Will the summer make good for all of our sins?

Nu är det sommar. Det är roligt ungefär till midsommar. Men det vet ni ju.

Vet ni hur många nakna tjejer det finns på internet förresten? Kanske inte, men det vet jag och det är jätte många*

* Alla ord som inleds med prefixet (Heter det prefix? Jag vet inte ens vad ett substantiv är på rak arm. Men ett verb sätter man att framför, det vet jag) jätte ska alltid särskrivas.

Nåväl.

Jag tänker ta sommarlov från den här sidan nu. Det behöver man ibland. Man måste få hitta sig själv och göra en inre resa. Eller bara gå på toaletten.

Kanske har jag sommarlov i två timmar, tre dagar, fyra veckor, fem månader eller hundra år.

Törnrosa hade sommarlov i hundra år hon. Fan va bra hon hade det egentligen, borde tacka den där onda feen för mycket. Bara ligga och löka i hundra år, bli väckt av en prinsjävel genom ett snabbt fittgrepp till upptrissade bostadspriser och sälja av tornhelvetet och flytta till Monaco och äta lobster och gå på casino och åka snabb röd bil och leva lyckligt i alla sina dagar och snipp snapp snut så var monarkin ett vackert slut.

Under sommarlovet kan ni hitta mig på Twitter, klubben för inbördes beundran där man bara behöver häva ur sig lite skit och sen är det lördag hela veckan. En jävla idioti det där också.

Hej då på ett tag.

Life without a net

Jag blev less idag. Därför sadlade jag om och blev serietecknare. Det är jävligt lätt, går på fem minuter och sen är det bara att luta sig bakåt på pallen och skicka saltade fakturor till debattsidorna på DN, NY Times och Le Monde.

Tada!

Eftersom det här är en användarvänlig blogg tänker jag nu förklara för er som kanske inte ser så bra vad min teckning föreställer.

Två personer befinner sig på konferens (vilket inte kanske även för människor som inte behöver glasögon är överdrivet uppenbart). Personen till vänster frågar personen till höger vad den gör. Nätvärkar svarar personen till höger som har ett nät över sig.

Nätvärk med ä svarar alltså personen eftersom det här kravet på ett ständigt nätverkande börjar göra ont, det gör så ont att handen på personen i nätet har börjat blöda. Det bara sprutar.

För det är ju så, man ska gå runt och socialisera och mingla och knyta kontakter och berätta att man jobbar med ekonomi på ABB för nån jävla IT-tekniker från Volvo och sedan kommer nåt fån från Vero Moda som undrar vad man tyckt om konferensen och man mumlar jo bra och då frågar dumfan VAD det var som var bra och då vill man bara sopa till människan men istället ska det addas på Facebook i realtid som ett bevis på att allt går bra i livet och något att visa för framtida arbetsgivare.

Svunnen är den tid då man fick stå för sig själv på en kursgård och häva i sig nio öl och lite gin och lyssna på sin egen musik i hörlurar och på sin höjd nätverka genom att bli upphånglad i brygga av någon från det egna lönekontoret i korridoren.

Så är det. Jag ser själv mina teckningar som bitande svidande samhällskritik samtidigt som det är ett nyanserat inslag i kulturdebatten.

To Germany with love

Om ungefär precis en månad, exakt 30 dagar fast ändå inte, åker jag till Tyskland på semester. Avundsjuka människor i min närhet säger – Jaha, men va roligt, där har du ju aldrig varit tidigare.

Nu är det faktiskt så att jag ska till Bayern och där har jag bara varit en gång förut och då var jag lite för glad i hatten.

Så nu åker jag dit för att göra rätt för mig. Jag ska vandra omkring med min kappsäck och mina dikter som innehåller stor poesi och söka jobb från dag till dag och trampa mitt eget vin och så.

Nu ljög jag ganska mycket. Jag har inga dikter, förutom den om kuken och fittan som spela boll där kuken vann med elva mot noll förstås, men det är väl mer en ramsa och dessutom är den inte min.

Söka jobb ska jag inte göra eftersom jag faktiskt har semester. Och utöver att jag har semester misstänker jag även att jag har begynnande fotsvamp och då är det nog ingen vidare god idé att trampa sitt eget vin.

Ingen kappsäck har jag heller. Jag har bara mig själv så därför tar jag bara med mig själv helt enkelt. Jävligt lätt och smidigt.

Jag börjar i Nürnberg. Där finns det tydligen över 3000 företag som är av hantverkskaraktär. Det skiter jag ungefär ganska fullständigt i. Det som känns mer intressant är ju stadens historik med rättegångarna efter WW2. Och att det finns en korv som heter Nürnberger som ska vara något extra.

En julmarknad som jag inte hinner stanna på.

Efter det åker jag till Bamberg. Där bor det ungefär 70 000 olika människor, och på det finns det åtta bryggerier. Rauchbier är byns specialitet, rököl alltså. Enligt Fasching smakar rauchbier skit, men har man Pripps Blå 7,2% som favorit blir det kanske så. En del av Bamberg finns med på UNESCO:s världsarvslista. Det är roligt för Bamberg.

Ett jättegammalt rathaus i Bamberg.

Sedan åker jag till Würzburg och där vet jag inte hur många som bor men det gör inte så mycket. Jag vet däremot att det pågår en volksfest (låter mycket bättre än en svensk folkfest med Arvingarna på scen det) som avslutas dagen jag anländer. Inte för att vara alltför självgod, men det känns lite som att jag kommer dit och headlajnar den där jämrans volksfesten. Alla kommer att jubla.

Det finns inga bilder på Würzburg.

Avslutningsvis åker jag till München. Där har jag varit förr och det är där som jag alltså bör göra rätt för mig. Jag vet inte hur, men det kanske jag kommer på.

Tre fryntliga tyskor.

Nu orkar jag inte skriva mer. Hej då.

All cats are grey

När jag befinner mig i trånga (inte trängda) situationer, som att stå på en packad tunnelbanevagn eller en krog med massa löst folk som ska se ett meningslöst coverband, då brukar jag nynna på låten nedan samtidigt som jag andas och tittar mot skyn eller taket.

Varför vet jag inte riktigt, kanske mest för att jag är så himla härlig och speciell, och det var först igår som jag fick reda på att det är Memory ur Cats (musikalen, inte glädjetidningen) som jag gnolat på i många år.

Jag såg visserligen Cats i Laaandöööön på 90-talet, men det borde inte vara därför som den bor i mitt huvud. Kanske ska ringa TV4 Plus så att de kan skicka hit ett medium eller den svettige kockjäveln för att undersöka saken.

Men ändå inte ty jag hatar TV4 av hela mitt hjärta.

Kvinnan som sjunger är för mig okänd, säkerligen känd i musikalsammanhang, men jag skulle kunna klappa henne på bakstjärten utan att behöva tänka till två gånger.

Det var dagens självhjälpstips. Nu ska jag fortsätta vara bakfull och en allmänt jävla dålig människa. Skit ska skit ha, glöm inte det. Kuken.

