Waiting for the sun

Det är kallare än i en kvinnas hjärta i lägenheten. Jävla element som kräver teknisk utbildning och glasögon och tvivelaktiga intressen som datorer och rollspel. Utöver den vanliga klädseln har jag smyckat mina fötter med raggsockor och huvudet med en indisk sjal. Påsken kom tidigt i år. Åh, ge mig ett skålpund godis i utbyte mot lite klotter så kan vi minnas Jesu lidande och uppståndelse tillsammans.
Hör bön, hör bön. Amen.

Försöker värma händerna genom att diska mycket under rinnande vatten. Mitt mål är att ensam göra slut på hela landets grundvattenreservoarer. En stilla och tystlåten protest från min sida. Men ändå. Många bäckar små, tänk på det era djävlar. Det myckna diskandet resulterar dock i att händerna blir torra och måste smörjas in med mjukgörande kräm. Sedan måste man stå och vänta på att det torkar in innan man kan göra något igen. För kladdas runt ska det fan inte göras. Det är otrevligt. Det är alltså mycket viktigt att man står och väntar på intorkningen. Rakt upp och ner mitt på golvet med håglös blick och frostbiten kropp.
Det blir bäst effekt då.

Det är dags att sätta ner foten och säga ifrån nu angående kylan. Själv har jag inte riktigt tid. Men någon annan jävel borde ta lite ansvar tycker jag. Påpeka för den där Kung Bore att det räcker nu. Att vi har fattat poängen och att det är dags att dra vidare. För jag vill gå utan jacka och försöka skjuta frisparkar som Klas Ingesson och ägna mig åt klassiskt parkdricka och prata om saker som känns som viktigast i världen just då.

Eller promenera med henne i stillsamt tempo i eftermiddagssolen och hoppas på att man skrattar vid rätt tillfällen och inte luktar illa och att det finns pengar till två kaffe på kontokortet eftersom man vill försöka att kunna ge intrycket av att vara en gentleman i alla fall en gång innan hon listar ut sanningen själv. Och vi vandrar förbi den miserable spelemannen i gathörnet som med sitt dragspel trycker fram tonerna av en dyster finsk tango. Men hans olycka biter inte på oss eftersom solen skiner och vi har varandra så det får räcka med några silvermynt i hans lusfyllda skärmmössa av nött läder som engagemang.

Det är våren jag vill åt. När klimatet är lite lagom, för den där jävla värmen tröttnar man på innan midsommar och romantiserar vintern och mörkret och kylan igen. Det är tjat om grillning och kubb och myggor och spindlar och stadsfestivaler med Brolle JR och ett allmänt jävla ståhej.

Jag ska lära mig att ta vara på våren och hösten. Det ska jag. Men just nu finns det inget att ta vara på och det är dags att diska diskhon för fingrarna är stelare än Jan Björklunds personlighet. Eat my fuck.