Slowly goes the night

Här sitter lilla jag och dricker kaffe ur glas och är modern. Mm, så gott. Och människor som benämner sig själva som ”lilla jag” borde tänka om.

Svenskarna tar guld och ramlar och missar medaljplatser och åker fel där borta i Kanada. Det är inget jag vill veta egentligen, jag har inte tittat på tv. Men ligger man inte under sängen med en bindel för ögonen och trolldeg maniskt inpillat i öronen och brottas med dammråttor och gastar så får man ta del av skiten ändå.
Jävla informationssamhälle. De får åka hur mycket de vill på sina brädlappar och gömma sig bakom buskar och skjuta med gevär och så, men jag vill inte bli inblandad. Det vill jag inte.

Det där är visserligen lite som idiotargumentet om homosexuella, ”alltså jag bryr mig inte om han är bög eller inte, bara jag slipper veta vad han gör i sängen”. Man slipper oftast veta det där. Och visualiserar man sex så fort lite kärlek kommer på tal får man skylla sig själv. Aja, fuck it, den som fattar fattar. Jag är osäker själv just nu.

Anledningen till att jag sopar i mig kaffe så här på aftonkröken när jag helst vill ligga i sängen och lyssna på radio och nominera personen som kom på att det är skönt att sträcka på kroppen till något Nobelpris och tänka att jag inte får talla på mig själv under krucifixet är att det är ishockey på tv klockan 01.30.

Och nu är det så här att OS egentligen kan dra åt helvete. Förutom ishockeyn. En enkel tumregel gällande vad som är bra och dålig sport är om det är en boll inblandad eller inte.
Med boll = bra sport.
Utan boll = dålig sport.

Innebandy innehåller en boll men är ändå en jävla skitsport, det får man inte glömma. Golf kan också möjligtvis kvala in där.

Eftersom jag är mycket estetiskt lagd sysslar jag med hårkonst ibland. Varken Guggenheim eller Louisiana har hört av sig, det ska erkännas. Men för mig handlar inte konst om berömmelse eller om att få några skålpund mutta utan om friheten att få uttrycka sig själv, känslan av kreativt skapande är viktigare än fred på jorden och allt annat som man ska önska sig för att inte framstå som empatilös.

Håret jag använder lägger jag i en jutesäck och ska användas till att konkurera ut den där bockjäveln i Gävle. Wayne Nilssons hårbock ska vara 100 meter hög och synas från månen.

Nåväl, följade konstverk är en hyllning till riktig sport.

Hästpolo (hästen har paus och vilar och äter hö)

Tennis/pingis/squash/zucchini

Dambeachvolleyboll

Fotboll. Verket beskriver det inre kaos som uppstår när man är nio år och lyckas skjuta bollen i eget mål och man hör ”MEN VAD GÖÖÖR POJKJÄÄÄVELN??!!” gapas i kör från föräldraläktaren och man önskar att man bara var hemma och slapp försöka bli fotbollsproffs.