Party like the amish

Veckans djur: ekoxe

Kallas för lucanus cervus på finspråk och för eghjort på fulspråk, det vill säga danska. En ekoxe är en skalbagge och sorten är Europas största inom genren.

Åhå! en fanfar för det. Och lite trummor förstås – på tisdag på torsdag på tisdag på torsdag på tisdag på torsdag på tisdag på torsdag.

Ekoxen är mycket robust i sin kroppsbyggnad och mörkbrun i skalet. Hanen kan bli upp till nio centimeter lång medan honan inte mäktar med mer än hälften. Hanen har dessutom stora käkar, i Danmark kanske den kallas ”den lille elefant for sine store kæber”. Men det är oklart.

Det tar fem år för en larv att bli en ekoxe. Från midsommar och framåt är den just en ekoxe. Sedan dör den. Det är lite som när amishkidsen är ute på sin rumspringa.

Live fast, die young så att säga.

Men när ekoxen lever så äter den mest sav från gamla ekar. Och så vill den knulla förstås, det vill nog amishungdomarna på rumspringa också. Hanen använder sina käkar för att slåss med en annan hane, den som vinner visar upp sig för honan och får kliva på.

Ganska omodernt egentligen, lite för mycket Bulten i Bo-beteende när han druckit annat än sockerdricka på auktion i Mariannelund eller Lönneberga eller vart det nu var.

Ekoxpojkarna borde lära sig att mjuka värden är på tapeten 2011 och att man måste kunna prata känslor utan att först sopa i sig sex snabba stora stark på den mindre fashionabla kvarterskrogen där doften av sorg och misslyckande direkt omsluter ens kropp efter två steg in.

Samtidigt borde ekoxflickorna veta bättre än att uppmuntra till ett våldsamt beteende.

Men amishungdomarna slåss nog också, med grepar och hattar och LSD.

Ekoxen är Blekinges landskapsdjur. Blekinge har inte åstadkommit så himla mycket förutom att en sovjetisk ubåt var där och nosade på 80-talet. Eller om det var en stor minkjävel kanske. Dessutom är väl invånarna i Karlskrona duktiga på att rösta på sd. Nej, det finns nog fan inte många rätt med Blekinge egentligen, förutom ekoxen då.

Grattis Ekis till Veckans djur. Du har lite att jobba med, men det har vi alla. Kram.

Don't fight it, feel it

Jag är misslynt. Vad det beror på stannar mellan mig och Gud. Helst skulle jag inte vilja blanda in Gud överhuvudtaget men hen är ju påstridig som en jävla igel och ska alltid lägga sig i.

Jag brukar för övrigt dela in människor i två kategorier. De som har en sten i skon, stannar upp och skakar ut den och fortsätter. Och de som har en sten i skon, fortsätter att gå utan att göra något åt det och surar istället över att det gör jävligt ont.

Själv tillhör jag den sistnämnda kategorin. Det försökte jag göra något åt förut, I want change Mr. Obama, genom att muntra upp mig själv med den där leken där man byter ut ett ord i en filmtitel till något fult. Till exempel Ett päron till fitta firar jul.

Eftersom jag har fyllt 30 och därför mognat använde jag inga fula ord, det är så barnsligt, utan körde med mitt namn istället. Men då kom jag bara på en film. Att muttra Sällskapswayne i tio minuter var inte så himla roligt egentligen.

Så, vad har vi lärt oss av detta då? Jo att man inte ska försöka så jävla mycket. Typ.

Nu måste jag jobba. Mycket att göra och litet att tjäna, ack ve, ack ve. Men först lyssnar vi på Allan igen.

Kick out the jams

Jag är i Göteborg. Solen skiner. Annars brukar det mest regna här men nu när jag är på besök så är det bara solsken och strålning för hela slanten förstås.

Ni som inte känner till Göteborg så väl får leta reda på information själva. Men de är givmilda här och vill ofta dela med sig av saker. De inleder alltid samtal med Vill du.

Två exempel från verkligheten.
- Vill du köpa en tröja med Adolf Hitler på?
- Eh, nej tack, det blir bra utan.
- Jävla idiot!

Vid annat tillfälle.
- Vill du ha spark i ansiktet eller?
- Nej.
- *ohörbart mutter*

Nu är det snart slut på internet här, det finns bara 40 minuter om dagen som alla i hela Göteborg ska dela på.

Jag ska fiska krabbor snart. Krabb, krabb! Hej då.

Fuck it

Fan vad jag tycker illa om MacBook Pro. Och fan vad jag tycker illa om Mac-fantaster överlag. Mac, detta vedervärdiga opium för folket, är lösningen på alla världens problem. Det är likadant med idioterna som dyrkar sociala medier. Och frihandelsnötter. - Låt folk handla under orättvisa förhållanden, va fan, de utsatta kan väl blogga eller twittra om det, allt blir fint bara jag får trycka röven full med iPads tullfritt.

Jag tycker illa om SJ också. Och borgare, och särskilt då sinnesmässigt vanskapta kristdemokrater. Fast moderater, folkpartister och mauditer kan kvitta också. Mineralvatten som inte smakar naturellt kan fara åt helvete det med. Och Takida, Volbeat och Hammerfall också.

Åh fy fan, sa han som drack bläck.

Egentligen skulle jag kunna spendera resten av kvällen och natten åt att lista olika saker jag ogillar. Men då skulle jag säkert ändå glömma något och då skulle jag bli en aning grinig.

Imorse låg det dessutom en nyckeljävel utanför min dörr. Inte min. Men det lutherska jävla arvet med att man ska arbeta hårt och sköta sig gör ju att jag inte bara kunde fanskapet ligga. Därför har jag nu en nyckel i min ägo som jag måste göra något vettigt med.

Jag har knackat på hos grannfan, men den vägrar öppna. Får väl sätta upp en lapp eller lämna in den hos polisen. Vi får se.

Så länge när jag denna nyckel till hittebarn ytterst styvmoderligt vid min barm.

Och just det, jag är på dåligt humör. Nu måste jag packa saker i en ful liten väska, det blir en jävla upplevelse det också.

30 seconds over Tokyo

Jaha, här ligger jag i sängen med omotiverat morgonstånd och fyller år. Det är inte så himla spännande egentligen. Dessutom blev jag officiellt vuxen redan förra veckan när jag tog ton mot en ungdom som våldförde sig på en läskautomat i tunnelbanan. Ge fan i det där, sa jag och blängde myndigt. Så sa jag.

Idag önskar jag mig mest att Siouxsie Sioux hoppar upp barbröstad ur en tårta och skriker att hon älskar mig. Men så blir det mest sannolikt inte, därför åker jag till jobbet och försöker inbilla mig själv och andra att jag förstår något av det vi gör. Hej då!

Mr. Wayne

Jag hade tänkt att kanske skriva något vettigt idag, kanske berätta om självhjälpskurserna som jag tänker starta. Men nu blir det inte så för jag trött och en aning bakfull efter helgen i allmänhet och gårdagens konsert med Pierced Arrows på Strand i synnerhet.

