Psycho therapy

En bra karl reder sig själv och kan fan pumpa sin cykel utan hjälp.

Därför ska jag cykla idag, dumcykla. Dumcykla innebär att man inte har något direkt mål med cyklandet, det bara trampas på och så får vägen bestämma vart man ska.

Jag kommer att ha med lite vatten i en butelj, några kex och kanske en ostbit för att kunna trycka i mig en enkel lunch. Precis så är det i böcker av Haruki Murakami, enkla måltider. Och så vill jag ha det idag. Sen är det ofta inslag av incestuöst sex i böckerna också, men sånt aktar vi oss för. Det är olagligt.

När man är vuxen dumcyklar man inte så ofta, det handlar mest om att ta sig från punkt A till B.

När man var liten så fanns det plats för dumcyklande. Det var fint. Bara att slänga på sig den rosa frigolithjälmen och rulla iväg.

Sedan blev man hittad av hemvärnets skallgångskedja sittandes paralyserad och gråtandes efter att ha irrat in på granngatan och varit vilse en hel eftermiddag.

Soda och jag brukade dumcykla en massa när vi var små. Vi cyklade omkring och skrek, jag vet inte riktigt varför vi skrek men det gjorde vi. Först skrek vi nog bara okontrollerat rakt ut. För att vi kunde. För att det lät.

Sen började vi lyssna på Ramones och cyklade omkring och skrek Psycho Therapy.

SAJKO TERRÄPI!!
SAJKO TERRÄPI!!
SAJKO TERRÄPI!!

Fast då hade vi blivit lite äldre, typ 12, och dumcyklade egentligen inte eftersom vi hade ett mål – den avlägsna badplatsen dit ingen annan jävel åkte.

Fem kilometer enkel väg, dit cyklade vi fram och tillbaka minst två gånger om dagen. Cyklade och skrek SAJKO TERRÄPI!!

Ibland stal vi kålhuvuden av en rödhårig bonnjävel som vi kalasade på i vattenbrynet. Eller kalasade är väl en väldig överdrift. Man tog en tugga, insåg att det inte var så gott och försökte sedan sikta resten mot nån båt eller stubbe.

Och smaken förträngde man till nästa dag eftersom man återigen rusade in på åkern och slet till sig några huvuden och provokativt visade stjärten för rödfräsen som stod på betryggande avstånd.

Vi varvade oro inför att börja högstadiet med att dikta upp historier om en fotbollstränare vi hade. Jävla gubbjävel, han behövde sajko terräpi han.

På kvällarna skildes man åt och låg vaken halva nätterna och tittade på M*A*S*H och Kvinnofängelset vars innehåll diskuterades grundligt dagen efter.

Det var fan tider det, sommarlov som det ska vara.

Nu ska jag gå ner till tvättstugan och slå på torktumlaren som inte vill fungera innan jag dumcyklar.

Sen ska jag fira fredag med Zombie och Socionomen genom att dricka några enkla öl i solen.

Midsommar är för amatörer, men ni som ska dricka nubbe och tala med knytnävarna inför barnen får ha det så trevligt ändå.