Finland red, Egypt white

Stig Dagerman och jag satt ute på en filt förut. Han berättade en historia om ett bränt barn. Inte speciellt jävla upplyftande en dag med sol i sinne, men underhållande då och då på sitt sätt.

Efter en stund började jag få gubbont i ryggen och fick förflytta mig till en stum bänk. Ibland kom en sparv flygandes och satte sig intill mig. Jag sa några vänliga ord till sparven som mest satt och flämtade och spanade efter småsaker som flög omkring. Sen flaxade den vidare. Och så där höll det på en fyra fem gånger.

Mannen som kunde tala med sparvar. Det är jag det.

Det blev varmt som fan och jag knäppte upp skjortan, mest för att signalera till sparven att jag också är naturlig under tygstycken som bearbetats av välbetalda arbetare i Bangladesh med åldern inne och möjlighet till att göra karriär.

Nu har jag bränt mig. Ungefär som Dagermans barn och jag påminner till stor del om Dannebrogen, en sommarsmutsig sådan.

Nåväl.

För övrigt anser jag, utöver att Karthago bör förstöras, att alla människor utan kläder på överkroppen som befinner sig i tätbebyggt område ska täckas med tjära och fjädrar, speciellt i butiker – oavsett om det rör sig om den oansenliga snusboden på hörnet eller nåt rikemanstjafs i Nice.

Står du på ett naturligt underlag, säg gräs, på en yta som ungefär utgör en fotbollsplan och andra i din omgivning är lättklädda – då kan du också vara det.

Befinner du dig på asfalt eller cement eller gatsten och du är på väg att förflytta dig eller ska köpa glass på Pressbyrån – skyl dig med exempelvis en t-shirt. Det spelar ingen roll om du ser ut som Cristiano Ronaldo eller Sune Mangs i kroppen, du ska klä dig.

Detta riktar sig främst till män, män är ofta dumma i huvudet, samt en och annan fyllkärring.

Och tugga för fan med stängd mun!

Tack för ordet
/ Wayne Nilsson-Ribbing