Så istället lyssnar vi bara på en låt som handlar om mig, Mr. Wayne. Jag måste duscha också, fy fan vad det är mycket nu.

Ain't got no ...

Jag blir 30 år gammal på måndag. Jag har ingen fru. Jag har ingen man. Jag har inga barn som jag känner till eller betalar underhåll för.

Jag har däremot 81 skivor med The Cramps. 30 skivor med Nick Cave and the bad seeds, 18 skivor med The Cure och 17 skivor med Danzig. Depeche Mode 17, Sisters of Mercy 17, Skinny Puppy 13, Einstürzende Neubauten 12 och Alien Sex Fiend 11.

Det är inte så himla mycket egentligen, men det är det jag har på topp tio.

Det är dock inget vi pratar om på fikarasterna, mina skivor. För jag har ingen fru eller man och inga barn som jag känner till eller betalar underhåll för. Godnatt.

Under my thumb

Okej, det är vår hos Lawrence av Arabien och den helt värdelösa ön Island ska återigen visa sig på styva linan och fotbollsmatchen mellan Malmö och Helsingborg fick avbrytas för att en ung man var styv i korken.

Bodström har skrivit en bok också och miljönissarna har fått nya språkrör som provat dödsknark.

Men skit i alla triviala aktualiteter nu ty vi har viktigare saker att reda ut. Hur slutade det egentligen för Tummelisa, also known as 1800-talets Natascha Kampusch?

Hon sov ju i ett valnötsskal, på HC Andersens tid fjantade inte folk runt med nötallergi hit och dit, och blev en natt bortrövad av paddan. Paddtanten ville att den lilla, lilla Tummelisa skulle gifta sig med hennes son.

Det där klarade Tummelisa sig undan men blev istället inspärrad hos en skalbagge. Något som kanske var ännu värre än hos paddan, det vet inte jag och jag är inte i position att ta ställning heller så jag lägger egentligen ingen värdering i det hela.

Hon har tur och klarar sig från skalbaggen och blir istället kompis med en mus. Dock vill musjäveln gifta bort Tummelisa med sin granne, en mullvad.

Men där tar tar min information slut.
Vad händer sedan?
Hur går det för den lilla stackaren?
Äktar hon mullis?

Och nu ska vi inte hetsa upp oss över att Tummelisa bara är ett barn och att ett sådant minsann inte borde gifta sig och verkligen inte med ett djur för det är osunt och säkert olagligt.
Det är bara en saga, slappna av nu. Hjälp till istället.

Nirvana

Efter en hård och lång dag på kontorsbruket är jag trött. Samtidigt lider min själ och plånbok av armod, jag måste ransonera mina snuspåsar till onsdag. Gud, jag har det så jävligt så ofta egentligen när jag tänker efter.

Nåväl, vi kör på en repris till. Tom Waits läser Challe Bukowski. Passar fint som godnattsaga.

Imorgon kanske vi skriver något nytt, fräscht, spännande och alldeles underbart. Men troligtvis inte, beror helt på humör. Don't try!

All murder, all guts

Va fan, det är i stort sett sommar nu. Och den ska vi ta vara på för efter midsommar börjar vi bara längta till hösten. Jag är som tv under sommaren och sänder mest repriser ty jag har så jävla mycket annat att göra. Det är böcker som ska läsas och kval som ska lidas och så vidare.

Därför får ni läsa förra sommarens deckare i svenskt kustlandskap med succén som uteblev. Perfekt att printa ut och ge bort till någon i Mors dag-present. Eller så gör ni något vettigt istället. Hej jävla kukdå.

Teil eins.
Teil zwei.
Teil drei.
Teil vier.
Teil fünf.
Teil sechs.

Asleep

Kortfattad recension av gårdagens Pere Ubu-konsert: Jävligt bra.

Eftersom det var så bra har jag varit trött och bakdrucken idag. Men hade konserten varit jävligt dålig skulle jag säkert vara trött och bakdrucken ändå, av någon märklig anledning blir det oftast så.

Imorgon ska jag leka med Fanta. Om jag räknat rätt, vilket knappast är helt säkert då jag fick spendera fyra terminer av min gymnasietid i en särmattegrupp (med ett snyggt IG i slutbetyg som följd trots det), bör det lilla flickebarnet fylla elva dagar nästa dygn.

Det är inte bara i matte som jag har stora kunskapsluckor utan även i barnkunskap. Men mitt sunda förnuft säger att man förmodligen kan börja ställa lite krav på en elvadagars.

Smekmånaden är över och nu är det dags för brottning, kojbyggen under köksbordet och hårda fotbollsskott på vardagsrumsgolvet. Vill hon inte vara med tänker jag uppmana hennes föräldrar att reklamera.

Men det är imorgon det.

Nu tar vi och lägger mig tycker jag.

Shake the disease

Nu tycker jag att ni hjälper till att bidra till Faschings insamling till Cancerfonden.

Att använda ordet till tre gånger i en mening, det är jag duktig på. Nu tycker jag att ni ska försöka vara lite duktiga och faktiskt klicka på länkjäveln, för det är ni bedrövligt dåliga på annars.

Den där förbannade kräftan är en otäck typ som har förstört väldigt mycket för väldigt många, så skänk en slant för fan.

För övrigt har jag sprungit. Eller lunkat, det är nog en beskrivning som är mer realistisk. Det var tänkt att jag skulle vara ute i en halvtimme. Men jag lunkade liksom lite fel så jag fick ströva omkring i tre halvtimmar istället.

Jag hade inte mina snabba shorts på mig utan ett par mindre snabba byxor. Men jag hade mina snabba strumpor och mina snabba skor. Fast jag vet inte om det gick så mycket snabbare för det.

Och sen kom regnet och åskan och mascaran rann och min näsa fylldes med snor. Jag skulle snyta mig så där som idrottsmän gör, bara trycker med fingret mot näsvingen och fräser till – träffar bulls eye på 25 meters avstånd. Lite coolt ändå.

Jag misslyckades radikalt, snor i ansiktet och över vänstra ögat. Kände mig som en aktris i en lågbudgetaktig bukkakefilm.

Efter det kom paddinvasionen, stora som hundvalpar, paddor överallt. Så här kändes det nog i Andra Mosebok, tänkte jag. Sedan lunkade jag hem med frusen och stukad kropp.

Nu har jag ont i ena benet.

Men imorgon ska jag till Strand och titta på Pere Ubu och dricka öl som kompensation för dagens självspäkning.

Love letters (straight from your heart)

Jag fick ett mail idag, med ämnesraden: Jag gillar din blogg :-)

”Hej Wayne,

Jag gillar er blog http://waynenilsson.blogspot.com/ :-) och undrar om ni skulle kunna tänka er publicera en artikel skriven av Expedia.se som har en länk till deras hotellboknings sajt?

Jag heter Marie och jobbar och bor i England som online forskare och en av våra klienter är Expedia.se. Mitt jobb är att kontakta sidor på nätet och se om någon skulle vara intresserad av att publicera en av expedias artiklar.

Maila mig om ni skulle kunna tänka er att göra det så skickar jag en artikel till er.

