En sillajävel på midsommar, massa tjat om grillning, kubb, gräsfläckar i ansiktet och nio bromsbett på ryggen när man står och huttrar i vattenbrynet och hör pappans röst från Vi hade i alla fall tur med vädret i döskallen – Men bada nu då!
Men jag vill inte, ingen annan badar ju, kvider man tyst till sig själv.
Det är svensk sommar i ett litet nötskal det.
Sen finns det förstås en massa bra saker också, som stadsfestivaler med öl i mjukt plastglas för 60 kr och nåt band på scen som kör Kikki Danielsson-covers varvat med La det swinge.
Och så engelska deckare på tv, det är svensk sommar. Men alltid när man ska titta är det någon jävel som bräker runt på motorcykel ute på gatan. Som låter något så fruktansvärt. Det borde fan lagstiftas om tillåten ljudnivå på sådana där motorcyklar. Idioti är vad det är.
Sommar, radioprogrammet på P1, är också väldigt mycket sommar.
Nuförtiden tillåts vanliga människor som sover och äter och får acne vara med i ett avsnitt eller två. Man behöver inte ha fått något pris eller räddat världen eller varit på ett paradishotell och sedan fått hjälp med att skriva en bok för att få delta.
Jag har aldrig uträttat ett enda minnesvärt stordåd, men acne får jag med jämna mellanrum – därför skulle jag i teorin få vara med och kvala in.
Funderade på vad jag eventuellt skulle prata om.
Det stod mest still och jag kom fram till att lyssnarna bara skulle få höra tunga andetag, orytmiskt fingertrummande mot bordsskivan och kanske nåt frustande vid kroppsställningsbyte. Inte speciellt häftigt.
Sen kom jag att tänka på musiken – man får ju välja musiken själv.
Och herregud vilka svettningar beslutsångesten ledde till. Vad kan det bli, tio låtar kanske? Ojojojoj, tio låtar som ska representera mig, bara mig, i rikstäckande radio. Fan vad jag avundas folk utan förstånd ibland, folk som kan ringa in till önskeprogram och begära Red Hot Chili Peppers utan att blinka.
Nej, Sveriges Radio får vänta. Jag är inte redo än, inte alls.
Ps – Jag skulle visserligen kunna prata om att jag fick alla rätt på Svenska Dagbladets nyhetsquiz idag, det är bara jag och fem procent av hela landets befolkning som klarat det så galant och jag är så jävla bra. Men det är jag för blygsam för att basunera ut.
3 kommentarer:
Nej Wayne Nilsson som sommarpratare är nog ingen bra idé. Du skriver visserligen väldigt bra, men i radio ska man prata, och jag är rätt övertygad om att du ha en väldigt gnällig röst. Den slutsatsen drar jag av att du ofta har en väldigt ömklig ton i det du skriver här. Lite gnällspik kan man säga.
Och musikvalet skall man väl helst inte prata om. Du kan ju inte hjälpa att du inte var född när populärmusiken var som hetast, d v s 60 och 70-talet.
Så jag håller med. Sommarpratare det är nog lite över din förmåga.
Ha det!
Bogey: Vilket jävla personangrepp! Angående den gnälliga rösten anser jag att du har helt fel, även om kanske andra tycker något annat. Men då har andra också fel.
Ge mig exempel från 60 och 70-talet, så ska jag avgöra om det skulle platsa eller inte. (Och ge mig inte öppet mål nu med nån gubbrock).
Exempel på god musik finns i de Spotifylistor jag lagt ut på min blog. Gubbrock är bättre än blöjpop!
:-)
Skicka en kommentar