Lovely day

Jag snöt mig och tog en Ipren och blev relativt frisk. Tanken imorse var att det skulle uträttas stordåd under dagen. Jag skulle tentaplugga innan det blir panik, ett mycket moget och ansvarsfullt resonemang.

Eftersom jag har lika god disciplin som någon som har dålig disciplin bestämde jag mig för att åka till vuxendagiset, det vill säga universitetet, för där kan man inte okynnesdiska eller fundera på om badrummet ska rotrenoveras lite spontant med den där skruvmejseln som ligger i verktygslådan (bolagspåsen).

Bussen dit var full med folk och det luktade cigarettrök och stjärt och svett och sorg och allt annat som människor luktar en torsdag i mars. Givetvis ville inte batteriet i musikmaskinen vara med längre så jag fick lyssna på det som pågick inuti mitt pittoreskt inredda huvud. Och så fick jag lyssna på vad som pågick inuti andra människors huvuden eftersom andra människor gärna basunerar ut saker högt.

Utanför vuxendagiset satt det en gubbe bekvämt i rullstol och stirrade på mig. Det var ett jävla tittande och jag blev osäker på om jag lyckats rulla mig i hundbajs och sedan förträngt det. Men efter en snabbkoll på kläderna bestämde jag mig för att så inte var fallet och den hjulburne gubben irriterade mig.

Jag lät dock inte psykningarna få mig ur balans och gick och satte på mig på det tysta planet i biblioteket – det tysta våningsplanet som inte är speciellt tyst eftersom det finns människor där och människor är som bekant idioter.

Plockade upp boken och tittade på omslaget, pistagefärgat och intetsägande, och insåg omgående att det är astrist att plugga. Eftersom jag ofta är listig som en utstött skabbräv kom jag på att jag skulle gå och köpa gamla tentor så att jag kunde slippa läsa hela bokjäveln. Men för det behövde jag kontanter och det hade jag inga.

Knallade ut igen och begav mig till en bankomat för att få flis i handen. Men det tyckte inte bankomaten att jag skulle ha och meddelade att täckning saknades. Jaha ja. Nu skulle jag kunna börja gapa om att jag är en fattig student och att det därför är jävligt synd om mig. Men jag har slösat bort mina pengar, så enkelt är det, och har ingen annan än mig själv att skylla på. Eller jo, jag skyller en aning på en så kallad kamrat som inte kan betala ölskulder i tid. Idiot.

Men, jag kunde inte köpa nån gammal tenta. Och inte heller någon lunch. Eller ens en enkel bonnkaffe.

Gick tillbaka till biblioteket och läste koncentrerat om ett schema och en linje, var inne i ett riktigt flow och hade säkert avverkat ett halvt stycke och insupit kunskap och ett VG på tentan. Då kom Silent Shout-mannen och satte sig bredvid mig. Han började nog plugga när jag föddes och kommer inte vara klar när jag dör. Tror jag.

Han tyckte det var passande att hetsäta ett äpple och det var ett förbannat gnisslande och smaskande. Tänkte föreslå att han till nästa gång kunde ta något mer lättuggat, som en bananjävel, för att det inte skulle låta så jävla mycket. Men det gjorde jag inte. Efter 16 sekunder hade jag tröttnat och gick och satte mig vid en äcklig och seg dator istället.

Tanken var att skriva ut en rapport för korrekturläsning, sånt är alltid kul, och biljetten till söndagens konsert med Tindersticks.

Smög bort till maskinen som skriver ut och kopierar papper. Jag hatar de där maskinerna – allt med sladdar och mer än en knapp är mig övermäktigt och oavsett om det är en tv eller dator eller freestyle eller skrivare eller kopiator eller ficklampa så är det alltid något som går helt åt helvete och mina lungor dränks av invärtes frustrationstårar.

Stoppade in det där kortet som behövs för att papper ska komma ut, det fanns 32 markeringar på det. Jag behövde bara sju till mina utskrifter.
Givetvis, giiiiiveeeeetjääävlaviiiis, var det nåt ärkeluder som varit där innan och inte avslutat sin skit ordentligt. Maskinen spottade ut okända papper och mina markeringar försvann lika fort som det tar för borgarna att indirekt ta ett liv. Jävligt snabbt med andra ord. Och jag hann inte få stopp på eländet.

Uppgivet tittade jag på pappershögen som handlade om tandvård. Det ante mig som horan sa när muttan sprack, tänkte jag, det är väl klart att de där tandstudenterna ska få lära sig att skinna folk på pengar redan under utbildningen.

Jag gav upp och bestämde mig för att åka hem.

Eftersom vårfloden börjat väta gatorna och det är hål i mina skor blev jag blöt om fötterna på vägen hem. Svalor eller något annat med fjädrar och näbb sjöng lovsånger i träden och solen sken. En fantastisk dag.