Mvh Marie Sjöström”

Mein gott, jag är stolt som en hönjävel i en tuppgård. Marie skriver ”er” till mig, inte ens Hasse Majestät blir niad längre av något jävla sportvåp från Växjö!

Hon jobbar som forskare också, det här är alltså ingen liten dumskalle som fick sitta på ungdomsanstalt i tonåren inte.

Marie forskar om viktiga saker och då kontaktar hon sidor på nätet. Det här med saker som är online är häftigt, virtuellt och coolt. Hon bor i England också!

Jag vet att det här är helt fel, att skena iväg känslo- och tankemässigt efter så här knapp kontakt, men tänk om jag får;
- knülla med Marie på en fäll av rävskinn på helgerna när hon inte har huvudvärk
- flytta till England och gå till püben och dricka pints med Seth från Emmerdale varje dag
- åka till en massa hotell överallt eftersom Marie är forskare och känner folk som bokar saker.

Det går bra nu. Hej då.

Ps - Hon är nog storsint och förstår dragningen till Siouxsie Sioux också, jävla fin tjej den där Marie.

Badass bug

Veckans djur: nyckelpiga

Heter coccinellidae på vuxenspråk och tillhör familjen skalbaggar.

Nyckelpigan har ett spännande utseende med prickar på täckvingarna och färgerna varierar oftast på den logiska färgskalan från svart till brunt. För att vara en skalbagge är nyckelpigan relativt liten, mellan en och tio millimeter. Det är egentligen ganska jävligt litet det, en millimeter är som bekant sju tusendelar av två meter.

Nyckelpigan har korta ben och antenner, att ha antenner känns futuristiskt.

Den lägger ägg, till skillnad från exempelvis delfinen som föder riktiga barn direkt. Livnär sig gör den på löss av olika slag, - Mmm, va gott, säger nyckelpigan när den får trycka i sig några blad- och sköldlöss. Den är så bra på att äta löss att den används inom biologisk bekämpning.

För att skydda sig mot rovinsekter och fåglar skjuter nyckelpigan ut en gul, giftig och besk vätska från benen, men det hjälper sällan så mycket egentligen.

Nyckelpigans etymologiska ursprung kan komma från ett tjänstehjon i Småland på 1600-talet som gick runt och skrek om att om någon skulle få bränna på henne bakom höskullen så krävdes även att nyckeln till hennes hjärta fanns. Därför kallades hon Nyckelpigan i folkmun och det surades lite över att den där nyckeln aldrig hittades.

Sedan kom nån jävla smartskalle till dräng på att det bara behövdes lite sprit för att hon skulle släppa till.

(Kopplingen mellan pigan och skalbaggen som nu kallas nyckelpigan är inte helt glasklar, men det kan ha varit så.)

Nåväl, anledningen till att nyckelpigan blir Veckans djur är att den har sysslat med ett gediget pr-arbete. Istället för att bli avfärdad som en vanlig jävla skalbagge har nyckelpigan byggt upp en mycket positiv aura av söthet omkring sig.

Och istället för att krypa runt bland andra djurs avföring som vanliga skalbaggar har nyckelpigan lyckats positionera sig på förskolor och andra institutioner. Den associeras med vackra sommarängar där barnen med blommor i håret dumspringer omkring.

Bra jobbat nycklo! Grattis.

Nyckelpiga från Tjernobyl.

My wife, my bitch, my girl

Mitt hälsotillstånd är försämrat och jag är mycket svag. Jag är manligt förkyld och orkar givetvis därför inte skriva något. Den stora romantikern Kemimannen tipsade dock om en mycket stark låttext av Gyllene Tider. Smälter du inte av det här, ja då har du aldrig älskat.

Min tjej och jag
har råkat ut för ett problem
Hon blir kallad kriminell
jag blir kallad bohem

För min tjej och jag
har ett eget språk
min tjej och jag
har eget språk

Min tjej och jag
är inte alls ute efter bråk
Vi är två helt normala
i vår verbala epok

Min tjej och jag
har eget språk
Min tjej och jag
har eget språk...

Ba Ba Ba Ba Ba
Hon säger: Na Na Na Na!
Jag svarar: Vå Vå Vå!
Våra diskussioner
blir komplicerade ibland...
Ba Ba Ba Ba Ba
Hon säger: Wah Wah Wah Wah!
Jag svarar: Tä Tä Tä!
Tänk det finns miljoner
som inte förstår varann...
I vårt land

Min tjej och jag
har råkat ut för ett problem
Alla människor snackar
skriker glåpord
som "extrem"

För min tjej och jag
har eget språk...
min tjej and jag
har eget språk...

Phone: Ba Ba Ba Ba Ba
Na Na Na Doo Doo Wop?
Wah Wah Wah Wah!
Tä Tä Tä Tä?
Do wah diddy diddy!!!

Ba Ba Ba Ba Ba
Hon säger: Na Na Na Na!
Doo Doo Wop! Doo Doo Wop!
Åh diddy diddy!
när vi älskar med varann...
Ba Ba Ba Ba Ba
Hon säger: Wah Wah Wah Wah!
Jag svarar: Tä Tä Tä!
Tänk att det finns miljoner
som inte förstår varann...

Lot's of free shoes but nowhere to run

Att gå runt i affärer som säljer annat än sprit, korv och vinylskivor är på ett ungefär som att bli inlåst i ett litet rum med Carolina Klüft på tjack – alltså jävligt jobbigt.

Idag köpte jag löparskor (jo, jag har nån slags vision om att jag ska vara duktig och springa och äta groddar och sluta titta på gymnastikfilm). Att köpa löparskor är ett jävla gissel, man måste svara på svåra frågor som vilket märke man gillar mest och om man är helt jävla dum i fötterna.

Kan man inte svara med pondus på frågorna blir man beordrad att ställa sig på ett löpband för att den där klämkäcke butikssäljaren på 19 år ska få stå och peka på en skärm och förklara hur man sätter ned fötterna.

För en människa som inte är överdrivet kåt på uppmärksamhet är det inget tivoli att ställa sig på ett jävla löpband inne i en butik. Folk står och glor med händerna i sidorna och byxorna i armhålorna och det ska fotas och fan och hans skrevande moster. I alla fall känns det så.

Jag sprang på det där bandet och jag tittade hela tiden på mina fötter för att inte tappa balansen och How to disappear completely med Radiohead spelades upp i mitt huvud i ett tappert försök att stänga ute omvärldens hånfulla blickar och luciferiska skratt.

Jag sprang och jag sprang och jag sprang och jag sprang i säkert en halv minut. Sedan räckte det tydligen. Mitt huvud höjdes för att möta pöbeln som samlats. Som inte fanns.

Sedan pekade säljaren på några skor som skulle vara bra för mitt ”normala problem”. Jag tänkte påpeka för den jäveln att jag minsann inte har några som helst problem i världen, men det lät jag bero.

Istället bestämde jag genast att de där skorna blir säkert utmärkta för att bara få komma ut från det där som vi ateister kallar helvetet på jorden.

