Drug train

Den höga musiken och personalen med alldeles för mycket hårgelé hade fått mig negativt inställd från första början. Men efter några lugnande ord från Peachy så försökte jag i alla fall. Sedan lurade hon in mig i en provhytt med den tvivelaktiga kommentaren ”Det är klart att du måste prova!”. Det var slugt gjort av henne. Och sen stod jag där på en kvadratmeter omgärdad av speglar till förbannelse med endast ett solkigt tygskynke som skydd mot en elak värld med tatuerade ungdomar drabbade av tinnitus. Jag svettades och kved. Och det starka ljuset uppmuntrade inte till köp. I spegeln såg jag en näsa uppbyggd av fler svarta hål än vad som återfinns i världsrymden. Jag såg ett ansikte med en hinna av fett. Värm upp eländet och vi har ett stekbord, kontakta PRV snarast, tänkte jag och tittade sen neråt. Kroppsbehåringen runt naveln påminde om död kattunge fastklistrad på något sladdrigt och motbjudande. Sedan kom den där skjortan som skulle provas i alla fall på och efter viss förhandling fick Peachy titta. ”Du behöver kanske inte knäppa den ända upp i halsen, det är ingen polotröja det där vet du. Annars ser det bra ut”. Och efter det kvittrade hon vidare. Ibland har jag svårt att se hur jag kan vara vän med en människa som trivs så gott i att vistas i lokaler som tillhandahåller tortyrkammare.

Men det är en fin människa, Peachy. Hennes karlslok också. Och det är ju ändå det som räknas i slutändan. Och att jag slipper besöka dessa klädbutiker igen på ungefär 14 månader. Det är en rimlig intervall.

För övrigt anser jag att SJ bör förstöras.
Det är en jävla fitta till organisation det där.
Fyyyyyyy faaaaaaaaaan.
Trevlig helg.