Om några månader fyller jag 29. Det innebär inte att jag blir gammal. Men jag blir äldre. För som jag nämnt tidigare – såvida man inte är äldst i hela världen så finns ingen anledning att gnälla om att man är gammal eftersom det alltid finns någon jävel som har det värre.
Det är säkert nån asiat som är äldst i världen. Feng shui, yoga, wasabi, karate, falungong, bukkake, ris och en riktigt stor murjävel som syns från Venus och Jupiter samtidigt är receptet på ett långt liv skulle jag tro. Själv har jag bara erfarenhet av ris, så jag borde inte behöva oroa mig.
På universitetet är varannan jävel eller fler ungefär 20 år. De är duktiga ungdomarna, ty livet lärde de på alla plan att leva under gymnasiet och stångar sig envist framåt utan att egentligen fatta någonting. Och de håller på att ta livet av sig när 20 blir till 21 och livet är över. De fyller 21 och har de inte hunnit med karriär och skaffandet av två söta barn som luktar snor, då är gråten nära till hands.
Det där stör mig lite, därför försöker jag själv sluta gnälla om att jag skulle vara gammal. Jag försöker också undvika den slitna klyschan om att man är så gammal som man gör sig. Även om det kanske är sant, men det känns bara så slänga-på-sig-Hello Kitty-outfit-och-hoppas-på-det-bästa-och-att-ingen-märker-något.
Men jag har blivit äldre, så är det.
Det främsta tecknet rent utseendemässigt är väl att hårsäckarna i pannan och bakhuvudet tävlar om vilka som först når mitten. Pannhårsäckarna leder med god marginal. Vissa hårsäckar har börjat arbeta nere på skulderbladen istället, de har väl tröttnat på huvudet. Det rör sig om kanske fyra-fem stycken som envisas, men ändå. Skinkorna börjar också utvecklas till att bilda en gubbig och slapp liten röv. Borta är den fasta pojkstjärten – redo att ivrigt möta omvärlden med ungdomligt oförstånd.
Annars så börjar kroppen bli stel och jag har lite problem att böja mig ner för att knyta skorna. Det tar emot som fan och jag vill gärna ha nåt att slänga upp fötterna på, typ en pall. När kroppen ska resas ur en soffa är stönanden av olika slag inte alls främmande. Så är det.
Andra tecken på att jag blivit äldre är att jag numera säger läsk istället för dricka. Jag hatade ordet läsk som yngre, nu är det helt plötsligt etablerat i vokabulären. Även om läsk dricks relativt sällan. Jag skyr numera dessutom P3 eftersom jag inte känner igen mig. P1 är det som gäller, och ibland P4. De kommersiella kanalerna har jag alltid haft förstånd nog att hålla mig undan. Korsord löser jag gärna, men bara lätta. Annars är det tråkigt.
Har också märkt av att lite sött smakar gott till kaffet. Det är väl själva fan också att man är på väg att bli en sån där jävla gubbe som prompt ska ha en vetelängd till kaffet, annars får det vara.
Har även tröttnat på att stå på konserter, det är jobbigt. Det vore skönt om det fanns sittplatser på Tindersticks.
I övrigt är jag allmänt konservativ när det gäller nymodigheter. Och om det handlar om gubbgrinighet eller sunt förnuft när det kokar i hjärtat över idiotiska ringsignaler eller idiotiska människor på allmän plats vet jag inte.
Att jag fortfarande lyssnar på samma musik som jag gjorde när jag var tonåring handlar inte om någon desperat flirt med ungdomen, utan bara om att jag hade rätt från början.
Jag vet inte vart jag skulle komma med det här. Egentligen. Jag ville väl mest bara meddela att jag är stel när jag ska knyta skorna. Samt att jag är lite äldre nu än för några år sedan.
Och nu ska jag sova.
Gonatt.
10 kommentarer:
Wayne. Den där låten är ju fantastisk. Hela albumet faktiskt. Spelades flitigt i min cd-freestyle här om åren.
Du har många härliga förfall att se fram mot.
Haha, så bra. Det där med läsk känner jag igen. Mest för att jag surt sa: "Men tror ni man säger läskeblask som Kalle Anka? Så pratar ingen!"
Annars märker jag det mest på att jag blir skogstokig på diverse saker. I trafiken, folk som går för långsamt (alternativt plötsligt stannar utan förvarning), men kanske mest ungdomar med en ful uppsyn. Klippa sig och skaffa sig ett jobb borde de göra ungjävlarna.
Men gud vilket jävla gnäll.
Gnälla har man rätt att göra när man ligger vaken halv jävla två för att foglossningen håller en vaken. DÅ kan man gnälla.
Stelhet när man knyter skorna. Men ojdå. Jag ser inte ens mina skor längre!
Med det här ville jag bara, i all enkelhet, berätta för dig att jag har det värst.
I was so much older then, I'm younger than that now
Nej Linda. Tjejer pratar om att föda barn, men de har inte heller upplevt hur det är för en kille att vara riktigt förkyld.
Som vanligt ett klockrent inlägg. Du är helt underbar! Eller ja, dina inlägg i alla fall. Hur du är vet jag ju faktiskt inget om.
Jag är en av de där som är äldre än du, så du kan med rätta pusta ut och köpa en fotpall, kanske isdobbar också, utan att känna dig pensionsfärdig. Grattis till åldrandet! (Varför gratulerar man egentligen nån till att den överlevt ännu ett år? Det är inte direkt svårt innan man närmar sig 70.)
Alltså,eftersom de flesta i min släkt har en tendens att avlida alldeles för tidigt så är mitt måtto:Att bli gammal är klart bättre än alternativet- att inte åldras alls( map att vara död).För att citera gammal skåpsmat: man lever klart kortare tid än man är död.
Sofie: Den är ganska bra. Men hennes snubbe leder.
Marie: Tack!
Roger: Det är konstigt det där med läsken, det smög sig liksom bara på utan förvarning.
Linda: Foglossning! Alltså, det räknas inte när man hittar på krämpor själv. Inte ens Försäkringskassan på sossarnas tid hade gått på den lätta. Återkom med något mer genomtänkt.
Bogey: Så kan det vara.
B: Tack ska du ha.
Anna: Tack för tillåtelsen, det var snällt.
Anonym: Jag vet vad du menar och förstår hur du tänker.
Skicka en kommentar