Jag torkade svetten ur pannan, betalade, dumglodde med glansiga ögon på tjejen i kassan och gick ut.

Sedan kom jag på hur jävla tråkigt det är att springa. Efter det blev jag sjuk. Nu ska jag sova, om jag lyckas slå upp ögonen imorgon förtjänar jag ett bragdguld eller nio stora öl. Hej då.

Fear no darkness, promised child

Jag blev semifarbror idag, att jag bara är semi beror väl mest på att det inte finns några blodsband inblandade men jag resonerar som så att det är bättre att det lilla kärleksbarnet har en halv farbror än ingen alls.

Det blev en flicka, en väldigt fin sådan, säkert mycket finare än alla andras barn, och det är ju bra för då kan jag få kalla henne Fanta utan att det blir något jidder om ”otydliga könsroller” eller nåt. Det där namnet har suttit fast i döskallen sedan jag och Soda satt i Berlin 2007 och gafflade om det på tungfyllan.

Eftersom jag är en sån fin människa blev jag inbjuden till Södersjukhuset för att titta på Fanta. Det var roligt, mest för att jag fick en exklusiv förhandsvisning innan alla andra utomstående.

Förhandsvisningen var förmodligen mycket bättre än de där filmpremiärerna där man får stå och gnida sig mot Jussi Tola från Rederiet på en solkig och besudlad heltäckningsmatta innan Göta Kanal 4 börjar som jag ändå aldrig blir bjuden på.

Eftersom jag var nykter höll jag naturligtvis inte i henne, det får bli om några veckor efter två öl så att jag är följsam i kroppen. Men jag petade på det lilla livet. Väldigt små händer, såg precis ut som riktiga händer fast mycket mindre. Och så väldigt lena också!

Nu vet jag att det är fult att lägga skuld på oskyldiga barn men man kan ju inte beskylla jäntungen för att ha utfört ett hederligt dagsverke i hela sitt liv med de där händerna.

Men det hinner vi med, Fanta och farbror Wayne, gå i skogen och leta djur och göra dagsverken och äta korv med bröd och dricka mjölk och få starka ben och lyssna på vinylskivor och akta oss för Karius och Baktus och allt annat man gör, det ska vi göra.

Karma police

Titta vilka fina födelsedagspresenter Lindajävel har fått av mig! Jag delar ut pengar till hemlösa, jag skickar saker postledes till folk kors och tvärs, jag tar emot samtal från vänner som vill spy galla över praktikanter, skabbkärringar och borgare.

Gud, jag är en väldigt fin människa egentligen. Jag må vara en högst medioker älskare, men jag kan vara en god kamrat. Ibland.

Nu har jag inte tid att med drömsk blick sitta och glorifiera mig själv längre ty jag ska på fopoll med Soda. Ha en cool lördag.

Ps – Ni får den här låten så att det inte blir en massa groll och jag får misslynta mail.

Swing the big eyed rabbit

Veckans djur: kanin

Heter något konstigt på latin och kaninchen på tyska. Den ingår i harfamiljen och bär oftast päls och har fyra ben och långa öron. Men precis som det finns avvikande människor med till exempel glasögon finns det säkert kaniner med korta öron också.

Vilda kaniner lever ofta i små hålrum i marken som de dekorerar med löv och gräs. Kaninbarnen får egna rum, i alla fall i det gamla Folkhemssverige, som inreds med päls från mamman så att de ska bli kompis med henne.

Vad som händer med pappa kanins päls är oklart, men mamma kanin har säkert sina misstankar och kanske konfronterar hon ibland. Jävla karlslok, skriker nog mamma kanin då.

De vilda kaninerna lever i kolonier och är aktiva på natten. Så det så.

Det är även populärt att tämja kaniner och ha dem som tamdjur. Populära namn är då Stampe eller Playboy. De lever vanligtvis mellan sju och nio år. MEN, håll i er nu - ”Kaniner som tas om hand på rätt sätt blir äldre än kaniner som får felaktig skötsel”. Nobelpriset till Wikipedia!

Att låta sin kanin tävla i att hoppa över hinder är ganska vanligt, kaninhoppning kallas det. Kaninhoppning är nog en bra hobby för barn. För barn ja, precis. Människor som är över 15 år och sysselsätter sig med detta är förmodligen en fara för sig själva och andra.

Forskning har tydligen visat att kaniner och andra små gnagare har en bra inverkan på våldsamma och stökiga barn och ungdomar, de unga lär sig att ta ansvar och så vidare. Används på ungdomshem och liknande.

Så istället för att dra runt i centrum med thinnertrasan över näsan och dricka burkar med mellanöl och sparka ner gamla jävla kärringar får kidsen på glid mata Stampe med en morot och pellets. Slutet gott, allting gott.

Grattis kaninen till Veckans djur! Du får utmärkelsen för att du bidrar stort till samhället, det behövs fler som dig i borgarnas kyliga land.

I had too much to dream last night

För att läsa något vettigt tycker jag att du ska kolla in Faschings utmärkta sammanfattning av Korvafton2011 (och klicka på länken nu, var inte så himla mesig).

Trots gubbtjyvens bristande kunskaper om Österrike-Ungern är det absolut aktuellt med en vinpromenad härnäst, det är bra med lite vallning ibland.

Den gångna natten kan sammanfattas med att jag somnade för sent och vaknade för tidigt. Någonstans i mörkret var jag på en fest där även Roland Cedermark befann sig.

Han skulle givetvis börja stila direkt med sitt dragspel och slänga med håret. De där musikanterna har alltid varit en vagel i ögat på oss talanglösa när de stjäl allt kjoltyg.

Tjejer blir tydligen lätta att lura så fort det kommer fram ett instrument. Att kunna spela ärlig luftsynth borde egentligen premieras mer.

Jag gick givetvis hem från festen, för stolt för tuppfäktning. Och då vaknade jag.

Tjejtjuven Cedermark på en båt.

Kan för övrigt meddela att jag för andra morgonen i rad saknar frukost. Inte ett gryn, inte en mejeriprodukt, inte en hönsavkomma, inte något bröd oavsett konsistens och inte en enda fruktjävel finns det.

Ska man se nyktert och moget på det hela skulle det kunna vara mitt eget fel, att jag inte tagit ansvar och handlat.

Eller så kan man välja att vara realistisk och i tyst vredesmod anklaga Roland Cedermark för att ligga och lapa i sig frukostbuffén från den där tjejen som borde ha varit min om världen innehöll minsta lilla uns av rättvisa.

Nu ska jag till jobbet och uträtta stordåd. Hej då.

Sad but true

Jag var motståndare till det här sjuka rollspelet från början, men den störda jäveln DVIJDVS bara ”kom igen nu din mesiga fan, det är ingen som märker något, och du får pengar”.

Nu är Emfilus oss på spåren och det vore inte alls bra om hon golade till min chef. Fan också.

Hej du osköna söndag som snart blir till otäck maudag.

I will lay down my bones among the rocks and roots

Jag kan tänka mig att bo i skogen. Eller inte i skogen kanske för det bildas säkert märkliga skuggor bland träden om kvällarna och är det något jag är världsmästare på så är det att skrämma upp mig själv.

