Hon var skeptiskt från första början.
Och det var väl kanske jag också, men ändå.
Så jag sa: Vi startar om, bara du och jag, låt oss ta hela staden med storm. Allt kommer bli bra.
Hon sa: Hur då?
Jag sa: Helsingfors, vi bosätter oss i en förort till Helsingfors! Och startar om på nytt, allt finns där borta. Bara du och jag.
Jag öppnade mig. På riktigt.
Hon fnös till lite lätt, och sen gick hon.
Det var igår.
Det gör ont.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Har hört att Kemi ska vara fint så här års...
Skicka en kommentar