torsdag, juni 03, 2010

Hallelujah

Idag säger vi stort grattis till suggan i Uppsala som kalvade imorse. Tyvärr verkar det inte ha kommit två hundbarn, utan endast ett människobarn. Men jag kan tänka mig att föräldrarna är relativt nöjda ändå.


Men nu har jag i alla fall fått en lillebror. Det är något nytt för mig. Vi ska ha kul, jag och brorsan. Vara ute och promenera och så där.
– Vad heter din son, kanske folk kommer fråga.
– Det är inte min son, det är brorsan fattar du väl. Och han heter Florian efter han den där i Kraftwerk, kommer jag nog svara då.
– Jävla sladdis och ett jävla fult namn! säger kanske folket då.

Men det bryr vi oss inte om, Florian och jag. Vi går nog bara vidare och köper korv med bröd och varsin mjölkliter som vi kalasar på och har det bra. Limpmackor med många lager ost kommer vi nog också sätta i oss. Med massa mjölk.

– Mjölk ger starka ben, kommer Florian säga.
– Så är det, svarar jag då och känner mig stolt över att ungen lärt sig nåt.

Vi kommer nog titta på olika djur också. Och kicka boll, men bara så länge han endast kan krypa. När han får spring i benen och kan finta och skjuta blir det inte roligt längre. Fast jag får väl lära honom att det alltid är de äldre som ska vinna. Jo, så får det bli.

Bråka om att tandtrollen ska jagas bort och sängläggning och sånt får föräldrarna sköta, de ska väl göra nåt också.

När Florian blir äldre ska vi hänga i parker och dricka pilsner ur butelj och snusa och lyssna på kassettblandband som vi knåpat ihop och prata om viktiga saker.

Som storebror känner jag det yttersta ansvaret för att han inte ska engagera sig i scoutrörelsen, bli intresserad av motorsport, sympatisera med borgarna eller några andra jävla dumheter.

Florian och jag ska lyssna en massa på Kraftwerk också. Men inte för mycket så att han blir intresserad av datorer och teknik och robotar och annat för folk med glasögon.

Grattis igen.

6 kommentarer:

Roger sa...

Detta var så fint så jag fällde en tår faktiskt.

Tänk: Ni sitter vid en liten insjö och metar abborre. Sida vid sida.

Så ser lille Florian upp mot dig så säger han:
"Du och jag Waye."
"Tro jag det. Du och jag Florian."
(Scenen stal jag rakt av från hon Astrid Lindgren, men jag tror inte hon misstycker)

Elin sa...

Himla fint skrivet Wayne. Jag tror bestämt att någon mer än Roger kommer att fälla en tår, när hon väl är hemma från sjukhuset.

Anonym sa...

Guuuud tå gulligt,du e för rar:)(jag gillar namnet Florian)

Wayne sa...

Tack ska ni ha. Det var rart av er.

A-M sa...

Är det jag som är dum i hövvet. Jag läste detta med ett smalj upp till örsnibbarna. Otroligt fint skrivet men ändå så, ja, va fan!

Linda sa...

Jag tokbölade när jag läste det här. Så fint, på Waynes vis!