Jävlar så jag springer mellan säng och badrum om jag sömndrucket ska spöktimmeskissa och liksom glömmer bort där med att tända en lampa.

Snarare landet, där kan jag tänka mig att bo. I ett litet torp. Spara ihop lite pengar först och sedan leva enkelt och självförsörjande. Det ligger inget modernt miljötänk bakom, det kan nog bara vara skönt att slippa människor, jobb, räkningar, barnafödande, kubbspel med efterblivna grannar, tandsten och alla andra förbannade vuxensaker.

Det är nog mysigt att odla sin egen mat, som potatis och morötter och tomater. Och nu kommer jag inte på något mer som folk odlar.

Men potatis, morötter och tomater har säkert fött upp fler än det slagit ihjäl så jag tycker ändå att det är ett bra utgångsläge.

Det viktigaste med odling är nog ändå att man får ha skördefester, säkert flera gånger i veckan, och då kan jag dricka vin gjort på björksav. SKÖRDEFEST! SKÖRDEFEST! kan man gå runt och dumskrika då och rycka opp lite morötter och vara glad.

Jag kommer nog inte ha något vapen för att döda djur med för det blir så blodigt och kladdigt och jag är en aning känslig för sånt där. Men ett slagträ kan nog vara bra att ha om det kommer militanta varghatare förstås.

Skulle jag behöva pengar kanske jag kan tälja något fint eller bygga en näverlur och sälja på nån marknad. Eller så går jag bara dit och är björksavsfull och hävdar att jag är en konstinstallation.

Ja fy fan det löser sig nog på något sätt, det här som de lärde kallar livet.

Summer's almost gone

Det har regnat idag. Så nu är sommaren slut, den kom fort och försvann ännu snabbare. Så kan det gå, som Vonnegut sa. Men nu ska vi inte sura över det utan istället se fram emot vad hösten har i sitt blötlövsfuktiga sköte. Det är ju ändå hösten som vi tycker bäst om, det är det ju.

27/4 Nitzer Ebb och Die Krupps på Debaser Medis

Har inte sett något av banden tidigare, men de har hängt med i 15 år. Förväntar mig rejäl maskulinitet så att det bara blir skönt homoerotiskt. Debaser är dock ett skitställe.

29/4 Korvafton2011 (#korvafton2011 eller #wurstabend2011 på Twitter)

Med vapendragarna från Cramp Magazine ska det ätas korv och drickas öl med en okänd man från internet. Man ska försöka träffa så många okända män från internet som möjligt, det är alltid klokt. Mannen heter Fasching och verkar vara en riktigt reko jävel, kan bara bli bra.

30/4 Vår kung Hasse Majestät fyller år

Vimpel i handen, rödgråtna ögon, kuvad.

Bild stulen från Barbamamma

8/5 Swans på Strand

Det ska erkännas att jag inte riktigt har koll på Swans, inte fullt ut. Därför ska det bli roligt. Kör de partylåten Failure kan det i alla fall inte bli dåligt.

18/5 Pere Ubu på Strand

Ett jävla spring på Strand kommer det bli, det är tydligt det. Pere Ubu spelar i alla fall sin första skiva rakt av. Kommer bli en riktigt god afton. Chinese Radiation ska bli tjusig.

Så, det finns en massa saker att se fram emot trots att det regnat och blivit höst. Sen att att det finns en jävla massa grejer som inte är så roligt, det är en annan sak. Hej då och godnatt.

Am I only Jesus?

Jaha ja. Nu är påsken slut för den här gången, nu dröjer det ett år igen innan den kommer åter. Eller inte exakt ett år kanske, det har nåt skit med månen att göra när påsken kommer och inte. På vilket sätt mångubben är inblandad i processen minns jag inte riktigt.

Nåväl, jag inledde påsken med att vara eftermiddagsfull. Sen var jag full lite från och till ett par dagar framåt och har sett vissa likheter mellan mig och Jesus.

Anledningen till mitt förmodade släktskap med snickarsonen i särk är att jag sysslade med goda gärningar under helgen, i alla fall en. För där på eftermiddagsfyllan i torsdags gick jag förbi en säljare av Situation Sthlm.

Han såg ganska ung ut vilket gjorde mig modfälld i solskenet. Så jag gick till en bankomat och plockade ut en slant som jag gav honom och önskade en glad påsk. Då blev han glad.

Och jag blev glad, det är ju oftast därför man hjälper andra – för att man själv ska må bättre.

Så fungerade säkert Jesus också. Han botade lepra och gick på vatten och det var kött som blev till bröd och folk blev glada. Sen kunde han sitta på ljugarbänken igen, knäppa upp en ny pilsner, klappa sig på magen och skandera - Fy fan va snäll jag är.

Om du frågar ditt barn eller din partner eller din spegelbild om påsken varit bra och du får nej till svar. - Det beror på att du inte är lika godhjärtad som Wayne Nilsson, tänk på det, kan du säga då.

Idag har jag varit på en tre timmar lång djurletarpromenad igen, utöver de djur jag hittade förra veckan såg jag idag en kopparorm och en snok av nåt slag. Och några vattenfåglar, genast började jag leta i Fågelguiden.

Tada! utropade jag glatt när jag trodde att jag hittat rätt. Sedan insåg jag en sak – det finns för fan 300 000 fåglar i den där boken som ser likadana ut.

Jag börjar tvivla på min förmåga som ornitolog.

Och så har jag lekt polskt spa med mig själv. Hår-, fot- och nagelvård har varit på agendan.

När allt var klart försökte jag köpa sex av mig själv, för jag trodde liksom att det var kutym på polska spa-anläggningar – att man köpte sex efteråt. Men när jag frågade sa jag nej och jag undrade bedjande varför och jag svarade det var en seriös verksamhet utan köpesnusk och då tröttnade jag.

Jesus gjorde säkert likadant på lediga maudagar. Hej då.

Once upon the cross

Big man with a gun

På grund av ränteläget, att tvätten måste hängas och att ålen måste luas kommer en repris. Och för att när det skulle skruvas ihop bord idag på jobbet så lyckades jag inte ens få dit en skruv samtidigt som kollegan lyckats få dit alla ben på sitt. Då svor jag åt henne för att minska min ofullkomlighet.

Nåväl:

Även om det ibland är svårt, ibland mycket svårt till och med, så måste man försöka se positivt på tillvaron. Nu är det vår, och en sak som är positivt med att vara singel under just våren är att man slipper ha en svärfar. För på våren, då kommer svärfar tillbaks efter sin vinterdvala och ska domdera igen.

– NU SKA DET LÄGGAS TRALL PÅ BALKONGEN! skriker svärfar och utdelar en dunk i ryggen som är på gränsen för hård för att vara vänskaplig och stormar in i lägenheten och stirrar på en som om man vore ett kadaver som hans lilla söta oskuldsfulla jävla kattunge till dotter släpat hem. (Och ni som är för oerfarna i livet för att veta vad trall är får kolla upp det själva).

