag vill. Men då har jag väl sådan otur att han är gammal mästare i judo eller någon annan mystisk skamgreppskonst så innan jag hunnit hota klart ligger jag på golvet med ett otrevligt gubbknä tryckt mot struphuvudet och sju fingrar inborrade i ögonhålorna och hela situationen känns ytterst obekväm och genant.

Nåväl, det blir som det blir. Jag skiter i vilket just nu.
God natt och allt sånt där som man säger för att verka trevlig.