Vissa dagar kan man känna sig en aning isolerad och uttråkad, men samtidigt inte vara på humör för att umgås och för slö för att hitta på något. Håglöshet och apati at it’s best. Eller bara ren tjurighet. Fan vet.
Idag hade jag tråkigt och var ensam, så jag tog en promenad med mig själv som sällskap. Man vet att fantasin är på topp när man får ta en promenad efter en timmes hjärnstorm. Det var dock inte bara i hjärnan som det stormade. Fan vad det blåste utomhus. Kallt var det också. Och snö och annan vardaglig vrede från han där uppe. Tröttnade ganska fort på att känna mig som en av huvudrollsinnehavarna i en nyinspelning av Barnen från Frostmofjället där en vandring över bergen i flykt från storbönderna i jakt på ett bättre liv var det primära målet. Jävla storbönder som ska bråka.
Jag bestämde mig för att gå till Konsum och köpa allrengöring och folköl istället. Så nu jävlar ska det städas. Och lyssnas på The Cramps – världens bästa band. Förhoppningsvis slår vi ihjäl den här torsdagen också. Hej jävla då och skål.
2 kommentarer:
Det där med barna från frostmofjället har du snott. Tjyv.
Kjam P
P: Det har jag faktiskt inte. Men vi låter dig tro det. Ha en fin helg och hälsa modemannen. Kram
Skicka en kommentar