Idag har det fattats ett beslut. Kanske inte ett livsavgörande sådant, men ändå. Jag ska börja cykla mer. På ett planlöst sätt. För nu när det cyklas, vilket i och för sig inte händer speciellt ofta, så finns det alltid ett mål med hela agerandet. Att ta sig från plats A till plats B. Nu tillåter inte riktigt årstiden att bara hoja runt på måfå, men jag har en vision om att köpa upp ett monstruöst stort parti tösalt. Jag tänker mig en snö- och isfri yta på ungefär en kvadratkilometer där man cykla omkring. Det blir ju visserligen på en begränsad yta där man kan sladda runt och efter 19 varv kanske inte cyklandet känns lika spontant längre. Men det är nog ändå bra träning innan den riktiga säsongen drar igång.
Inga förbannade föreläsningar, tentor eller annat tjafs kommer hindra mitt impulsiva cyklande i vår.
När man var liten så fanns det plats för glädjefullt och mållöst cyklande. Det var fint. Sedan blev man hittad av hemvärnets skallgångskedja sittandes paralyserad och gråtandes efter att ha irrat in på granngatan och varit borta en hel eftermiddag.
Åh, dessa tonårsminnen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Glöm inte hjälm och reflexväst!
Skulle du inte kunna uppfinna någon slags anordning som gjorde att du kunde strö ut tösalt från cykeln i farten, så att säga? Så att det sköt ut en stråle salt någon meter framför cykeln och därmed utökade ditt cyklingsbara revir?
Genialisk blogg, by the way!
Mia: Det är en strålande idé. Det ska jag fundera på. Tack ska du ha.
Skicka en kommentar