Men flickvännen blir glad, för nu är hjälten här, han som kan allt och lite till. Och svärmor kommer tassandes i släptåg med lite konstruerat näpen uppsyn och rouge i pannan, jävla borgarkärring, och mor och dotter går till köket för att tala ut om livets svårigheter och vara sådär gemytligt kamratliga som bara sådana kan vara. Svärmödrar brukar dock oftast vara reko, det ska man inte glömma.

Men där får man stå. Ute på balkongen med svärfar. Aprilväder. Det var högsommarvärme igår. Nu är det snöblandat regn och snålblåst. Och svärfar ska lägga trall på balkongen. Den förbannade gubbfittan. Trall. Vilket jävla namn på något! Trall. Vi bad aldrig om trall, det hade varit okej med en enkel jävla matta för att stimulera stegen på betonggolvet lite bättre. Det hade det.

Men nu är svärfar här och då ska det fan i mig läggas trall. Och det förväntas av en, som man, eller kille, eller bara människa av hankön, att man ska vara intresserad av eländet.

Nu ska det mätas och läggas och skarvas och fan vet vad. Men ge mig en bok eller en soffa eller en skiva och låt mig vara istället. Jag vill inte. Jag bryr mig inte. Och svärfar blänger och muttrar något om att riktiga karlar kan fan lägga trall. Det är grundläggande i utbildningen med att ha en kuk. Har du en kuk och kan lägga trall så livet fulländat. Har du en kuk men inte kan lägga trall så kan det kvitta. Ta det sista steget över stupet och lämna ditt feminina jag till bögarna i helvetesgrottan. Dö horunge, dö – och ge fan i att besudla min dotter.

Och man står och fryser och väntar på att gubben ska bli klar någon gång så att man kan få gå in till damerna i värmen och dricka något gott och fnittra som folk gör. Samtalsämne tänker man, men det där man funderat på de senaste dagarna – det där om att doften av vitlök nästan sätter sig längre i fingrarna än vad mutta gör, ja det ger man fan i.

För svärfar vill ändå bara prata Black & Decker och Husqvarna och nubb och dyckert och sånt och det ger man ju blanka fan i och börjar istället fundera på hur gränsen mellan dråp och vållande till annans död lyder för inte vore det konstigt om en trave trall bara rasade över gubbens huvud. Nej det vore det ju inte. Lev rättfärdigt och sluta syssla med svartbyggen!

Ja, det gäller att se positivt på tillvaron. Fan så skönt att slippa en otäck svärfar.

En balkong och flickvän hade däremot funkat. Men sånt där händer ju bara på film och i Harlequin-böcker.

Skål. God natt.

Men fuck it bildjävel; Die interimsliebenden

Nordea, banken, har snott en av mina privata första dejten-bilder och använder den i syfte att tjäna pengar. Jag tycker att det är tråkigt att det ska vara så.

Jag har mellan fyra och sex dejter, eller träffar som vi vuxna säger, i veckan och kan inte riktigt urskilja vilken stad eller tjej det är. Men jag lägger min röst på den den italienska skitstaden Florens. Tycker att jag känner igen bron. Tjejen känner jag inte igen.

Ps - Jaja, det ser ut som det gör. Vi jobbar 60/40 nu.

Deep in the woods

Ojoj, jag är väldigt trött i benen eftersom jag varit ute på den stora djurletarpromenaden idag. Den lilla djurletarpromenaden gick av stapeln för några veckor sedan och då låg fokus på att hitta olika vattendjur i havet. Men det var ingen som berättade för mig innan att det fortfarande var en massa is på vattnet så det blev en ganska misslyckad promenad ur vattendjurssynpunkt.

Att gå på djurletarpromenad är faktiskt inte så märkvärdigt som det låter. Man bara dumgår egentligen, fast man försöker övertyga sig själv om att man ska hitta olika djur. Man vill ha en mening och ett syfte med dumgåendet.

Jag övervägde att ta med mig en ryggsäck, men vet ni – ryggsäckar är bara för mesar och för folk över 30. Därför tog jag en ungdomlig axelremsväska som jag lite nonchalant lät täcka min ena tilldragande höft.

I väskan hade jag:
- En genuin plastbutelj med källvatten från kökskranen
- Matsäck i form av en burk med makrill i tomatsås och en gaffel för att kunna placera makrillsbitarna i ätmunnen utan onödigt kladd
- Fågelguiden, den ska man ha med sig säger Kemimannen
- Tre behållare med läppcerat. Tänk om man snavar på en rot och blir liggandes två meter från huvudleden och bara väntar på liemannen med dödsångesten som enda sällskap, ja då kan det vara väldigt skönt att slippa vara torr om läpparna i alla fall
- Snus, för att inte försmäkta

Innan jag gick sprutade jag på mig lite jaktolja, det vill säga parfym. Jag kanske möter ett skogsrå eller en nymf och då är det alltid bra med ett gott första intryck, så tänkte jag på ett ungefär.

Och så tog jag på mig en röd tröja, det var mycket slugt gjort av mig eftersom rött signalerar fara i djurvärlden. Skulle det därför komma en liten rävjävel med en infernaliskt illasinnad agenda skulle den genast förstå att den där snubben är fan ingen man jiddrar med.

Sen gick jag.

Och jag gick och gick och gick och solen sken och det blev varmt och det blev svettigt mellan bakstjärtshalvorna. Jag mötte några människor som inte hade röda tröjor på sig och jag var på god väg att påpeka det dumdristiga i det men avstod.

När jag vandrat i en timme ringde Soda och tyckte att jag skulle sluta fjanta runt i skogen och åka in till stan för att äta mat på fräscha och härliga Södermalm istället.

Så då gjorde jag det.

Djur jag såg:
- Några citronfjärilar
- En annan fjäril som inte var en citronfjäril, den hade nog inget alls med citrus att göra
- Några hästar i en hage
- En död groda
- En koltrast
- En stor padda som var långsam

Ganska dålig utdelning egentligen, jag är inte nöjd med min insats.

Nu ska jag läsa en bok som heter Det nya Ryssland och arvet från Sovjet.

Var försiktiga imorgon, ty då är det maudag.

Hej då.

What's he building in there?

Det här med att kunna hantera en skruvmejsel, en borrmaskin eller något annat skit från Black & Decker, ja det vore egentligen något det.

Om jag bara kunde, då skulle jag snida mig en vacker fru och en bastu och en altan och två väluppfostrade barn och en folköl och annat som möjligtvis gör en lycklig.

Men nu är det inte så.

Dessvärre är det så att den där jävla toalettpappershållaren har rasat ner på golvet i badrummet. Jag gjorde inte ens något, jag satte mig inte på den eller så. Jag tittade bara på fanskapet och så föll den.

Då skulle jag kunna dra slutsatsen att jag har någon form av superstålblick. Eller att hela byggnaden från sextiotalet är byggd av gips, asbest och grågjuten sorg.

I alla fall.

Allt föll ut som en enhet.

