onsdag, juni 30, 2010

Bloody hammer

Jag ska börja demontera mitt hem. Sortera, rensa, paketera, slänga, glömma. Till det nöjet avnjuter jag ett par tre öl och Siouxsie and the Banshees. Mm, va gott, jättegott.

Och så ska jag akta mig för åskan som verkar vara på ingång. Jävla Tor, jävla åskgud.

Alltså, det känns jävligt 90-tal det här med asagudar och buller och brak från himlen och fjuniga glin med en hammare från ovan nämnda idiotgud runt halsen som vilar över en sliten tröja med sydstatsflaggan på och nån jävla keps med texten ”100 % svensk” som brölar om blonda brudar med stora pattar och som hatar de där jävla utlänningarna som stjäl jobben och de renrasiga nordiska kvinnorna.

Pattar är deras ordval, inte mitt.

Det är bedrövligt att vi inte har kommit längre i samhällsutvecklingen när det gäller åskan. Hur svårt kan det vara att avveckla eländet? Fuck you Tor, säger jag på ren svenska.

Jävla 90-tal.

Sen kanske jag skriver ett personligt brev till en arbetsansökan. Kanske. Det är svårt att skriva. Det är det. Det ska vara stora och vackra ord. Som inte betyder ett skit. Överdrifter och lögner.

Den minimalistiska sanningen borde främjas mer.

Men nu ska jag göra det jag skulle ha gjort för en halvtimme sedan innan jag började blänga på en skärm och maniskt flacka med blicken mot en mörk himmel där en labil gubbe åker runt på en vagn och slår på saker så att det låter.

Så nu gör jag det. Ni andra får göra precis vad ni vill.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Bloody hammer! Bra låt!

mona sa...

Men det är ju bra att det åskar idag eller imorgon eller när det nu gör det, för då kan det bli himla fint väder i helgen, för då ska man på picknick i en park o doppa fötterna o dricka rosé. Men man ska inte sitta i solen för då blir man bränd. Dessutom är det vackert att va blek.

Stop sa...

Tor bor på våningen över mig. Det mullrar i trappuppgången när han går. Jag har aldrig sett honom. Jag är nämligen rädd för honom och trycker i soffan tills jag inte hör honom längre. Då vågar jag mig ut i trappuppgången.

Sån är jag. En fegis.

Wayne sa...

Anonym: Det är det!

Mona: Men det är vackert med färg också, det är det.

Roger: Jag gör likadant, men mest för att jag blir folkskygg i trapphuset.