Toalettrullen sitter i hållaren och skruvarna sitter i hålen och på skruvarna sitter det något grönt. (Nu kom jag på att jag faktiskt kan ta ut själva rullen ur hållaren istället för att riva sönder fingrarna på den sågiga kanten så fort ett litet ark ska dras, men det får bli imorgon det).

Och dumhetsanordningen ska upp på väggen igen, innan jag flyttar ut.

Frågor till livet:

- Måste det borras nya hål i väggen?
Rent spontant känns det trist med borrning, man kan säkert lätt slinta och borra sig i handen eller ögat eller i ett viktigt vattenrör i väggen.

- Kan man återanvända plastsakerna?
Kan det vara så i det heteronormativa byggjobbarsamhället att plastgrejerna kallas för honor och skruvarna för hanar? Alltså, med tanke på att skruvarna tränger in i plastgrejerna tänkte jag.
Men det var bara en tanke.

Jag som är modern kan lätt tänka mig att vi skruvar skruv mot skruv och filmar plastgrej mot plastgrej.

Och kan vi liksom ta plastgrejerna och trycka in dem i hållet igen? Eller måste det vandras till en affär där man ska tjata med en tjock gubbe som luktar illa för att köpa nya?

- Behöver vi egentligen toalettpappershållare?
Det blir ju lite ryggträning att luta sig mot golvet, och så känns det en aning bohemiskt också.

Nåväl Martin Timell, om du läser det här, kom hit och styr upp skiten för fan.

Men jag orkar inte med att se dig, du får nyckeln via post och så lägger jag en hundring på lokalpuben så att du får två Kahru, växeln kan du gambla bort. Kom nu bara.

Godnatt, Neubauten på er!

Laugh? I nearly bought one!

Jag letar lägenhet i Stockholm. Innan sista juni bör jag ha den annars får jag bo på gatan och kanske sälja min kropp. Och då skulle det bli en väldans massa missnöjda kunder med gråt och gräl. Och det är ju trist.

Efter mycket letande kan jag konstatera att det vore lättare om jag var tjej, det är tydligen populärt att bara hyra ut till kjoltyg, och om jag letade efter ett rum på 12 kvadrat för 6500 kr i månaden.

Men nu vill jag inte ha ett rum, utan en lägenhet (som visserligen kanske bara består av ett rum, men ändå).

Förra veckan svarade jag på en, nu borttagen, annons på Blocket. En kille vid namn Jimmy Åkesson ville omgående hyra ut sin lägenhet i Sundbyberg till ett okej pris. Han skulle jobba utomlands.

Jag skickade ett mail om jag är skötsam och djur- och rökfri och har stabil ekonomi och det vanliga tjafset om fan och hans skrevande moster.

Fick svar i tisdags:

”Hej just nu är det väldigt många som söker till våra bostäder som vi har att hyra ut. Men eftersom det finns begränsat med hus kan inte alla få denna tillgång till bostad. Ja vill endast träffa de som är mest intresserade inte de som redan bor i en lägenhet men vill till ett bättre område endast. Utan vill ha reko människor detta är ingen sorts bedrägeri lr lurendrejeri ja vet att man kan bli skeptisk till sånna här annonser, men denna gång är allt lagligt och det finns inga konstigheter alls. Så för att spara mig själv tid och dra bort de som är minst intresserad kör ja nu på detta sätt då 3 personer inte dök upp för visning vilket gjorde mig förbannad plus att ja förlora så mycket tid samt pengar. Så fick ja iden av en anställd att vi tar 2000kr i förskotts betalning vilket går till företagets konto sen bestämmer vi visning med personen som har betalat. Om denne vill flytta in då kan vi reducera 2000kr från första månadshyran. Om personen lr personerna inte passar för bostaden kan vi ge pengarna tillbaka direkt vid uppvisande utdrag av själva betalningen, på plats lr skicka de till samma konto inom 3 bankdagar. Så nu gör vi på detta sätt vill du lr ni bli prioriterade så ska man skicka in 2000kr endast, om ni har fula fräcka saker att säga behåll de för dig själva vi är ledsna då vi vet att vi inte lurar nån desperat människa utan försöker se till att båda kan lita på varann. När du betalat ringer vi upp dig med en bokad tid till dig. Tack jimmy åkesson.

Skriv fullständiga namn tillsammans med betalningen.
Så hör vi av oss.”

Att Jimmy inte nämner något om flytten utomlands och att det numera är ett företag med ett flertal bostäder är inget konstigt. Och jag är en reko människa och Jimmy sysslar ju faktiskt inte med ”bedrägeri lr lurendrejeri”, det är bra.

Nu för jag över 2000 kr så att vi kan lita på varann.

Beer for my horses

Men gud, jag har varit på ölprovning och kan/orkar/vill inte skriva något här.

Och dessutom, alla dessa så kallade aha-upplevelser blir för mig oftast nähä-upplevelser (det har dock inget med ölprovningen att göra).

Men nu kör vi en låtrepris igen. Låt oss sitta runt lägerelden och köra armkrok och skråla med i refrängen. Snart hettar det till lite, det känns bra.

Förmodligen kommer det väl nån jävla fjant med frisyr och gitarr och börjar charma och stjäl all uppmärksamhet snart. Men den jäveln är inte här än, så nu kör vi.

The greater wrong of the right

Idag åt jag lunch på en parkbänk. Trots kraxande alkisar och torr ciabatta med lamslagen brie som lämnade en fadd och tvivelaktig eftersmak kändes det ganska vårigt. Lite Sex and the City sådär. Jag hittade en koltrast också, det var roligt.

Efter lunchen lovade jag i ett mycket svagt ögonblick att följa med en kollega och lunchträna imorgon.

Egentligen tycker jag att det blir alldeles för mycket Sex and the City att träna istället för att äta lunch på lunchen, men nu är det som det är.

Vi ska till det där stället som är synonymt med en kukspya på Södermalm, så det är inte bara att gå dit och röra på sig utan man ska tänka på hur man ser ut också, prata högt om att man jobbar med Knesset på ZTV och röstar på Miljöpartiet (eftersom jag inte har något emot invandrare eller homosexuella ser jag mig själv som en mycket fördomsfri människa).

Hon började yra om zumba. Men då satte jag ner foten väldigt kvickt. Jag förklarade att hon inte vill se mig dansa och jag vill inte se henne dansa och dessutom dansar jag bara som en stelopererad Andreas Dorau och då endast efter alkoholintag. Förresten gillar jag inte namnet, zumba.

Istället föreslog jag att vi bara skulle gå dit och jogga lite, ganska lagom och inte för avancerat. Men det fick jag avslag på direkt eftersom ”man kan springa utomhus nu” och efter det började det spåra ur med prat om halvmaror och andra självmordsuppdrag så då vek jag mig och höll med om att vi inte ska dit för att jogga.

Så jag vet egentligen inte vad vi ska dit och göra, att bara vara där och stretcha lite borde räcka. Nu ska jag leta upp kläder, jeansshorts och Cindy Crawford-t-shirt känns helt fel så det är säkert rätt.

Det är inte alltid lätt när det är så himla mycket med det jordiska.